söndag 12 november 2017

Nu bok om metoden för Dinglarens väg

Som en del vet så är jag och Ann Hellman redaktörer för boken Dinglarens väg - Vorsnos drom. 
En helt fantastisk bok där resande är med och skriver sina egna berättelser. Det är också en unik bok eftersom det är första gången resande själva berättar om sina liv och sin kultur.

Vi har nu planer på att göra en bok till om den unika arbetsmetod som vi använde när vi gjorde boken. Men vi kommer också, självklart, ha med berättelser från resande i boken. Vi kommer även denna gång arbeta utifrån det arbetssätt som vi använde i första boken och som blev så framgångsrikt.

Så nu mina vänner, om du är resande, eller har en berättelse som har med Resandefolket att göra, har foton, livsberättelse eller en berättelse om en sak, händelse eller nåt annat så får du gärna höra av dig  till boktankar@gmail.com

Så småningom måste vi också börja leta förlag och en massa andra saker som behövs, men just nu är vi i en insamlingsfas som jag fullständigt älskar. Finns det nåt förlag där ute som redan nu känner att det här är en bok för oss så är det klart att det är välkommet. Nu börjar vi och så får vi se var det slutar.

Lev och må 
Britt-Inger

torsdag 9 november 2017

Är vi på väg tillbaka? Vill vi det?

Jag och Kurt blev med artikel i tidningen Opulens
PERSONLIG ASSISTANS. Det går bra för landet Sverige. Högkonjunkturen ger ringar på vattnet och finansminister Magdalena Andersson pratar om hur svensk ekonomi blomstrar. Konjunkturuppgången i Sverige borde komma alla människor till godo, kan man tycka. Därför är det obegripligt varför man sparar in på de allra mest utsatta i vårt samhälle.
För samtidigt som den svenska ekonomin blomstrar väljer den socialdemokratiska regeringen att ge Försäkringskassan i uppdrag att spara in på den personliga assistansen. Motiveringen till uppdragen sägs handla om kostnader. Timmarna i assistansersättningen har på tio år ökat från i genomsnitt 101 timmar per person och vecka till 127 timmar. Vilka kostnader menar de?
Socialdemokraterna satt vid makten förra gången det begav sig, även om alla partier var med på den lagstiftningen. Detta skedde på 30- och 40 talen i vårt land. Lagarna skapades för att komma åt ”problemet” som då var ”tattare” (resandefolket), psykiskt sjuka, utvecklingsstörda och personer med fysisk funktionsnedsättning och då i synnerhet kvinnor. Samhället försökte gömma undan och utrota dem, de dög inte som människor.