En helg i fjällen

Jag tog ledigt på fredagen och körde i mörker, regn och halka de dryga 30 milen till fjällen. Sista biten hann jag börja gruva mig för backen upp, hur skulle den se ut, isig, full i snö eller skulle det bara vara att gasa? Väl framme vid backen var det bara att gasa och svänga in till stugan. Jag var framme trött men lycklig.

In med alla grejor och landa i soffan där det började dra i ögonlocken, tyngdlagen tog ut sin rätt och jag var i säng före 22. Jag somnade som en klubbad till ljudet av Skenet bedrar och de medföljande skratten. Sov hela natten, vaknade samtidigt som maken som fortfarande skrattade åt gårdagskvällens tv-serien.

Frukost och kontakt med våra vänner, ut med hundar, packa skotrarna och så iväg. En strålande dag, en sån där dag som gör att man vet varför det är värt att köra de dryga 30 milen. En naturupplevelse som det inte finns så mycket annat som slår.

Fisket blev så där, en stor öring på pimpel, våra vänner fick två rödingar. Men vad gjorde det när solen strålade och fjällen visade sig från sin bästa sida.

På kvällen gick vi ner till våra vänner och käkade grillat, för min del blev det haloumiburgare och de andra åt nåt köttigt. Trevligt, gott, njutbart och nöjda med umgänget drog vi oss tillbaka till vårt lilla krypin där vi såg en film som handlade om rasmotsättningarna i USA mellan vita och svarta The best of enemies. En film som väckte ilska över den behandling svarta fick/får utstå. Klockan blev mycket innan vi hittade igen sängen denna kväll.

Vi vakande av ljudet av storm, man kan säga att det blåste något helt fantastiskt. Vi tog en kojdag, enda gången jag var ute denna dag var när jag gick ut med djuren. Tänkte ta en långpromenad men det såg ut som djuren skulle flyga till väders så jag vände och de vara lika glada för det. Vi har myst i soffan, tittat på skidor, underhållit fiskeutrustningen nu när säsongen är här och skrivit en massa. Ibland är det skönt med sådana dagar också.

Vad morgondagen har i sitt sköte vet jag inte ännu förutom att jag måste åka neråt igen och återgå till mitt arbete. Det jag hoppas på är att vägen tillbaka till verkligheten inte är halkig eller att den åtminstone är sandad. Men oavsett så är det bara att gilla läget och köra det som går och landa i jobblägenheten för att återgå till jobbet på måndag.

Men innan dess ska jag njuta av kvällen, maten och ledigheten tills tröttheten gör sig påmind och sängen ropar på sällskap. 

Lev och må och glöm inte njuta av vardagen

Britt-Inger