Sverige MÅSTE vi ha en viss invandring

Hur gammal är du?

Under 2015 tog Sverige emot ca 163 000 personer. Politiken, media och samhället såg det som en självklarhet att ställa upp. Vi var ett gäng ryggdunkare som försökte överträffa varandra i solidaritet med de som hade det svårt.

De flesta som kom var pojkar. En del friserar sin ålder en aning för att slinka genom Migrationsverkets nålsöga. 

På nätet finns numer diskussioner om rätten att ljuga om sin ålder. I mitt flöde på fb skrev en person:

”Många förvånar sig över att en del av de afghanska ungdomarna ljuger om sin ålder. Om jag av någon anledning måste fly till ett annat land och fick höra: "Du måste vara över 80 år för att komma in här" hade jag omedelbart sagt: "Jag är 81". För att undvika sarkastiska kommentarer, jag är 71.”

Diskussionen som följer under detta inlägg visar på hur delade vi är i frågan, hur okunskap och sanningar blandas ihop till en ibland illasmakande soppa.

"Självklart ställer vi upp" sa statsminister, Reinfeldt när det begav sig och ” Vi måste öppna våra hjärtan.” Sen kom Löfven och hans ord var för mindre än två år sedan ”Mitt Europa bygger inte murar.

Höst

Så kom hösten, solidaritetens och medmänsklighetens löv började dala från de mänskliga rättigheternas träd. Morgan Andersson meddelade att EU-ländernas stats- och regeringschefer enats om att medlemsländernas ribba låg på sammanlagt 60 000 flyktingar under de två kommande åren. Den faktiska siffran landade på mindre än hälften. 

För lika duktiga och euforiska som samhället var när vi "vi öppnade våra hjärtan" lika nitiska har vi blivit att minska inflödet. 

Väntrummet

Migrationsverkets resurser ökade för att minska tiden för de ungdomar som sitter i "väntrummet". Ändå ökar tiden innan de får veta om de får stanna eller inte. Ett väntrum fyllt med ångest, usel nattsömn, ensamhet, mardrömmar och längtan.  

Vi har minskat inflödet i landet och behandlingen av de som redan finns här är lång och omänsklig. Nu ska det dessutom åldersbestämmas ibland uppåt och ibland neråt. Oavsett vilket håll det är spär det på ångesten i "väntrummet". 

Ålderstestet som utförs är lite som att kasta pil och inte på några villkors vis någon exakt vetenskap. Det är Rättsmedicinalverket som testar om de har ljugit om sin ålder. En del åker upp i ålder och andra ner beroende på vart pilen som kastades landar. Det går fortfarande inte att åldersbestämma med någon exakthet. En del har ljugit om sin ålder och andra inte. Men ålder är inget som vetenskapen kan bevisa exakt.

Varför har de ljugit om sin ålder? 

En del av lögnerna står vi för som inte hade beredskapen att hantera inflödet som blev och de fick inte rätt födelsedata. Andra har ljugit för att skapa sig en bättre framtid och rädda liv. En del är här för att rädda sina familjer, deras ansvar är tungt och ökar ångesten i "väntrummet". Åldersbestämningen är en motorväg in i psykisk ohälsa, skadebeteenden och i värsta fall självmord. 

I tråden jag följt på fb skriver personen som startade inlägget efter en lång diskussion:  

”För det första tycker jag inte man ska ställa grupper mot varandra. Argumentet: Om vi inte tagit emot några flyktingar/invandrare hade våra pensionärer haft det mycket bättre. Tillåt mej tvivla. Vem ska ta hand om alla äldre som blir fler och fler, när vi inte föder tillräckligt med barn i Sverige? Med det demografiska problem vi har i Sverige MÅSTE vi få en viss invandring.”

Var tog den solidariska medmänskligheten vägen som vi visade upp när de kom hit? När ändrades vårt varma mottagande till den kyla de upplever nu? Läkarna åldersbestämmer och var hamnar vi vetenskapligt?  Var tog evidens och fakta vägen, ligger det i något mörkt hörn och gömmer sig?

Vinter

Nu har vintern kommit till vårt land. Kylan breder ut sig och många skrivs många upp i ålder och flyttar till vuxenboende medan deras överklagan bereds och beslutas. Människorna har bytt kö och ”väntrum”. Till det nya väntrummet är inträdesbiljetten ytterligare väntan och mer psykisk ohälsa.

På fb avlutas inlägget om ålder:

”Jag förstod naturligtvis att det skulle bli mothugg på mitt inlägg. Jag känner inte alla som hugger emot men tillräckligt många för att jag ska förvåna mig över att det är människor som lever ett gott liv och inte förlorat någonting på flyktinginvandringen. Jag blir beklämd över att så många inte inser alla människors värde, samtidigt som jag blir glad över att så många ändå gör det.”

Kanske vore det allra bästa för alla parter att ge amnesti till alla de som kom när politikerna strösslade med ord som solidaritet och medmänsklighet under 2015. Det skulle spara mycket pengar, mänskligt lidande och dessutom förse Sverige med den arbetskraft vi faktiskt behöver. En win, win i mitt tycke, så vad är problemet? 

Lev och må

Britt-Inger