Nu är det snart sommar igen och väntan på semestern har börjat. Jag kan inte låta bli att tänka på alla de barn som har föräldrar som måste arbeta hela sommaren eller inte har råd med några större utsvävningar.
När jag var liten åkte vi på semester till Skellefteå, Västerbotten varje år för att hälsa på släkten. Vi hade flyttat till Göteborg när jag var tre år eftersom det inte fanns arbete i norr. Pappa jobbade som regel halva lördagen, att ta ledigt var otänkbart. När han kom hem stuvades packningen in tillsammans med ungar, hundar, mat och vuxna in i den lilla bilen och så bar det av. Vi sov och åt den medhavda korven och mackorna i bilen medan pappa körde utan uppehåll hela vägen. Vi sjöng, pratade och hade det förväntansfullt trevligt under den långa resan. Jag minns dessa resor med värme. Gemenskap, vänskap och närhet, så värdefullt för barn och vuxna.
Nu är det snart sommar igen och barn och vuxna funderar på sin semester. Fast det är inte alla familjer som har råd att åka på semester. LO:s stora rapport visar stora klyftor kring semestern. En tredjedel av landets arbetarkvinnor har t.ex. inte råd att åka bort en vecka för att koppla av.
Förklaringen till det är att det är mest kvinnor som arbetar med låglönearbeten. De inte råd att förlora den inkomsten som arbetet ger. Många jobbar dessutom deltid med otrygga anställningar ofta på obekväma arbetstider och har de lägsta lönerna. Är kvinnan dessutom ensamstående verkar det där med semester vara en utopi.
I år har vintern och våren varit ovanligt kall och snörik så solsemestrandet kommer säkert slå rekord igen. Föräldrarna packar, ordnar med hundvakt, husvakt, blomvakt och barnens ögon lyser av förväntan. Semester inom landet eller utom spelar inte så stor roll för de som har råd. Dagarna fylls av aktiviteter och skoj. LO:s rapport visar att semester är en viktig välfärdsfråga för både vuxna och barn. Rapporten åskådliggör att det inte har förändrats särskilt mycket på 30 år. Möjligheten till en aktiv semester är lika mycket en klassfråga i dag som på 80- talet. Det är dessutom fortfarande en könsfråga.
Barnen till de arbetande kvinnorna får vara på fritids under sommaren eller ensamma hemma. Fritids sommarstänger och föräldrar måste leta nödlösningar för barnen. Sommaren består av besök på stranden med medhavd mat på sin höjd och någon grillkväll ute på gården. Det handlar mer om gemenskap, vänskap och närhet än dyra upplevelser.
Skillnaden märks tydligast när barnen börjar om skolan efter lovet ska de berätta om vad de har gjort. De som har haft råd berättar vitt och brett om sina aktiviteter och försöker bräcka varandra medan barnet till den ensamstående mamman sitter tyst i sin bänk. Lärarna och barnen ritar och samtalar om sommarupplevelserna i en egen gemenskap där alla inte får plats.
När jag var liten skulle vi också prata om sommarlovet och semestern i skolan. Jag spelade inte i de andras division, många hade haft en massa upplevelser som de kunde berätta om. Jag och några till satt tyst i bänkarna medan de andra berättade och vi lyssnade andäktigt. Ibland berättade vi också och kanske la vi till lite extra för att få vara en del i gemenskapen av berättare. Jag vet att jag kände mig tvungen att hitta på något, för bilfärd, släkt, gemenskap och närhet är inget att komma med mot solsemestrar utomlands, Liseberg, sommarstugor och Gröna Lund.
Klasskillnaderna fanns då och den finns nu. Även om man som barn tycker det är roligt att trängas i en bil eller åka till stranden för picknick så är det i skolan efter sommaren som skillnaden blir tydlig. Värden som gemenskap, vänskap och närhet är helt fantastiskt för ett barn men de har ingen status när man ska berätta om upplevelser i skolan.
Lev och må
Britt-Inger
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar