Hur gammal är du?
Under 2015 tog Sverige emot ca 163 000 personer.
Politiken, media och samhället såg det som en självklarhet att ställa upp. Vi
var ett gäng ryggdunkare som försökte överträffa varandra i solidaritet med de
som hade det svårt.
De flesta som kom var
pojkar. En del friserar sin ålder en aning för att slinka genom
Migrationsverkets nålsöga.
På nätet finns numer
diskussioner om rätten att ljuga om sin ålder. I mitt flöde på fb skrev en person:
”Många förvånar sig
över att en del av de afghanska ungdomarna ljuger om sin ålder. Om jag av någon
anledning måste fly till ett annat land och fick höra: "Du måste vara över
80 år för att komma in här" hade jag omedelbart sagt: "Jag är
81". För att undvika sarkastiska kommentarer, jag är 71.”
Diskussionen som
följer under detta inlägg visar på hur delade vi är i frågan, hur okunskap
och sanningar blandas ihop till en ibland illasmakande soppa.
"Självklart
ställer vi upp" sa statsminister, Reinfeldt när det begav sig och ” Vi måste öppna våra hjärtan.”
Sen kom Löfven och hans ord var för mindre än två år sedan ”Mitt Europa bygger
inte murar.
Höst
Höst
Så kom hösten, solidaritetens och medmänsklighetens löv började dala från de mänskliga rättigheternas träd. Morgan Andersson meddelade att EU-ländernas stats- och regeringschefer enats om att medlemsländernas ribba låg på sammanlagt 60 000 flyktingar under de två kommande åren. Den faktiska siffran landade på mindre än hälften.
För lika duktiga och
euforiska som samhället var när vi "vi öppnade våra hjärtan" lika
nitiska har vi blivit att minska inflödet.
Väntrummet
Migrationsverkets
resurser ökade för att minska tiden för de ungdomar som sitter i
"väntrummet". Ändå ökar tiden innan de får
veta om de får stanna eller inte. Ett väntrum fyllt med ångest, usel nattsömn,
ensamhet, mardrömmar och längtan.
Vi har minskat inflödet
i landet och behandlingen av de som redan finns här är lång och omänsklig. Nu
ska det dessutom åldersbestämmas ibland uppåt
och ibland neråt. Oavsett vilket håll det är spär det på ångesten i
"väntrummet".
Ålderstestet som utförs är lite som
att kasta pil och inte på några villkors vis någon exakt vetenskap. Det är Rättsmedicinalverket
som testar om de har ljugit om sin ålder. En del åker upp i ålder och andra ner
beroende på vart pilen som kastades landar. Det går fortfarande inte att
åldersbestämma med någon exakthet. En del har ljugit om sin ålder och andra
inte. Men ålder är inget som vetenskapen kan bevisa exakt.
Varför har de
ljugit om sin ålder?
En del av lögnerna står
vi för som inte hade beredskapen att hantera inflödet som blev och de fick inte
rätt födelsedata. Andra har ljugit för att skapa sig en bättre framtid och
rädda liv. En del är här för att rädda sina familjer, deras ansvar är tungt och
ökar ångesten i "väntrummet". Åldersbestämningen är en motorväg in i psykisk ohälsa, skadebeteenden
och i värsta fall självmord.
I tråden jag följt på
fb skriver personen som startade inlägget efter en lång diskussion:
”För
det första tycker jag inte man ska ställa grupper mot varandra. Argumentet: Om
vi inte tagit emot några flyktingar/invandrare hade våra pensionärer haft det
mycket bättre. Tillåt mej tvivla. Vem ska ta hand om alla äldre som blir fler
och fler, när vi inte föder tillräckligt med barn i Sverige? Med det
demografiska problem vi har i Sverige MÅSTE vi få en viss invandring.”
Var tog den solidariska
medmänskligheten vägen som vi visade upp när de kom hit? När ändrades vårt
varma mottagande till den kyla de upplever nu? Läkarna åldersbestämmer
och var hamnar vi vetenskapligt? Var tog evidens
och fakta vägen, ligger det i något mörkt hörn och gömmer sig?
Vinter
Vinter
Nu
har vintern kommit till vårt land. Kylan breder ut sig och många skrivs många
upp i ålder och flyttar till vuxenboende medan deras överklagan bereds och
beslutas. Människorna har bytt kö och ”väntrum”. Till det nya väntrummet är
inträdesbiljetten ytterligare väntan och mer psykisk ohälsa.
På
fb avlutas inlägget om ålder:
”Jag förstod naturligtvis att det skulle bli mothugg på
mitt inlägg. Jag känner inte alla som hugger emot men tillräckligt många för
att jag ska förvåna mig över att det är människor som lever ett gott liv och
inte förlorat någonting på flyktinginvandringen. Jag blir beklämd över att så
många inte inser alla människors värde, samtidigt som jag blir glad över att så
många ändå gör det.”
Kanske
vore det allra bästa för alla parter att ge amnesti
till alla de som kom när politikerna strösslade med ord som solidaritet och
medmänsklighet under 2015. Det skulle spara mycket pengar, mänskligt lidande och dessutom förse
Sverige med den arbetskraft vi faktiskt behöver. En win, win i mitt tycke, så
vad är problemet?
Lev och må
Britt-Inger
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar