"ingen förutom de två vet vad som har hänt"

Ramlade över Lambertz blogg där han förklara skillnaden mellan tafsande och kladd och vilket som är moraliskt godtagbara. Samtidigt som jag vid sidan av detta blogginlägg ser kategorin  #metoo, där skar det sig lite för mig.

I blogginlägget beskriver han vad som är sexuella beröringar och fortsätter sedan med att skriva att "I fortsättningen talar vi bara om icke sexuella beröringar", allt är beskrivet utifrån mannens perspektiv. Efter det radar han upp en massa "otillåtet kladdande" för att avsluta på punkt 10 med ett tillåtet kladdande och orden:

"men han måste ta bort armen direkt om hon drar sig undan det minsta"

Lambertz erkänner det som har hänt, men frågan är slutade när hon drog sig undan och lever han som har lär ut? Att gärningsmän rakt av erkänner sitt brott är ovanligt, eftersom de redan har rättfärdigat sina handlingar i tanken, annars skulle de inte utföra dem. 

Jag har sett flera kommentarer kring att "ingen förutom de två vet vad som har hänt". Vilket för mig är en tankevurpa eftersom Lambertz redan har erkänt att det har hänt. Men för den goda sakens skull kan jag resonera lite kring detta.

Lambertz erkänner alltså vissa omständigheter men förnekar brott. Kvinnan beskrivs som hans yngre adept, och enligt de båda är Lambertz mer än en mentor för henne, han är mer som hennes extrapappa, vilket han också anser. I så fall skulle det innebär att de har en familjerelation som är att betrakta som far- dotter relation. Hur blev det nu då? Att ligga med sin dotter som dessutom uppger att hon inte ville!

Om man sen funderar vidare i detta så skulle resonemanget om att "ingen förutom de två vet vad som har hänt" så tar det helt klart ställning för mannens utsago och ger honom ett slags tolkningsföreträde och vetorätt. Glöm inte att han erkänner att det har hänt, även om han förnekar brott, där faller  "ingen förutom de två vet vad som har hänt"- teorin direkt.

Hela resonemanget förminskar kvinnans utsago, som också uppger vad som har hänt, men att hon ser det som ett brott. På vilket sätt är hennes ord och upplevelser mindre värda än hans? För att han är snäll och har hjälpt henne, för att de har en familjerelation, för att hon är hans adept och därmed underlägsen honom?

Det är lite som att säga att pedofilen är i alla fall snäll med barn och att det ska vara en förmildrande omständighet. Eller att mannen som trakasserar den ensamstående mamman i alla fall är en duktig ungdomsledare......

Sen kan man fundera på hur ställningstagandet, om att "ingen förutom de två vet vad som har hänt", påverkas av att det handlar om en högt uppsatt äldre man och en yngre kvinna. Är det mer försvarbart av en man i högre position att förgripa sig på en yngre kvinna Det känns som hela vårt rättssystem faller med resonemanget att "ingen förutom de två vet vad som har hänt". 

När det gäller övergrepp är det nämligen ofta fallet att "ingen förutom de två vet vad som har hänt". I det här fallet erkänner Lambertz att det har hänt och ändå försvaras han med "ingen förutom de två vet vad som har hänt". Visst är det märkligt.

Tidningen Arbetare skrev en ledare som ställde frågan "Har feminismen gått för långt?" som slår huvudet på spiken. 

Lev och må
Britt-Inger 

Horunge - tänk efter lite före

 

Horunge verkar vara det nya heta ordet bland människor som vill krydda debatten lite extra. Det senaste jag såg var ett plakat i samband med en olaglig demonstration. Personen som skrivit plakatet hyllades av rätt-åsikts-maffian.

Ta ert jävla vaccin. Horungar! stod det.

Budskapet på plakatet hade ett klart ställningstagande, personen ville att man ska vaccinera sig. Sen kommer ordet horungar, vilket jag inte förstår. Det är inget förstärkningsord för att understryka budskapet. Spontant tänker jag att man kanske inte ska döma andra efter sig själv. För kanske säger det mer om den som använder ordet än de som är mottagare av dem.

Jag kan förstå frustrationen mot vaccinmotståndet men plakatet riktade sig knappast mot dem utan är mer en publikfriare till de redan frälsta. Skylten fick uppenbart avsedd effekt för rätt-åsikts-maffian gick genast loss med hyllningar och delningar av fotot på sociala media.

Någon säger ett fult ord och det delas som aldrig förr, någon annan är kliver utanför gränserna och rätt-åsikts-maffian gnuggar händer och delar. Går det över styr tar de sin hand från personen och låter den stå i snålblåsten själv.

Hora, prostituerad, gatflicka, nattfjäril, sköka, slinka, slampa, 
fnask, luder, glädjeflicka och sexsäljare, det finns många benämningar på kvinnor. Med ordet hora syftar man oftast på en kvinna som haft utomäktenskapligt sexuellt umgänge eller en kvinna som säljer sex. Motsvarigheten för män är gigolo, manshora och eskortpojke. Den manliga motsvarigheten har inte alls lika många benämningar eftersom det ofta setts som manligt med många erövringar.

Man kan tycka att vi lever i en tidsepok där vi ser varandra med jämlikhetsglasögon och människors lika värde hyllas av samma rätt-åsikts-maffian som hejar på horunge-plakatet. Det är fortfarande så att hora är ett ord som används för att benämna någon som man föraktar.

Så dyker detta nya upphottade ord för att förnedra sina kombattanter, horungar. Man tar ett ord som genom tiderna har nedvärderat framförallt kvinnor och lägger till dennes barn och så har vi ett nytt ord att förnedra andra med.

På vilket sätt nu ett barn skulle kunna belastas för sina föräldrar yrkesval, omständigheter eller inkomstinbringande. Det är ju inte så att barnet är i en position där den kunnat välja dem.

Ändå tror jag tror knappast att rätt-åsikts-maffian skulle vilja att deras barn skulle kallas horungar. Bara för att man tillhör motståndarlaget gör inte ens mamma till hora något som rätt-åsikts-maffian inte verkar ha koll på. 

Eller är det okej? Och säg nu inte att den andre började först, för visst är vi vuxna nog att inte använda den typen av retorik. 

Lev och må
Britt-Inger