Historisk fattigdom och klass

Uppsala. Rasbiologiska institutet

Jag har tidigare gjort inlägg och frågat, har vi glömt vår historia och då i samband med Resandefolket där jag beskrivit hur det såg ut på 30-40 talet. Ett område där okunskapen är stor. Sverige startade som första land i världen ett rasbiologiskt institut där folk mättes och kategoriserades. När det var klart skapade de en handlingsplan för att gynna det ljushåriga, blåögda och nordiska. Hitler hade sina ideal här uppe i norden och i de idealen ingick inte "tattare, zigenare och lappar" så de skulle åtgärdas.

Privat bild

Det skapades insamlingar och det första registret som gjordes i landet var av resande "tattarregistret", i ett senare skede gjordes också ett "zigenarregister" av romerna. Dessa register gjordes för att lätt kunna samla in de som skulle transporteras till koncentrationslägren när det var dags. Sverige var först i världen med att skaffa ett rasbiologiskt institut (se bilden ovan) som ligger i Uppsala. Vi leder också ligan på antalet steriliserade under den här perioden om man ser till innevånarantal. Kanske inte ett rekord att vara stolt över. 

Under andra världskriget sägs det att Sverige var neutralt. Ändå lät vi Tyska armén använda Sverige som genomgångsland för sina transporter till Norge. Men den svenska okunskapen handlar inte bara om dessa tider utan fortsätter långt fram i nutid. Okunskapen har enligt Dick Harrison, historieprofessor vuxit sig allt starkare. Under 60- och 70-talet ökade okunskapen mycket eftersom ringaktningen av historien då fick ett genomslag i skolan. Man skar helt enkelt ner på i undervisningen i historia och vi står här idag med ett tomrum där kunskap borde funnits.

- Det har resulterat i att svenskar kan mycket lite om sin egen historia. Många svenskar känner till mer om semesterorter vid Medelhavet än de vet om grannländerna Norge, Danmark och Finland. Man vet inte vilket parti som regerar i länderna och namnen på kungar eller presidenter är ofta helt okända. Det är bara att beklaga, men det är så det ser ut säger Harrison.

Det brister också i  historiken om den invandring som var en del i att bygga upp vårt välfärdssamhälle.

Sverige har haft en stor arbetskraftsinvandring fram till i alla fall 70- talet som varit en del i att bygga det samhälle vi har idag. Något att komma ihåg när det gäller vår nuvarande invandring när behovet av arbetskraft visar sig mer och mer.

- Sveriges stora politiska fråga idag är flyktingarna. Rekordmånga flyktingar kommer till Sverige och alla ser det här som ett problem. Om man har det minsta historiska perspektiv så ser man att det kom in lika många flyktingar på 90-talet i samband med kriget i det forna Jugoslavien. Men det har man glömt idag. Och det kom in otroligt många under andra världskriget och under efterkrigstiden för att inte tala om den invandring Sverige har haft tidigare, till exempel på 1600-talet. Men alla de här erfarenheterna om hur man integrerar människor förekommer aldrig i den politiska debatten. För politikerna har glömt bort de politiska erfarenheterna som finns, menar Harrison.

Denna historiska fattigdom skapar ett nytt elitistiskt tänkande. Vi tappar att människor är individer och elitismen börjar råda. Det handlar om att man anser sig stå över en annan grupp av individer. Vilket i sin tur leder till att inskränkthet och rasism kan börja gro i skuggan av den historiska fattigdomen. Vi har alla starka och svaga sidor oavsett kön, etnicitet o.s.v. där vår historia spelar stor roll.

Mycket av förändring i tänkandet handlar om att vi tappat vår historia och ser inte heller hur klass är en värdefull del av vår historia. Klass i sig verkar vara förknippat med skam och det verkar vara lättare att prata om status än klass i Sverige. Kanske beror det på att klass pekar på skillnader i makt mer än vad status gör. På nåt konstigt vis har det blivit fult och skamligt att prata om klass samtidigt som vi har mindre och mindre kunskap om vår historia.

Allt hänger ihop klass, historia, framtid och kunskap. Det är viktigt att veta sin historia så man inte upprepar samma misstagen som gjorts tidigare.

Det är så lätt att glömma historiken och vad andra kämpat sig till när man tar allt för givet och inte har kunskapen om kampen.
 

Lev och må

Britt-Inger