Vi måste få politikerna att lyssna

Nu är det valår och partierna kommer prioritera sina frågor utifrån var de kan få flest röster. Det spelar ingen roll vad som lovats i ett tidigare skede nu är det andra regler som gäller. 

Jag och Kurt Magnusson träffade Alice Bah Kuhnke 27 januari 2017 och pratade om resandebarnen och den behandling som de fick utstå under 30-40 talet. Vi tänkte då att kanske, kanske skulle frågan om en ursäkt till barnen och Resandefolket komma nu. 

Eller nu kommer utredning om vad som hände bli verklighet. Nu kanske vi i alla fall blev lyssnade till. Det kändes lite hoppfullt när vi gick ut. Men säg det hopp som går över till handling och inte stannar vid tomma ord.

Mellan åren 1920-95 placerades minst 250 000 barn i fosterhem och barnhem. Många av dessa tillhörde Resandefolket och blev i och med omhändertagandet skilda från sina familjer och sin kultur. De skulle omprogrammeras för att bli dugliga medborgare.

Nu har både ersättningsnämnden och Kommissionen mot antiziganism avslutat sina arbeten. Ersättningsnämnden upphörde som myndighet den 30 juni 2016 och det går inte längre att kontakta myndigheten. Den 30 juni 2016 upphörde också möjligheten till stödsamtal genom S:t Lukasstiftelsen. Kommissionen mot antiziganism avslutade sitt arbete den 20 juni 2016, då kommissionen lämnade in sitt slutbetänkande till regeringen ”Kraftsamling mot antiziganism” SOU 2016:44.

Ingen verkar bry sig

Ingen av dessa instanser har överhuvudtaget engagerat sig i alla barn som blev omhändertagna på etniska grunder. Att man genom sterilisering av vuxna och omhändertagande av barn försökte begå ett folkmord på Resandefolket är det ingen som tagit hänsyn till eller lagt fokus på. Hur länge ska man låtsas om att det inte har skett? Tills alla inblandade har dött?

Kurt Magnusson som tillhör Resandefolket och blev omhändertagen som fyraåring säger:

”Jag kan bara svara för det jag gör, för hur jag blev behandlad tillsammans med många andra resande under barnhemstiden. Vi blev omhändertagna för att man skulle utrota vårt folk, vi blev omhändertagna för att vi var av en annan ras, vi var ”tattare”. Vi resandebarn har inte fått någon som helst ursäkt för det man gjort mot oss och vårt folk, det finns inget om vår historia i läroböckerna. Vi resandebarn finns inte ens med i Vitboken trots att man, genom att omhänderta oss, försökte utrota Resandefolket.”

Vitboken

Vitboken som Kurt hänvisar till, där omhändertagandet av resandebarnen som ett led i ett försök till utrotning endast nämns i förbifarten, är ”Den mörka och okända historien – Vitbok om övergrepp och kränkningar av romer under 1900-talet”. En bok som ska belysa de övergrepp och kränkningar av Resandefolket och romer som skedde under 1900-talet, en bok som ska användas i skolorna. Utredningen lägger ingen vikt på frågan om de omhändertagna resandebarnen utan där tas detta försök till utrotning endast upp som en parentes.

Rasism och rasbiologi låg till grund för hur resande behandlades i Sverige under 1900-talet. I vart fjärde hushåll bland Resandefolket fanns det någon anhörig som tvångssteriliserats. Omhändertagandet av barn bland resande var mycket högre än hos övriga i samhället. Det finns knappast någon folkgrupp som varit så utsatt för att bli räknade och registrerade.

Det behövs en ursäkt

Alla barn som omhändertogs av myndigheten mellan åren 1920-95 har fått en ursäkt av staten och ungefär hälften har även fått ersättning. Men varken Ersättningsnämnden eller Kommissionen mot antiziganism har haft utrotningen av Resandefolket eller omhändertagandet av resandebarnen på som en prioriterad fråga, trots att det uppenbart handlat om ras och eliminering.

Det handlar inte om pengar, utan det handlar om ett erkännande om att det som gjordes mot alla de resandebarn som omhändertogs var fel. Det handlar om att man aldrig får blunda för det faktum att svenska staten använde ras som grund för steriliseringar och omhändertagande av barn. Resandebarnen bör få en offentlig ursäkt för den behandling som de fick utstå. Dessutom måste man skriva in behandlingen av Resandefolket i historieböckerna som mer än en parentes eller generalisering. Det var ett försök till ett folkmord på en etnisk grupp och det bör man inte komma undan med att tiga ihjäl.