Stridsvagnar och eftertankar

tisdag 3 september 2019

Dag två, jag hittar nya muskler

Eftersom det inte blev några foton idag tar jag ett gammalt från sommarstugan

Dagen startade med frukostmöte 07.10. Jag stängde av väckarklockan fem gånger innan jag tvingade benen över sängkanten. Kände mig för lite försiktigt och det gick bra, ny dag, nya tag.

Efter lunchmötet var det dags ett teoripass åtföljt av ett mellanmål och sen ett gymstikpapass. Gymstikpasset började med att vi cirkulerade runt till musik i den stora gympasalen som en flock gäss följde vi vår ledares minsta rörelse. Jag tänkte att det här var ju lugnt. Sen stannade vi och musiken ändrade tempo, nu skulle vi utföra rörelser på plats och tempot ökades. Jag pustade, svettades och försökte få ihop koordinationen av alla rörelser. Kände mig lite som en vingklippt höna, när jag försökte få ihop det.

Det vi nu gjorde liknade mer ett zumbapass än det jag förknippar med gymnastik. Röd som ett babianarsle i ansiktet med svetten rinnandes i en strid ström från pannan hör jag kvinnan säga att nu ska vi träna musklerna. Var det inte det vi hade gjort, tänkte jag, jag är helt säker på att jag hade använt ett otal muskler som legat vilande länge.

Nu blev det träning av rumpa, mage, armar och bål, herre gud jag var säker på att jag skulle flyta ut som en blöt fläck på slutet. Och då blev musiken lugn för nu skulle vi töja ut de krampande musklerna. Mina muskler stretade emot och ville verkligen inte vara med på dessa dumheter längre. Men jag lyckades till sist genomföra resten av passet innan jag återvände till rummet och en behövlig dusch.

Lunch, de har bra mat här och vi äter enligt tallriksmodellen. Hur jag ska gå ner i vikt på det här vete gudarna, vi äter hela tiden.

Efter maten blev det ett teoripass till och ett nytt mellanmål och sen skulle vi få frisk luft. Jag hade bestämt mig att eftersom jag cyklade igår så skulle jag promenera idag. Jag och en annan kvinna skulle gå tillsammans. Vi bestämde oss för att ta det lugnt efter förmiddagens genomkörning. Vi tog med oss telefonerna och skulle fota lite på promenaden.

Jag bestämde mig för att testa ett par gåstavar och vi träffades utanför. Vi blev ett helt gäng som skulle gå, de flesta med gåstavar. Nu var det också så att två av friskvårdsinstruktörerna skulle också gå med oss. Det där med lugn promenad inte riktigt vad de hade tänkt sig.

Vi gick en slinga på drygt två kilometer med stavgång och i varje backe hörde man friskvårdsinstruktörerna skrika, VI TAR BACKEN FORT, ÖKA, KÄMPA, KOM IGEN, det där med att fota var bara att glömma, det kändes mer som vi gjorde rekryten. Min kompisen hade inga stavar utan hon satte igång att jogga efter halva slingan, jösses var fick hon luft från. Jag var ju så klart tvungen att haka på. När vi tog sista backen sprintade jag som om jag inte gjort annat.

När vi sen skulle gå över vägen för att komma till Sorselegården var jag inte säker på att benen skulle bära hela vägen. Efter att jag på ren vilja tvingat mina mjölksyrestinna ben framåt, skulle vi gå in och göra samma träningspass som vi gjort på förmiddagen, samma fyra övningar, av rumpa, mage, armar och bål. Nu förstår jag hur deltagarna i Biggest loser känner sig. Jag var färdig för slakt. In i duschen igen, vila på sängen en stund och sen var det middag.

Igår tog jag en promenad efter middagen, det kommer inte ske idag. Efter kvällsfikat vid 20 tiden kommer jag krypa ner och låta min pinade kropp vila. Vi får se hur morgondagen ser ut, jag vågar inte ens tänka på vilken träningsvärk jag kommer att ha.

Lev och må
Britt-Inger

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar