.jpg) |
| Gamla tant Kexet och Frans från förra gången han hälsade på |
Nu är jag äntligen hemma efter att ha varit iväg och pratat om Resandefolket och demokrati i Olofströms bibliotek i Blekinge.
Det var helt fantastiska människor som kom till föreläsningen, och det blev otroligt många fina, roliga, intressanta och givande samtal. Det är sådana gånger som man åker från föreläsningen med nya tankar och funderingar.
Det blev en lång resa, men hör och häpna – den flöt faktiskt på riktigt bra. Inga större missöden och jag kom till och med fram ungefär som planerat. Bara det är ju nästan värt ett eget demokratiskt beslut.
Det har varit många intressanta samtal, kloka tankar och en hel del att fundera på. För visst är demokrati viktigt – men ibland är det också viktigt att få sätta sig ner, andas ut och konstatera:
”Jaha… då var man hemma igen.”
Nu väntar soffan, något gott att äta och den kanske viktigaste formen av demokrati för kvällen:
Vem bestämmer vad vi ska se på tv?
I morgon är det dags att hämta Frans, det lilla tramset, och ha honom några dagar medan Linda är iväg och föreläser.
Jag misstänker att Kexet och Vito kommer vara fullständigt utmattade efter några dagar med Frans och hans något högre energinivå. De två gamla djuren kommer förmodligen ganska snabbt börja fundera på om det finns någon paragraf i hundlagen som ger dem rätt till både ålderspension och störningsfri vila.
Frans däremot kommer sannolikt tycka att livet är alldeles fantastiskt och att de andra två mest behöver lite hjälp med att få upp tempot.
Men det är roligt också. Frans livar minst sagt upp tillvaron – på gott och ont. Så efter demokratiska samtal, lång resa och en kväll i soffan väntar nu några dagar av hunddemokrati.
Och där är jag ganska säker på att det inte är jag som har rösträtt.
Skickar med en bild på konstverken som mötte mig utanför ytterdörren. Jag älskar när barn är kreativa.
