Ny föreläsning om Resandefolkets dag och Demokrati i Olofström

Den 29 september är Resandefolkets dag, och i år kommer jag att fira och uppmärksamma den i Olofström. För mig känns det här lite extra speciellt, eftersom jag den dagen ska hålla en föreläsning om resandefolket och demokrati.

Det är första gången jag håller just den här föreläsningen, och jag ska erkänna att det känns både spännande och lite nervöst. Det är en sak att prata om sina tankar och kunskaper i mindre sammanhang – en helt annan sak att stå inför en publik och berätta om ett ämne som betyder mycket.

För mig är resandefolkets historia inte bara några sidor i en historiebok. Det är min historia och handlar om mina människor, familjer, livsöden, identitet och erfarenheter som har förts vidare från generation till generation. Det handlar också om hur resandefolket har blivit behandlat genom historien och hur det har påverkat människor än idag.

Därför känns kopplingen till demokrati väldigt viktig.

Demokrati handlar inte bara om att rösta vart fjärde år. För mig handlar demokrati också om att få vara den man är, att få sin historia berättad, att bli lyssnad på och att få vara en självklar del av samhället.

När jag står där i Olofström kommer jag därför inte bara att hålla en föreläsning. Jag kommer att dela med mig av något som jag tycker är viktigt – och förhoppningsvis väcka tankar, frågor och kanske även nya samtal.

Jag tror att vi behöver prata mer om resandefolket och vår historia. Inte för att fastna i det som har varit, utan för att förstå vår samtid och kunna bygga ett samhälle där erfarenheter och berättelser får ta plats.

Det ska bli väldigt roligt att få möta människor i Olofström och tillsammans uppmärksamma Resandefolkets dag den 29 september.

Och ja – jag är lite nervös inför den här föreläsningen som är den första på det här temat. Men framför allt är jag stolt, förväntansfull och glad över att få göra den.

Det här kommer att bli en dag jag och kanske du sent kommer att glömma. Hoppas vi ses!

29/9
Tid: 17:30-19:00
Resandefolkets dag och Demokrati i Olofström

The Quees of ...

Britt-Inger

Sommaren tog slut innan den hann börja

Sommaren har tagit slut – om den ens fick en chans att börja innan den tog slut. Det verkar som att min favoritsak under denna sommar har varit min kofta. Några stora behov av badkläder har det knappt funnits här i norr, där temperaturen mestadels har legat på nivån "ta med en tröja, bara för säkerhets skull".

Medan södra Sverige tycks ha fått sin beskärda det av sol och värme, har vi här uppe i norr fått nöja oss med att titta på badkläderna, sucka och hoppas på bättre dagar. Vi vet inte mycket om torka för här är vattendragen överfulla av allt regnande. Hur det går ihop med elbristen och höjda elpriser går över mitt förstånd, det är ju här uppe i norr vi producerar elen och här har det inte varit någon torka. Det känns ibland som någon driver med oss. 

Men kanske är det så att 2+2 blir inte blir 4 utan det blir blir ungefär 5, precis som den gamla IMU-matten (mängdlära) som lärdes ut i skolan i slutet av 60-talet. Skolan insåg ganska snabbt att det inte var ett bra sätt att räkna matte på, så kanske elbolagen kan få ihop det så småningom också. Regn i norr, fyllda vattendrag och älvarna, ger mer el och lägre elpris, egentligen är det enkel matematik. 

Men toppen av allt var ändå när man gick ut med att de behövde höja elpriserna för att det hade frysit på dammarna, hur kan detta vara en nyhet när vi lever i norra delen av landet. Upplysningsvis så rinner vattnet under isen och är fortfarande strömmande även om det är ytan är frusen och luften är kall. Och i min värld så gör strömmande vatten att turbinerna snurrar och el produceras, även detta enkel matematik. Men vad vet jag som var barn och hade IMU-matte i skolan. 

Men min trädgård har åtminstone levererat och gett oss en bra skörd. Jag har plockat mina grönsaker och fått en hel del bär, tomater och lök. Det har blivit sylt och saft, och nu är mitt förråd för vintern påfyllt, så jag kan åtminstone låtsas vara förberedd inför den kommande kalla perioden. Och fastän jag inte är någon prepper tror jag att jag har tillräckligt för att klara ett längre strömavbrott. 

Och kanske kan nästa år vara snäll mot oss så vi får en sommar som gör att man kan känna värme från solen och inte bara från koftan.

Nu hotar i alla fall nattfrosten i vassen och snart är den ett faktum. Dags att ta fram mössan och vinterskor, koftan behöver jag inte ta fram för den är redan framme. Det är på tiden att säga farväl till sommaren och ställa undan badringen till nästa år. För kanske kommer jag få användning av badkläderna nästa år om sommaren då beslutar sig för att dyka upp och visa sig från sin lite mer soliga sida.

The Queen of ...
Britt-Inger

VALRESULTATET ÄR KLART! Men hur blev det egentligen

Väljarna har sagt sitt. Politikerna har hört vad de ville höra.

Vissa jublar, andra googlar ”hur flyttar man till Norge?”, och en tredje grupp hävdar bestämt att det var fel på valkretsen, just där deras röst råkade hamna. Själv sitter jag här med kaffet och försöker förstå hur ett land kan ha så många vinnare efter samma val.

Demokratin har talat. Nu återstår bara det viktigaste:

Vem får skulden för resultatet – och vem är vinnaren? Och HUR ska man kunna bilda en regering?

Partiledarna har redan börjat analysera resultatet:

De som gick framåt jublar och kallar det ett historiskt mandat.
De som stod stilla kallar det stabilt.
De som backade skyllde på omständigheterna.
Sen finns det de som så skyller det på en enskild grupp.
Sen ska de ska så klart ”analysera resultatet”.

Analysen kommer naturligtvis att visa att:

Väljarna höll egentligen med dem.
Kampanjen var fabulös.
Medierna var orättvisa.
Sociala medier sabbade allt.
De andra baktalade dem.
Det var vädrets fel.
Men framför allt: nästa val blir på ett annat sätt.

Till sist står det klart att den röda sidan vann.

Och så börjar den stora eftervalsdramat: förhandlingarna.

Partier som lovade att ALDRIG ha samröre med de "andra" börjar plötsligt ”föra konstruktiva samtal”.
Principer som var knallhårda i söndags visar sig på måndagen vara förvånansvärt lösa i kanterna.
Och någonstans sitter en partistrateg och flyttar runt ministerposter som om det vore Monopol.

Under tiden sitter väljarna hemma och tänker:

”Jaha. Det var alltså DET HÄR vi röstade på?”

Demokratin har talat.

Nu börjar den spännande delen där politikerna förklarar vad folket egentligen menade.
Och om resultatet inte passar? 

Ingen fara.

Då håller politikerna en presskonferens och använda orden ”vanligt folk”, ”ansvar”, ”mandat” och ”samarbete” tillräckligt många gånger – så har valförlusten på ett magiskt vis blivit en seger med förbättringspotential.

Det är ändå imponerande.

Vi går till valurnorna för att välja politiker.

Politikerna går sedan in i förhandlingar för att välja vad vår lagda röst ska betyda.

Och det blev – trots allt, eller kanske just på grund av allt – Socialdemokraterna som får börja processen med att försöka få ihop det här politiska pusslet. Ett huvudbry där vissa bitar absolut inte passar ihop, andra hävdar att de aldrig tänker ligga bredvid, eller med den andre parten, och några har redan har börjat förhandla om vem som ska få sitta i (skam)vrån.

Så lycka till, Socialdemokraterna ni vann med minsta möjliga marginal. 

Nu har ni fått möjligheten att inleda arbetet med att bilda regeringen. Samtidigt som Tidö-laget flåsar er i nacken och vill ta ifrån er makten. Det kommer inte bli lätt att förhandla med Centerpartiet som är missnöjt för de vill se en mittenregering och inte leka med Vänsterpartiet. Medans Vänsterpartiet önskar att deras väljare ska räknas på samma sätt som andras, och vägrar att vika ner sig i sina krav. De som just nu är enklast att förhandla med är Miljöpartiet som verkar ganska nöjda och skapar mindre oro, men osvuret är nog ändå bäst.

När det väl är klart återstår bara den lilla detaljen att förklara för väljarna varför resultatet blev som det blev och inte som de röstade. Men det är väl så det fungerar i vår demokrati.

Folket röstar. Politikerna förhandlar. Vem tog vem och vem? Efteråt får vi alla veta vad vi egentligen röstade på- Eller så blir det nyval. Den som lever får se. Dramat fortsätter! 

The Queen of ...

Britt-Inger

Invandrarnas fel - det nya Bögarnas fel (Grotesco)

Grotesco facebook

Såg programmet "Din flock" av Anders Hansen och kom då att tänka på att om vi dagligen får höra att en viss grupp är ett problem, börjar vi kanske omedvetet leta efter bevis som stöder detta. Vi lägger då märke till det som passar in i den bilden och riskerar att förlora sikte på det som motsäger den. En taktik som fortfarande, trots vår historiska erfarenhet, används av politiker. 

Politisk debatt

Det som jag fann märkligt i en av debatterna var att ingen från Tidö-partierna reagerade när Jimmie Åkesson framställde en hel grupp som syndabockar  - här tänkte jag på ordspråket: den som tiger samtycker. Åkesson påstod att den muslimska invandringen kan komma att avgöra valet. I nästa andetag kritiserade han de andra partierna, det vill säga sina motståndare, för att ha mobiliserat röster i moskéer.

Den som reagerade snabbt var Amanda Lind (MP), som uttryckte att det var ett förfärligt uttalande och ansåg att det var grovt och inte hör hemma i Sverige. Åkessons partikollegor verkade mest se bort, vilket på det sättet gav honom sitt tysta godkännande.

När partiledaren för Sverigedemokraterna (SD) i en av våra största politiska debatter upprepade gånger påpekar att muslimsk invandring är ett avgörande problem och hotar att återkalla människors permanenta uppehållstillstånd, anser jag att vi bör stanna upp och reflektera över något som ofta hamnar i skymundan:

Vad gör detta med oss? 

Syftet med uttalandet kommer kort efter valet av Tobias Andersson (SD), som skriver: "Om vi förlorar så är det på grund av att vi beviljar över 200 000 medborgarskap." Tobias Anderssons inlägg på X är återigen ett försök att lägga skulden på en viss grupp för det svaga valresultatet för SD.

Vi behöver därför inte bara ställa frågan:

"Har politikern rätt? "

Eller är det som när Grotesco sjunger det är "Bögarnas fel", en satirisk och upprepande sång som visar på orimligheten i att anklaga en grupp för alla fel.

Här gäller det att vara källkritisk.

Hur många var det egentligen?
Om det nu rörde sig om över 200 000 nya medborgare, hur många av dem var röstberättigade i riksdagsvalet?
Hur många var barn?
Hur många av dem röstade faktiskt?
Hur många röstade på vänster- eller rödgröna partier?
Hur många röstade på Sverigedemokraterna eller Tidöpartierna?
Kan förändringen i stället förklaras av exempelvis valdeltagande, väljarbyten mellan partier eller andra faktorer?

Det handlar inte bara om politik; det handlar också om psykologi.

Det som händer med oss människor när vi utsätts för samma budskap gång på gång är att hjärnan börjar känna igen kopplingarna mellan vissa ord och vissa grupper av människor. När muslimer ständigt nämns i samband med integration, kriminalitet, problem, hot och utvisningar finns det en risk att dessa begrepp kopplas samman i vårt medvetande. Detta sker oftast inte för att vi medvetet väljer att tänka så, utan på grund av upprepningar som gör associationerna mer naturliga.

Detta är något som vi inom minoriteten romer och resande har erfarenhet av, eftersom vi har varit utsatta för liknande situationer under många år.

Det är så våra hjärnor fungerar. Och det är något vi sett tidigare i historien.

Därför anser jag att politiker måste vara försiktiga med vad de säger och upprepar. Samtidigt behöver vi som lyssnar vara uppmärksamma när politiker pekar ut hela grupper av människor. Bakom uttrycket "muslimsk invandring" finns miljontals individer, inga objekt. Det handlar om människor som är föräldrar, barn, grannar, arbetskollegor, läkare, lärare, företagare, undersköterskor, ingenjörer, pensionärer och ungdomar. Dessa människor har helt olika värderingar, livsval och erfarenheter. Vissa tjänar pengar och bidrar till samhället precis som alla andra, medan andra inte gör det. Med andra ord är de precis som vanligt folk.

Trots detta kan en politisk debatt reducera dem till en enda kategori:

"Muslimer," "invandrarna," "de andra."

När en hel grupp under en längre tid främst diskuteras som ett problem, förändras vår syn på dessa individer. Vi riskerar att sluta se dem som unika personer och istället betrakta dem som en homogen grupp istället för som individer. Att bli betraktad som ett problem, hamna i utanförskap eller ses som andra klassens medborgare påverkar naturligtvis alla som tillhör gruppen.  

Man kan börja undra: 

Gäller detta även mig?
Är det mig de syftar på?
Är jag egentligen en av "oss" eller en av "dem"?

Men jag tror också att detta påverkar de som står utanför.

Vi formas alla av det vi hör, och jag anser att både medier och politiker har ett stort ansvar i detta sammanhang.

Självklart måste svåra problem kunna diskuteras. Integration bör kunna kritiseras, misslyckad politik måste ifrågasätta, kriminalitet måste bekämpas och migration ska vara ett ämne för diskussion. Även strikta politiska förslag har sin plats i en demokrati.

Det är dock en viktig skillnad mellan att diskutera ett samhällsproblem och att upprepade gånger skapa en mental koppling mellan en hel grupp människor och detta problem.

Vi behöver fråga:

Vad händer med mig när jag hör dessa upprepningar från politikerna?
Vilka känslor väcker det inom mig?
Blir jag rädd eller arg?
Börjar jag tänka i termer av "vi och dem"?
Vilka människor börjar jag se på ett annat sätt?
Och vad sker om jag får höra samma budskap hundra gånger?

Jag anser att detta är en av de mest centrala frågorna i vår tid. Ett samhälle förändras inte bara genom de lagar som riksdagen stiftar, utan också genom de berättelser vi delar om varandra. Om vi ständigt lyfter fram att vissa grupper är ett problem, kommer det i slutändan att påverka vår syn på dem.

Det handlar inte om att sluta diskutera frågor kring migration eller integration, utan om att aldrig tappa bort människan bakom varje kategori. Politik handlar om beslut, men det handlar också om människor.

Frågan är vilket samhälle vi skapar när vissa individer under flera år får veta att de är en del av problemet.

Förklaring Bögarnas fel 

"Bögarnas fel" är en satirisk sång som framfördes första gången år 2010 av humorgruppen Grotesco i TV-serien med samma namn. Texten skrevs av Henrik Dorsin och utgör en satir över homofobi. Hans avsikt var att skriva en text som förlöjligade homofobi, eftersom han anser att Sverige fortfarande är ett homofobiskt land. Däremot betraktar Dorsin homosexualitet som ett förlegat ämne för humor.

The Queen of ...
Britt-Inger

Väljarnas lika värde

Självklart ska Vänsterpartiet kunna ingå i en regering. Deras väljare har samma värde som Centerpartiets väljare. Det borde vara en självklarhet.

På den röda sidan har man länge hävdat att alla människor har lika värde. Det är ett vackert uttryck – så länge man inte röstar på Vänsterpartiet, för då verkar inte samma principer gälla. Det verkar som att Vänsterpartiets väljare betraktas som andra klassens medborgare; de får gärna stödja Socialdemokraterna, men de får inte vara med i det politiska samtalet på riktigt.

På andra sidan har det aldrig funnits särskilt mycket diskussion om att utesluta Sverigedemokraterna eller deras väljare från den demokratiska debatten. Här handlar det, just nu, mer om att acceptera valresultatet och förhålla sig till det.

Just här blir hyckleriet nästan komiskt.

Man kan givetvis ha negativa åsikter om Vänsterpartiet.
Man kan också tycka illa om Centerpartiet eller Sverigedemokraterna. 

Det är helt okej och lite av poängen med demokrati, man måste inte älska alla men däremot så måste man behandla alla lika.

Men när politiska partier beter sig som mobbare på skolgården för att vinna sympati hos andra, har det gått för långt. (S)ärskilt för ett parti som har solidaritet, frihet och jämlikhet som sina grundläggande pelare i det politiska programmet. Man kan inte både äta kakan och ha den kvar. 

Om man verkligen tror på människors lika värde kan man inte börja dela upp väljare i "fina" och "ofina", respektabla och förkastliga, demokratiska och "fel" väljare.

En röst tappar inte sitt värde bara för att man ogillar den person som lagt den, eller anser att de tillhör fel parti. Det borde vara en ganska enkel princip för alla som vill läxa upp resten av landet om demokrati och människovärde.

Demokrati handlar inte bara om att respektera de väljare man sympatiserar med. Utan alla röster räknas, även de som ibland skaver eller sticker ut.

Stå på er Vänsterpartiet och låt er inte luras av Socialdemokraterna (igen)

The Queen of ...
Britt-Inger