 |
| Det är jag i svart kavaj. Bilden är tagen för en almenacka som gjordes på Kärngården |
Jodå, jag har startat upp den här bloggen igen! Den har faktiskt hängt med sedan 2010. Det började som en blogg där jag skrev om mina hundar och lite annat smått och gott. Hundarna hade huvudrollerna, jag stod för tangentbordet och världen fick följa med på allt från vardagsbestyr till diverse fyrbenta upptåg.
Sedan dess har det hänt en del. Hundarna finns fortfarande med, även om de inte längre upptar riktigt lika stor del av utrymmet som i början. De får helt enkelt dela rampljuset med resten av livet. Orättvist, kan tyckas, men det är tydligen så det fungerar när man driver blogg och inte kennel.
För det händer ju annat också. En hel del, faktiskt. Jag arbetar med mänskliga rättigheter och minoritetsfrågor och föreläser mellan varven. Det innebär att bloggen ibland kommer att handla om just det: rättigheter, samhällsfrågor, normer och sådant som förtjänar att lyftas, diskuteras och ibland ifrågasättas. Gärna med eftertanke, men inte nödvändigtvis med slips och allvarlig min hela tiden.
För livet är ju inte bara stora och viktiga frågor. Det består också av vardagsfunderingar, märkliga händelser, personliga anekdoter och sådant som får en att undra hur mänskligheten egentligen tänkte där. Ibland blir det klokt och eftertänksamt. Ibland blir det mer åt hållet ”men vad i hela friden var det där?”. Och ibland kanske båda delarna i samma inlägg.
Jag har dessutom numera en Facebooksida där jag publicerar anekdoter, funderingar och åsikter från bloggen. Ett litet skyltfönster mot omvärlden, helt enkelt. Fast utan krav på att någon ska köpa en ny dammsugare eller lämna sina personuppgifter för att få vara med.
Så vad kan du förvänta dig här framöver?
Hundar, samhällsfrågor, mänskliga rättigheter, minoriteter, föreläsningar, vardagsbetraktelser, humor, åsikter och förmodligen en och annan utvikning från ämnet. Jag känner mig själv tillräckligt väl för att inte utlova någon stenhård redaktionell disciplin.
Kort sagt: bloggen har återuppstått. Den har bytt lite skepnad, breddat sitt innehåll och tänker fortsätta vara en plats för både allvar och skratt.
Välkommen tillbaka, du som har hängt med sedan förr! Och varmt välkommen till dig som hittat hit för första gången.
Ta en kopp kaffe, slå dig ner och läs en stund. Jag kan inte lova att du håller med om allt, men jag hoppas att du åtminstone får något att tänka på. Och kanske ett skratt på köpet.
För om det är något jag har lärt mig sedan 2010 så är det att livet är alldeles för märkligt för att inte skriva om. Och alldeles för kort för att alltid vara gravallvarlig.
.jpg)
