På söndag bestäms det!

På söndag ska jag iväg och rösta sen väntar valvakan.
Jag tycker alltid det är lika spännande varje gång och i år är det extra spännande.

Det hettar till i debatten och tyvärr delas det ut slag under bältet av en del. Att politiker debatterar och har olika åsikter är inte konstigt utan precis som det ska vara. Men det finns gränser för allt. Man måste kunna skilja på sak och person. Men oavsett så är det dags på söndag då ska vi välja om om man inte har förhandsvalt redan.

Att rösta är en rättighet vi har i Sverige men enligt mig är det också en skyldighet. För om vi inte själva använder de demokratiska möjligheter vi har vem ska då bestämma vem som ska styra landet.

Att missnöjesrösta på ett parti vars partipolitik du egentligen inte vet vad den står för kan ge oanade efterdyningar. Men att agera soffliggare är inte heller bra för det gör att du förverkar rätten att påverka och att din åsikt inte kommer fram.

Ta reda på de olika partiernas åsikter generellt och inte bara i enskilda frågor innan du röstar.
Ditt lands framtid de närmaste fyra åren ligger i dina händer och oavsett vad du röstar på eller inte så är din röst viktig för hur valutgången blir. Ta reda på fakta och vad partierna står för i sin partipolitik och låt inte ett missnöje och populism styra ditt val.
 
Söndagen närmar sig och då är det viktigt att alla går till valurnorna och visar vilka de vill ska styra. Vi har ett ansvar som människor att ta reda på fakta om de som vi vill ska styra vårt land. Hur vill vi det ska se ut? Vilka frågor är viktiga för mig? Ta reda på vilket parti som stämmer bäst överens med dina värderingar och viktiga frågor. För oavsett vilket parti som styr vårt land så kommer det påverka oss på ett privatplan mer eller mindre.

Jag vet i alla fall vad jag ska rösta på hoppas du också gör det.

Lev och må

Britt-Inger

Hur svenska är våra svenska traditioner?

Jag ser ibland att folk skriver om våra svenska traditioner, men hur svenska är de egentligen?

 

Lucia
Själva luciafirandet har utvecklats över tid och luciafirandet i Sverige har rötter i medeltiden.
Lucia är en historisk person. Hennes berättelse handlar om en ung kvinna som levde i staden Syracusa på Sicilien. Hennes familj var förmögen och redan som barn blev hon mycket påverkad av kristendomen. Eftersom Lucia föddes på 280-talet var det inte enkelt att vara kristen och det var dessutom straffbart. Hon bestämde sig tidigt för att aldrig gifta sig och att ge bort allt hon ägde till de fattiga. Hon ville gå i kloster. Problemet var att hon var bortlovad till en man som inte var kristen. När hon gav bort sin stora hemgift angav han henne varefter hon blev avrättad med svärd, förmodligen år 304. En sorglig berättelse om en olycklig kvinna.
Lucia är bland annat skyddshelgon för blinda och synskadade.
Så vår svenska tradition att fira Lucia kommer från Sicilien. 

Jul
Olika sorters julfirande förekommer i flera delar av världen. Vårt sätt att fira julen är en härlig blandning av traditioner och vanor. Från allra första början handlade det om att hålla en fest när året är som allra mörkast. Sedan har detta blandats upp med kristendomens traditioner och med nationalromantiken under 1800-talet. För att inte tala om vår egen tid. Hur mycket har inte Walt Disney betytt för svenskt julfirande de senaste 40 åren?
Vi vet att det kristna julfirandet i Sverige började på 1100-talet, men det var inte förrän på 1700-talet och framförallt på 1800-talet som julfirandet tog riktig fart. Adel och borgare tog efter traditionerna i Europa, medan bönder och enklare folk blandade gamla seder med nya och lade grunden till det firande vi har idag - en blandning av gammalt och nytt.
Vår svenska jul är med andra ord ganska mångkulturell med inspiration från många länder.

Midsommar
Midsommarfirandet har gamla influenser som sträcker sig tillbaka till de isländska ättesagorna och enligt och självaste midsommarstången kom troligtvis till Sverige från Tyskland. Midsommarnatten har länge ansetts full av magiska krafter och övernaturliga väsen. Midsommar är alltså en gammal hednisk tradition där folk söp, slogs och dansade runt en fallos. Jag har tidigare skrivit om midsommar "Visste du det här om midsommar"
Svensk midsommar är alltså i grunden Isländsk och midsommarstången är Tysk.

Alla helgons dag
Alla helgons dag har rötter i 700-talet men fick ökad betydelse i Sverige under 1900-talet. I modern form har den inspirerats av katolsk tradition. Liksom så många andra högtider finns katolska drag i alla helgons dag. Allhelgonadagen (1 november) har katolska kyrkan sedan tidig medeltid firat helgon som saknat egna dagar i almanackan. Dagen efter, 2 november, firade man alla själars dag för döda familjemedlemmar, och kvällen före, 31 oktober, var allhelgonaafton, kallad All Hallows' Eve. Av detta namn har sedan bildats ordet Halloween. Alla helgons dag har på många håll i västvärlden behållit sin betydelse.
Vår svenska Alla helgons afton där vi pryder våra gravar är alltså katolsk.

Valborg
Högtiden kom till Sverige någon gång under medeltiden. Valborg är alltså en mycket gammal högtid, som kom från Tyskland någon gång under medeltiden. Eldarna var tidigt ett inslag i denna skyddande fest, liksom ungdomstemat. Dess ursprung är katolskt, och firas till minne av det tyska helgonet Walpurgis.
Till sist så är valborg katolsk och Tysk.

Våra högtider är precis som vårt land multikulturella. Delar av informationen är hämtad från www.so-rummet.se

 

Lev och må 

Britt-Inger

En skola för alla? Knappast!

Privat foto

När våra barn växer och ska börja skolan är både de och vi förväntansfulla och glada. Det är en milstolpe både i föräldrarnas och barnens liv. I Sverige bestämde vi om en sexårig skolplikt 1882, och sjuårig skolplikt infördes 1936. Idag är vi på väg att gå från den nioåriga skolplikt vi har till ännu längre. Vi är ett välutvecklat land som har utbildat våra barn länge.

Enligt skollagen ska vi ha en skola för alla. Har vi det? Nej, det anser jag inte och där har jag medhåll från forskningen. Vi har en skola för nästan alla, men inte för alla. Om man ser till rätten till likvärdig utbildning oavsett elevens behov och förutsättningar så är inte alla barn inkluderade i begreppet "alla".

Barn börjar skolan och för det flesta blir det precis den lyckliga och lärande resa som både de och deras föräldrar trodde det skulle bli den där första dagen i skolan. Men för några barn och föräldrar är det början på ett långvarigt lidande där barnen inte passar in och föräldrarna sliter sitt hår i desperation och letar vägar för att hjälpa sitt barn. 

Skolan är bra på lärande och bra på de barn som inte avviker från normen. Men för de som avviker är det en annan sak. Man kan tycka att efter alla dessa år av skola så skulle skolan veta hur de ska agera. Det är faktiskt inget nytt, dessa barn har funnits i alla tider.

Varför utbildas inte lärarna att se dessa barns behov i större utsträckning och varför tillgodoser inte

skolsystemet dem? Så många som 80% av  de vanliga lärarna saknar kunskaper om neuropsykiatriska diagnoser och 69% av specialpedagogerna. Idag ses barnen som en kostnadspost och inte den unika person de är. Föräldrarna ses som besvärliga och svåra att samarbeta med när de kämpar med alla medel de har för sitt barns mentala hälsa. Den lycka och förväntan barn och föräldrar kände den där första dagen är bortblåst och ersatt med ångest och sorg.

Lärarna kämpar också och vill väl men är ofta bakbundna av okunskap och skolan som institution. Det finns många bra lärare men systemet är inte gjort för dessa barn. Lärarna mår inte heller bra när de inte når eller kan hjälpa "alla" barn i lärandeprocessen.

Dessutom är det ett faktum att många av dessa barn i det långa loppen inte är några kostnadsposter utan en enorm resurs för vårt land. En del av dem hamnar på högt uppsatta poster när de blir vuxna. De finns bland vetenskapen som forskare, de driver stora företag, de finns inom politik och etablissemanget. Medan andra arbetar i vår vanliga arbetsmarknad och anses vara mycket duktiga. Det vill säga om inte systemet knäcker dem för då blir de just den kostnadspost som skolan ibland pratat om.

I våra svenska fängelser uppfyller var fjärde (25%) kriteriet för ADHD - diagnos enligt Martin Lardén, chef för enheten för behandlingsprogram inom kriminalvården. Det är lätt att generalisera när man skriver om en koppling mellan neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och kriminalitet. Men det är viktigt att också ha klart för sig att de allra flest med ADHD inte blir kriminella. Maria Bauer är beteendevetare och expert på komplexa psykiatriska diagnoser menar att barn med ADHD har svårare att klara skolgången, och en misslyckad skolgång kan leda till en ond spiral av utanförskap, dålig självkänsla och fler misslyckanden. Alltså skolans misslyckande med att tillgodose barnets behov en del i att barnet misslyckande som vuxen. Till det ska man också ta med att ett vårddygn i kriminalvårdens regi kostar närmare 3500kr. Ur ett mänskligt perspektiv går det inte mäta hur mycket lidande man kan spara in genom att sätta in resurserna tidigt.

Jag har flera vänner som har barn som inte passar in i mallen för skolans snäva ramar och deras desperation går inte ta miste på. De kämpar, en del är så kallade besvärliga föräldrar andra inte. Men gemensamt är att de kämpar och de har ångest över att de förstör för sina barn när de kämpar för dem. Om jag gör si eller så, hur uppfattas det av skolan? Drabbar det mitt barn? Anser de att jag är en dålig förälder? Är jag en dålig förälder? Anmäler de mig till soc? Hur ska jag göra för att hjälpa mitt barn utan att de anser att jag är besvärlig och straffar mitt barn? Svåra frågor och svåra beslut.

Föräldrarna kämpar för sitt barn och för att de inte ska tappa förtroendet för vuxenvärlden och sig själva. Dessa föräldrar är barnets största tillgång, de är hängivna och skyddar sina barn som en lejonhona skyddar sina valpar mot allt ont. Det är de som får ta hand om sitt barn efter den misslyckade skoldagens slut. De får trösta och motivera barnet som inte vill gå till skolan och känner sig missförstådd. De tar hand om mardrömmarna, ångesten över att andra vill dem illa och tankarna om att barnet inte vill leva längre.

Det är dessa föräldrar som känner sina barn bäst. Här behöver skolan lära sig att lyssna bättre och kanske se igenom förälderns ilska och tårar, hårda ord och misstolkningar. De kämpar för sina barns överlevnad. Att bemöta en sån förälder med ord om kostnader och resurser är fullständigt makabert. Att prata med föräldrar som är styrda av känslor med argument om tröghet i systemet eller ekonomi är helt galet och gör dem bara med desperata. Känslan av att inte duga som förälder ligger hela tiden på lur.

Attention har gjort en undersökning på konsekvenserna av det bristande stödet för barnen i skolan. Barnen släpar efter i ämnen 57%, ovilliga att gå i skolan 48%, sänkt betyg 40%, brister i läs -och skrivförmåga, 38%, mobbing 20% och 19% har tvingats byta skola. Barnets skolsituation påverkar hela familjen 52% uppger att brister i stöd har gjort att de har gått ner i arbetstid och 64% har fått sämre hälsa.

Jag har tre generationers perspektiv på den här betraktelsen, min egen skolgång, mina barns och mitt barnbarns och kan bli lite beklämd över att vi inte har kommit längre i en individanpassad skolgång. Jag har arbetat i skolans värld och jag har arbetat med de barnen som inte passade in i systemet större delen av mitt yrkesverksamma liv. Och jag blir ledsen över att vi fortfarande inte ser barnet eller det är nog fel vi ser barnet. Att vi fortfarare inte tillgodoser det behov det enskilda barnet har i högre utsträckning efter all den erfarenheten vi har av barn och skolgång i det här samhället. Vi borde kunna bättre.

Samhället måste satsa mer på skolan och individanpassa den så den kan nå målen i skollagen om att vara en skola för ALLA elever. Utbilda lärarna, sluta göra det möjligt med vinst på skolan, skapa mer resurser, individanpassa och gör enskilda lösningar för eleverna, det tjänar alla på.

Som avslutning vill jag också säga till föräldrarna; Du är den bästa förälder som finns för just ditt barn och du är oersättlig. Glöm aldrig det.

Lev och må

Britt-Inger

Mina tankar om min klassresa

I antologin Inte en främling skriver jag att:

  ”Jag anser att jag tillhör arbetarklassen och är av resandefolket, men jag har också gjort en klassresa. Jag har läst in högstadiet och gymnasiet på folkhögskola för att sen börja på universitet. Jag har en högskoleexamen i socialt arbete och en fil. mag. i etnologi. Som etnolog har jag skrivit två uppsatser om resandefolket, blivit engagerad som föreläsare och arbetat som etnolog med resandefrågor. Ny miljö och nya människor, nya sätt att betrakta och bedömas. Jag har funnits med i olika sammanhang för att jag har mycket kontakter och är engagerad. Ett engagemang som ibland har kallats för aktivism. När går engagemanget över till aktivism och vem bedömer det? Aktivist kommer av aktiv, engagerad, bra eller dåligt?”

Jag har fått uppleva den stolthet andra känner inför det jag har gjort som en av dem. Samtidigt som jag ibland upplever ett förakt för akademiker bland arbetare och resande. ”Tro inte att du är nåt”. Kanske är det den svenska jantelagen som tar över eller den svenska avundsjukan. Vem vet? 

Kunskap är makt.

Alla vill att barnen ska gå i skolan och utbilda sig, och med all rätt, utbildning och kunskap är vägen till utveckling. Det som blir komplicerat är att den som redan idag har skaffat sig en utbildning eller högre studier betraktas med misstänksamhet och man ifrågasätter om vederbörande verkligen är en ”riktig” resande. Som om det bara är förunnat de som har gått i ”livets hårda skola” att få kalla sig resande. Kunskap är makt, sägs det, och visst är det så om man får utvecklas utan att hämmas av ett gammalt tankesätt. Därmed är vi tillbaka i resonemanget om klass igen och det gamla ordspråket om skomakaren som ska bli vid sin läst. Ett uttryck som passar lika bra bland resande som arbetarklassens sätt att betrakta studier och klassresor.

Det finns en önskan om något bättre, utveckling, en stolthet över vem man är och en rädsla för förändring. En rädsla som jag känner igen, vem blir jag när jag utbildar mig? Blir jag någon jag inte vill vara? Tappar jag min identitet som resande och arbetare?

I antologin Att störa homogenitet skriver jag om att:

”Rosemary Crompton som skriver i boken Class and Stratification att det som för samman många av klassdefinitionerna är att de ger uttryck åt en hierarkisk struktur av grupper i ett samhälle. Dessutom kan klassbegreppet användas till att berätta om social ställning eller inflytande men även för att skildra strukturer av materiell ojämlikhet. Det som skiljer synsätten åt är i första hand de mekanismer man väljer att lägga i själva definitionen av klassbegreppet och vilka processer man väljer att räkna till dess effekter. Frågan är med andra ord: vad kom först, hönan eller ägget? 

Göran Cigéhns bok Klassidentitet vid seklets slut tar upp att det inte är sagt att en persons känsla av klasstillhörighet alltid har sin förklaring i yrkestillhörigheten utan den kan också påverkas av till exempel utbildningsnivån, klassbakgrunden eller av den nuvarande familjesituationen.”

Jag är varken eller.

Jag är oerhört stolt över det jag har gjort men ibland väljer jag att inte berätta om mina akademiska meriter eftersom jag inte vill att folk ska uppleva att jag försöker göra mig märkvärdig. Precis som jag ibland väljer att inte berätta att jag är resande för att inte bli dömd på förhand. En konstig kombination av stolthet och skam i en och samma känsla. 

Jag är inte helt accepterad som akademiker eftersom min bakgrund alltid tas med i sättet att betrakta mig. En del låter min arbetar- och resandebakgrund definiera mig och inte de studier jag har förvärvat. Detta gör att jag står med ett ben i två världar vilket kan vara problematiskt ibland och irriterande ibland. 

Nu är jag så klar över min identitet och vem jag är att jag inte låter andra definiera mig. Denna självsäkerhet har nog delvis med ålder att göra och med det faktum att jag alltid haft full uppbackning hemifrån av min familj. Jag är resande, arbetare och akademiker inte nödvändigtvis i den ordningen. Jag är en kombo som gör mig till den person jag är och jag skulle inte vilja vara utan något av detta. Skulle jag utesluta den ena skulle jag inte vara komplett. 

Lev och må

Britt-Inger

Ledighetens sötma

Sitter i stugan och summerar mina semesterveckor.

• Stugan färdigmålad och pimpad 

• Malå har fått sina besök
• Mamma har varit här 
• Vi har varit ätit den årliga traditionella räkmackan
• Njutit av surströmming

• Fixat passen inför Vietnamresan, bara visum som fattas
• Växthuset har fått mina omsorger och skörden börjar visa sig
• Men framförallt har jag njutit av vädret, hängmattan och ledigheten

Utanför fönstret ligger timman tät, väderomslaget kommer lagom till att jag ska börja jobba igen.

Lev och må

Britt-Inger

Utöya 6 år

För sex år sedan ringde min son mig från Oslo och vi kunde så småningom konstatera att det ofattbara hade hänt. Ett terroristdåd hade genomförts av ensam galning. Hur omfattande och med vilken grymhet dådet hade genomförts kunde vi under följande dagar följa via media.

Ett dåd som skadade Norge i sina grundvalar och som vi idag kan konstatera märkte människor för livet. Hur ska vi kunna skydda oss mot den oförfalskade grymhet som uppvisades på Utöya?

För sex år sedan

På dagen för sex år sedan ringde Jimmy vid halv fyra och sa att det hade skett en explosioner i Oslo. Det hade hörts lång väg, han ville att jag skulle ta reda på vad och var det hade exploderat. Så jag gick ut på nätet och såg att det var i närheten av regeringshuset det hade exploderat bomber

Bilder från nätet

Tack säger jag bara för att Jimmy hade vett på att ringa så jag slapp vara orolig.

  Det här inlägget postade jag samma dag

 Tryggheten sviktar när det exploderar bomber i Oslo 2011-07-22 21:26

Vad är det som händer??????? Först en bomb som exploderar i Oslo och några timmar senare skjuts det på en ö utanför Oslo. Finns det någon koppling mellan de två händelserna eller har slumpen varit framme och gjort så att det sker samtidigt.

Jag är så tacksam att Jimmy inte var i närheten när det small. Jag har varit lite orolig när det var i Thailand och var som glad när de valde att flytta till Norge. Det kändes som att norden var mer säkert. men jag vet inte längre. Skiter det sig kan det göra det oavsett var man bor uppenbarligen och det är helt klart så att norden är ingen garanti längre.

Det är klart så att tryggheten ruckas lite, det som varit självklart är inte det längre. För vem hade väl i sin vildaste fantasi trott att det skulle smälla av en bomb i Oslo. Och kan det smälla i Oslo Norge kan det lika gärna smälla i någon stad i Sverige eller var som helst.

Vi lever i ett öppet samhälle och jag hoppas att vi ska kunna göra det i fortsättningen också. Men det är klart det som varit självklart tidigare har ju fått sig en törn efter det här. Vem kan ha gjort dessa dåd? Jag skulle inte bli förvånad om bomben i Oslo och slakten på Utöya är ett verk av en  lika stora tok och av samma kaliber som Oklahomabombaren. Det är svårt att skydda sig mot regelrätta tok, dessa kan skada ett samhälle på många nivåer.

Jag vill verkligen att vi ska kunna fortsätta att leva i det öppna samhälle som vi trots allt lever i. Jag hoppas verkligen inte detta påverkar den rörelsefrihet som vi har inom de nordiska länderna. Eller människors sätt att betrakta varandra.

Var rädda om varandra

Britt-Inger

Kanske ska jag arbeta politiskt?

Sitter i soffan och funderar på framtiden. Vad ska jag göra när jag går i pension? Egentligen är det inga problem, jag har så mycket som jag har ogjort och som jag vill göra. Det är snarare en fråga om hur jag ska hinna med allt.

Jag ska skriva fler böcker och jag ska jobba med frågor som intresserar mig och som jag brinner för. Och sen ska jag ta mig tid att vara kreativ, skapa och ta upp mina konstnärliga talanger som legat i träda under en lång tid. Jag ska bland annat köpa ett nytt objektiv till kameran och börja om att fota.

Jag föreslog maken att vi skulle jobba som volontärer och hjälpa människor i andra länder. Eller åka till Thailand (eller nåt annat land) och arbeta på barnhem. Kanske ska jag läsa in de där sista poängen som fattas för att doktorera, bara för att. Ja som sagt vi får se vad det blir och om tiden räcker till.

Det jag vet att jag kommer fortsätta att engagera mig i är mänskliga rättigheter. Kanske ska jag arbeta politiskt?

Men först ska jag beta av de här sista sex åren av mitt arbetsliv. Jag har ett bra jobb och jag arbetar med människor och mänskliga rättigheter på mer än ett plan så jag är nöjd.

Lev och må

Britt-Inger

En lyckad midsommar

Teo fotade mig på vår hundpromenad

Har firat midsommar i glada vänners lag. Det var ett överflöd av mat, prat och skratt och ekar. Vi är ett gäng som träffas i Malå och har knytkalas. Ingen risk att man år därifrån hungrig, snarare tvärt om det kändes som vi hade med oss lika mycket mat hem som dit fast nu hade varorna fått en ny form och design. 

Innan vi åkte till Malå åkte vi förbi Avanäs för att hämta upp barnbarnet. Där blev vi bjudna på nybakad sockerkaka, jordgubbar, glass och grädde. kan det bli med midsommar än så?

Lyktstolparna var pimpade i Malå

Efter detta delikata fikande packade vi bilen med barnet, hundarna, maten, olika spel, täcken och myggnät och gav oss iväg mot Malå. Det har varit en fantastisk midsommar konstaterade vi när vi åkte hemåt med det sovande barnet i baksätet mätta och belåtna.



I detta nuet sitter jag och mitt barnbarn i soffan och softar. Vi har just konstaterat att detta med att äta frukost ute är överskattat när det regnar och temperaturen ligger på ental och Svensk sommar visar upp sig i all sin prakt.

 Lev och må

Britt-Inger

Glad midsommar

 

Glad midsommar alla vänner och bekanta. I dag ska vi njuta av jordgubbarna, sillen och det svenska vädret. Glöm inte att i morgon är en annan dag så simma lugnt.

Britt-Inger

Summering av året som gått

Har förstått att man ska göra nån form av sammanfattning av året som har gått så här vid ett årsskifte.

Det har hänt mycket både i form av personliga förluster, sjukdomar, glädjeämnen och nytt jobb.

Vi har under året som gått sagt adjö till Kung Casper och till min svärmor, i nämnd ordning. Mamma har varit sjuk och vi åkte skytteltrafik till lassa ett tag. Nu är hon på ett boende och mår förhållandevis bra.

På glädjeämnesfronten har det funnits mycket. Vi var i Thailand en månad i början av året, vi har fått njuta av vårvintern i fjällen och sommaren i stugan. Kan man ha det bättre än så? Just nu hägrar vårvintern i fjällen igen så det finns mycket att se fram emot även om det inte blir någon längre utomlandsvistelse nästa år.

Sen har jag fått nytt jobb som jag trivs med, vilket också är orsaken till varför det inte blir något utomland i år. På jobbfronten är det lite tillbaka till brottsplatsen, jag jobbar med hvb-hem igen. Jag har skurit ner på resandet i och med mitt nya jobb, trots att jag veckopendlar 20 mil enkel väg varje vecka. Har också tackat nej till flera uppdrag, om än inte till alla. Men det gäller att prioritera när dygnet bara har 24 timmar.

Jag fortsätter med tidningarna Dik Manusch och Oberoende.

På veckorna bor jag numer i en liten etta på tredje våningen. Närmare himmelen än så lär jag knappast komma.

Efter förlusten av Kung Casper så bestämde vi oss för att skaffa en ny Australisk terrier så Jackson skulle slippa vara så ensam. Det blev en Don Vito Corleone. Rasen är den samma som Casper men där slutar likheterna. Han är en helt egen personlighet som jag kommer lägga massor av energi på i sommar för att hyfsa till honom. Han är ett energiskt energiknippe och jag älskar honom alldeles förfärligt mycket. Jackson delar inte alltid den känslan men tycker han är OK ibland. Hundarna är med mig i lägenheten på tredje våningen vilket fungerar bra.

2016 var också det år när jag klippte mig kort. Mitt hår var så långt att det gick ner till röva när jag skulle toppa det och ändrade mig. Jag beställde en tid för att klippa mig kort istället. Och kort blev det. Så skönt och lätt det blev. Men jag har frusit om öronen och nacken och har varit tvungen att investera i mössor.

Gott Nytt År nu alla kända och okända människor

Britt-Inger

Grattis ALLA kvinnor det är mors dag

Att vara mor/mamma handlar inte alls om att ha eller att ha fött barn. Det handlar om ett omhändertagande och värnande om levande varelser. Att vara och uppfattas som mamma är en känsla och sitter i betraktarens ögon, samtidigt som det är en känsla som finns inom oss.

 

Jag har genom åren fått äran att ha hand om många barn som jag i känslan kan kalla mig mamma till. En del har bott hos mig frivilligt och andra inte och några har bara funnits runt omkring mig.

 

Därför säger jag GRATTIS till ALLA kvinnor idag, vi är alla mammor till någon vare sig det handlar om egna barn eller andras, hund eller katt eller någon annan levande varelse. Att vara mamma handlar alltså inte bara om att ha fått barn, det är så mycket större begrepp. Att vara mamma inkluderar alla kvinnor som har en relation till någon annan. 

Mors dag är en dag som skapar mycket ångest hos många, en del känner sig exkluderade och som att de inte duger då de inte har egna barn. Det finns också en ångest som handlar om, ska jag bli uppvaktad, kommer barnen komma ihåg mig. Mors dag är ett laddat begrepp. Och så klart kommer barnen ihåg mig jag är ju mamma. De kanske inte ringer eller uppvaktar mig på mors dag men de har knappast glömt mig. Mors dag är ett väletablerat fenomen även om, eller kanske just därför, det egentligen är köpmännens dag. 

Det vore en lögn att säga att jag skiter i vilket, för det gör jag inte. men jag skulle vilja utöka begreppet för mors dag att inkludera alla kvinnor om vi överhuvudtaget ska ha kvar Mors dag. Att vara mor, mamma är den känsla som något levande väcker inom mig som kvinna. Just nu har jag en liten valp, Vito, som väcker otroliga moderskänslor hos mig.

Mors dag  började firas på 1920- talet. Industrisamhället hade tagit fart och som individer hade vi börjat få mer pengar för konsumtion. Handel har hela tiden varit med från starten av mors dag och varit drivande i firandet. 

Ur ett jämställdhetsperspektiv är mors/fars dag en katastrof och ur ett mänskligt perspektiv också, vi firar något som exkluderar och förstärker skillnaderna mellan könen. Jag vet att jag inte är inte helt konsekvent i mitt tänkande när det kommer till mors dag, det finns en skillnad mellan känslan och logiken som gör att jag är minst sagt dubbel.

Men jag vill fortfarande säga
GRATTIS TILL ALLA OSS KVINNOR PÅ MORS DAG.
Britt-Inger

Äter antiinflatorisk kost

Jag har börjat om att äta antiinflatorisk kost igen. Jag åt det innan semestern och fick mycket god effekt på det. Jag blev mycket bättre i leder och senor, att jag dessutom gick ner i vikt gjorde inte saken sämre. 

Men det handlar inte om att bli fanatisk utan mer att inta en sundare hållning till maten. 

Att det sen är vackert är ju bara ett plus. Man äter lika mycket med ögat som med munnen.

Fakta 

Antiinflammatoriskt – Ät mer:

Grönsaker – gärna fiberrika och grönbladiga
Bär
Frukt i måttlig mängd
Baljväxter
Mathavre
Kaffe – 3-4 koppar/dag
Vin – högst 1 glas/dag
Olivolja och rapsolja
Omega-3
Kokosfett
Nötter och frön
Kryddor som ingefära, kanel, gurkmeja och vitlök

Inflammatoriskt – hoppa över: 
 
Rött kött
Mjölkprodukter
Transfetter
Majsolja, solrosolja
Socker
Vitt ris
Raffinerat spannmål som vitt mjöl, vitt bröd, nudlar, pasta
Margarin
Omega-6

Lev och må

Britt-Inger

Bloggen med ett eget liv

Jag har använt och skrivit i den här bloggen av och till i många år. Den började som en hundblogg och har under årens lopp utvecklats till nåt helt annat. I perioder har jag inte skrivit så mycket här, men bloggen fortsätter att vara otroligt välbesökt. Jag har gästbloggare ibland som får uttrycka det som är viktigt för dem och så fort jag eller någon annan skriver här i bloggen stiger läsandet till oanade höjder, vilket är mycket roligt.

Jag har därför bestämt att nu ska jag börja använda den här bloggen mer. Jag kommer också fortsätta att ha gästbloggare som skriver här.

Välkommen tillbaka in i min värld av tankar och arbeten.

Lev och må

Britt-Inger

Giftemål

Idag gifte vi oss, jag och min sambo sedan snart 25 år. Det blev en borgerlig vigsel som var snabbt avklarad trots att vi tog den långa versionen.

Numer heter jag därför Britt-Inger Hedström Lundqvist.

Lev och må

Britt-Inger numer Hedström Lundqvist

Logga och sommaren som försvann

C.Art

Den helt fantastiske konstnären Cecilia Catalina har gjort min logga. Vill du se mer av hennes alster gå in på länken här ovanför.
Tack Cecilia för en fantastisk logga

Vill nu besöka min hemsida så går det bra att kolla in den här BrA konsult AB

I övrigt så är det mycket arbete, många föreläsningar och en hel del annat förutom att vi håller på att flytta. I väntan på att vädret ska visa sig från en soligare sida än det regn som öser ner nu försöker jag jobba lite i flyttröran. Inte helt enkelt när hälften av grejorna är nerpackade.

Lev och må 

Britt-Inger

Våren är livgivande

Nu har flytten börjat ta fart, vi packar och slänger i parti och minut. Jag hittar gamla saker som jag inte sett på länge och tittar på dem och tänker har jag saknat dem? Nej! då slänger jag dem. Andra saker är svårare att skiljas från. Men vi ska flytta från ett stort hus med massor av biutrymmen till (kanske) en tvåa. Så släng är det som gäller.

Det är ganska härligt ute nu, värmen och solen har återvänt och värmer en frusen själ. Tur att man får energi av ljuset för maj är en fullbokad månad dokumentärfilm, flytt, föreläsningar och en massa annat. Jag har sökt ett jobb också, i Värmland, vi får se om jag får det. Jag har också en massa förfrågningar inför hösten som jag måste ta ställning till. Så jag hoppas jag får besked om jobbet ganska snart.

Lev och må

Britt-Inger

Våren är här och jag är kä..... nöjd

Vi har sålt huset nu och ska flytta i mitten på juni. Vi ska köpa en lägenhet i stan så småningom men börjar med att bosätta oss i sommarstugan tills vi hittat någonstans att bo. Det ska bli skönt att slippa en vinter till i huset även om jag gruvar mig för att packa och flytta allt bohag. Vi har lite grejer. Har börjat packa så mått och hittar en massa saker som jag helt glömt av. Lite kul.

Jag har gjort min sista dag på Sensus, men är inte sysslolös för det. I veckan ska Dik Manusch layoutas och bli klar för tryck snart, hoppas jag. I helgen ska jag ner till Riddarhyttan på RFHL,s årsmöte och sen stannar jag i Stockholm träffar Ann innan det är dags för nästa möte. Åker på torsdag och kommer hem på onsdag. Ska bli en spännande vecka. Jag förmodar att jag kommer återkomma till den.

Idag friserade jag hundarna och det var inte dag för sent, jösses så mycket hår det blev. Jag har också tvättat upp tvätt som jag inte hunnit med så nu ligger jag bra till igen. Ser fram emot sommaren i sommarstugan och hoppas att vattnet tinar upp fort i år så vi kan flytta dit snart.

Lev och må

Britt-Inger

Arg och upprörd

Nu är jag upprörd, har just fått veta att ett gäng fyllskallar har åkt ner till tiggarna i Skellefteå och stenat dem. Vad är det för fel på folk? Det är länge sedan vi passerade det stadiet i det här landet.
Så upprörande.

Tänk efter före och se människorna

Lev och må

Britt-Inger

Nu är jag med på banan igen

Ny dator gör livet så mycket mer lättlevt. Den gamla vägrade ta emot mer data =)
Här händer det grejer både på det personliga planet och jobbmässigt.

Jag har precis kommit hem från en vecka i fjällen, helt underbart.
Vi ska skriva på huset på onsdag, så nu är det snart klart med husförsäljningen.
Jag har sökt ett jobb som jag inte fick, vilket drog igång en mycket kreativ period.
Så nu har jag hundra bollar i luften igen.

Jag föreläser en hel del och jobbar halvtid på Sensus som konsult fram till den 17 april, sen får vi se.

Snön har börjat smälta och solen lyser ibland så livet är ganska skönt i stora drag

Lev och må

Britt-Inger

Dödsskjutningar i Danmark kräver solidaritet

Det small i Danmark, människor har dött och skadats. Först blir yttrandefriheten attackera, det skjuts och människor dör. Tidningarna skriker ut TERRORDÅD MOT DET FRIA ORDET.

Sen attackeras en synagoga och en vakt mördas i attentatet i Köpenhamn. Det som händer berör och påverkar oss på många sätt. Danmarks statsminister säger att, nu gäller det att gå samman. Att gå samman kan inte vara isolerat till Danmark, utan vi måste gå samman alla länder i Norden och visa vår solidaritet med det som hänt i synagogan i Danmark. Det är nu tidningarna borde skrika TERRORDÅD MOT RELIGIONSFRIHETEN.

Att en synagoga attackeras där barnfamiljer finns kräver solidaritet mellan länderna. Att skjuta mot familjer och barn tyder på ett fullständigt urskillningslöst sätt att agera. Det är inte tid att gömma sig eller stå passiva. Det är tid att agera och visa solidaritet när människor attackerar religionsfriheten. Danmarks säkerhet höjs med all rätt, men det går inte att vika ner sig för dess onda makter.

Vi påverkas även här i Sverige av att vårt grannlands religionsfrihet attackeras. I Malmö höjs säkerheten för församlingsmedlemmarnas ökade trygghet. Polisen kommer också att sin närvaro kring de judiska institutionerna. Nu måste vi höja säkerhetstänket ordentligt.

Även vi andra som arbetar med våra nationella minoriteter måste börja tänka mer på säkerheten. Tänka ett varv till och inse att det som händer i Danmark kan lika gärna hända här. Vi får inte låta oss skrämmas och backa undan utan vi måste fortsätta gå framåt om än med lite mer eftertanke.

Det finns hot och faror riktade mot oss. Men att låsa in sig är ingen lösning, vi får däremot inte vara naiva och dumma. Vi kan inte ge efter och gömma oss då förråder vi det samhälle vi lever i. Alla har rätt till sin identitet och att ha möjlighet att göra sin röst hörd.

I Sverige uppfostras barn med att inte berätta öppet om att de är judar för att slippa bli utsatta för det hat som finns. Vi kan inte blunda längre eller stoppa huvudet i sanden, det här händer NU och vi måste visa var vi står i de här frågorna.

Mannen som sköt och dödade vakten utanför synagogan verkar vara samma man som dödade en person där Vilks befann sig. Han sköts senare ihjäl av polisen när han skulle gripas. Han var 22 år gammal, född i Danmark och känd av polisen sedan tidigare. Ingen gammal veteran precis men ändå fullt kapabel om att döda och skjuta mot barn och deras familjer i en synagoga, då han riktade sitt attentat mot en bar mitzva med 80 gäster.

Nu gäller det att värna yttrandefriheten och religionsfriheten och inte låta extremisterna skrämma oss till tystnad. 

Solidaritet mellan människor och mellan länder

Britt-Inger