Stridsvagnar och eftertankar

▼

Kaka söker maka ELLER det suger. B-uppsats



Kaka söker maka

eller

det suger

En studie om barn i familjer med missbruk.


Författare: Britt-Inger Lundqvist ©
Högskolan på Gotland Vt 2011
Etnologi, grundkurs (AB)
Handledare: Ulf Palmenfeldt
1. Inledning
Barnen till missbrukare kallas ibland för De glömda barnen.[1] Men det är inte alltid så lätt att för omgivningen att upptäcka barnen som lever i familjer med missbruk. Nittio procent av allt missbruk syns inte. De flesta missbrukare klara av att hålla skenet uppe, de sköter sitt jobb, de har det snyggt hemma och de gör allt för att dölja missbruket för vänner och släktingar. Den som besöker familjen ser sällan att allt inte står rätt till. Familjemedlemmarna dras med i missbrukarens förnekande och hjälper till att hålla fasaden uppe.[2] Runqvist menar i boken Små och vuxna barn till alkoholister att detta påverkar hela familjen och då speciellt barnen. ”En oförutsägbar hemmiljö kan leda till att personen i vuxen ålder uppträder kamelontlikt, såväl i privatlivet som i arbetslivet”. [3]

2. Förord
Jag vill tacka de personer som ställt upp på att delta i denna studie för att de öppet delat med sig av sina livshistorier, erfarenheter. Det har varit intressant och lärorikt att intervjua personerna som deltagit i studien. Jag har valt att titta på barn till missbrukare utifrån att det är en grupp som ofta kommer i skymundan och inte tas hänsyn till.  

3. Syfte och frågeställningar
Syftet med den här studien är att göra ett försök ta reda på hur det påverkar barn att växa upp i en missbrukarmiljö. Det finns studier som visar hur missbruket har inflytande på barnen och att det påverkar dem resten av livet. I hemmen lär sig barn till missbrukare att dölja sina känslor, att inte prata och inte ha tillit. Denna uppsats tar fokus på barnen. Jag kommer att etnologifiera syftet och frågeställningar genom att fundera kring vad det säger om vår kultur, familjemönster, identitet, normalitet, avvikelse, skam etc. De personer jag intervjuade fick beskriva;
Barn till missbrukare.
Utifrån din erfarenhet hur situationen är för barn till missbrukare?
På vilket sätt det har påverkat ditt vuxna liv att växa upp i en familj med missbruk?

4. Källmaterial och metod
Inför den här studien har jag med hjälp av Internet sökt tidigare forskning och litteratur. Jag har använt mig av sökord som barn, kultur, familj, familjemönster, identitet, normalitet, avvikelse, skam, missbruk och droger . Jag har även använt mig av referenser som tidigare forskare uppgett i sina rapporter för att hitta litteratur som är relevant för min studie.
Jag har intervjuat 3 personer som vuxit upp i hem där det funnits missbruk, jag har också intervjuat en kvinna som arbetar med föräldrar och barn till missbrukare. Alla intervjuer har ordagrant nedskrivits. Sen refererar jag också till intervjuer och skrivelser som andra har gjort i samma ämne.  Efter det så har jag till viss del använt mig av meningskoncentrering, vilket innebär att man minskar större texter till kortare och mer kärnfulla formuleringar. För att sedan göra en sammanhängande skildring av intervjuerna använde jag mig av en narrativ struktur. [4]Jag valde sen att analysera intervjuerna med är ad hoc. Vilket innebär att jag inte har någon standardmetod utan har växlat mellan olika tekniker, detta för att få en djupare förståelse av materialet.[5] Kaijser, Lars & Öhlander, Magnus tar upp i boken Etnologiskt fältarbete om begreppet pragmatisk systematik som beskrivs som att man är systematisk i det att man gör och att man följer en genomtänkt logik i uppläggning och genomförande av en undersökning. [6]Jag har även tänkt på det Arvidsson Alf skriver i boken Etnologi om att man i intervjuerna ska lägger fokus på vad folk säger och observera vad folk gör och hur de säger saker. [7] Trost, Jan menar i Kvalitativa intervjuer att bandinspelningar eller anteckningar inte kan ersätta de intryck man får vid själva intervjun, det är viktigt att man läser mellan raderna. Allt sådant är viktigt och värdefullt senare vid analys av data. [8]Karin Widerberg påpekar också i Kvalitativ forskning i praktiken att det är lika viktigt att studera vad som inte sägs som det som sägs med ord. [9] Jag kommer i den här uppsatsen ibland kalla anhöriga till missbrukare för medberoende och jag kommer att betrakta alkoholismen som en sjukdom.

5.1 Kultur
Socialstyrelsen skriver att barn som lever i familjer med missbruksproblem finns i alla samhällsklasser och miljöer. Men att själva missbruket kan vara dolt. Vilket gör att det är svårt att se och känn igen vilka barn som lever i familjer med missbruksproblem. Det är ett faktum att bruket av alkohol är socialt accepterad i vår kultur, och att ca 90 procent av den vuxna befolkningen dricker alkohol, något som gör att det finns vissa svårigheter att se var gränsen går mellan bruk och missbruk.[10] Människan är dessutom en social varelse som har behov av att vara social med andra. Redan som barn lär vi oss hur man skall funka i ett socialt samspel mellan människor. Kulturen är någonting som hör till vår sociala närhet och det som gör oss knutna till våra traditioner. På samma gång är kultur ändå något föränderligt och vi inspireras mycket av andra kulturer, något som ses i vår mat och musik. Hellsten skriver i sin bok Flodhästen i vardagsrummet att alkoholism är ett svårt tema i ett samhälle och det handlar inte bara om det svenska utan även i andra kulturer och samhällen. Alkoholens inflytande är dubbel i moralisk betydelse eftersom den har en så självklar funktion som socialt smörjmedel på samma gång som effekten kan bli det motsatta. ”Man skryter om sitt bakrus och man döljer det. Vi har inte lyckats skapa konsekventa normer för alkoholbruk.”[11] Sen är det också så att i vårt samhälle är det en god egenskap att vara lugn, behärskad och effektiv. Sådant som personliga problem, pratar man inte gärna med andra om. Känslor försöker man dölja, utåt gäller det att bemöda sig hålla skenet uppe av att vara stark och energisk för att hänga med. Med utgångspunkt i de krav på karriär och framgång som är normativa i samhället följer också känslor av skam och otillräcklighet hos de som inte orkar leva upp till kraven. Nehls skriver i sin bok Kung alkohol och andra drogaktörer om att alla har vi träffat individer som genomgår en personlighetsförändring när de druckit alkohol.[12] Charon menar i boken Symbolic Interactionism. An Introduction, an Interpretation, an Integration att ett samhälle skapas och upprätthålls via de gemensamma uppfattningar som människorna i samhället har om vilka regler som bör gälla. Denna gemensamma uppfattning om reglerna och normerna är en produkt av en pågående interaktion mellan individer som delar en generaliserad andre. Charon definierar kultur som gemensamma uppfattningar om vilka regler som ska bestämma vårt beteende och uppfattningar om vilket gemensamt språk som gäller, tankesätt och kunskap. Kulturen blir den generaliserade andre då den fungera som vidmakthållande av regler. Kulturen blir det perspektiv som människor samspelar med varandra och definierar verkligheten. Kulturen förändrar sig ständigt då den är en produkt av kompromisser mellan individer och sammanhang.[13] Nehls menar att det finns inget som sitter i själva kulturen utan det är kulturen som görs och den finns bara när den utförs. [14] Ehn, Billy skriver i boken Vardagslivets Etnologi: Reflektioner kring en kulturvetenskap om att ett etnologiskt perspektiv är ett sätt att se den kultur som ofta uppfattas vara antingen alldaglig och välbekant eller kaotiskt obegriplig.[15]

5.2 Familjemönster
Woititz menar i boken Vuxna barn till alkoholister att alla barn till alkoholister växer upp under liknande förhållanden. Det finns skillnader, men det som händer och det som ett barn upplever försiggår i stort sett på likartade sätt i alla alkoholisthem. Och även om händelserna skiljer sig åt i vissa avseenden så visar observationerna på att händelserna ger samma konsekvenser. Woititz skriver att skillnaderna snarare finns i hur vi reagerar på en upplevelse, än på själva upplevelsen i sig.[16] I boken Barn av livet skriver Tommy Hellsten att barn till missbrukare lär sig tre regler för att klara de situationer som är påfrestande när det inte finns plats för att bearbeta de starkaste känslorna och behoven. Dessa tre regler är att du inte ska tala, du ska inte känna och du ska inte lita på någon.[17] Vilket innebär att ingen utomstående ser vad som händer i familjen. Precis som Björn Lanefelt, 42 år, beskriver i nättidningen Rekordmagasinet, när ha säger att de flesta som växer upp med missbrukande föräldrar är som han, ganska vanliga. Han menar att de flesta kommer från fungerande hem, inga pappor på parkbänkar, utan från väletablerade hem där man döljer missbruket för omgivningen. Där alla håller hemligheten för sig själva, eftersom de flesta tror att de är alldeles ensamma om den. Ändå så säger undersökningar att två barn i varje klass har ett missbruk hemma.[18] Vilket innebär att det är ganska vanligt med missbruk i en familj och att barnen inte är så ensamma som de känner sig.

5.3 Identitet
Barn som lever med missbruk i familjen har förlorat sin identitet. Ett barn till en alkoholist saknar också ålder, eftersom samma saker gäller oavsett om man är fem eller trettiofem menar Woititz.[19] Symptomen som vuxna barn visar upp kan kallas för överlevnadsstrategier och är inte unika för vuxna barn till alkoholister utan gäller för alla som vuxit upp i dysfunktionella familjer. De är rädda för människor, speciellt auktoritetsgestalter dessutom så isolerar de sig. De söker ideligen andras godkännande och förlorar ofta sin egen identitet på vägen. Vuxna barn vill ideligen vara andra människor till lags och uppför sig dessutom olika beroende på vem de pratar med. Problemet är att beter man sig så en längre tid så tappar man till slut sin egen identitet. Ofta blir barn till alkoholister själva alkohol- eller drogberoende och/eller så gifter de sig med missbrukare. De kan även dras till andra missbrukarbeteenden som arbetsnarkomaner, spelberoende och matberoende och är beroende av upphetsning, uppståndelse, oro och spänning. I tidningen DN Livsstil skriver Thereses Eriksson 22 år om vad det innebär att tvingas ta vuxenansvar för tidigt och de om struliga tonår och problemen som finns med att hitta sin egen identitet när någon annans ångest tar så mycket plats i familjen.[20] Redan från födseln påverkar föräldrar och omgivning barnets identitet. Genom att klä flickor i rosa och pojkar i blått skapar vi bland annat könsroller. Föräldrars sätt att förhålla sig till alkohol påverkar också barnet sätt att se på sig själv.

5.4 Normalitet
Ove Mallander, Anna Meeuwisse och Sune Sunesson skriver i boken Vardagsbegrepp i socialt arbete. Ideologi, teori och praktik att normalisering betyder ett ”normalt” tillstånd eller ett ”normalt” beteende något som lyder vissa regler och normer. Ibland är ”normalitet” bara en skildring av vad som är vanligt eller genomsnittligt, vad en iakttagare kan förvänta sig, att göra tillstånd normala kallas normalisering.[21] Men för den som står utanför och tittar in och för den som försöker, men som ibland snubblar är normaliteten och det normala obegripligt. Normalitetsbegreppet har på något vis blivit tabubelagt på grund av rädslan att stigmatisera och förminska det udda från majoriteten. Vuxna barn försöker ofta gissa sig till vad som är normalt, de har en känsla av att vara annorlunda. De har även svårt för att fullfölja ett projekt från början till slut. De ljuger eller undviker att säga sanningen när det kan vara lika enkelt att vara ärlig. De är dessutom lika ofta är de oärliga mot sig själva. Barn till alkoholister har även problem med att ta tag i sina liv, de reagerar, men agerar inte. Man blir som man umgås, finns det ett ordspråk som säger. Och växer man upp i en miljö, oavsett vilken dysfunktion det än är, så fattas det saker som sedan är svårt att relatera till. Normalitet blir ett ord som man inte känner till. För vad är normalt? Normalitet blir någonting abstrakt. Björn Lidén skriver ett författarinlägg om Stig ”Slas” Claesson i en blogg och där skriver han så här ”När man växer upp på detta sätt finns ingen normalitet. Man får gissa sig fram till det som är normalt. Katastrofer lär man sig hantera. Men det som bara är, det som är normalt, det förblir främmande. Som vuxen är det kanske hanterbart att inte riktigt veta vad som är normalt. För ett barn kan det vara ganska smärtsamt.”[22]

5.5 Avvikelse
Ett alkoholberoende är intressant då det berör många. Det är även intressant eftersom användandet av alkohol är avvikande i vissa grupper samtidigt som det är tradition för andra. Vilket gör att alkoholmissbruk är svårt att definiera och därför mycket omdiskuterat. Woititz observationer visar att barn som lever i en familj med alkoholproblem har en tendens att ta på sig olika roller. Det kan vara rollen som problembarnet, den som bär på symptomen av att något inte står rätt till i familjen, eller rollen som vuxen, med ansvar för både hushåll, syskon och föräldrar.[23] Björn Lanefelt, 42 år säger i sin intervju i nättidningen Rekordmagasinet ”Att inte lita på människor, det är nog det som påverkat min barndom mest.”[24]

5.6 Skam/skuld
”tänk om grannarna skulle veta”, ”vad skulle kompisarna säga på skolan”, ”vad skulle lärarna tänka och tycka”?! Skammens röst är stark, mycket starkare än barnets konstruktiva tankar. Barnet känner skuld för att hon/han är otillräcklig och skuld över de ansträngningar som den gör för att kontrollera föräldern. Då barnet inte kan tala fritt om problemet blir skammen inlåst i personens inre. Björn Lanefelt, 42 år säger i en intervju i nättidningen Rekordmagasinet att, som barn till en missbrukare blir man känslomässigt hämmad. Man anpassar sig mycket, tar på sig myck­et skam och skuld själv, tänker ”om jag var lite snällare, och lite bättre så skulle inte pappa dricka”. Sådana känslor tar lång tid att arbeta bort.[25] För barn till en missbrukare kan det vara svårt att ta hem kompisar. Många skäms och vill inte att andra ska se hur det är där det hemma. Mamma eller pappa kan vara så berusad att det är barnet som är tvungen att sköta hushållet.[26] Barn hittar oftast orsaksförklaringar där de själva ger sig skulden och ansvaret för till exempel konflikter som uppstår inom familjen med tankar som ”hade jag inte sagt så hade bråket aldrig börjat”. En del föräldrar beskyller också barnen och ger dem skulden för missbruket och konflikter. Så barnen känner skuld vilket gör att de tar på sig rollen som hjälpare och syndabock. De känner att det är deras ansvar att lösa familjens problem, de tar ofta ansvar för saker som ligger utanför deras kontrollmöjligheter och deras försök hitta lösningar leder oftast ingenstans. Många barn i alkoholistfamiljer upplever en känsla av skuld, att det hela är deras fel. Woititz menar att barn kan känna sig i vägen, känna att de inte gjort sina sysslor på rätt sätt, men framförallt kan upplevelsen vara att det var något fel på barnet självt. Tanken blir då att om jag hade varit ett bättre barn till mina föräldrar så skulle de inte dricka så mycket.[27] Det är vanligt att hela familjen upplever missbruket som skamligt och alla familjemedlemmar, även barnen gör allt för att den hemska familjehemligheten inte ska läcka ut, vilket innebär att barnet ofta lever i en tystnad och isolering för att skydda sig själv och familjen. Skammen gäller inte bara förälderns missbruk, utan även förhållandena som den ofta kan orsaka, att ens förälder är annorlunda än andras föräldrar eller att hemmet under fylleperioderna ofta kan vara stökigt och kaotiskt.

6. Tidigare forskning
För ett tag sedan gjorde Folkhälsoinstitutet en undersökning där det visade sig att det finns 385 000 barn som just nu växer upp med föräldrar som dricker för mycket. Vilket innebär att 20 % av alla barn i Sverige lever i skuggan av sina föräldrars missbruk.[28] Forskning har visat i undersökningar att missbruksfamiljer har lägre sammanhållning, bryr sig mindre om, är mindre hjälpsamma och mindre stödjande mot varandra. De har dessutom sämre möjligheter att öppet uttrycka och visa sina känslor. Familjemedlemmarna uppvisade sig vara mindre självständighet jämfört med medlemmar i familjer utan missbruk. De har dessutom svårare att öppet uttrycka och visa sina känslor.[29] I en motion till riksdagen kan man läsa att de anhörigas situation i en familj där någon missbrukar inte har varit i något större fokus för forskning. Vilket inte minst handlar om hur barn berörs av vuxnas missbruk. Man har börjat få en viss uppfattning om hur barn till missbrukare har det genom de personer som har kontakt med barnen på barnavårdscentraler, i barnomsorgen, skola och sjukvård. En del av barnen tas om hand för samhällsvård kommer från hem med missbruksproblem. Men majoriteten av barnen bor kvar hemma och mår dåligt i det tysta på grund av föräldrarnas missbruk. Barn till missbrukare är precis som andra barn solidariska sina föräldrar och berättar därför inte om hur de har det. Det är därför svårt att upptäcka dessa barn. På 1950-talet gjorde Nylander en utredning av alkoholistbarnen och kom till ett liknande resultat som en aktuell undersökning av barns utveckling från graviditetsstarten. Redan under tidiga småbarnsåren visar barnen till missbrukare tecken på en sämre allmän utveckling än andra barn. Dödligheten hos barnen till missbrukare är under de första levnadsåren också högre. Pojkar från hem med missbruksproblem visar upp tidiga tecken aggressivitet och barnen visar fler psykopatologiska symptom. Undersökningar som undersökt missbrukares barn ända upp i vuxenlivet visar på att de kan utvecklas både negativt och positivt även om deras erfarenheter i barndomen varit likartade. Det verkar som om pojkarna i allmänhet har svårare att anpassa sig, men det kan bero på att flickors problem undervärderats eller att de inte upplevs lika störande som pojkarnas av omgivningen.[30]

7. Ohälsa hos barnen
Bris säger att de har kontakt med flickor som har förklarat sin ohälsa. De berättar om föräldrars missbruksproblem, utbrända föräldrar, skilsmässor, misshandel, kränkningar eller familjer där föräldrarna skyller allt på barnen. En del av barnen berättar att de känner sig i vägen hemma och att det inte finns tid för dem. Vilket gör att det är svårt att söka stöd hos föräldrarna. Det finns en rädsla hos barnen att de ska bli dömas som psykiskt sjuka och en skam och skuld över att de mår dåligt som gör att det är svårt att söka hjälp.[31] Joan Busfield skriver i boken Men, women, and madness : understanding gender and mental disorder om den sociala rollen i en människas liv påverkar de val man gör och vilken person man blir. Detta kan vara helt frånkopplat de ärftliga faktorerna. Sen går kanske inte allt att förklara med uppväxt och social påverkan. Vi människor är som även tidigare påtalats sociala varelser och det är inte bara vår familj som påverkar vilka personer vi utvecklas till. Busfield menar också att psykisk ohälsa handlar om att det finns andra som har intressen i sjukdomen. De är inte bara de som är direkt påverkade av sjukdomen som har den i fokus utan även allmänheten, lekmännen, politikerna och de som tillverkar medicinerna och de som arbetar inom psykvården. Fokus ligger ofta på den fysiska påverkan istället för att ligga på den sociala påverkan.[32] Bris berättar att det är fler flickor än pojkar som kontaktar dem (även om pojkarna är på uppåtgående) vilket gör det lite spännande ur ett könsperspektiv.[33] Johannisson menar i boken Den mörka kontinentens kvinna, medicin och fin-de-siécle att det finns ett könsrelaterat maktförhållande som kan förklara uppfattningen om kvinnors ohälsa. "Kvinnlig underkastelse och vetenskaplig demonstration i hal allians. --- en välbekant rollista: mannen subjektet, kvinnan-objektet. Här stod manlig rationalitet (kontroll) mot kvinnlig irrationalitet (okontroll)." [34]

8. Etiska reflektioner
När det kommer till de etiska överväganden så har jag varit noga med att avidentifiera personerna som jag har intervjuat. I den mån de har pratat om städer och platser så har jag ändrat dessa i den utsträckning de jag intervjuat önskat det. Jag har varit noga med att de som jag har intervjuat har förstått innebörden med intervjun då det på det här området inträffat en del övertramp från samhällets sida, som till exempel sociologer som infiltrerat sig i olika sekter för att studera deras liv. Detta har de gjort utan att upplysa dem som är berörda av studien om det.[35] Utifrån informationskravet har jag frågat intervjupersonerna muntligt och via mail om de vill medverka i studien. Sen har jag upplyst om syftet både muntlig och via mail om uppsatsen och erbjudit dem att ta del av den färdiga uppsatsen. Intervjupersonerna har även fått upplysning om hur jag kommer att använda oss av materialet i uppsatsarbetet. Intervjupersonerna har haft möjlighet att besluta hur länge och på vilka villkor de skall vara med och haft möjligheten att avbryta medverkan när de önskat.[36]

8.1 Intervjupersonerna
IP 1. Man, ca 20 år, mellanbarnet i syskon skara på tre, båda föräldrarna missbrukar. Hans nuvarande status är singel och går folkhögskola. Han bor i en egen lägenhet, båda föräldrarna missbrukar och bor på behandlingshem av och till. Har kontakt med bägge föräldrarna telefonledes. 

IP 2. Man ca 47 år, äldst i en syskonskara på fyra, mamman missbrukade. Bägge föräldrarna är avlidna. 
Hans nuvarande status är att han sambo, två barn och har fast arbete.

IP 3. Kvinna ca 39 år, yngst av de fyra syskonen som bodde hemma, båda föräldrarna missbrukare. Pappan är idag avliden och mamman har hon ingen kontakt med. Hon är nyskild och har fem barn. Är hemmavarande med aktivitetsersättning.

IP 4. Arbetar med familjer med missbruk, utbildad till socionom på 70-talet, vidareutbildad på 1990 och 2000 talet med masterutbildning, en del terapiutbildning och psykoterapi. 
Arbetar i dag på familjerådgivningen och arbetar huvudsakligen
med fokus på paret. Har tidigare jobbat som socialsekreterare inom socialtjänsten här,
mycket med ungdomar och deras familjer, har även egenterapi.

8.2 Redovisning av intervjuerna
Beskriv barn till missbrukare.
Leissner Tom skriver i sin bok Alkohol. Ett psykosocialt, beteende- och samhällsvetenskapligt perspektiv att vid utredningar av familjer med missbruk har barnets ålder stor betydelse. Ju mindre barnet ju större skydd är det i behov av. Många barn ser det som deras fel att föräldrarna dricker och det är viktigt att barnen får klart för sig att det aldrig är deras ansvar om föräldern dricker. [37] Jag har tidigare tagit upp att barn till missbrukare känner en stor skam/skuld till föräldrarnas missbruk något som intervjuperson 1 pratade om när han skulle beskriva barn till missbrukare.
IP1. När man mår dåligt av att föräldrarna dricker….. Att man tar på sig skulden för föräldrarnas missbruk.
Leissner skriver om barnets förlust av förälder och den känslan av att var övergivenhet som barnet känner, Så här beskriver intervjuperson 2 att vara barn till missbrukare:
IP2. Ja, det suger, höll jag på att säga. Ja, det är inget bra liv om man säger så. Det är inte lätt, man blir en del av missbruket så att säga, det är ju svårt man blir ju övergiven i många stycken
Hellsten menar att en person som är medberoende mår dåligt eftersom den först och främst har tappat kontakten med sig själv och är främmande för sina egna behov och känslor.[38]
Intervjuperson 3 utryckte sig på det så här:
IP3. De är utanför samhället så att säga och de bygger upp en mask för att inte visa hur du har det hemma. Du flyr ju samtidigt som du är med i verkligheten. Så du blir ju som en tvådelad person. Sen söker du upp andra i samma situation, du vet kaka söker maka.
Karin Lundén från Göteborgs universitet har i sin forskning anmärkt på det svek som inte bara föräldrarna står för genom att dricka, utan hon har också uppmärksammat det svek som samhället står för när de inte tar anmälningar och varningssignaler på allvar. Även forskningen har svikit dessa barn genom att inte uppmärksamma och undersöka hur barnen har det. Både intervju person 3 och 4 talade om barnens roller/masker, vilket också tas upp i den forskning som finns kring barn till missbrukare. Tommy Hellsten skriver också om det i sin bok Flodhästen i vardagsrummet där han menar att det finns vissa egenskaper för personer som är medberoende. Att barn till missbrukare tar på sig olika roller/masker och har problem med sin identitet verkar vara något som flera anser. Intervjuperson 4 pratade om socialstyrelsens beskrivning av rollerna även om hon ansåg att det inte på något sätt var enhetligt hur det ser ut. Hon sa:
IP4. En del barn är det att vara perfekt och sköta sig, de barnen är ganska svåra att känna igen. Andra tar ju mer på sig en syndabocksroll, agerar ut. Traditionellt har man ju sagt att killar agerar ut och flickorna är de som mera är tysta och drar sig undan, men jag vet inte om det stämmer riktigt så bra idag. Roller är på väg att förändra även i det, det kan ju vara positivt.
Barn till missbrukare är en utsatt grupp av anhöriga, eftersom de är beroende av sina föräldrar för sin trygghet.[39] Personerna i intervjun pratade om känslan att vara övergiven, känslan av att det var barnets fel att föräldrarna missbrukade, om jag inte gjort si eller så, så kanske föräldern inte hade druckit. Att barnen tar på sig olika roller eller masker för att klara av situationen verkar också klart, allt från att vara förälder till sina föräldrar till att vara en clown som ska roa andra.  

 Beskriva utifrån din erfarenhet hur situationen är för barn till missbrukare.
Förhållandet för barn till missbrukare är högst individuell. Det finns lika många förhållanden som det finns hemförhållanden med missbruk i. En del barn bor kvar hemma under sin uppväxt och andra blir omhändertagna på grund av föräldrarnas missbruk. Intervjuperson1 har varit placerad större delen av sin uppväxt i olika hem, så hans svar på frågan kommer från hans speciella situation.
IP1. Att få frågan, Varför bor du där? Och alla andra frågor som blir. Så är det.
Som jag tidigare har tagit upp så är det ett allvarligt dilemma med att 
växa upp i en familj med missbruk eftersom barnen blir i stor sett 
bestulna på sin barndom.[40]  
Att vara den som är avvikande då de behöver vara förälder åt sina 
syskon och åt sina föräldrar präglar även ens vuxna liv senare. 
Intervju person 2 pratade om att behöva bli vuxen fort vilket 
även intervjuperson 4 gjorde.
IP2. Jag fick bli vuxen väldigt fort och fick ta hand om mina syskon till stor del. Sen fick man även då hjälpa mamma med det hon så att säga behövde hjälp med missbruket.
Att prata om det som händer inom familjen är ett hot som handlar om hemligförhållandets mekanismer som är nödvändiga för att upprätthålla missbruket. För barn till missbrukare får ofta ta ett stort ansvar hemma, de ska inte berätta hur det är hemma och de ska hjälpa till med att det ser så normalt ut som möjligt om myndigheterna blir inkopplade. Så här sa intervjuperson 3 om hur det var när myndigheterna skulle komma.
IP3. Man kan man liksom mygla undan och ge ett sken om att här är det inte alls något missbruk. Så att de är så jävla dumma så att de säger att nu kommer vi det datumet och det klockslaget. Och då hinner man ju fräscha upp både hemmet och sig själv… och då står ju du som barn där och håller med mamma pappa om att så är det ju inte för du kan inte säga sanningen. 
Skam och skuld är något som flera av intervjupersonerna tar upp i intervjuerna. Känslan över att behöva undanhålla hur det egentligen är något som påverkat de flesta av våra intervjuade. Enligt forskningen så bor de flesta kvar hemma och mår dåligt i det tysta på grund av föräldrarnas missbruk. Barn till missbrukare är som andra barn lojala sina föräldrar och berättar därför inte om sin situation. Det kan vara därför det är svårt att upptäcka dessa barn. Vilket gör att de är svikna och ensamma i många avseenden. Barndomen i en familj med missbruk utmärks av rädsla, misshandel, oförutsägbarhet, besvikelser, lögner, oro, otrygghet, ångest, och sexuella övergrepp, men också av känslor som sorg och ilska.[41] Att bli bestulen på sin barndom är något som både intervjupersonerna och litteraturen tar upp och verkar vara en del av missbrukarkulturen. Att det är otryggt och oförutsägbart att växa upp med föräldrar som missbrukar är något som alla de som blev intervjuade uttryckte.

Beskriv på vilket sätt det har påverkat ditt vuxna liv att växa upp i en familj med missbruk?
På denna fråga svarade alla att det hade påverkat dem på olika sätt: 
Om man börjar med IP 4 så menar hon med sin erfarenhet som professionell familjerådgivare att IP 4 En del barn far ju väldigt illa och far iväg så att säga, illa med sig själv och blir själva missbrukare och hamnar i kriminalitet.  
En av intervjupersonerna har blivit missbrukare själv. Hon började med droger väldigt tidigt 12 år, alltså själv ett barn när hon började. Även menar Hansen i boken Barn i familjer med missbruksproblem menar att undersökningar har visat att barn till missbrukare har en högre förekomst av en rad problem som t.ex.; ångest och nedstämdhet, dålig självbild, problem med identiteten, beteende rubbningar, skolproblem, utagerande beteende, depression, sömnproblem och mardrömmar, missbruk och kriminalitet. Och att det är viktigt att vidta åtgärder så skador inte blir permanenta i vuxen ålder[42] Intervjuperson 2 menade att växa upp i en familj med missbruk gjorde att han bestämde sig tidigt.
IP 2Att jag kommer aldrig att utsätta mina barn för detta, och det har jag inte gjort heller.
Medan Intervjuperson 1 anser att han
IP 1 Jag behöver jag kanske göra upp striktare regler för mig själv eftersom jag inte vill följa i deras fotspår
Detta menar också Hansen att barn till missbrukare gör, de följer strikta regler och normer för att klara av sin överlevnad och att det är viktigt att ingripa så snart som möjligt i familjen. [43]
Intervjuperson 4 säger om barnen i vuxen ålder är att de
IP 4 vill ha kontroll, har svårt att visa tillit en del lider av duktighetssyndrom och det här tror jag är ganska tydliga samband mellan den roll de har haft när de växte upp med en missbrukande förälder eller två missbrukande föräldrar
Hansen tar upp att vissa barn får problem med att lita på andra och att de upplever att föräldrarna sviker dem och sen alla andra gör det också. De vill ha kontroll som kanske ligger tillbaka i tiden då de agerade som hjälpare och då de tog ett stort ansvar över sina föräldrar som de inte hade kontroll över den, kontrollen får de ju nu de visar att nu är de stora Vissa barn saknar kunskaper och inblickar om vardagliga upplevelser något som förstärker känslan om att vara avvikande och mindre värd än andra barn. De känner sig osäkra på vad som är normalt och vanligt, i synnerhet nära relationer till andra, de saknar erfarenheter i hur man pratar och umgås med andra och hur man behandlar andra personer. Vissa barn drar sig undan och andra agerar utåt, men det handlar om att undanhålla sin egen osäkerhet, som sen följer med när de blir vuxna om inte barnet får hjälp. Det existerar ofta löften om att sluta missbruka, uppfylla önskningar och förväntningar från familjen enligt Hansen[44].

9. Avslutande diskussion
Vad kan man då säga om vår kultur, familjemönster, identitet, normalitet, avvikelse, skam med mera i förhållande till barn som lever med missbruk?
Det finns lagar och avtal som betonar gränser för det tillåtna respektive det otillåtna drickandet i samhället. Det finns regler för rattonykterhet, åldersgränser för köp av alkohol och så vidare. Men vi lyder också under en hel rad av oskrivna lagar som är en del av vår kultur. Det är socialt accepterat att dricka sprit i vårt samhälle och det finns till och med en förskönad attityd till alkohol och drickande. Uppskattning och acceptans förbyts likväl till förakt och fördömande mot den som dricker för mycket, för ofta och vid olämpliga tillfällen. Det går en skarp gräns mellan det socialt accepterande drickandet och missbruket. Kulturellt så är alkoholen en socialt accepterad del av den svenska kulturen, vilket gör att mörkertalet av barn som lever med missbruk är stort. Det är helt accepterat att ha en helkväll i goda vänners lag utan att någon i omgivningen lyfter på ögonbrynet. Det gör också att barnen i sig känner sig utanför och annorlunda eftersom andras föräldrar kan hantera spriten men det kan inte deras. Andras föräldrar nöjer sig kanske med helkvällen, men deras fortsätter hemma efter helkvällen. Missbruk finns i alla samhällsklasser, vilket gör själva missbruket klasslöst, men det gör det också svårare att upptäcka barnen som lever i det eftersom det inte finns några givna tecken att söka efter. När ett missbruk väl har uppdagats så är det viktigt att barnen får den hjälp och det stöd de behöver för att kunna bygga upp en egen identitet och fråntas skulden de lägger på sig på grund av att mamma eller pappa missbrukar. Men för att det ska bli ett hållfast resultat för både föräldrarna och barnen bör det också satsas mer resurser på behandling för kvinnorna. Eftersom dessa kvinnor ofta är utsatta för våld och även har ett missbruk så är de dubbelt utsatta och behöver adekvata vårdinsatser där de får hjälp och stöd att arbeta med både missbruket och våldet som två huvudproblem. Det destruktiva livsmönstret och påverkan av våldet, kränkningarna fortgår även efter avslutad behandling, då kvinnan oftast går tillbaka till pappan/förövaren och barnen placeras tillbaka hem igen. Detta brukar ge ganska stora konsekvenser för barnen att hamna i det gamla familjemönstret igen fast utan droger/alkohol. Så att förändra ett familjemönster är viktigt för att barnen ska få en normalare uppväxt. I intervjun med IP 4 så konstaterar hon att konsekvenserna av att leva i ett hem med missbruk påverkar barnen långt upp i vuxen ålder eller som hon uttryckte det ”det lever sitt tysta liv effekterna av barndomen och verkar ibland i generationer”. Att barnen förlorar sin barndom är något som är återkommande i både litteratur och intervjuerna. Att behöva bli vuxen för tidigt och inte få leka på samma sätt eller kunna ta hem kompisar som andra barn inverkar givetvis på vuxenlivet. För det är i leken vi provar, formar och skapar tilliten och relationerna till andra människor. Om man som barn inte får tillgång till sin barndom utan ska ta hänsyn, tassa på tå, uträtta ärenden, leta efter mamma, passa syskonen och bevara familjehemligheten så säger det sig självt att det påverkar ett barn att växa upp på det sättet. I intervjuerna kommer det fram att som vuxna anser barnen att de skulle inte ha behövt bo kvar i hemmet. Även om föräldrarna och barnen själva oftast vill bo kvar. Barnen måste få en chans att få ordning och reda på sina liv eller som en av intervjupersonerna uttryckte det ”få reda på hur det kan vara att växa upp i en normal familj utan missbruk”. Nu är det givetvis inte så att barnen ska omhändertas på en gång ett missbruk uppdagas utan det ska provas olika åtgärder innan det går så långt att barnen omhändertas. Barnen blir föräldrar åt sina föräldrar och får ta ett för stort ansvar. Olika barn har olika överlevnadsstrategier. Barn till missbrukare är överlevare, om än med ett tilltufsat känsloliv, en usel självkänsla, ett lågt självförtroende och en större procentuell risk för att hamn i ett eget missbruk så överlever de sin barndom (vanliga barn lever sin barndom). Detta gör de utan självklar hjälp av vuxenvärlden och samhället. Det är tufft att växa upp som barn i en familj med missbruk, och hur det påverkar barnet är högst individuellt. Men att det påverkar barnen och deras vuxna liv går inte missta sig på. Barnen till missbrukare har erfarenheter som ingen annan har och har svårt att veta vad som är normalt eller inte. Som avslutning ska en av intervjupersonerna få framför sina känslor av att som de ansåg att fokus alltid är att hjälpa föräldrarna med deras missbruk verkar vara det viktigast, barnen får en klapp på huvudet och någon socialtant som säger ”att det här fixar du, du är ju så duktig, vi vet att mamma och pappa dricker” istället för att de hjälper barnet/barnen ut ur ett helvete för barnen har inte valt sina föräldrar som missbrukar.

Litteratur och länkar

Arvidsson, Alf 2001: Etnologi perspektiv och forskningsfält, Lund: Studentlitteratur
Bris rapporten 2010
Busfield Joan 1996 Men, women, and madness : understanding gender and mental disorder
Washington Square, N.Y. : New York University Press : 1996Cahron, Joel M. 2004 8 ed. Symbolic Interactionism. An Introduction, an Interpretation, an Integration. Upper Saddle River, New Jersey: Pearson Prentice Hall
Denvall, Verner och Tord Jacobson (red.) 1998 Vardagsbegrepp i socialt arbete. Ideologi,
teori och praktik. Stockholm: Nordstedts.
Ehn, Billy & Löfgren, Orvar 1996: Vardagslivets Etnologi: Reflektioner kring en kulturvetenskap Stockolm: Natur och kultur
Halvarsson Knut 2006 Samhällsvetenskaplig metod. Teori forskning  praktik Studentlitteratur. Lund
Johannisson, Karin (1994). Den mörka kontinenten. Kvinnan, medicinen och fin-de-siècle. Stockholm: Norstedts.
Kaijser, Lars & Öhlander, Magnus (red) 1999: Etnologiskt fältarbete. Lund: Studentlitteratur.
Leissner Tom 1997 Alkohol. Ett psykosocialt, beteende- och samhällsvetenskapligt perspektiv Studentlitteratur. Lund
Hansen Frid A 1995 Barn i familjer med missbruksproblem. Studentlitteratur Lund
Hellsten Tommy 2006 Barn av livet. Media print Uddevalla
Hellsten, Tommy 1998 Flodhästen i vardagsrummet. Örebro. Cordia
Kvale Steinar 1997 Den kvalitativa forskningsintervjun Steinar Kvale och Studentlitteratur. Denmark by Narayana Press 2007
Leissner Tom 1997 Alkohol. Ett psykosocialt, beteende- och samhällsvetenskapligt perspektiv Studentlitteratur. Lund
Mallander, Ove, Anna Meeuwisse & Sune Sunesson (1998) ”Normalisering”. I Verner Denvall & Tord Jacobson (red.) Vardagsbegrepp i socialt arbete. Ideologi, teori och praktik.
Stockholm: Nordstedts Juridik.
Nehls Eddy 2009 Kung alkohol och andra drogaktörer Bokförlaget Daidolos AB Göteborg. Media Print Uddevalla
Trost, Jan 2005: Kvalitativa intervjuer. Lund: Studentlitteratur.
Widerberg, Karin 2002: Kvalitativ forskning i praktiken. Lund: Studentlitteratur.
Runqvist Weddig 1998 Små och vuxna barn till alkoholister - deras livssituation och vägen till ett nytt liv. Stockholm Alfagruppen
Woititz Geringer Janet 2007 Vuxna barn till alkoholister Instant Book AB Stockholm

http://www.bjorn-lieden.se/blog/?p=797
www.unf.se 
http://www.vgregion.se/upload/Regionkanslierna/Regionmagasinet/RM2.07.pdf
http://web4health.info/sv/answers/add-children-effects.htm
http://www.newsmill.se/node/22609
http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/17866/2009-12-15.pdf
http://www.riksdagen.se/webbnav/?nid=410&typ=mot&rm=1994/95&bet=So281
http://www.c.lst.se/upload/dokument/social_omsorg/utvecklingsmedel/Ans%C3%B6kan%20-%20tidiga%20insatser%202008%20slutlig.pdf
http://www.rb.se/sv/Aktuellt/Nyheter/VallofteniAlmedalenombarnsomfarilla.htm


[1] Uttrycket ”De glömda barnen” kommer från Margret Cork som gjorde en studie av barn till alkoholmissbrukare som publicerades på 1970-talet. Hon ansåg att barnen var glömda av sina föräldrar, omvärlden, missbrukarvården och forskningen. Woitiz (2007) s. 7
[2] www.unf.se 2011-01-21 22.58
[3] Runqvist (1998) s.33
[4] Kvale, (1997) s.174
[5] Kvale, (1997) s.184
[6] Kaijser (1999) s.27
[7] Arvidsson (2001) s.101f
[8] Trost (1997) s.51
[9] Widerberg (2002) s.144f
[11] Hellsten, (1998) s.28
[12] Nehls (2009) s.85
[13] Cahron (2004) s.164 ff
[14] Nehls (2009) s.102
[15] Ehn (1996) s.108
[16] Woititz (2007) s.27
[17] Hellsten (2006) s.75 
[19] Woititz (2007)
[21]Denvall och Jacobson (1998).
[23] Woititz (2007) s.25f
[27] Woititz (2007) s.28f
[31] Bris rapporten (2010) s.39
[32] Busfield (2000) s.543
[33] Bris rapporten (2010)
[34] Johannisson (1994) s.150
[35] Halvarson (1992) s.160
[36] Kvale, (1997) s.113
[37] Leissner (1997) s. 227ff
[38] Hellsten (2006) s.78
[42] Hansen (1995)
[43] Hansen (1995)
[44] Hansen (1995)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar