Romernas nationaldag i mitt hjärta och museerna i mitt liv

Foto Linda Lundqvist

Idag ska jag ner till Västerbottens museum, på väg mot jobbet, för att fira Romernas nationaldag, se utställningen Vi är romer (igen) och träffa trevliga människor. Västerbottens museum har som tradition att fira Romernas nationaldag på museet med öppet hus och särskilt inbjudna gäster. Ett bra initiativ. För mig personligen är det alltid en speciell känsla att besöka ett museum för jag och museum har en egen historia.
 
Jag växte upp i en arbetarfamilj där det fanns mycket folk, gemenskap och glädje. Men framförallt fanns det berättelser om människor och djur, arbeten och affärer, skratt och tårar, nutid och dåtid, skrönor och sanningar som handlade om bekanta och obekanta.

Jag älskade berättandet och kunde sitta och lyssna i timmar när de vuxna pratade, tyst som en mus så att ingen skulle se mig och köra bort mig, alla berättelser var nog inte till för barnaöron.

När jag började skolan flyttade vi från Göteborg till en mindre stad som heter Kungälv. Någon gång under min skoltid tog vår lärare med oss till ett museum. Jag minns fortfarande känslan av att vara på ett museum som barn. Hur det luktade av malmedel och gammalt damm, hur högt det var högt i tak och hur ljuset gjorde skuggor som stimulerade min fantasi.

Men också hur mina träskor ekade när jag gick och hur ljudet studsade tillbaka på ett särskilt sätt. Jag lyssnade sällan på det läraren sa utan funderade på hur det egentligen hade varit.  Jag kunde inte se mig mätt på allt och hittade alltid nya saker att fundera på berättelsen om.

Jag skulle inte säga att vi i vår familj var särskilt finkulturella av oss. Jag fick stanna uppe och se OS med mamma, pappa, mina bröder och de personer som för tillfället bodde hos oss även om det var mitt i natten. Speciellt när det var boxning eller hockey fast jag bara gick i lågstadiet. Det var viktigt att vara med och heja fram de våra och sörja deras förluster som en familj. Ibland sändes det också boxning fast det inte var OS och jag har sett alla matcher som sändes i SVT under den här tiden.

Mina föräldrar har förmodligen aldrig satt sin fot på ett museum. Det var inte deras grej, vi fanns inte där så vad skulle de dit att göra. Att beundra på kungar och adel låg inte för dem. När jag kom hem från dessa besök från olika museerna i Göteborg fick jag inte särskilt stor respons på det jag berättade, de förstod nog aldrig min fascination. Åren gick och jag fortsatte att besöka olika museum, jag lade också intresset för kyrkbyggnader till min repertoar.

Jag insåg ganska snabbt att mina föräldrar hade rätt, vi fanns inte med i museivärlden utan precis som historieböcker så handlade det oftast om en elit. Och visades något annat upp så var det ”de lärda” som presenterade sin version av folket.

Jag fick barn och mina barn fick så klart ta del av mitt intresse för museer. De visste precis var det som var roligt i deras värld fanns i byggnaden. Så småningom utbildade jag mig och mitt intresse för museum och berättelser styrde min utbildning utan att jag egentligen tänkte på det. Jag blev en av ”de lärda” och trodde ett tag att jag skulle jobba på museum.

Men museivärlden var kanske inte riktigt redo för en sådan som mig. Jag har nog varit lite före min tid i många frågor. Kanske beror det på att den uppfostran jag fått tillsammans med mitt intresse för mänskliga rättigheter och mina andra lite udda intressen.

I min värld borde museerna vara en naturlig värmestuga för de som fryser och en välkomnande atmosfär som inkluderar sina besökare oavsett om det är den hemlöse som vill värma sig eller en person som bara vill fördriva lite tid. Idag fyller affärerna dessa funktioner, inte museerna. Om jag skulle fått med mina föräldrar på ett museum hade det behövt finnas en igenkänningsfaktor där och något som de kunde identifiera sig med.

Jag älskar fortfarande mina museer och ser att det sakta men säkert håller på att förändras, med betoning på sakta. Men det är därför är det särskilt roligt att det är ett museum jag åker till idag för att fira nationaldagen.