lördag 31 december 2016

Resandebarnen och en offentlig ursäkt, är det möjligt?

Det verkar bli en fortsättning följer min och Kurts artikel om att resandebarnen bör få en ursäkt för den behandling de utsattes för. I slutet av januari kommer jag med en rapport om vilka följdverkningar det blev av artikeln.
Artikeln finns också i tidningen Oberoende 
Ge resandebarnen den ursäkt de förtjänar

Så det blev: Resandebarnen bör få en offentlig ursäkt: Fempers tog in min och Kurts debattartikel om behandlingen av resandebarnen. "”Rasism och rasbiologi låg till grund för hur resande b...

fredag 30 december 2016

Summering av året som gått

Har förstått att man ska göra nån form av sammanfattning av året som har gått så här vid ett årsskifte.

Det har hänt mycket både i form av personliga förluster, sjukdomar, glädjeämnen och nytt jobb.

Vi har under året som gått sagt adjö till Kung Casper och till min svärmor, i nämnd ordning. Mamma har varit sjuk och vi åkte skytteltrafik till lassa ett tag. Nu är hon på ett boende och mår förhållandevis bra.

På glädjeämnesfronten har det funnits mycket. Vi var i Thailand en månad i början av året, vi har fått njuta av vårvintern i fjällen och sommaren i stugan. Kan man ha det bättre än så? Just nu hägrar vårvintern i fjällen igen så det finns mycket att se fram emot även om det inte blir någon längre utomlandsvistelse nästa år.

Sen har jag fått nytt jobb som jag trivs med, vilket också är orsaken till varför det inte blir något utomland i år. På jobbfronten är det lite tillbaka till brottsplatsen, jag jobbar med hvb-hem igen. Jag har skurit ner på resandet i och med mitt nya jobb, trots att jag veckopendlar 20 mil enkel väg varje vecka. Har också tackat nej till flera uppdrag, om än inte till alla. Men det gäller att prioritera när dygnet bara har 24 timmar.

Jag fortsätter med tidningarna Dik Manusch och Oberoende.

På veckorna bor jag numer i en liten etta på tredje våningen. Närmare himmelen än så lär jag knappast komma.

Efter förlusten av Kung Casper så bestämde vi oss för att skaffa en ny Australisk terrier så Jackson skulle slippa vara så ensam. Det blev en Don Vito Corleone. Rasen är den samma som Casper men där slutar likheterna. Han är en helt egen personlighet som jag kommer lägga massor av energi på i sommar för att hyfsa till honom. Han är ett energiskt energiknippe och jag älskar honom alldeles förfärligt mycket. Jackson delar inte alltid den känslan men tycker han är OK ibland. Hundarna är med mig i lägenheten på tredje våningen vilket fungerar bra.

2016 var också det år när jag klippte mig kort. Mitt hår var så långt att det gick ner till röva när jag skulle toppa det och ändrade mig. Jag beställde en tid för att klippa mig kort istället. Och kort blev det. Så skönt och lätt det blev. Men jag har frusit om öronen och nacken och har varit tvungen att investera i mössor.

Gott Nytt År nu alla kända och okända människor
Britt-Inger

söndag 25 december 2016

Gästbloggare: Tankar om ett Testamente


Tabun!


Det finns många saker som är tabu att prata om. Testamenten och barn som inte vill veta av sina föräldrar är ett sådant tabu. Jag har funderat på detta.

En av mina funderingar är om det inte är bättre ge med varm hand än med kall till de som verkligen har behoven? 

Eller är det så att man ska följa den gängse normen och testamentera till barn som inte vill ha någon kontakt med föräldern, det känns lite fel. Är blod tjockare än vatten? 

Verkligheten kan jag inte förändra, det var inte mitt val. Sorgen är min att leva. Och min att hantera, tillsammans med den verklighet jag ställts inför. 

Varför upprätthålla något som handlar om kutym eller som seden bjuder det. 

Jag har funderingar på detta om att skänka till välgörenhet! Det finns flera jag kan tänka mig att skänka mitt kapital till röda korset, rädda barnen, tiggare eller andra föreningar eller varför inte till samernas riksorganisation. Detta är några funderingar som jag haft kring mitt sparade kapital. Jag har min fulla rätt att ge bort pengar, prylar, saker, så länge jag är i livet, med varm hand.

Oskrivna regler styr våra beslut när det gäller hur saker ska se ut. Är jag då en dålig förälder som tänker så här? 
 
Givetvis är jag det tycker många, jag bör vända andra kinden till. Naturligtvis ska man testamentera till efterlevande. Eller? Det är alltid lätt för andra att ha en åsikt när de inte har varit i situationen.

När Gud kommer med döden, kommer djävulen med arvingarna, säger ett ordspråk. Arv och pengar kan tyvärr ge upphov till konflikter. 

Testamentera pengar till välgörande ändamål?  

När man googlar på testamente finns det uppsjö av förslag vad man ska göra eller inte. Jag närmar mig slutet av en resa och har jag börjat fundera. Tycker jag att mina närmaste ska få mina surt förvärvade slantar när jag dör? 

Svaret är nej, varför ska de det? De vill inte veta av mig medan jag är i livet så vad ska de med resterna av mig till när jag dör? 

Nu tänker vän av ordning det finns lagar arvslott/laglott. Ja jag vet, min tanke är inte att smita eller försöka undgå arvslagen. 

Nu har jag läst massor med frågor och svar om hur man ska göra innan man hamnar i dödsskuggans dal och har jag insett att det finns lika många svar som det finns frågor. Därför kommer funderingarna över mig. För en sak har livet lärt mig, när det gäller pengar, fastigheter och värdeföremål verkar alla moraliska värderingar försvinna. Den ilska och förakt som man kände försvinner så fort mammon tar över. Man kan ändra sig snabbt när det kommer till pengar och egendomar för egen vinnings skull.

Om jag i min värld (gud förbjude) tycker så illa om någon att jag uttrycker detta i tal och skrift och den personen sedan avlider förändrar det inte min åsikt om personen.  Jag skulle inte, bara för personen dör, förändra mitt ställningstagande. Om man gör det måste det vara största hyckleriet någonsin.  Har jag tagit avstånd från någon så gör jag det hela vägen och står för det. När man i livet gör ett aktivt val och tar avstånd från en människa, oavsett vilken orsak det handlar om, så förändras inte det bara för att personen avlider och det finns ett arv. 

Mina funderingar runt testamenten uppstod när min mor avled efter en tids sjukdom. Min mor, barnens farmor blev över 80 år gammal, men fick hon några besök eller telefonsamtal från mina barn, sina barnbarn? Ikke. 

Kom de på begravningen? Ikke. 

Hon har mig veterligen aldrig gjort något ont mot vare sig barnbarn eller barnbarnsbarn. Ska det straffas, så ska det göras ordentligt, hela min släkt, ända från grisen och upp eller kamelen, vilket av dem det nu är. Hämnden är ljuv sa bonden och sparkade grannens gris.

Nu tänker ni varför inte ringa, mejla eller smsa? Ja kanske det, men när ska våra barn börja ta eget ansvar? 
Personligen tycker jag att när man fyllt 40, och mer än så, har man ett eget ansvar. De må vara mina barn men det är också vuxna män med en egen vilja, förhoppningsvis.

Tankarna fortsätter!
Gubbjäveln

söndag 18 december 2016

Pressmeddelande från RUNG

 Foto Anneli Sandberg.

Läs pressmeddelandet här

RUNG har reagerat på de politiska utspel som numer görs.

Var har vår medmänsklighet och solidaritet tagit vägen när de fattigaste och mest utsatta människor blir brickor i ett politiskt spel.

Jag tror det börjar vara dags att titta i vår backspegel och inte upprepa samma misstag som gjordes på 30 och 40 talet.

Jag saknar idag politiker som för en egen politik och inte bara tar till sig andras som de tror kortsiktigt vinner röster. Skapa er en egen politik och håll fast vid den istället för att släta ut er.

Partierna tappar mer och mer de ideologier som tidigare legat som grund för det politiska spelet bara för att makten har blivit viktigare än ideologin och medmänskligheten.

Lev och må 
Britt-Inger

söndag 25 september 2016

Nya jobbet och jag

Har landat på nya jobbet och trivs. Tror aldrig jag varit på en arbetsplats där jag blivit så väl omhändertagen som här. Känns bra speciellt i början när allt är upp och ner.

Har också fått tag på en lägenhet, tack och lov, en etta som kändes som ett hav när jag var dit och tittade. Flyttar in 1 november. Jag går från att bo under jord till tredje våningen. Ett lyft kan man lugnt säga, i dubbel bemärkelse.

På måndag verkar det som jag kanske har fått in det lilla djuret på en valpkurs, jippie. Han behöver det också jag. En av de jag jobbar ihop med har döpt om honom till Tigern, ett passande namn. Återkommer med rapporter om hans bravader på träningsbanan.

På onsdag ska jag ner till Uppsala för att vara med i workshopen “Romer och resande i det nordiska kulturarvet” som arrangeras av Institutet för språk och folkminnen i Uppsala som sträcker sig från den 28 till 29 september.

Sen får jag jobba intensivt på jobbet för veckan där efter ska jag till Göteborg och EU-migrantskonferensen.

Sen blir det nog lugnt ett tag, tror jag. 

Lev och må
Britt-Inger

måndag 29 augusti 2016

Frisör, frisyr, kort hår

Mitt nya jag


Det här gick som en dans.

Innan


Väntan hos frisören


Påbörjad flätning

Klippning


Det kommer nog bli en frisyr


Det blev en frisyr


Lev och må
Britt-Inger

söndag 28 augusti 2016

Klippt håret och skänker det till peruk åt cancersjuk


Jag tänkte jag skulle toppa håret men kom på att jag skulle klippa mig kort och skänka bort mitt hår. http://www.harupplysningen.se/donera-ditt-har/

Så i morgon kommer det ske. Mitt hår kommer flätad och hamna i ett kuvert. Hur det blir med min frisyr återkommet jag om i morgon.

Hur blir det med mitt långa hår? Förhoppningsvis kommer därefter mitt hår hamna på någons huvud som behöver det bättre än mig 

Lev och må
Britt-Inger


fredag 22 juli 2016

Jag minns dagen för fem år sedan. Bomben i Oslo och massakern på Utöya

För fem år sedan ringde min son mig från Oslo och vi kunde så småningom konstatera att det ofattbara hade hänt. Ett terroristdåd hade genomförts av ensam galning. Hur omfattande och med vilken grymhet dådet hade genomförts kunde vi under följande dagar följa via media.

Ett dåd som skadade Norge i sina grundvalar och som vi idag kan konstatera märkte människor för livet. Hur ska vi kunna skydda oss mot den oförfalskade grymhet som uppvisades på Utöya?

På dagen för fem år sedan ringde Jimmy vid halv fyra och sa att det hade skett en explosioner i Oslo. Det hade hörts lång väg, han ville att jag skulle ta reda på vad och var det hade exploderat. Så jag gick ut på nätet och såg att det var i närheten av regeringshuset det hade smullit. Expressen skriver om det och här kommer några bilder som jag tog från nätet.





Tack säger jag bara för att Jimmy hade vett på att ringa så jag slipper vara orolig. Det är så fruktansvärt det som händer.

Nästa inlägg som jag postade samma dag

 Tryggheten sviktar när det exploderar bomber i Oslo 2011-07-22 21:26

Vad är det som händer??????? Först en bomb som exploderar i Oslo och några timmar senare skjuts det på en ö utanför Oslo. Finns det någon koppling mellan de två händelserna eller har slumpen varit framme och gjort så att det sker samtidigt.

Jag är så tacksam att Jimmy inte var i närheten när det small. Jag har varit lite orolig när det var i Thailand och var som glad när de valde att flytta till Norge. Det kändes som att norden var mer säkert. men jag vet inte längre. Skiter det sig kan det göra det oavsett var man bor uppenbarligen och det är helt klart så att norden är ingen garanti längre.

Det är klart så att tryggheten ruckas lite, det som varit självklart är inte det längre. För vem hade väl i sin vildaste fantasi trott att det skulle smälla av en bomb i Oslo. Och kan det smälla i Oslo Norge kan det lika gärna smälla i någon stad i Sverige eller var som helst.

Vi lever i ett öppet samhälle och jag hoppas att vi ska kunna göra det i fortsättningen också. Men det är klart det som varit självklart tidigare har ju fått sig en törn efter det här. Vem kan ha gjort dessa dåd? Jag skulle inte bli förvånad om bomben i Oslo och slakten på ön där är ett verk av en  lika stora tok och av samma kaliber som Oklahomabombaren. Det är svårt att skydda sig mot regelrätta tok, dessa kan skada ett samhälle på många nivåer.

Jag vill verkligen att vi ska kunna fortsätta att leva i det öppna samhälle som vi trots allt lever i. Jag hoppas verkligen inte detta påverkar den rörelsefrihet som vi har inom de nordiska länderna. Eller människors sätt att betrakta varandra.

Var rädda om varandra

tisdag 19 juli 2016

Resandebarnen bör få en offentlig ursäkt

Fempers tog in min och Kurts debattartikel om behandlingen av resandebarnen.

"”Rasism och rasbiologi låg till grund för hur resande behandlades i Sverige under 1900-talet. I vart fjärde hushåll bland resandefolket fanns det någon anhörig som tvångssteriliserats. Omhändertagandet av barn bland resande var mycket högre än hos övriga i samhället.” Det skriver Kurt Magnusson och Britt-Inger Hedström Lundqvist från föreningen Rung (resande, ung, ny och gammal) som vill ha en offentlig ursäkt och att nedtystandet upphör."

Läs hela artikeln här

Lev och må
Britt-Inger

onsdag 13 juli 2016

Midnattssolens förlovade land #livetinorr

IVi har varit här uppe över en vecka nu. Grävningen av vattenledningen förökade sig till flytt av grillkoja och en ny trapp ner från altanen. Det kommer bli toppen när det blir klart. Eller det vill gärna bli bra när vi gör nåt 😀

Jag har varit ute i skogen med hundarna och hört älgen knaka i skogen och sett harpaltar gömma sig för oss.


Inga björnar dock, tack och lov. Vi har däremot sett rävungar som sökt skydd i lyan när vi passerade och kungsörnens breda vingar i skyn.


Vi har lagat och ätit mat ute mest alla dagar. Vädret har skött sig bra. Kvällarna underbara och ljusa. Fast nu får gärna regnet komma för nu är det åskvarmt och myggen är inte nådiga i väntan på åskan. 


Lev och må
Britt-Inger


onsdag 29 juni 2016

Sommar, sol och huggormar

Vito håller oss vid liv, minst sagt. Han har ramlat ner från bryggan, krupit under altanen och inte hittat ut, försvunnit in i ett rör som går under vägen, blir hela tiden biten av timmermän som vi får ta lös, jagar getingar osv.

I dag lyckades han hitta en huggormsunge på promenaden som han luktade på, jag såg vara hur han ryckte undan huvudet, sen såg jag ormen.

Upp med hunden under armen och iväg hemåt, han hade inte gett ifrån sig nåt ljud när ormen högg så jag var inte säker på att den hade fått in nåt bett på honom. Väl hemma förberedde jag gubben på att vi kanske skulle behöva åka till veterinären. Sen undersökte jag djuret ordentligt, inga svullnader, ingen smärta, han trodde att jag ville leka så han jobbade mest på att bita mig. PHU han hade lyckats rycka undan huvudet, ormen hade inte bitit honom.

Vito är i fin form,här har han stulit ett bullpapper som han vägrar lämna från sig och till sist åt upp


                                                             Aptiten är som den ska. Tack för det







 Symtom på att hunden blivit ormbiten

Ormgiftet är en blandning av ett flertal gifter eller enzymer. De påverkar blodet så att blodkroppar faller sönder och blodproppar bildas. Vissa enzymer bryter ner vävnaderna och under den processen frigörs kroppsegna substanser som också verkar som gift.
Först märks ormbettet inte så mycket på hunden, men efter ett tag blir hunden trött och vill helst ligga ned. Efter någon timme svullnar den bitna kroppsdelen. Om bettet har tagit i nosen eller i läpparna svullnar ansiktet upp mycket kraftigt och når ett maximum efter ett till två dygn.
Läpparna kan bli ett par centimeter tjocka och svullnaden kan sjunka ner på halsen. Om bettet tar i en tass svullnar den upp och svullnaden sprider sig uppåt benet.

Farligast att bli biten i tassen

De flesta tror att de bett som tagit i läppar och nos är de farligaste i tron om att svullnaden ska täppa till luftvägarna. Så är det inte, som tur är. Trots att de flesta hundar blir bitna i nosen, är det de som får bettet i tassen som oftast dör.
När hunden går på benet där ett ormbett tagit bidrar musklernas sammandragningar, tillsammans med blod- och lymfcirkulationen, till spridningen av ormens gift. Det är därför strikt vila är så viktigt. Om hundens storlek medger att du bär den, så ska du göra det.
Det är idag inte klarlagt om cortison har någon entydigt positiv effekt, eller någon effekt alls. Diskussion förs kring cortisonets användning i samband med ormbett, också på humansidan, och i väntan på nya rön kan det idag inte anses tillhöra rutinbehandlingen. Observera att om du har cortison tillgängligt sedan tidigare och ger hunden av preparatet, bör du ändå kontakta veterinär snarast för vidare vård.

Om din hund blir ormbiten - gör så här:

  • Håll hunden i stillhet, bär hunden om det är praktiskt möjligt
  • Kontakta alltid veterinär snarast

måndag 6 juni 2016

Livet går vidare

Teo har varit hos oss i helgen. Bästa killen har lekt med hundarna och spelat spel. Vi hann med en sväng till fjällen, där snön låg kvar på fjälltopparna. 


I går satte jag och Vito oss på tåget för att åka till Stockholm. Man kan inte säga annat än att vi har fått en hund som passar oss. Han anpassar sig hela tiden efter den situation han befinner sig i och sover gott i nya miljöer. 

söndag 29 maj 2016

Grattis ALLA kvinnor det är mors dag

Att vara mor/mamma handlar inte alls om att ha eller att ha fött barn. Det handlar om ett omhändertagande och värnande om levande varelser. Att vara och uppfattas som mamma är en känsla och sitter i betraktarens ögon, samtidigt som det är en känsla som finns inom oss.
 
Jag har genom åren fått äran att ha hand om många barn som jag i känslan kan kalla mig mamma till. En del har bott hos mig frivilligt och andra inte och några har bara funnits runt omkring mig.
 
Därför säger jag GRATTIS till ALLA kvinnor idag, vi är alla mammor till någon vare sig det handlar om egna barn eller andras, hund eller katt eller någon annan levande varelse. Att vara mamma handlar alltså inte bara om att ha fått barn, det är så mycket större begrepp. Att vara mamma inkluderar alla kvinnor som har en relation till någon annan. 

Mors dag är en dag som skapar mycket ångest hos många, en del känner sig exkluderade och som att de inte duger då de inte har egna barn. Det finns också en ångest som handlar om, ska jag bli uppvaktad, kommer barnen komma ihåg mig. Mors dag är ett laddat begrepp. Och så klart kommer barnen ihåg mig jag är ju mamma. De kanske inte ringer eller uppvaktar mig på mors dag men de har knappast glömt mig. Mors dag är ett väletablerat fenomen även om, eller kanske just därför, det egentligen är köpmännens dag. 

Det vore en lögn att säga att jag skiter i vilket, för det gör jag inte. men jag skulle vilja utöka begreppet för mors dag att inkludera alla kvinnor om vi överhuvudtaget ska ha kvar Mors dag. Att vara mor, mamma är den känsla som något levande väcker inom mig som kvinna. Just nu har jag en liten valp, Vito, som väcker otroliga moderskänslor hos mig.

Mors dag  började firas på 1920- talet. Industrisamhället hade tagit fart och som individer hade vi börjat få mer pengar för konsumtion. Handel har hela tiden varit med från starten av mors dag och varit drivande i firandet. 

Ur ett jämställdhetsperspektiv är mors/fars dag en katastrof och ur ett mänskligt perspektiv också, vi firar något som exkluderar och förstärker skillnaderna mellan könen. Jag vet att jag inte är inte helt konsekvent i mitt tänkande när det kommer till mors dag, det finns en skillnad mellan känslan och logiken som gör att jag är minst sagt dubbel.

Men jag vill fortfarande säga
GRATTIS TILL ALLA OSS KVINNOR PÅ MORS DAG.
Britt-Inger

lördag 28 maj 2016

En bra dag

I morse åkte jag ner och hälsade på min mamma på lassa och dit kunde jag inte ta med Vito. Han blev kvar i bilen där han skötte sig snyggt, han sov nog mest. När vi kom tillbaka gick vi på en skogspromenad.

Jag har också fortsatt med att försöka få en snygg huvudbild på honom. Inte helt enkelt. 

Han är det vackraste jag vet. Här har han varit och badat lite i ett dike. Jackson och Vito leker mer och mer ihop, fruktansvärt rolig att se. Vi får många goda skratt åt de båda.


Än så länge är Jackson mycket snabbare än Vito vilket är lite frustrerade för honom. Men han jobbar på. 


Efter lek blir man törstig, tur att det finns en hel sjö att dricka ur.


Jackson och Vito har fler gemensamma intressen förutom leken, nämligen att beta gräs. MUUU 


Och undersöka olika hålor, krypa in under altanen, leta råttor i diket osv.


Efter lek kommer vila och lite tuggande på ett rep. 

Som sagt en bra dag.
Lev och må
Britt-Inger

fredag 27 maj 2016

Midnattssol, Vito och Jackson

Sommaren är här, fast värmen verkar dröja. Solen lyser och håller natten borta. Myggen som kläckts är stora som helikoptrar, men inga myggbett än så länge.

Vito är en klok hund, lättlärd och vacker (förutom när han är fullständigt rabiat och biter i allt som rör sig). Han är inkännande och empatisk, tuff och orädd, nyfiken och undersökande, ett energiknippe och lugn, allt i samma djur.

Jag längtar tills hans valptänder försvinner för de är illa vassa och min garderob börjar vara perforerad lite överallt. Jag får lägga upp min arbetsdag till hur han är i fas, lugn och fin arbete, rabiat inget arbete.

Idag gjorde jag ordning hundgården och Vito stannade kvar i den fast grinden stod öppen. Han gillade den, låg där och tuggade på kottar i lugn och ro. Han och Jackson har verkligen hittat varandra, full jakt på gräsmattan med rivstart och spinn off så gräset ryker.

Just nu är Vito med överallt, han var med på ett styrelsemöte, Dik Manusch, i går och skötte sig utmärkt. Jag hade tagit med buren, han tittade på oss en stund och sen la han sig att sova. Tyckte förmodligen att vi var urtråkiga. Mötet var två timmar långt och vi hörde inte ett pip från honom på hela tiden.


I helgen ska det bli bra väder så jag ser fram emot att fortsätta min kamp om att få plantera mina grönsaker innan Vito har dödat dem. På måndag ska Vito besprutas och har därmed fullgjort sina valpsprutor och blivit en stor pojk, eller?


Det där med att stå still och visa sig vacker är varken Jacksons eller Vitos starka sida, men det blev några bilder idag i alla fall.

Lev och må
Britt-Inger

lördag 21 maj 2016

Vito goes Diablo

Igår startade vi vår hemresa och så klart var det förseningar även på flyget. Vi var förbi på RFHL Riks en sväng innan vi åkte och alla berömde Vito för sitt lugn under de dagar vi hade varit där.

 Rune satte sin fot, storlek 49 bredvid Vito innan vi åkte för att visa på hans litenhet

Men väl hemma mötte Roger upp på flygplatsen och tog över Vito medan jag väntade på väskan. Man kan säga att det sa "klick" mellan dem. Sen åkte vi till sommarstugan för det spännande mötet mellan Jackson och Vito.


Första mötet gick bra lite avvaktande nosningar men efter det gick de lös på gräsmattan och körde terrierrace. Jackson var snäppet värre än Vito så han tappade fattningen och stod bara och tittade på Jackson när han jagade runt på gräsmattan och passerade Vito i 190.

Så var det dags att gå in och då förvandlades lille söte lugna Vito till Diablo, han gick lös på allt som fanns inne, morrade och tuggade på allt och alla. Vi insåg snabbt att nu var sötebrödsdagarna över och att han visade sig från sig rätta sida. Totalt orädd och mycket stridbar. Vi fick många goda skratt under kvällen tillsammans fartränder på armarna efter det att han tuggat fast i förbifarten. Valptänder är sylvassa, verkligen.

Våran soffa har åkt på utgrävningar, han kanske har varit arkeolog i sitt förra liv, vem vet. Jackson blev snabbt less på detta vilddjur som stormat in i vårt hus och passerade sig upp på soffans ryggstöd, muttrandes när Vito försökte ta sig dit.

Vilken kärlek detta är, Jackson visade på en gång att han kommer bli en bra fostrare (även om han blev sjukt less honom) och vi människor behövde denna vitamininjektion som Vito förser oss med.

I dag ska vi åka till Rogers mamma och i morgon ska jag hämta min mamma för en resa till Linda och Teo. Alla vill träffa honom.

Lev och må
Britt-Inger

onsdag 18 maj 2016

Morgonstund har guld ingenstans


Vår första natt tillsammans hade mer att önska. Sen hemkomst efter alla förseningar, nya ljud, nya människor och ett nytt liv. Vem kan sova då? Ja inte Vito i alla fall. Och klockan 05.15 var det inte ens lönt att försöka längre. 


Frukost och sen iväg till jobbet och klockan var bara 06. 


Hela livet är ett äventyr. Väl
På jobbet la han sig att sova igen så klart. Dagen har gått bra, Vito har ätit som han ska, varit duktig och kissat ute och dessutom skitit en stor hög på golvet. Det luktade inte hallon ska jag säga. Vi var iväg och intervjuade Qrut även där skötte Vito sig 😀 han charmar verkligen alla.





Lev och må
Britt-Inger

tisdag 17 maj 2016

En riktigt ullig gullig kärlek


Det är länge sedan jag varit med om en så här lång dag. Jag hade planerat den så bra. Men SJ ställde till det. Jag skulle hämta Vito hinna prata med Ylva och sen skulle jag också hinna umgås med Tomas. Jag skulle ha två timmar på mig.

Men icke sa Nicke SJ spräckte hela upplägget. Det hela fick klaras av på 40 minuter istället för två timmar. Men det löste sig brä ändå. Jag fick med mig Vito med sin påse och instruktioner 😘 och träffat Tomas om än bara en snabbis.

Nu sitter jag på tåget tillbaka till Stickholm med en sovande Vitos huvud i knät. Hans och min dag  blev mer än lovligt spännande så han kroknade och jag njuter av hans närvaro.

Jag har uppdaterat Roger med bilder på Vito. Han ser fram emot fredagen när vi kommer hem. Jag ser just nu mest fram emot att få komma till Stockholm i hyfsad tid. De har redan varnat om försening.

Vito är lyckligt ovetande om allt sånt värdsligt. ❤️❤️❤️❤️❤️❤️ och kommer förmodligen kissa på golvet sen när han vaknar. Tur jag tog papper med mig.

Lev och må
Britt-Inger

torsdag 12 maj 2016

De e mycke nu

Idag har vi boat i sommarstugan. Bäddat rent i sängarna och möblat om i sovrummet så att lille Vito ligger inom räckhåll och slipper känna sig ensam. Jag gjorde en tvåvåningshus, Jackson längst ner och Vito ovanpå. I övrigt har jag rensat ibland odlingarna. Jag har också satt in ett galler i bilen och var sin go kudde att ligga på.


Dagarna rullar på men otroligt sakta. Fast så är det alltid när man längtar efter nåt. Vitos uppfödare är duktig på att uppdatera med bilder vilket inte gör längtan mindre. I morgon ska jag till djuraffären och hämta väskan som jag ska ha på flyget till lilleman. Han kommer få åka många fordon innan han kommer hem till Västerbotten.


Foto Ylva Hedin
Snart träffas vi du lille Don Vito

Lev och må
Britt-Inger

onsdag 11 maj 2016

Vito, the one and only

Nu har vi bestämt oss det lilla djuret ska kallas för, Little Blue's Fairy God Father kommer kallas Vito. Jag och Roger är helt eniga om detta namn.


Hans uppfödare Ylva Hedin som också är fotografen till alla bilder beskriver Vito som kullens rockstar. Charmig, frammåt och väl medveten om att han har det lilla extra. Han vet att människor faller för honom, och är inte sen att utnyttja det till en stunds mys, eller kamplek med ett byxben.
Han är rar och som de andra pojkarna i kullen har han ett bra temperament.


Dagen idag har gått åt till att boka biljetter. Jag åker ner till Stockholm tidigt måndag morgon för ett möte på UR. På tisdag eftermiddag åker jag till Mjölby för att hämta upp lille Vito, åh vad jag längtar. Sen åker vi tillbaka till Stockholm för att arbeta lite på RFHLs kansli. Vito kommer så klart vara med mig på kansliet. På fredag sätter vi oss på flyget hem för att träffa Jackson och Roger.


Alla väntar med spänning på att vi ska komma hem så de får stifta bekantskap med lille Vito. Den enda som tar det med ro är Jackson.

Lev och må
Britt-Inger



Vi har blivit med hund

Vi fick i idag ett samtal som vi väntat och längtat efter och på tisdag ska jag hämta hem vår nya familjemedlem.

 Detta är sann kärlek
Australisk terrier

Han kommer från en kennel i Ödeshög och jag ska hämta honom på tisdag när jag ändå är i de södra delarna av landet. Kennel Little Blues är det som har fött upp detta mästerverk till hund som numer är vårt lilla djur.

Han heter Little Blue's Fairy God Father och har kennelnamnet Buford.
Nu ska vi bara hitta ett passande namn åt honom.

Foton Ylva Hedin

Lev och må
Britt-Inger