 |
| Grotesco facebook |
Såg programmet "Din flock" av Anders Hansen och kom då att tänka på att om vi dagligen får höra att en viss grupp är ett problem, börjar vi kanske omedvetet leta efter bevis som stöder detta. Vi lägger då märke till det som passar in i den bilden och riskerar att förlora sikte på det som motsäger den. En taktik som fortfarande, trots vår historiska erfarenhet, används av politiker. Politisk debatt
Det som jag fann märkligt i en av debatterna var att ingen från Tidö-partierna reagerade när Jimmie Åkesson framställde en hel grupp som syndabockar - här tänkte jag på ordspråket: den som tiger samtycker. Åkesson påstod att den muslimska invandringen kan komma att avgöra valet. I nästa andetag kritiserade han de andra partierna, det vill säga sina motståndare, för att ha mobiliserat röster i moskéer.
Den som reagerade snabbt var Amanda Lind (MP), som uttryckte att det var ett förfärligt uttalande och ansåg att det var grovt och inte hör hemma i Sverige. Åkessons partikollegor verkade mest se bort, vilket på det sättet gav honom sitt tysta godkännande.
När partiledaren för Sverigedemokraterna (SD) i en av våra största politiska debatter upprepade gånger påpekar att muslimsk invandring är ett avgörande problem och hotar att återkalla människors permanenta uppehållstillstånd, anser jag att vi bör stanna upp och reflektera över något som ofta hamnar i skymundan:
Vad gör detta med oss?
Syftet med uttalandet kommer kort efter valet av Tobias Andersson (SD), som skriver: "Om vi förlorar så är det på grund av att vi beviljar över 200 000 medborgarskap." Tobias Anderssons inlägg på X är återigen ett försök att lägga skulden på en viss grupp för det svaga valresultatet för SD.
Vi behöver därför inte bara ställa frågan:
"Har politikern rätt? "
Eller är det som när Grotesco sjunger det är "Bögarnas fel", en satirisk och upprepande sång som visar på orimligheten i att anklaga en grupp för alla fel.
Här gäller det att vara källkritisk.
Hur många var det egentligen?
Om det nu rörde sig om över 200 000 nya medborgare, hur många av dem var röstberättigade i riksdagsvalet?
Hur många var barn?
Hur många av dem röstade faktiskt?
Hur många röstade på vänster- eller rödgröna partier?
Hur många röstade på Sverigedemokraterna eller Tidöpartierna?
Kan förändringen i stället förklaras av exempelvis valdeltagande, väljarbyten mellan partier eller andra faktorer?
Det handlar inte bara om politik; det handlar också om psykologi.
Det som händer med oss människor när vi utsätts för samma budskap gång på gång är att hjärnan börjar känna igen kopplingarna mellan vissa ord och vissa grupper av människor. När muslimer ständigt nämns i samband med integration, kriminalitet, problem, hot och utvisningar finns det en risk att dessa begrepp kopplas samman i vårt medvetande. Detta sker oftast inte för att vi medvetet väljer att tänka så, utan på grund av upprepningar som gör associationerna mer naturliga.
Detta är något som vi inom minoriteten romer och resande har erfarenhet av, eftersom vi har varit utsatta för liknande situationer under många år.
Det är så våra hjärnor fungerar. Och det är något vi sett tidigare i historien.
Därför anser jag att politiker måste vara försiktiga med vad de säger och upprepar. Samtidigt behöver vi som lyssnar vara uppmärksamma när politiker pekar ut hela grupper av människor. Bakom uttrycket "muslimsk invandring" finns miljontals individer, inga objekt. Det handlar om människor som är föräldrar, barn, grannar, arbetskollegor, läkare, lärare, företagare, undersköterskor, ingenjörer, pensionärer och ungdomar. Dessa människor har helt olika värderingar, livsval och erfarenheter. Vissa tjänar pengar och bidrar till samhället precis som alla andra, medan andra inte gör det. Med andra ord är de precis som vanligt folk.
Trots detta kan en politisk debatt reducera dem till en enda kategori:
"Muslimer," "invandrarna," "de andra."
När en hel grupp under en längre tid främst diskuteras som ett problem, förändras vår syn på dessa individer. Vi riskerar att sluta se dem som unika personer och istället betrakta dem som en homogen grupp istället för som individer. Att bli betraktad som ett problem, hamna i utanförskap eller ses som andra klassens medborgare påverkar naturligtvis alla som tillhör gruppen.
Man kan börja undra:
Gäller detta även mig?
Är det mig de syftar på?
Är jag egentligen en av "oss" eller en av "dem"?
Men jag tror också att detta påverkar de som står utanför.
Vi formas alla av det vi hör, och jag anser att både medier och politiker har ett stort ansvar i detta sammanhang.
Självklart måste svåra problem kunna diskuteras. Integration bör kunna kritiseras, misslyckad politik måste ifrågasätta, kriminalitet måste bekämpas och migration ska vara ett ämne för diskussion. Även strikta politiska förslag har sin plats i en demokrati.
Det är dock en viktig skillnad mellan att diskutera ett samhällsproblem och att upprepade gånger skapa en mental koppling mellan en hel grupp människor och detta problem.
Vi behöver fråga:
Vad händer med mig när jag hör dessa upprepningar från politikerna?
Vilka känslor väcker det inom mig?
Blir jag rädd eller arg?
Börjar jag tänka i termer av "vi och dem"?
Vilka människor börjar jag se på ett annat sätt?
Och vad sker om jag får höra samma budskap hundra gånger?
Jag anser att detta är en av de mest centrala frågorna i vår tid. Ett samhälle förändras inte bara genom de lagar som riksdagen stiftar, utan också genom de berättelser vi delar om varandra. Om vi ständigt lyfter fram att vissa grupper är ett problem, kommer det i slutändan att påverka vår syn på dem.
Det handlar inte om att sluta diskutera frågor kring migration eller integration, utan om att aldrig tappa bort människan bakom varje kategori. Politik handlar om beslut, men det handlar också om människor.
Frågan är vilket samhälle vi skapar när vissa individer under flera år får veta att de är en del av problemet.
Förklaring Bögarnas fel
"Bögarnas fel" är en satirisk sång som framfördes första gången år 2010 av humorgruppen Grotesco i TV-serien med samma namn. Texten skrevs av Henrik Dorsin och utgör en satir över homofobi. Hans avsikt var att skriva en text som förlöjligade homofobi, eftersom han anser att Sverige fortfarande är ett homofobiskt land. Däremot betraktar Dorsin homosexualitet som ett förlegat ämne för humor.
The Queen of ...
Britt-Inger
.jpg)
