Dagen förflöt ganska lugnt vi pratade om socker, stress och att må bra. Till lunch hade träningsvärken ökat i styrka och vi gick ut och tog en kort promenad. Knäböj var inte att tänka, jisses Amalia vilken träningsvärk. Vi fortsatte vårt teoripass och jag började planera för eftermiddagens utepass, cykling eller stavgång. Jag lutade mot cykling efter att ha vägt för och nackdelar mot vart annat, framförallt vad tar minst ont.
Då får jag information om att det har blivit en ändring i planerna, vi ska ha stationsgympa istället. På med träningskläderna och vi möts upp i gympasalen. 21 stationer skulle vi ta oss igenom, 40 sekunder på varje. Många av stationerna fokuserar på röv och benmuskler. Det verkar ju lugnt ändå, röven hade jag inte träningsvärk i.
När vi gått igenom varje station sattes musiken på och uppvärmningen började, redan där började svetten rinna. Sen börjar stationsträningen och jag som hade tänkt ta det lugnt drar igång som om jag är jagad av självaste hin håle. Jag ger mig in i varje station som om det är den sista jag ska göra. Träningsvärken gör sig påmind och jag inser att jag förmodligen kommer dö vid en station. Men fortsätter i samma höga tempo ändå.
De tre sista stationerna gick på ren vilja, efter den allra sista trodde jag inte att jag skulle orka resa mig från golvet. Jag hoppas på att de har en lyft tillgänglig. Svetten rinner i ansiktet och jag torkar av mig på tröjan och inser att enda stället jag inte hade träningsvärk på idag var arselet och efter det här passet kommer jag förmodligen inte kunna sitta i morgon.
I morgon, lovar jag mig själv, att inte planera nåt för det skiter sig i alla fall. Nu är det bara en och en halv dag kvar, på fredag är det vägning och mätning, de ska bli intressant att se vilket resultatet blir. Jag har verkligen fått många insikter, träffat otroligt trevliga människor och skrattat i massor. Det är värt träningsvärken anser jag i alla fall i kväll. Vi får se hur det känns i morgon
Lev och må
Britt-Inger
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar