Kommissionen mot Antiziganism
Meriter och erfarenheter var som bortblåsta när Britt-Inger Hedström Lundqvist, redaktör för Dik Manusch och ledamot i föreningen RUNG, berättade att hon är resande.
Jag satt utanför i en fåtölj och kände allvaret. Jag funderade på hur jag skulle lägga upp samtalet, när bokförläggaren äntligen öppnade dörren och bjöd in mig.
Efter de vanliga artighetsfraserna berättade jag om mig själv. Mina akademiska meriter, att jag har en fil. mag. i etnologi samt en högskoleexamen i socialt arbete. Efter det gick jag över till att berätta om min arbetslivserfarenhet. Jag berättade om allt det där som man måste beskriva innan man kommer till skott och säger det man egentligen vill.
Därefter lade jag fram min idé, en bok om minoriteten romers fem olika grupper. Bokförläggaren blev eld och lågor. Vilket bra tema, så välbehövligt och upplysande! Någon sådan bok finns inte sedan tidigare, den kommer helt rätt i tiden och den kommer att fylla en kunskapslucka. Jag berättade att jag tidigare hade skrivit en bok, ”Dinglarens väg – Vorsnos drom” tillsammans med en etnolog. Vi pratade vidare om hur jag och min kollega hade tagit fram den boken och att det var många resande som var med och skrev den. I det här sammanhanget passade jag på att berätta att jag själv tillhör Resandefolket. Samtalet fortsatte, men jag märkte att stämningen hade förändrats, att bokförläggaren nu var lite avvaktande och tystare.
– Men du, vi kanske skulle ta med din etnologkollega i det här projektet.
Jag undrade förvånat varför.
– Jo, så att det blir lite akademisk tyngd i projektet, svarade bokförläggaren.
Det hen sa gjorde mig ledsen, men inte förvånad. Liknande samtal har ägt rum mer än en gång tidigare i mitt liv. Spelreglerna förändras när jag säger att jag tillhör Resandefolket. Jag betraktas plötsligt med nya ögon.
Allt det jag hade sagt till hen innan var som bortblåst. Mina akademiska meriter fanns inte, min arbetslivserfarenhet hade upphört att existera och min kunskap var spårlöst försvunnen. Jag blev enbart en resande och som sådan var jag inte kapabel att genomföra bokprojektet.
När diskriminering sker handlar det inte alltid om elakhet, okunnighet eller att någon tycker illa om resande. Det handlar istället om fördomar som sitter så djupt rotade att till och med de som arbetar med frågorna faller dit när de inte tänker sig för.
– Mina akademiska meriter slår hennes med hästlängder så den akademiska tyngden tror jag nog redan finns, svarade jag slutligen bokförläggaren.
Jag är, numera, en offentlig person som aldrig döljer att jag är resande. Jag är stolt över mitt ursprung och ser det som min rätt att få vara den jag är. Men jag vet också att jag ibland blir betraktad och behandlad på ett annorlunda sätt när människor får reda på vem jag är. Jag kan få de mest konstiga frågor, frågor som man aldrig skulle ställa till någon annan. Genom dessa frågor speglas fördomarna och de vanföreställningar som folk fått med sig sedan barnsben.
Jag är mycket ute och föreläser. Jag försöker besvara folks frågor och slå hål på deras fördomar. Enda sättet att komma åt de invanda tankarna är genom upplysning. Det är med orden, både de skrivna och talade, som vi kan desarmera fördomar, ge ny kunskap och acceptans.
Hur det gick det då med boken? Jo, jag sökte efter alla konstens regler, utan min kollega som medsökande, men fick avslag. Kanske hade bokförläggaren rätt, att den akademiska tyngden saknades i mitt projekt. Eller så var det fördomsspöket som visade sig. Vem vet…
Britt-Inger Hedström Lundqvist
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar