lördag 31 maj 2014

Minoriteten romers FEM olika grupper



Igår blev det lite livat både på twitter och på fb om en artikel som Maria Hagberg skrev i Svt- opinion om Soraya Post.

Man blandar ihop äpplen och päron i en enda röra och ingen fattar nåt. Vem är vad och är ni inte samma grupp. Svaret på den frågan är NEJ det är vi inte. Det finns fem grupper inom minoriteten romer.

• Resandefolket - Sinti, är den äldsta gruppen i norden och den största gruppen inom minoriteten romer.
• Svenska romer Kalderash - romer, kom på slutet av 1800 och början på 1900
• Finska romer Kalé - romer är i grunden resande som utvisades till Finland där de skaffade sig en egen kultur i fångenskap, influerad av Ryssland och kom tillbaka till Sverige senare
• Utomnordiska romer – Lovara och Kalderash
• Nyanlända romer – Arli

Jag har tidigare skrivit om vikten av att var och en av de fem olika grupperna får skriva sin egen historia. Att blanda ihop dem och bara kalla dem romer förvirrar bara. vilket Vitboken är ett lysande exempel på. I den skrivs det om "tattarinventeringarna" som gjordes på romerna? Vilket är fel "tattarinventeringarna" gjordes på resande, senare gjordes "zigenarinventeringar" av romerna. 

Vem är vad och varför?

Historisk sett så startade det för ca 1500 år sedan när ett nomadfolk började vandra från Indien. De gick via sidenvägen och för ca 900 år sedan kom de till Europa via Balkan. Där för ca 900år sedan vek en grupp av och gick in i Rumänien, där de förslavades. De andra fortsatte via Tyskland mot Skandinavien. Några har under den här vandringen blivit kära och fått barn, andra har blivit sjuka och dött, några har stannat kvar på platser där gruppen stannat och nya har följt med gruppen på vandringen.  

Det man idag med med säkerhet vet är att den 29 september 1512 kom Resandefolket in i Sverige något som står omskrivit i Stockholms stads tänkebok.

Finska romer är resande som på 1500-talet förpassades till de nordöstra delarna av Storsverige, dagens Finland. Där de tvingades bryta mark i Karelen under slavliknande förhållanden. Där utvecklade de en egen kultur för att överleva som är influerad av Ryssland. I Finland levde många romer under extremt fattiga förhållanden och deras barn blev ofta tvångsomhändertagna.
I början av 1700-talet, efter kung Karl XII:s förluster, när krigen hade avslutats, kan man via kyrkböckerna se att det fanns många resande i Sverige. De levde av att åka runt i byar och på marknader, där de erbjöd sina tjänster som hästhandlare, förtennare, kopparslagare och djurläkare. De jobbade också på tivoli, sålde varor på marknader eller knackade dörr.
I mitten på 1800-talet befriades romerna i Rumänien från slaveriet och de som kunde drog därifrån. Under slutet av 1800-talet kom de svenska romerna, främst från Ryssland och Frankrike. Resande och romer, hade nu utvecklats åt två olika håll, var och en på sitt håll för att överleva.
När Sveriges gränser öppnades för romer 1954 började även de finska romer flytta över gränsen för att få möjlighet till ett drägligt liv.
Under slutet av 1960-talet flyttade cirka 10 000 romer från Polen, Ungern, Spanien, Tjeckoslovakien, Jugoslavien och övriga delar av Östeuropa till Sverige. Denna grupp kallas utomnordiska romer.
De som brukar kallas nyanlända romer är oftast från Balkan och har kommit som flyktingar under de senaste tjugo åren. Vissa grupper har haft lätt att etablera sig i Sverige medan andra haft det svårare. På senare tid har det kommit Romer från EU-länder som tack vare den fria rörligheten kunnat resa hit för att söka arbete och försörjning.
Minoriteten romer har genomgått diskriminering, rasism, steriliseringar och omhändertagande av barn genom alla tider. Men även dessa yttringar har sett olika ut för de olika grupperna. Att klumpa ihop grupperna är att ta av var och en av grupperna sin identitet. Vi inom resandegruppen har våra problem, men de ser inte alls ut som de problem som de nyanlända romernas gör.
Våra behov idag ser helt olika ut, precis som samhällets sätt att se på oss också gör det.
Om man läser hur det har sett ut historiskt så är det en självklarhet att var och en av dessa grupper måste få skriva sin egen historia och inte klumpas ihop till en enda grupp. Låt oss slippa var offer, låt oss skriva vår historia, få den erkänd så vi kan gå vidare. Sverige måste ta sitt ansvar och synliggöra alla grupperna inom minoriteten romer. NU
Lev och må
Britt-Inger
Ps. Om jag har fel i min beskrivning av någon av grupperna, skriv gärna till mig då. Ds.

fredag 30 maj 2014

Rasism och sanningen om vår historia

Ser en skrämmande utveckling i vårt samhälle men rasism och främlingsfientlighet. 30-40 talets vindar har börjat blåsa igen. SD vill införa barnbegränsning för muslimer, förra gången var det "tattare, zigenare och lappar" som var de som skulle barnbegränsas. Detta uttalande kommer från medlemmar ur ett parti som sitter i vår riksdag och i EU.

SD-ledamot vill begränsa barnafödandet hos muslimer

Att vi hamnar i den här situationen i Sverige med ett främlingsfientligt parti i riksdagen måste vi nog binda vid vårt eget ben. Vi har inte berättat den sanna historien om 30-40 talet. Hur minoriteterna behandlades i landet, hur tyskarna fick gå genom Sverige för att invadera Norge, hur många finska flyktingar som kom hit, hur många människor som steriliserades, hur många barn som omhändertogs för att deras föräldrar var av fel sort och så vidare.

Vi berättar inte heller om att Sverige var det första landet i världen med att skapa ett rasbiologiskt institut eller att vi är det land som steriliserade flest människor sett till antalet invånare. Lika lite berättar vi att ingen opponerade sig när motionen lades om att skaffa det rasbiologiska institutet. Det finns mycket som inte har berättats om Sveriges agerande under 30- 40 talet.

Resandefolket var en av de grupper som drabbades mycket hårt under den här perioden både med steriliseringar och omhändertagande av barnen. Sverige har aldrig gjort upp med sitt förflutna, kanske är tiden inne för att göra det NU. Tillsätt en sanningskommission så Sverige får gjort upp med sitt förflutna samtidigt som befolkningen får reda på fakta.

Låt var och en av grupperna inom minoriteten romer skriva sin egen historia så skolbarnen får läsa om minoriteten på rätt sätt och förstå likheter och olikheter inom gruppen. Låt samer, judar och alla andra göra likadant. Det kan aldrig bli rätt när en majoritet skriver en minoritets historia, se bara på Vitboken. I den klumpas grupperna samman till en enda röra och ingen som har läst den kommer förstå att det handlar om olika grupper. Minoriteten romer består av fem olika grupper som har behandlats och behandlas olika, visa på det.

Sanning, information och upplysning är ett sätt att komma år den främlingsfientlighet som vi ser idag. Vi måste ta den på allvar och berätta om vår historia, vi kan inte ta för givet att alla redan vet när sanningen aldrig blivit sagd.

Förra gången var det judarna som fick skulden för allt, den här gången är det muslimerna. Men det var och är bara början. 

Lev och må
Britt-Inger

torsdag 29 maj 2014

Projekt och städning

Nu har två bollar för nya projekt kommit i rullning. Ska bli spännande att se vilken eller om bägge bollarna kommer i mål. Återkommer om detta.

I övrigt så håller vi på att röja hemma, vi har samlat på oss mycket skrot under alla år som vi hållit på med ungdomar. Känns som det aldrig tar slut....... Bara att hugga i igen till sist tar det slut. Vi har haft två mäklare här som har värderat huset och kommer att sätta ut det till försäljning inom en snar framtid.

Lev och må
Britt-Inger

tisdag 27 maj 2014

Har vi glömt vår historia? Då måste vi berätta den!


Fattar fortfarande inte att det är sant. Att de bruna breder ut sig inom EU. Hur kan rasister och nazister få det utrymmet? Har vi helt glömt vår historia eller är det helt enkelt så att vi har tagit för givet att alla vet om den utan att vi berättar den.

Bättre sent än aldrig, vi måste berätta vår historia. De sanna historien om hur det har sett ut i Sverige. För minoriteten resande/romer som består av fem grupper, resandefolket, svenska romer, utomnordiska romer, finska romer och nytillkomna romer, har 1900- talet bestått av diskriminering, utrensning, sterilisering och omhändertagande av barn på grund av etnicitet. 

Av dessa fem grupper är Resandefolket den största gruppen.

Sverige startade som första land i världen ett rasbiologiskt institut där folk mättes och kategoriserades.  När det var klart skapade de en handlingsplan för att gynna det ljushåriga, blåögda och nordiska på bekostnad av "tattare, zigenare och lappar". 

Resandefolket blev särskilt drabbat eftersom de var lika men ändå olika. De var också de som var mest bofasta och enklast att hitta igen. Vilket innebar att staten satte fokus på de resande i första hand. Det första registret som gjordes i landet var av resande "tattarregistret". Det finns mycket att berätta kring detta, i ett senare skede gjordes också ett "zigenarregister" av romerna för att kunna hitta igen dem.

Sverige var inte bara först med att skaffa ett rasbiologiskt institut, vi leder också ligan på antalet steriliserade under den här perioden om man ser till innevånarantal. Kanske inte ett rekord att vara stolt över. 

Resandefolket startade historisk sett för ca 1500 år sedan när ett nomadfolk började vandra från Indien. De gick sidenvägen och för ca 900 år sedan kom de till Europa via Balkan. I höjd med Rumänien vek några av dit, där de förslavades medan de andra fortsatte via Tyskland mot Skandivanien. Den 29 september 1512 är den första dokumentationen om resandefolk i Sverige nedtecknat i Stockholms tänkebok. Resandefolkets dag.

På mitten av 1800 talet släpps romerna från Rumänien och de som kunde stack där i från. Några kommer till Norden och de båda grupperna träffades igen, efter alla år, men nu kände de inte riktigt igen varandra utan hade utvecklats åt två olika håll. Detta trots att det finns likheter i språket och vissa delar av kulturen som ser likadan ut. Resande kallades förr för ”tattare” och romerna kallades för ”zigenare”.  

Var och en av grupperna inom minoriteten romer måste få skriva och berätta sin egen historia. För även om vi har en del som är lika så är mycket olikt också. Det är viktigt att alla grupper får skriva sin egen historia och att den sanna historien kommer fram. Sveriges roll under 1900-talet måste också komma fram, vi kan inte bara ta för givet att alla vet. 

Lev och må
Britt-Inger

onsdag 21 maj 2014

Erättningnämnden och Krämarstan

Göran Johansson skrev på fb att "Britt-Inger Lundqvists artikel fick mig att blogga igen om vilka makabra konsekvenser regeringens proposition i frågan fått. Här är länken till min blogg."

http://goranjohansson.blogspot.se/2014/05/de-som-vanvardats-tystnaden-och.html


Det var min inlägg om Ersättningsnämnden ger och ersättningsnämnden avslår som föranledde denna kommentar från honom. Det finns mycket att säga om ersättningsnämnden.... men jag låter mitt blogginlägg och Göran Johanssons inlägg få tala för sig självt för nu. 

I övrigt har jag kommit hem från Krämarstans utgrävningar och vilar fötterna på fotpallen. Det är alltid lika trevligt att ha med människorna runt Krämarstan att göra. Engagerade människor ger så mycket energi. Ett särskilt stort tack till Hans-Ove och Lena från hembygdsföreningen som kämpat hela veckan med oss i regn och rusk, ni har verkligen gjort det bra.

Lev och må
Britt-Inger

fredag 16 maj 2014

Ersättningsnämnden ger och ersättningsnämnden avslår


2014-05-12 har ersättningsnämnden har fattat 1 879 beslut i 963 fall har de sökande beviljats ersättning på 250 000 kronor och 916 sökande har fått avslag på sina ansökningar om ersättning. Vilket innebär att nästan 50% har fått avslag. Vilka, varför?

Sara är en flicka vars mamma dör och pappan blir tvungen att lämna ifrån sig sin flicka till ett barnhem så hon åtminstone får äta sig mätt. Sara är fem år när hon kommer till barnhemmet.

Mellan 1950-1980 vistades minst 100 000 barn någon gång på barnhem. Minst 250 000 barn har någon gång varit placerad.

Kommunen placerar Sara i ett fosterhem, en stor familj ute på landet. Där blir hon lillpiga och får hjälpa till med hushållssysslorna och ladugården. Sara trivs, trots att hon får jobba hela dagarna och det finns lite tid för lek så får hon i alla fall äta sig mätt.

Som lillpiga gäller det att göra rätt annars får man lära sig den hårda vägen genom hugg och slag. När Sara är åtta år förändras hennes liv. Hon ska hjälpa till i ladugården och blir där våldtagen av en av männen på gården. Ingen hör hennes skrik, ingen ser hennes tårar och ingen tar hand om hennes sargade kropp efteråt, ingen bryr sig om den lilla pigan som kryper efter väggarna för att göra sig osynlig.

Det finns mer än en man i hushållet som använder Saras kropp för att förlusta sig. Hon lär sig snabbt att det är ingen idé att skrika eller gråta. Hon vänder sig inåt, till en liten undanskymd vrå där hon kan springa på gröna ängar, vara trygg och känna glädje.

Socialtanterna kommer för att se hur det går för Sara. De pratar med kvinnorna och männen som misshandlar och våldtar Sara, men inte med Sara. De vuxna tittar på henne och konstaterar att hon är en konstig liten flicka. Tyst, inbunden och tycker inte om fysisk kontakt, Sara är nog lite efter konstaterar de. Socialtanterna som ska se till Saras bästa och skydda henne är nöjda, för Sara får äta sig mätt.

Dokumentationen av de besök som gjordes under placeringar skiljer sig åt i landet och enskilda handläggare, ibland finns det löpande dokumentation, ibland lösa lappar ofta har dokumenten gallrats bort.

Sara blir äldre och till sist tar hon sig från fosterhemmet och flyttar till eget. Livet på landet har satt sina spår, hon har fortfarande svårt med fysisk närhet. Hennes tilltro till människorna och systemet har fått sig sina törnar.

Så kommer möjligheten till upprättelse, hon kan ansöka i ersättningsnämnden som ett vanvårdat barn. Äntligen ska hon bli sedd, nu ska den smutsiga byken tvättas. Efter mycket möda och stort besvär får hon ihop sina papper och skickar in dem. Hon väntar på sin upprättelse, så kommer beskedet. AVSLAG.

1 § Den som någon gång under perioden den 1 januari 1920 till och med den 31 december 1980 har varit omhändertagen för samhällsvård har rätt till ersättning av staten enligt denna lag om det kan antas att han eller hon har utsatts för sådana övergrepp eller försummelser som är av allvarlig art i samband med vården och omhändertagandet har skett med stöd av
1. lagen (1902:67 s. 1)
2. lagen (1918:422)
3. lagen (1924:361)
4. lagen (1960:97)
Om övergreppen eller försummelserna har varit av allvarlig art ska bedömas med hänsyn till förhållandena vid tidpunkten för händelserna.

För Sara är det magiska ordet omhändertagen, hon blev inte omhändertagen, pappan lämnade henne frivilligt för att hon skulle få äta sig mätt. Det han inte visste var att när han frivilligt lämnade henne på barnhemmet blev hon ett fritt villebråd, en icke människa att hantera som man ville, misshandla och våldta.  Ersättningsnämndens avslag är bara ytterligare en bekräftelse för Sara att hon ingen vill ha henne, ingen skyddar henne och ingen SER henne. Hon ska vara tacksam, för hon fick ju äta sig mätt.

Sara är en av de nästan 50% som har fått avslag, är det rätt?

Lev och må
Britt-Inger

Krämarstan på Myra

Solen skiner, flaggorna vajar lite lätt i vinden. Jag har städat ur husbilen efter allt regnande under en veckas tid. Disken är klar, middagen avklarad, tröttheten har infunnit sig, lite för tidigt. Sammanfattning av veckan i Krämarstan, klart godkänt, trots att vi hade vädret mot oss och en massa annat som strulade så genomförde vi grävningen. Och bra blev det.

Nu återstår bara söndagen och måndagens och det sista innan vi stänger butiken för året arkeologiska utgrävning i Krämarstan. Sen bär det av hemåt igen.

Under veckan har jag träffat många goda vänner och jag har lärt känna nya trevliga människor. Uppslutningen har varit stor trots det dåliga vädret.   







Lev och må
Britt-Inger

lördag 10 maj 2014

Paneldebatt och Krämarstan

Det har hänt mycket sen sista. Jag har hunnit med en paneldebatt i Skellefteå med Lawen och Rosario och sen har jag åkt till Finnerödja för att vara med om utgrävningen av Krämarstan. Där är jag fortfarande kvar. Jag har träffat massor av folk och blivit fotograferad i skogen av en riktig fotograf och ätit lunch ute i naturen i två dagar nu. Fortsättning följer

Lev och må
Britt-Inger