Arbetarskrivares antologi |
Skriver om min klassresa och blir nostalgisk. Ska hålla mig kort, inte helt enkelt. Jag har så mycket jag skulle kunna berätta men måste begränsa mig. Tänk så många människor och så många tillfällen som gjort att jag är den jag är idag. Ju mer jag skriver ju mer inser jag att jag har varit en udda figur hela livet. Jag har fått vara med om så mycket annorlunda, en del på grund av mig själv och annat på grund av andra.
Jag har ingen aning om det jag skriver kommer antas i bokprojektet. Men om det inte gör det få jag säkert användning av det i nåt annat sammanhang. Jag hade glömt av hur roligt det är att skriva och hur mycket jag saknat det. Det här bokprojektet kom så rätt i tid för mig. Så rätt i tid för min inspiration. Just nu skriver jag så tangentbordet glöder och älskar det. Jag känner mig så rik.
Lev och må
Britt-Inger
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar