Eller den kanske inte var så lång det beror vad man jämför med. Men den startade helt trollskt med solen som kämpar och försöker ta sig genom en tät dimma.
Spindlarna som väver sina nät mellan grenarna och daggen som gör dem synliga för ögat.
Där borta försöker solen sig på nytt att tränga genom dimman och dimman börjar ge vika för solen strålar.
Sen kommer vi till den förbannade bron som likt en koloss spärrar vägen för mig. Jag är något höjdrädd, förra gången när jag gick över bron var jag ute och gick med en ungdom. Och till hans stora förevåning gick på mittlinjen hela vägen över. Jag tror inte jag vill veta vad han tänkte. Men nu ligger den där igen och bilar in mass kommer det. Ja, ja det är bara att ta tjuren vid hornen, eller kanske bron vid räcket och knata över. Med fjärilar i magen och lite yrsel vinglade jag mig över bron och var helt lycklig när jag klarat det. Det kändes som en seger på riktigt.
Vidare på min vandring gick jag Isälvsleden, lite spännande eftersom det var inte bara en väg utan hur många som helst som korsade varandra. Jag ringde Roger som jag skulle möta upp och sa att hade han inte hittat mig innan korsningen i Hällnäs var det läge för en efterlysning eller i alla fall att han ringde mig.
Casper gillar mina upptåg och hittade många ny lukter på vägen. Ja och jag hann fram till korsningen innan Roger kom, fast det var inte mer heller.
Lev och må
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar