Livet är fullt av överraskningar

Jag skrev en gång om min klassresa och blev refuserad med förslaget att jag kanske borde skriva en bok. Något jag aldrig tänkt, alls.

Så dog mamma och jag tog till en gammal beprövad metod för mig när det krisar. Jag började skriva. Tog tag i det refuserade materialet och lade till och fortsatte skrivandet. Nu är jag uppe i 50 A4 sidor och vet fortfarande inte vad jag ska göra av materialet. Hux flux upptäcker jag att jösses, och kanske i alla fall.

Det är nåt alldeles fantastiskt terapeutiskt att skriva för mig. Jag bearbetar och mår bättre efteråt.

Nu har jag suttit hela morgonen och lagt in nya händelser i texten och verkligen funderat på vad jag ska göra av all textmassa som jag har. Jag läser texten och inser att kanske, i alla fall, är det ett ämne till en bok. Kanske, kanske.

Ja, ja vi får se, jag är inte där ännu. Än så länge skriver jag mest för att jag fortfarande har ett behov av det.

Den som lever får se

Britt-Inger