Året som gått och året som komma ska

Det har varit ett år med många upp och nedgångar. Det känns som det här året har tagit ut svängarna rejält.

2019 började inte så bra, min älskade mamma dog i början av året. Det var en svår förlust som gjorde mig lite vilsen ett tag.

Sen började jag nytt jobb i Lycksele som föreståndare på ett nystartat HVB-hem. Lite tillbaka till rötterna och lite närmare hem.

Men innan dess avslutade jag mitt jobb i Nordmaling som Kultur och fritidschef med att sjösätta en Regnbågsvecka och kommunen beslutade att flagga på de nationella minoriteternas dagar och under Regnbågsveckan. Det var ett otroligt roligt projekt som jag hoppas lever vidare. Kommuninnevånarna visade sig vara ett gäng som gillar mångfald, responsen och engagemanget blev otroligt. Jag kan ibland sakna Nordmalings gemenskap och välkomnande av nya saker.

Sen var det dags för ny ort, ny lägenhet och nytt jobb. Jobbmässigt har det, som i alla nystartade verksamheter, funnits upp och nedgångar, barnsjukdomar och strukturer som måste sättas. Men i det stora hela trivs jag med jobbet och känner att jag har massor att ge till verksamheten och kommunen.

Magasin DIKKO mitt lilla skötebarn, har varit lite av en räddningsplanka för mig när jag haft lite tyngre stunder. Tidningen går från klarhet till klarhet och fler och fler läser den och vill engagera sig i tidningen. Så roligt, man kan inte annat än bli glad av sånt. Engagemang är ljuvligt.

Jag har föreläst lite grann, men har tyvärr inte hunnit med det i samma utsträckning som tidigare av olika anledningar. Under nästa år kanske jag kan hinna med fler föreläsningar, vi får se.

Sen fick jag Katarina Taikon - priset ett pris som jag är otroligt stolt över att ha fått och som betyder mycket för mig personligen. Priset hjälpte mig också att förstå hur viktigt det är att engagera sig i sånt som betyder något. Samtidigt som det gav mig en belöning för allt ideellt arbete som jag under åren lagt ner på mänskliga rättigheter genom åren. Det tände min gnista igen, inte för att den hade slocknat, den lyser snarare klarare nu är tidigare. Och det gör mig redo för 2020 och det som året har i beredskap åt mig.

Sen har jag publicerat min saga Valentin - Vorsnos drom, både här i bloggen och i magasin DIKKO och på allvar startat igång projekt Dinglarens väg - Metodboken tillsammans med Ann, Linda och Johanna.

2020 hoppas jag ska visa sig vara det år då jag får rätat ut lite frågetecken, att jag arbetsmässigt hittar min plattform och att jag framförallt får ha roligt och trivas.

Lev och må

Britt-Inger

Livet är fullt av överraskningar

Jag skrev en gång om min klassresa och blev refuserad med förslaget att jag kanske borde skriva en bok. Något jag aldrig tänkt, alls.

Så dog mamma och jag tog till en gammal beprövad metod för mig när det krisar. Jag började skriva. Tog tag i det refuserade materialet och lade till och fortsatte skrivandet. Nu är jag uppe i 50 A4 sidor och vet fortfarande inte vad jag ska göra av materialet. Hux flux upptäcker jag att jösses, och kanske i alla fall.

Det är nåt alldeles fantastiskt terapeutiskt att skriva för mig. Jag bearbetar och mår bättre efteråt.

Nu har jag suttit hela morgonen och lagt in nya händelser i texten och verkligen funderat på vad jag ska göra av all textmassa som jag har. Jag läser texten och inser att kanske, i alla fall, är det ett ämne till en bok. Kanske, kanske.

Ja, ja vi får se, jag är inte där ännu. Än så länge skriver jag mest för att jag fortfarande har ett behov av det.

Den som lever får se

Britt-Inger

Etapp två i Dinglarens väg - metoden

Vi har nu på allvar startat upp etapp två i Dinglarens väg - metoden, De ofrivilligt åsidosatta.
Den här gången är det jag, Ann Hellman, Johanna Olsson och Linda Lundqvist som kommer finnas i redaktionen av denna nya bok.

Vi kommer beskriva den metod om vi använde oss av när vi gjorde Dinglarens väg - Vorsnos drom, uppdatera historiken och självklart kommer det nya berättelse. Även denna bok kommer ha sin bas i berättelserna och vara en antologi.

Den här gången kommer vi ha ledorden identitet, norm, etnicitet och klass.

Vi har redan nu fått in flera berättelser och ser fram emot ändå fler. Vi kommer använda samma metod som vi gjorde förra gången där vi inkluderar alla som skriver i boken i alla processen som det är möjligt att inkludera dem i.

Just nu har vi en fb-grupp där vi för tillfället har 30 medlemmar, det kan bli fler. Vi har satt en deadline till april 2020 efter det kommer vi stänga gruppen så att den bara innehåller de som finns med i boken.

Det är i den fasen olika beslut kommer tas tillsammans med de som finns med i boken. Vi kommer också dela med oss av delar av de berättelser som skrivs, lite som att tjuvkika på julklapparna under granen. Där kommer vi också besluta om vilket namn den nya boken ska ha. Just nu går den under arbetsnamnet Metodboken.

I dagläget sonderar vi terrängen på förlagssidan, hur ska vi ge ut den, vilket förlag, eller ska vi ge ut den själva och så vidare. Det är många frågor som ska besvaras. Har du tips om förlag till oss skicka det till metodboken@gmail.com

Vill du vara med och skriva, eller har du tips på någon som du tror skulle vilja vara med, det kommer alltid finnas alternativet att vara anonym, skicka gärna tipset till oss på metodboken@gmail.com

Opre roma

Britt-Inger

Gatans entreprenörer

 

Idag kom jag hem och möttes av ett paket med ett tack för medverkan. #stolt

Gatans entreprenörer av Fredrik Bergman.
Vi startade gatutidningen Dik Manusch - Se Människan 2015 och drev den i tre år. Det var många som kunde stå upp och sälja istället för att sitta och tigga. Vi gjorde skillnad. Tyvärr gjorde omständigheterna att vi var tvungna att lägga ner.
Men precis som det står i boken så är vi i redaktionen i färd med att starta en ny men internetbaserad tidning som kommer heta DIKKO! som kommer ta minoriteten romers frågor på allvar.
Vi väntar nu bara på att hemsidan för tidningen ska bli klar och sen sätter vi igång.

Samtal om Dinglarens väg på Västerbottens museum

Samtalet ges onsdagen 25/4 kl 18.00 på Västerbottens museum.

"I Dinglarens väg — Vorsnos Drom skildras resandefolkets historia utifrån resandes egna livsberättelser. Det är berättelser om samhällets övergrepp, skam och utanförskap, men också om fina minnen, en levande kultur och stark gemenskap.

Författarna och etnologerna Britt-Inger Hedström Lundqvist och Ann Hellman betonar att det är samtliga medskapares bok. Ungefär trettio personer har hjälpt till med boken, till exempel med texter eller bilder. Tjugofem av dem tillhör resandefolket, precis som Britt-Inger Hedström Lundqvist själv."

Jag ser fram emot att få prata om boken och hoppas att många kommer.

Lev och må

Britt-Inger

Likheter och olikheter. Ett brev från en vän

Jag gjorde boken Dinglarens väg -Vorsnos drom tillsammans med etnologen och gode vännen Ann Hellman. Det är vi som var redaktörer för boken.

Vi levde och andades samma luft när vi gjorde boken. Vi befann oss i en liten bokbubbla under närmare ett år där vi träffades i en liten skrivarlya i Finnerödja. Varför det blev Finnerödja är en annan historia som jag inte ska ta nu. Under den här tiden befann vi oss väldigt nära varandra, vi träffades i vår lilla lägenhet en vecka i månaden och levde i ett slags mental symbios. Vi pratade om det mesta, resonerade, skrattade, åt, sov och diskuterade om likheter och olikheter mellan mig och henne, jag som resande och hon som icke-resande.

Vi konstaterade att olikheterna fanns men att det var svårt att sätta ord på dem. Vi gjorde klart boken och började planera för nästa. Nu hade vi börjat nya jobb båda två, vi båda behövde pengar, och den nya boken som vi planerar blir när den blir. Men jag kunde inte riktigt släppa våra samtal om likheter och olikheter så jag kontaktade Ann och bad henne skriva ner hur hon såg på det och då fick jag den här texten av henne.

Till Britt-Inger;

Nu skriver jag bara som jag tänker för stunden. Spånar för mig själv och för dig som vi gör när vi pratar, det ena ger det andra. Får se nu var jag hamnar och om det finns nån tråd för dig att dra vidare i!

Alltid när jag mött resande eller när jag sett resande mötas så ingår i hälsningsritualen att bestämma vilken släkt vederbörande tillhör. Alltid! Därför blir jag omgående avslöjad som icke-resande vilket är ganska skönt. Ingen behöver någon längre stund tro att jag skulle vara resande. Jag behöver inte vara rädd för att verka under falsk flagg. Å andra sidan kan jag för vissa bli tämligen ointressant när jag inte tillhör, men hellre det.

Det finns många resande så hälsningsceremonin kan ta en stund, alla ska ringas in, kusiner och bryllingar och sånt som vi andra vanligtvis inte bryr oss om. Det skulle vara intressant att veta om resande- släktträd alltid sett ut som vårt svenska? Jag att bland annat det syriska inte gör det. De har inte farmor och mormor ens som vi. Där ryms många fler i ”familjen” såna som vi svenska bara räknar som släkt. Kanske finns nått liknande tänk bland resande? En svensk familj är mamma, pappa barn. De andra är släkt. Kusinerna avlägsna och det är inte säkert att de har någon kontakt eller ens sett varandra. För resande verkar allt detta med släkt och vem man är ha en större betydelse.

En svensk avvikelse finns och det är om du tillhör någon betydande släkt. Nu pratar jag pengar, slott, gårdar och mark. Då blir det viktigare även i Sverige att hålla rätt på vem som är släkt och inte. Det handlar om arvet förstås. Och så finns det en släkthistoria med porträtt och berättelser långt tillbaka. 

Men i statarfamiljer i Fattigsverige var sådan sekundärt. Där fanns inget att ärva och inget skrevs ner. Inget var av betydelse om det inte stod något i rättegångsprotokollet. Om inget olagligt hade skett så fanns inte människorna. Där finns kanske likheten med resande. 

Olikheten är, tror jag, att de resande var tvungna att hålla rätt på varandra. För att överleva i ett samhälle som på alla sätt ville ha bort dem så blev det viktigt att veta vem som var vän och vem som inte var det och vilken släkt en tillhörde. Även där fanns de som var finare än andra, de som var något bättre än de andra och lyckades lite mer. I alla samhällen finns hierarkier och de resande utvecklade nog sin egen på sidan om resten av samhället. Du har ibland hintat lite om att det finns de som är om inte bättre som ”mer” ”riktiga” resande än andra. Det finns nog mycket i det där sättet att hälsa, mycket som stäms av i den stunden. Det vet du bättre än mig. Spännande är det i alla fall.

Jag tycker mycket om den bild du ofta visar med fyra generationer. På din mamma, dig Linda och Teo. Såna bilder var vanliga förr, minns dem från när jag var liten. Kanske finns de nu också men jag tror inte det inte i samma utsträckning.

Jag tror att den svenska familjens sammanhållning tvättats bort i folkhemmet. Det var viktigt att kunna vara självständig. Göra egna val, inte vara beroende. Samhället tog över den rollen. Det absolut värsta vi kan tänka oss är att föräldrar bestämmer vem barnet ska gifta sig med. Det är jämställt med de värsta brotten. Det är individen som ska ta egna beslut och klara sig i vuxen ålder  föräldrarnas ekonomiska ansvar försvinner i och med att du blir myndig. Då kan du få barnbidrag, bostadsbidrag och studiebidrag och du ska klara dig själv, annars är du inte en riktig medborgare. Nu stämmer inte detta fullt ut förstås. Mina barn blir väldigt trevliga och ”nära” när de behöver mig ekonomiskt. Pengar är ett viktigt kitt. Och jag säger det utan ironi. Det har folkhemmet på alla sätt försökt ta bort med välvilja och det är positivt så klart. Men det finns en baksida. Behöver man inte familjen så är den lätt att upplösa.

Samtidigt som svenskarna skulle bli självständiga så intensifierades jakten på resande och man siktade in sig på barnen. De resande fick inte del av folkhemmets rena, fina och nya värld. Det gjorde att man som resande slöt sig och var tvungen att hålla i sina barn så gott det gick. Det man med rätta är rädd att förlora och kanske även mister, de flesta resande känner någon som blivit av med barn eller förlorat förmågan att ens få lyckan att få sätta några till världen.

Då blir barnen oändligt viktiga, att ha en familj blir viktigt. De resande kan inte ta den för givet att det ska vara så. De resande formulerar sin sorg sin rädsla sin förtvivlan att inte få det som måste vara en grundläggande rättighet överallt i alla tider och i alla samhällen.  Och just det att det blir uttalat, att det blir något att leva med, att inte kunna ta familjen som en självklarhet gör, tror jag, att de resande än idag, lyfter fram familjen som det viktigaste. Om du inte har den vad har du då?

Därför tror jag att de resande idag håller fram familjen som en mycket större del av sin identitet än vad vanliga svenskar gör.

Mm…. det var vad jag fick ihop så här långt. Spännande att få höra vad du har att fylla på med och vad du vill ta bort och ändra! J

Ann

Jag har inte ändrat någonting utan Anns brev till mig står på egna ben. Det är hennes tankar och funderingar. Jag uppskattar hennes klokhet och resonerande i ett ämne som jag ibland funderar på.

Nu bok om metoden för Dinglarens väg

Som en del vet så är jag och Ann Hellman redaktörer för boken Dinglarens väg - Vorsnos drom. 
En helt fantastisk bok där resande är med och skriver sina egna berättelser. Det är också en unik bok eftersom det är första gången resande själva berättar om sina liv och sin kultur.

Vi har nu planer på att göra en bok till om den unika arbetsmetod som vi använde när vi gjorde boken. Men vi kommer också, självklart, ha med berättelser från resande i boken. Vi kommer även denna gång arbeta utifrån det arbetssätt som vi använde i första boken och som blev så framgångsrikt.

Så nu mina vänner, om du är resande, eller har en berättelse som har med Resandefolket att göra, har foton, livsberättelse eller en berättelse om en sak, händelse eller nåt annat så får du gärna höra av dig  till boktankar@gmail.com

Så småningom måste vi också börja leta förlag och en massa andra saker som behövs, men just nu är vi i en insamlingsfas som jag fullständigt älskar. Finns det nåt förlag där ute som redan nu känner att det här är en bok för oss så är det klart att det är välkommet. Nu börjar vi och så får vi se var det slutar.

Lev och må 

Britt-Inger

Dinglarens väg ligger på DiVA

Jag är sjukt stolt över att vår bok numer ligger på DiVA och kan användas som referenslitteratur.

 

 

Dinglarens väg - Vorsnos Drom: De ofrivilligt åsidosatta

Hedström Lundqvist, Britt-Inger

Hellman, Ann

Ansvarig organisation

Institutet för språk och folkminnen

2015 (Svenska)Samlingsverk (redaktörskap) (Övrigt vetenskapligt)

Abstract [sv]

I Dinglarens väg — Vorsnos Drom skildras resandefolkets historia utifrån resandes egna livsberättelser. Det är berättelser om samhällets övergrepp, skam och utanförskap, men också om fina minnen, en levande kultur och stark gemenskap.
Författarna och etnologerna Britt-Inger Hedström Lundqvist och Ann Hellman betonar att det är samtliga medskapares bok. Ungefär trettio personer har hjälpt till med boken, till exempel med texter eller bilder. Tjugofem av dem tillhör resandefolket, precis som Britt-Inger Hedström Lundqvist själv.
Material till boken i form av berättelser och inspelningar arkiveras i Dialekt- och folkminnesarkivet i Uppsala och Institutet för språk och folkminnen är utgivare.

Ort, förlag, år, upplaga, sidor

Uppsala: Institutet för språk och folkminnen, 2015. , 212 s.

Nyckelord [sv]

romer - historia

Nationell ämneskategori

Etnologi

Forskningsämne

Etnologi; Kulturhistoria

Identifikatorer

URN: urn:nbn:se:sprakochfolkminnen:diva-1006ISBN: 978-91-86959-27-2 (tryckt)OAI: oai:DiVA.org:sprakochfolkminnen-1006DiVA: diva2:1145484

Tillgänglig från: 2017-09-29 Skapad: 2017-09-29 Senast uppdaterad: 2017-09-29 

Bibliografiskt granskad

 

Lev och må

Britt-inger 

Nytt projekt: Boktankar arbetsmetoden - De ofrivilligt åsidosatta

Foto Britt-Inger Hedström Lundqvist

Nu har jag samlat ihop det mesta av min litteratur och tagit med mig den till jobblägenheten. Tänker att istället för att sitta och glo på tv så ska jag börja kolla på mitt och Ann Hellmans nya projekt.

Projektet kommer bli en uppföljare på boken Dinglarens väg-Vorsnos drom den här gången kommer vi beskriva vår arbetsmetod tillsammans med berättelser och foton från/av resandefolket.

I vårt arbete med Dinglarens väg-Vorsnos drom la vi oss i vinn om att så många som möjligt skulle tillhöra resandefolket. Resultatet blev att av de 30 personer som totalt finns med i tillblivelsen av boken, allt från medförfattare till layoutare så 25 av de som är inblandade resande. Vi arbetade utifrån demokratiska principer och satte inkludering högt på dagordningen.

Allt tar sin tid, Dinglarens väg tog nästan tre år att färdigställa och då arbetade vi mycket intensivt det sista året. Vi har redan börjat få in lite material men behöver så klart mer. Vi efterlyser små anekdoter eller berättelser som vi kan använda oss av, foton eller andra bilder är också välkommet. Man får så klart vara anonym om man vill det.

Arbeta med det här nya projektet kommer vi genomföra på samma sätt som vi arbetade med Dinglarens väg. Vilket innebär att vi även denna gång kommer använda oss av den framgångsrika arbetsmetod som vi kommer beskriva i den nya boken. Men innan det arbetet är dags ska det samlas in en massa material, läsas en massa litteratur, välja beskrivningar, sammanställa, läsa igen och så vidare.

Finns det nåt förlag som är intresserad av att publicera? Eller finns det någon som vill skicka in en berättelse, bild eller nåt annat till oss, skriv till boktankar@gmail.com.

Några citat:
 
"Man känner sina löss på gången” är ett gammalt kärt uttryck. Vi resande känner oftast igen varandra utan ord, och vi välkomnar det vi ser"

"Genomgående är ju att man står sina barn nära, även om det finns undantag, men det finns det ju överallt."

Lev och må

Britt-Inger

Ny antologi: Hör detta och lyssna till det

Nu kommer antologin "Hör detta och lyssna till det", där jag skrivit tillsammans med Linda, en bok som kommer handla om strukturell rasism, aktuell migrationspolitik och barn på flykt mm.
Jag och Linda, skriver som representanter från RUNG. Boken är en uppföljning till boken "Om detta må ni berätta".
Boksläppet kommer bli den 13 oktober i Malmö läs mer om releasefesten på fb sidan "Hör detta och Lyssna till det".

Boken "Hör detta och lyssna till det" har texter som handlar om tex, barn på flykt, strukturell rasism och aktuell migrationspolitik. Min och Lindas text handlar om, politik, strukturell rasism, omhändertagande av barn med referenser till 30-40 talet och dagens romska EU-migranter.

Målet med boken är att skriva om den samtida migrationspolitiken för att nå så bred publik som möjligt och få folk att tidigt reagera på det som händer i vårt samhälle.

Om detta må ni berätta är en bok om förintelsen i Europa under åren 1933-1945.Boken är skriven med hjälp av vittnesmål, fakta, dikter och citat av författarna Stéphane Bruchfeld och Paul A. Levine en bild av hur det ofattbara blev verklighet. Boken visar på vad människor är i stånd att göra mot varandra när demokratins värden bryts ner och ersätts med hatets och våldets ideologi.

"Hör detta och lyssna till det"

"Ibrahim undrar vad vi européer kommer att säga till våra barnbarn för att rättfärdiga den nuvarande politiken. Han gestikulerar med händerna, tittar uppfordrande på mig och säger att han vill åtala EU i framtiden. Ibrahim säger att Europa just nu dödar barn och hoppet hos människor på flykt. Han förklarar att systemet är konstruerat så att du måste ha psykiska problem och medicinska rapporter som styrker ditt fall för att få stanna.
– Räcker det inte att det regnar bomber där jag kommer från? Krig är inte säkerhet, så varför får jag inte skydd? Jag är en flykting, inte kriminell eller terrorist. Det är ni som är kriminella när ni stoppar mig! Och så gör de oss sjuka, för vad? För mer pengar?”

Hör detta och lyssna till det är en antologi som genom ett 30-tal skribenter samlar berättelser i bild och text från barn på flykt, forskare, läkare, journalister, aktivister, poeter och mycket mer.
Boken vill beskriva det rådande samhällsklimatet i en historisk kontext och synliggöra den normaliseringsprocess som kategoriserar och rangordnar människor.
“Vilka ord ska vi använda? Vilka argument, vilka handlingar, vilka berättelser skulle kunna leda till förändring? Vilket språk finns kvar? Vilken volym behövs för att väcka alla de som inte väcktes av de förra öronbedövande ljuden?"

Redaktörer för boken är Moa Kjellstrand och Elin Sundberg, framsidan är gjort av Niklas Longman.

Boken ges ut 13e oktober i ett samarbete mellan Celander förlag och Allt åt alla Malmö.
Medverkande är:
Nasim Aghili, Ellinor Hermansson, Daria Bogdanska, Athena Farrokhzad, Sara granér, Ali, Rama Al Ali, Allt åt alla, Asylgruppen Lund, Anna Bartfai, Emma Bartfai, Frederick Batzler, Catherine Dauvergne, Emanu, Ylva Emel, Kajsa Englund, Sten axelson Fisk,, Max gustavsson, Peo Hansen, Agnes Hellström, Tobias Hübinette, Toktam Jahangiry, Maha Jarallah, kontrapunkt, David Liljemark, Linn Lindblom Pääjärvi, Elin Linden, Anna Lundberg, Britt-Inger Hedström Lundqvist, Linda Lundqvist, Helene Lööw, Victoria Isén Malmquist, Mohammed Reza, Gul Mohammad Mohammadi, Jenny Nguyen, Asta Olivia Nordenhof, Cecilia Nordstrand, Elina Pankhe, Victor Pressfeldt, Amanda Quartey, Annette Rosengren, Rådgivningsgruppen, Maja Sager, Folke Schimanski, Seluah, Socialistiska psykologer, Max Solca, Bettan Sundberg, Kent Wisti och Bita Yari.

Alla som bidragit till och arbetat med denna bok har gjort det ideellt med undantag för tryckkostnader. Allt överskott går oavkortat till asylgruppernas arbete.

WOW! Dinglarens väg - Vorsnos drom som kurslitteratur på högskola

Så häftigt och vilket erkännande för allt det arbete.
Jag är stolt och glad för det jag och Ann har skapat och för alla andra som finns med i boken.


Curt Magnussons (medskapare) reaktion på mitt fb- lägg blev:  
Va bra det blir som en dröm gått i uppfyllelse

Ladda ner boken här Dinglarens väg - Vorsnos drom

Litteratur

Den romska minoritetens historia och nutida situation,  15 hp (1594ÖV)

Giltig fr.o.m.:	ht 2017
Giltig t.o.m.:
Beslutsdatum:	2017-05-10
Beslutande organ:	Ämnesråd pedagogik
Obligatorisk litteratur Carling, Gerd; Demetri, Mikael; Dimiter-Taikon, Angelina; Lindell, Lenny and Schwartz, Allan (2016).  Romer: 500 år i Sverige.  (18 s. valda delar: s. 1-18) Ericsson, Martin.  Exkludering, assimilering eller utrotning? "Tattarfrågan i svensk politik 1880-1955.  (16 s. valda delar: s. 247-263) Hancock, Ian (2010),  We are the Romani People  (11 s. valda delar: s. 17-28) Jansson & Schmid, red. (2007)  Ett fördrivet folk. En antologi om förtryck och diskriminering av romer och resande.  (135 s. valda delar: s. 1-135) Lundqvist, Britt-Inger & Ann Hellman.  ”Sveriges historia. Ett resandeperspektiv”. Dinglarens väg – Vorsnos drom. De ofrivilligt åsidosatta. (2015)  (19 s.) Nordström, Gunni.  "Från socialpolitiska flyktingar till nationell minoritet", i Pulma. De finska romernas historia (2015) (14 s. valda delar: s. 205-219) Ohlsson Al Fakir, Ida (2013)  Svenska kyrkans förhållande till romer och resande ca 1900-1950.  (38 s. valda delar: s.21-59) Regeringskansliet, Arbetsmarknadsdepartementet.  Ds 2014:8, Den mörka och okända historien. Vitbok om övergrepp och kränkningar av romer under 1900-talet  (65 s. valda delar s. 26-93 år 1960-2000) Regeringskansliet, Arbetsmarknadsdepartementet.  Ds 2014:8, Den mörka och okända historien. Vitbok om övergrepp och kränkningar av romer under 1900-talet  (18 s. valda delar: s.148-166) Regeringskansliet, Arbetsmarknadsdepartementet.  Ds 2014:8, Den mörka och okända historien. Vitbok om övergrepp och kränkningar av romer under 1900-talet  (43 s. valda delar: s. 203-246) Rekola, Tuula (2015)  "Romernas tidiga skeden i Finland – från 1500-talet till mitten av 1800-talet". i Pulma. De finska romernas historia (2015)  (62 s. valda delar: s. 20-82) Selling, Jan (2014)  Svensk antiziganism. Fördomens kontinuitet och förändringens förutsättningar.  (218 s. valda delar: s. 1-218) Selling, Jan (2017).  "Emancipation of Roma and Resande in Sweden" (även på romanes) /blog.romarchive.eu  (6 s. valda delar: s. 1-6) Selling, Jan (2017).  "The politics of Historical Justice, Memory and the Combatting of Antiziganism" (även på romanes) /blog.romarchive.eu  (10 s. valda delar: s. 1-10) SOU 2010:55.  Romers rätt. En strategi för romer i Sverige. Slutbetänkande från Delegationen för romska frågor  (10 s. valda delar: s. 534-544) SOU 2010:55.  Romers rätt. En strategi för romer i Sverige. Slutbetänkande från Delegationen för romska frågor  (10 s. valda delar: s.113-123) SOU 2016:44 (2016)  Kraftsamling mot antiziganism. Slutbetänkande från Kommissionen mot antiziganism  (17 s. valda delar: s. 73-90) Stenroos, Marko. (2015)  ”Vi är olika. Romernas många ansikten”, i Pulma. De finska romernas historia (2015),  (6 s. valda delar: s. 440-446) Taikon, Katarina, (1967)  Zigenare är vi (94 s.) Westin, N., Wallengren, S., Dimiter-Taikon, K., Westin, C. (2014),  Antiziganism i statlig tjänst. Socialstyrelsens behandling av romer och resande under 1900-talet. Stockholm.  (28 s. valda delar: s.29-58) Valbar litteratur Caldaras, Hans. (2015)  I betraktarens ögon. Demetri, Mikael, A. Dimiter-Taikon, C. Rodell Olgaç (2010)  Kelderashgruppens historia och kulturarv i Sverige.  – en intervjustudie för Delegationen för romska frågor Hazell, Bo (2011, urspr. 2002)  Resandefolket – från tattare till traveller Lundberg, Thom (2016)  För vad sorg och smärta: roman. Lundgren, Gunilla & Amanda Eriksson.(2005)  Sofia Z-4515 Lundgren, Gunilla & Ramiz Ramadani. (2013)  Ramiz resa Mohtadi, Lawen (2012).  Den dag jag blir fri. Taikon, Katarina (2016)  Zigenerska. Taikon, Katarina. (1989)  Katitzi

Mina tankar om min klassresa

I antologin Inte en främling skriver jag att:

  ”Jag anser att jag tillhör arbetarklassen och är av resandefolket, men jag har också gjort en klassresa. Jag har läst in högstadiet och gymnasiet på folkhögskola för att sen börja på universitet. Jag har en högskoleexamen i socialt arbete och en fil. mag. i etnologi. Som etnolog har jag skrivit två uppsatser om resandefolket, blivit engagerad som föreläsare och arbetat som etnolog med resandefrågor. Ny miljö och nya människor, nya sätt att betrakta och bedömas. Jag har funnits med i olika sammanhang för att jag har mycket kontakter och är engagerad. Ett engagemang som ibland har kallats för aktivism. När går engagemanget över till aktivism och vem bedömer det? Aktivist kommer av aktiv, engagerad, bra eller dåligt?”

Jag har fått uppleva den stolthet andra känner inför det jag har gjort som en av dem. Samtidigt som jag ibland upplever ett förakt för akademiker bland arbetare och resande. ”Tro inte att du är nåt”. Kanske är det den svenska jantelagen som tar över eller den svenska avundsjukan. Vem vet? 

Kunskap är makt.

Alla vill att barnen ska gå i skolan och utbilda sig, och med all rätt, utbildning och kunskap är vägen till utveckling. Det som blir komplicerat är att den som redan idag har skaffat sig en utbildning eller högre studier betraktas med misstänksamhet och man ifrågasätter om vederbörande verkligen är en ”riktig” resande. Som om det bara är förunnat de som har gått i ”livets hårda skola” att få kalla sig resande. Kunskap är makt, sägs det, och visst är det så om man får utvecklas utan att hämmas av ett gammalt tankesätt. Därmed är vi tillbaka i resonemanget om klass igen och det gamla ordspråket om skomakaren som ska bli vid sin läst. Ett uttryck som passar lika bra bland resande som arbetarklassens sätt att betrakta studier och klassresor.

Det finns en önskan om något bättre, utveckling, en stolthet över vem man är och en rädsla för förändring. En rädsla som jag känner igen, vem blir jag när jag utbildar mig? Blir jag någon jag inte vill vara? Tappar jag min identitet som resande och arbetare?

I antologin Att störa homogenitet skriver jag om att:

”Rosemary Crompton som skriver i boken Class and Stratification att det som för samman många av klassdefinitionerna är att de ger uttryck åt en hierarkisk struktur av grupper i ett samhälle. Dessutom kan klassbegreppet användas till att berätta om social ställning eller inflytande men även för att skildra strukturer av materiell ojämlikhet. Det som skiljer synsätten åt är i första hand de mekanismer man väljer att lägga i själva definitionen av klassbegreppet och vilka processer man väljer att räkna till dess effekter. Frågan är med andra ord: vad kom först, hönan eller ägget? 

Göran Cigéhns bok Klassidentitet vid seklets slut tar upp att det inte är sagt att en persons känsla av klasstillhörighet alltid har sin förklaring i yrkestillhörigheten utan den kan också påverkas av till exempel utbildningsnivån, klassbakgrunden eller av den nuvarande familjesituationen.”

Jag är varken eller.

Jag är oerhört stolt över det jag har gjort men ibland väljer jag att inte berätta om mina akademiska meriter eftersom jag inte vill att folk ska uppleva att jag försöker göra mig märkvärdig. Precis som jag ibland väljer att inte berätta att jag är resande för att inte bli dömd på förhand. En konstig kombination av stolthet och skam i en och samma känsla. 

Jag är inte helt accepterad som akademiker eftersom min bakgrund alltid tas med i sättet att betrakta mig. En del låter min arbetar- och resandebakgrund definiera mig och inte de studier jag har förvärvat. Detta gör att jag står med ett ben i två världar vilket kan vara problematiskt ibland och irriterande ibland. 

Nu är jag så klar över min identitet och vem jag är att jag inte låter andra definiera mig. Denna självsäkerhet har nog delvis med ålder att göra och med det faktum att jag alltid haft full uppbackning hemifrån av min familj. Jag är resande, arbetare och akademiker inte nödvändigtvis i den ordningen. Jag är en kombo som gör mig till den person jag är och jag skulle inte vilja vara utan något av detta. Skulle jag utesluta den ena skulle jag inte vara komplett. 

Lev och må

Britt-Inger