Ledighetens sötma

Sitter i stugan och summerar mina semesterveckor.

• Stugan färdigmålad och pimpad 

• Malå har fått sina besök
• Mamma har varit här 
• Vi har varit ätit den årliga traditionella räkmackan
• Njutit av surströmming

• Fixat passen inför Vietnamresan, bara visum som fattas
• Växthuset har fått mina omsorger och skörden börjar visa sig
• Men framförallt har jag njutit av vädret, hängmattan och ledigheten

Utanför fönstret ligger timman tät, väderomslaget kommer lagom till att jag ska börja jobba igen.

Lev och må

Britt-Inger

Romhjälpen uppstår igen

RUNG har startat upp projektet Romhjälpen igen. Tanken är att hjälpa de romer som är mest utsatta i vårt land. Romhjälpen har tidigare hjälpt både i det egna landet och i Sverige och kommer förmodligen arbeta på samma sätt igen. Romhjälpen jobbar även med samarbetspartners på olika sätt.

RUNGs lokalföreningar i Skellefteå och är ett samarbetsprojekt som går ut på att hjälpa utsatta romer.

Projektet kommer till att börja med gå ut på att samla in pengar till de mest behövande romerna. En del av dessa finns i Sverige,andra på soptipparna i sina hemländer eller i byarna. Tanken är att så småningom rikta insatserna till en by, där vi kan vara med och hjälpa till att bygga upp en skola. Kunskap är utvägen ur ett utanförskap.

För 200 kronor kan en barnfamilj få en matkasse för en vecka.
Men inget bidrag är för litet.

Vill ni vara med och hjälpa romerna i sitt eget land sätt in pengarna på bg 187-6515 och märk inbetalningen med rom.

mailadress resandefolk@gmail.com

Nu är vi på G igen. Hjälp oss att hjälpa. Romhjälpen hjälper utsatta romer.
Bg 187-6515 märk inbetalningen med ROM

Lev och må

Britt-Inger

Uppdraget om att stärkt minoritetspolitik fortsätter

Jag slutade jobba i fredags och åkte till Skellefteå för att ta en fika med Lennart Rohdin, särskild utredare för utredningen om en stärkt minoritetspolitik. Vi hade ett bra samtal om allt möjligt. Sen började jag ladda för ledighet. Jag har semester en vecka och ska njuta av lugnet.

Betänkande om den stärkta minoritetspolitiken blev framflyttat till den 15 november 2017. Vilket innebär att utredningen fortsätter och därmed också mitt engagemang i frågan.

Lennart Rohdin har redan nu gått ut med att utredningen kommer föreslå en stärkt minoritetspolitik. Vilket jag tycker är bra och behövligt.

Men eftersom regeringen beslutade om ett tilläggsdirektiv till Utredningen om en stärkt minoritetspolitik så fortsätter utredningen. Utredaren Lennart Rohdin har fortsätter sitt uppdraget att analysera den finlandssvenska gruppens ställning i Sverige samt överväga om den ska erkännas som nationell minoritet. Uppdraget blir därför förlängt till den 15 november 2017.

Utredaren ska nu:

• analysera vilken ställning finlandssvenskarna i Sverige har utifrån Sveriges internationella åtaganden om mänskliga rättigheter och regeringens minoritetspolitiska strategi, och
• överväga om och i så fall hur finlandssvenskarna ska ges ställning som nationell minoritet i Sverige.

Jag har tidigare skrivit om betänkandet och det arbete som är gjort tidigare. Nu blir det att läsa in sig på finlandssvenskarna och deras situation.

Lev och må

Britt-Inger

Ensamkommande barn. Är vi på väg att upprepa vår historia?

RUNGs hemsida

Britt-Inger Hedström Lundqvist etnolog och ledamot i föreningen RUNG har arbetat med människor som har befunnit sig i utkanten av samhället hela sitt yrkesverksamma liv. Kurt Magnusson pensionär och kassör i föreningen RUNG och en av de första som fick ersättning från Ersättningsnämnden för den vanvård han blev utsatt för som barn ser likheter och olikheter mellan då och nu.

Resandebarn då, Ensamkommande barn nu.

Under 2015 tog Sverige emot ca 163 000 personer. Politiken, media och samhället såg det som en självklarhet att ställa upp. Vi var ett gäng ryggdunkare som försökte överträffa varandra i solidaritet med de som hade det svårt.

Pojkar som ibland friserar sin ålder en aning för att slinka genom Migrationsverkets nålsöga. "Självklart ställer vi upp" sa statsminister, Reinfeldt ”Vi måste öppna våra hjärtan.” Sen kom Löfven och hans ord var för mindre än två år sedan ”Mitt Europa bygger inte murar.”

Så kom hösten, solidaritetens och medmänsklighetens löv började dala från de mänskliga rättigheternas träd. Morgan Andersson meddelade att EU-ländernas stats- och regeringschefer enats om att medlemsländernas ribba låg på sammanlagt 60 000 flyktingar under de två kommande åren. Den faktiska siffran landade på mindre än hälften. 

För lika duktiga och euforiska som samhället var när vi "vi öppnade våra hjärtan" lika nitiska har vi blivit att minska inflödet. Förr var det resandebarnen som var i fokus för åtgärder, nu är det de ensamkommande barnen.

Det var då. 

Migrationsverkets resurser ökade för att minska tiden för de ungdomar som sitter i "väntrummet". Ändå ökar tiden innan de får veta om de får stanna eller inte. Ett väntrum fyllt med ångest, usel nattsömn, ensamhet, mardrömmar och längtan. 

Vi har minskat inflödet i landet och behandlingen av de som redan finns här är lång och omänsklig. Nu ska det dessutom åldersbestämmas ibland uppåt och ibland neråt. Oavsett vilket håll det är spär det på ångesten i "väntrummet".

Ålderstestet som utförs är lite som att kasta pil och inte på några villkors vis någon exakt vetenskap. Det är Rättsmedicinalverket som testar om de har ljugit om sin ålder. En del åker upp i ålder och andra ner beroende på vart pilen som kastades landar. Det går fortfarande inte att åldersbestämma med någon exakthet. En del har ljugit om sin ålder och andra inte. Men ålder är inget som vetenskapen kan ta fram bevis på.

Tvångssteriliseringsprogrammet som Resandefolket och andra utsattes för har många likheter med det som händer de ensamkommande. För Resandefolket omhändertogs barnen och sattes i särskola (väntrummet) för att på lagliga grunder sterilisera dem som vuxna (utvisning). Detta skedde på 1930 och 40 talet i vårt land. Lagarna skapades för att komma åt "problemet" som då var "tattare" (Resandefolket), psykiskt sjuka, utvecklingsstörda och personer med fysisk funktionsnedsättning och då i synnerhet kvinnor. Samhället ville bli av med dem därför försökte staten utrota ett folk, idag utvisar vi istället.

Nu går inte jämförelsen till fullo applicera det som hände Resandefolket på det som idag händer med Ensamkommande. Resandefolket som folk utsattes medvetet för ett försök till folkmord av staten. Och det är inte syfte med behandlingen av de Ensamkommande barnen. Men det finns många likheter i hur barnen behandlades.

Varför har de ljugit om sin ålder? 

En del av lögnerna står vi för som inte hade beredskapen för att hantera inflödet som blev och de fick inte rätt födelsedata. Andra har ljugit för att skapa sig en bättre framtid, rädda liv och framtid. En del är här för att rädda sina familjer, deras ansvar är tungt och ökar ångesten i "väntrummet". Åldersbestämningen är en motorväg in i psykisk ohälsa, skadebeteenden och i värsta fall självmord. Var tog den solidariska medmänskligheten vägen som vi visade upp när de kom hit. När ändrades vårt varma mottagande till den kyla de upplever nu? 

Läkarna leker mörkerleken och var hamnar vi vetenskapligt?  Var tog evidens och fakta vägen, ligger det i något mörkt hörn och gömmer sig? Ligger det där tillsammans med vår historia som staten inte har gjort upp med och trängs i samma skammens hörn? 

Vad gör man för att klara sig? 

Då bytte många från Resandefolket efternamn, nu ljuger ensamkommande om sin ålder. Staten registrerade de personer de trodde var "tattare" ingen exakt vetenskap och sen lät man bilan fall. Idag åldersbestämmer man, ingen exakt vetenskap innan bilan faller. Allt skedde/sker på godtyckliga grunder och förstörde/förstör människor för resten av livet. 

Staten har fortfarande inte bett om ursäkt för det omhändertagandet som skedde med resandebarnen. Kommer hanteringen av ensamkommande barn bli ytterligare en historisk skam som ska gömmas undan? 

Visst är det märkligt? 

Alla vet att staten gjorde fel då, men för att inte upprepa sina misstag måste kanske staten erkänna att det har skett och be om ursäkt till resandebarnen som omhändertogs på etniska grunder. 

Gårdagens omhändertagande upprepar sig i modern tappning med våra ensamkommande barn idag. Även om det idag inte handlar om en medveten utrotning. Det gemensamma förutom delar av behandlingen är att det i hög utsträckning drabbar barnen. 

Barnkonventionen ska vara norm i Sverige idag låt oss visa det. 30- 40 talet är en skamfläck i vår historia. Gör upp med den och låt oss inte upprepa misstagen i statens namn en gång till.  

Kurt och Britt-Inger

Utöya 6 år

För sex år sedan ringde min son mig från Oslo och vi kunde så småningom konstatera att det ofattbara hade hänt. Ett terroristdåd hade genomförts av ensam galning. Hur omfattande och med vilken grymhet dådet hade genomförts kunde vi under följande dagar följa via media.

Ett dåd som skadade Norge i sina grundvalar och som vi idag kan konstatera märkte människor för livet. Hur ska vi kunna skydda oss mot den oförfalskade grymhet som uppvisades på Utöya?

För sex år sedan

På dagen för sex år sedan ringde Jimmy vid halv fyra och sa att det hade skett en explosioner i Oslo. Det hade hörts lång väg, han ville att jag skulle ta reda på vad och var det hade exploderat. Så jag gick ut på nätet och såg att det var i närheten av regeringshuset det hade exploderat bomber

Bilder från nätet

Tack säger jag bara för att Jimmy hade vett på att ringa så jag slapp vara orolig.

  Det här inlägget postade jag samma dag

 Tryggheten sviktar när det exploderar bomber i Oslo 2011-07-22 21:26

Vad är det som händer??????? Först en bomb som exploderar i Oslo och några timmar senare skjuts det på en ö utanför Oslo. Finns det någon koppling mellan de två händelserna eller har slumpen varit framme och gjort så att det sker samtidigt.

Jag är så tacksam att Jimmy inte var i närheten när det small. Jag har varit lite orolig när det var i Thailand och var som glad när de valde att flytta till Norge. Det kändes som att norden var mer säkert. men jag vet inte längre. Skiter det sig kan det göra det oavsett var man bor uppenbarligen och det är helt klart så att norden är ingen garanti längre.

Det är klart så att tryggheten ruckas lite, det som varit självklart är inte det längre. För vem hade väl i sin vildaste fantasi trott att det skulle smälla av en bomb i Oslo. Och kan det smälla i Oslo Norge kan det lika gärna smälla i någon stad i Sverige eller var som helst.

Vi lever i ett öppet samhälle och jag hoppas att vi ska kunna göra det i fortsättningen också. Men det är klart det som varit självklart tidigare har ju fått sig en törn efter det här. Vem kan ha gjort dessa dåd? Jag skulle inte bli förvånad om bomben i Oslo och slakten på Utöya är ett verk av en  lika stora tok och av samma kaliber som Oklahomabombaren. Det är svårt att skydda sig mot regelrätta tok, dessa kan skada ett samhälle på många nivåer.

Jag vill verkligen att vi ska kunna fortsätta att leva i det öppna samhälle som vi trots allt lever i. Jag hoppas verkligen inte detta påverkar den rörelsefrihet som vi har inom de nordiska länderna. Eller människors sätt att betrakta varandra.

Var rädda om varandra

Britt-Inger