Stridsvagnar och eftertankar

tisdag 4 september 2018

Bygg inte barnhem igen!

Liten Kurt nyss förd till
barnhemmet.

Nya barnhem byggs i folkhemmet och välfärdens tecken.
Det går bra för landet Sverige, högkonjunkturen ger en blomstrande ekonomi och vi har ett valår. Och ändå, helt obegripligt, sparas det in på de allra mest utsatta i vårt samhälle.

Statsministern står i teve och säger att vi ska känna trygghet med våra barn och vill öka på föräldraledigheten med en vecka. Fast tryggheten verkar inte gälla för alla barn, bara de friska. För vissa av de barn som har funktionsvariationer bygger vi barnhem till och gömmer undan så samhället inte behöver ta den merkostnad som assistansen skulle kosta. Detta trots att alla vet att barnen mår bäst av att bo hemma med sin familj. Det är ett svek och de som får betala för det sveket är BARNEN.  

Sveriges ekonomi blomstrar och ändå skär man ner på kostnaderna för de allra svagaste. Alla partier pratar om den goda ekonomin men var är hjälpen till de som bäst behöver det. Hur går detta ihop med folkhemmet och välfärden samtidigt som vi bygger barnhem. Har vi då inte lärt oss något av vår historia. Från ca 1920 – 1980 vistades ca 100 000 barn på barnhem i Sverige. Sen försvann barnhemmen och nu 2018 börjar vi om att bygga dem igen.

Försäkringskassan nekar fler och fler föräldrar assistans till sina barn och då faller ansvaret på kommunerna och deras lösning är barnhem. Föräldrarna vill att deras barn ska växa upp hemma hos dem hos sin familj, men kan hamna i situationen där de måste lämna bort barnet. I valtider kommer nu vallöftena ”vi ska se till att ändra när vi kommer till makten”. Men det här är inget nytt utan har pågått och uppmärksammats under en längre period. Barnhemmen har man redan börjat bygga och den lilla människan kommer i kläm.  

Tidigare var det var ”tattare” (resandefolket), psykiskt sjuka, utvecklingsstörda och personer med fysisk funktionsnedsättning och då i synnerhet kvinnor som hamnade på barnhem. Samhället försökte gömma undan och utrota dem via steriliseringar. Sveriges måttstock då handlade om den ariska rasen och att ett starkt folk. Idag handlar det inte om etnicitet utan om ekonomi. Gårdagens omhändertagande upprepar sig i modern tappning för våra assistansbehövande barn.

Alla föräldrar och många forskare kan beskriva om hur viktigt det är för barn att ha en närhet till sin familj. Många är också de barn från 30- 40 talet som kan vittna om hur illa de for när de placerades på barnhem. Staten har erkänt att de har gjort fel och via ersättningsnämnden gett många av dessa barn ersättning för den fysiska och psykiska misshandel de utsattes för under sin vistelse på barnhemmen och ändå bygger vi nya barnhem i Sverige igen.

Kurt Magnusson 74 år, barnhemsbarn och resande säger:

Än i dag lider jag av dessa hemska upplevelser. Ibland vaknar jag genomsvettig från någon mardröm. Jag skulle aldrig utsätta någon levande varelse för det jag varit med om.

Försäkringskassan har fått i uppdrag att spara in på den personliga assistansen. Motiveringen till uppdragen handlar om att jaga timmar och kostnader. Timmarna i assistansersättningen har på tio år ökat från i genomsnitt 101 timmar per person och vecka till 127 timmar. Ingen större ökning alltså.
När LSS och assistansreformen genomfördes på 90- talet slutade Sverige bygga barnhem. Alla var unisont eniga om att det inte var bra för barnen att bo på barnhem och att de utvecklades och mådde bäst hemma hos familjen. Har vi redan glömt. Idag bygger minst åtta kommuner barnhem igen enligt en undersökning som Sveriges Television har gjort byggs det i Jönköping, Ljungby, Malung-Sälen, Vadstena, Åstorp, Övertorneå, Eskilstuna och Västerås.  
LSS-lagstiftningen är en den reform som förpassade barnhemmen till historien och som skulle skapa möjligheter och trygghet. Det som händer nu är en känslolös politik som sliter isär familjer, smular sönder tryggheten och tar bort friheten. Det här handlar om riktiga levande människor och inte diagram på ett papper. Barnkonventionen ska vara norm i Sverige idag låt oss visa det. 30- och 40 talen är en skamfläck i vår historia visa då att vi lärt av vår historia. Gör upp med den ordentligt och låt oss inte upprepa misstagen i staten/kommunens namn en gång till.

Kurt Magnusson barnhemsbarn som fått ersättning från ersättningsnämnden och kassör i föreningen RUNG
Britt-Inger Hedström Lundqvist sekreterare i föreningen RUNG

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar