fredag 6 december 2019

Jag ska vara med på MR-konferens på temat vardagsrasism i Umeå

På måndag ska jag inledningstala på MR - konferensen med temat vardagsrasism. Jag har blivit tillfrågad som pristagare av Katarina Taikon- priset. 

Motiveringen till Katarina Taikon- priset löd:

Årets Katarina Taikon pris: Britt-Inger Hedström Lundqvist, Skellefteå. ”Kämpar för att romer ska få makt över sin egna historia. En förebild som länge jobbat ideellt och varit med i statens referensgrupper. Föreläser om romsk historia och varför det är viktigt att romer enas som grupp. Har skrivit böcker, startat nättidningar och kämpar för att romer ska få ta tillbaka sitt språk och kultur.

Sen kommer jag sitta med i paneldebatten som konferensen avslutas med. 

Tid och plats:
9 december kl. 0930–1500
P5-Konferens, Storgatan 45 A, 903 26 Umeå
(Entré Väven Norra, våning 5)



MR-konferens på temat vardagsrasism
Länsstyrelsen Västerbotten bjuder in till en konferens på temat vardagsrasism inom ramen för uppdragen om mänskliga rättigheter, barnrätt, nationella minoriteter och utsatta EU/EES-medborgare. Syftet med dagen är att lyfta olika perspektiv, samtala och samverka kring hur vi kan förebygga och motverka vardagsrasism. Konferensen vänder sig till organisationer, föreningar, myndigheter, kommuner och regionen.

Program

09,30–09.50 Fika

09.50–10.05 Länsstyrelsens uppdrag

10-05–10.15 Välkomsttal
Britt-Inger Hedström Lundqvist, eldsjäl och vinnare av 2019 års
Katarina Taikon-pris på den första romska prisgalan ”Himlen, jorden, hjulet”

10.15–11.00 Främlingsfientlighet – en forskningsöversikt
Mikael Hjerm, professor och stf. prefekt vid Sociologiska
institutionen, Umeå Universitet

11.00–11.45 #Vardagsrasismmotmigsomsame
Katarina Hällgren, författare och journalist

11.45–12.30 LUNCH

12.30–13.15 Vardagsrasism i skolan – Vad spelar etnicitet, trosuppfattning och kön för roll?
Patrick Konde, sakkunnig i rasism, Friends

13.15–14.00 "Det känns fel": Om det svenska samhällets reaktioner på närvaron av tiggande EU-medborgare?
Erik Hansson, Fil.dr Kulturgeografiska institutionen, Uppsala universitet

14.00–14.15 Fika

14.15–14.45 Paneldebatt om kopplingen mellan teori och verklighet: hur
hänger det ihop? Hur kan vi förebygga och motverka vardagsrasism?

14.45–15.00 Avslutning och utvärdering

Hoppas vi ses
Britt-Inger



tisdag 26 november 2019

Sagan Valentin - Vorsnos drom



Min plan var att jag skulle ge ut sagan i bokform men nu blev det inte så, utan den publicerades i DIKKO istället.

Jag har lagt upp den här bredvid också. Det är bara att klicka på bilden för Valentin - Vorsnos drom

Språket är en viktig del i resandegruppen och bevarandet av det är en pågående process.

Norsk och svensk resanderomani har inslag av ord som härstammar från många olika språk. Men romanin har också i stor utsträckning påverkat svenskan. I svenska språket finns idag många romaniord. 
Boken är tvåspråkig där ena språket är svenska och det andra är romani. Eftersom det inte finns någon allmän uppfattning om hur ljuden i språket skall stavas så finns helt naturligt många varianter. Det är därför fullt naturligt om andra stavar samma ord finns i boken på ett annat sätt. De personer som har översatt den svenska texten till romani härstammar från Norrland något som gör att till exempel resande från Skåne kan ha ett annat sätt att säga/skriva samma ord. 
Trevlig läsning!

lördag 9 november 2019

Livet är fullt av överraskningar


Jag skrev en gång om min klassresa och blev refuserad med förslaget att jag kanske borde skriva en bok. Något jag aldrig tänkt, alls.

Så dog mamma och jag tog till en gammal beprövad metod för mig när det krisar. Jag började skriva. Tog tag i det refuserade materialet och lade till och fortsatte skrivandet. Nu är jag uppe i 50 A4 sidor och vet fortfarande inte vad jag ska göra av materialet. Hux flux upptäcker jag att jösses, och kanske i alla fall.

Det är nåt alldeles fantastiskt terapeutiskt att skriva för mig. Jag bearbetar och mår bättre efteråt.

Nu har jag suttit hela morgonen och lagt in nya händelser i texten och verkligen funderat på vad jag ska göra av all textmassa som jag har. Jag läser texten och inser att kanske, i alla fall, är det ett ämne till en bok. Kanske, kanske.

Ja, ja vi får se, jag är inte där ännu. Än så länge skriver jag mest för att jag fortfarande har ett behov av det.

Den som lever får se
Britt-Inger



lördag 2 november 2019

Bloggen #Essentiellt har läsare i Sverige, USA och Ukraina


Har suttit och kollat statistik på bloggen och inser att jag har otroligt många läsare i USA, men även några i Ukraina. Det är fortfarande så att bloggen har ett eget liv oavsett om jag skriver något i den eller inte. Men det är klart skriver jag så höjs siffrorna ordentligt, men bloggen läses oavsett.
Just nu kan man säga, bortsett från några i Ukraina, att hälften av mina läsare finns i USA och den andra hälften i Sverige.

Det kan bero på, om jag ska gissa, att jag samarbetat med andra resande i USA och att de sprider bloggen. Sen har jag också efter det att jag tog mitt DNA blivit kontaktade av flera stycken från USA då vi har matchande DNA. Oavsett varför så är det roligt.

Jag har numer lagt till så man kan se de mest lästa inläggen genom tiderna, förutom att man fortfarande kan se de populäraste inläggen under en månad.

Ett inlägg som finns högt upp på mest lästa listan är det om att vi har kontaktat kulturministern för en träff. Och där jag berätta att vi har inte ens fått ett mailsvar från det hållet. Tyvärr måste jag säga, för vi borde i alla fall fått ett svar om att man inte har tid, kan ses senare, frågan är inte relevant eller vad som helst, men att inte alls få ett svar sänder inga bra signaler.

Vi, jag och Curt får ta under övervägande om vi ska försöka igen. I så fall kommer jag uppdatera här i bloggen om det.

Vi kör vidare bloggen och jag
Britt-Inger




söndag 27 oktober 2019

Arla morgonstund


Vintertiden är här och så klart kan jag inte sova utan vaknar tidigt. Tystnaden omger mig som en varm filt, kaffet ångar hett på bordet, djurets lugna andetag talar om att han sover. Gubben ligger kvar i sängen och av sovljuden att döma så befinner han sig i drömmarnas värld.

Under natten har det kommit snö som lyser upp den tidigare så gråa blöta världen utanför fönstret. Sakta börjar huset vakna, morgonens varma tystnad har övergått till att kännas lite kall. Kanske måste vi höja värmen på elementen lite nu när kylan kommer och vintersnön singlar ner från himlen.

I tankarna förbereder jag mig för det som ska hända under dagen, men än så länge är det bara i tanken som jag är aktiv. Jag sitter i soffa med min dator och tänker att det är ingen brådska, söndag är en vilodag, i alla fall en stund till.

Djuret har börjat röra på sig, ljuden från sovrummet säger att gubben har börjat vakna, kaffet är slut och friden i huset har ersatts av dagens aktiviteter. Det spolas i kranar och på toaletter, det skramlas i porslin och dagens lukter når mina näsborrar. Kanske är det dags att klä på sig, fast nej, jag väntar nog en stund till.

Johanna skriver till mig på fb, en till som påverkas av vintertiden. Snön fortsätter att komma, ljuset säger att morgonen har gått mot sitt slut. Djuret har lagt sig utanför sovrumsdörren i väntan på att husse ska gå upp. Själv tänker jag ta mig en kopp kaffe till och fortsätta mysa i soffan. Gud skapade ingen brådska sa alltid min mamma, det gjorde människan.

Njut av stunden
Britt-Inger

lördag 26 oktober 2019

Etapp två i Dinglarens väg - metoden



Vi har nu på allvar startat upp etapp två i Dinglarens väg - metoden, De ofrivilligt åsidosatta.
Den här gången är det jag, Ann Hellman, Johanna Olsson och Linda Lundqvist som kommer finnas i redaktionen av denna nya bok.

Vi kommer beskriva den metod om vi använde oss av när vi gjorde Dinglarens väg - Vorsnos drom, uppdatera historiken och självklart kommer det nya berättelse. Även denna bok kommer ha sin bas i berättelserna och vara en antologi.

Den här gången kommer vi ha ledorden identitet, norm, etnicitet och klass.

Vi har redan nu fått in flera berättelser och ser fram emot ändå fler. Vi kommer använda samma metod som vi gjorde förra gången där vi inkluderar alla som skriver i boken i alla processen som det är möjligt att inkludera dem i.

Just nu har vi en fb-grupp där vi för tillfället har 30 medlemmar, det kan bli fler. Vi har satt en deadline till april 2020 efter det kommer vi stänga gruppen så att den bara innehåller de som finns med i boken.

Det är i den fasen olika beslut kommer tas tillsammans med de som finns med i boken. Vi kommer också dela med oss av delar av de berättelser som skrivs, lite som att tjuvkika på julklapparna under granen. Där kommer vi också besluta om vilket namn den nya boken ska ha. Just nu går den under arbetsnamnet Metodboken.

I dagläget sonderar vi terrängen på förlagssidan, hur ska vi ge ut den, vilket förlag, eller ska vi ge ut den själva och så vidare. Det är många frågor som ska besvaras. Har du tips om förlag till oss skicka det till metodboken@gmail.com

Vill du vara med och skriva, eller har du tips på någon som du tror skulle vilja vara med, det kommer alltid finnas alternativet att vara anonym, skicka gärna tipset till oss på metodboken@gmail.com

Opre roma
Britt-Inger



lördag 12 oktober 2019

Tant har halkat av banan


Nu har jag jobbat en vecka efter två veckors välbehövlig ledighet. Under veckan har jag blivit intervjuad av radion två gånger. Först ringde Sisuradio och sen ringde Sameradion, kopplat till namninsamlingen "Skolverkets förslag utraderar minoriteterna". Har du inte skrivit under så tycker jag att du ska ta dig tiden och göra det.

Vintern kommer närmare och närmare så nu har Röda faran fått vinterdäck. Det kommer bli skönt att veta att det finns lite mer bett i däcken när snorhalkan kommer. Den ska också få en ny framruta till veckan, sikten kommer bli formidabel utan sprickor och skit. Men sen får det vara bra med kärlek till bilen för ett långt tag framöver, den har grävt stora hål i min börs det senaste halvåret. Nu inför vintern har jag fått en carport till bilen (i Lycksele), vilket är underbart och kommer underlätta i vinterns hårda kyla och nederbörd. Det kan tänkas att det minskar mitt bruk av svordomar vissa mornar.

Jag har fått en inbjudan till att åka ner till ett dialogmötet på UR, men jag vet inte om jag kan/hinner åka. Vi får se hur det blir, jag skulle gärna vilja åka så jag hoppas jag kan ordna det på nåt sätt.

Jag var på kurs två dagar, det gick så där. Ja, kursen var mycket bra och jag gillade det vi lärde oss. Tänker att det är kunskap som jag kommer ha nytta av. Men det fanns fri tillgång till lösviktsgodis och mjukglass och där sket det sig i megaformat. Sorsele släng dig i väggen, jag åt som om jag aldrig hade sett godis förr. Där fick karaktären sig en törn, men jesus gud så gott det var. Jag kan fortfarande känna smaken av döskallarna om jag blundar.

Men, men i morgon är en annan dag så nu har jag en mer strikt diet och får använda hela min viljestyrka för att inte kasta mig över lösviktsgodiset på affären. Men skam den som ger sig nu gäller det att kliva upp på banan igen och fortsätta att köra mot målet även om det verkar vara lite såpad väg just nu. Tjoho här drar tant igång igen och slirar vidare mot gamla och nya mål,

Lev och må
Britt-Inger




onsdag 2 oktober 2019

Efterdyningarna av den stora händelsen och Katarina Taikon priset

Nu har jag börjat landa efter all uppståndelse och tänkte dela med mig av lite bilder.
Vill se fler kan ni gå in på "Himlen, jorden och hjulet" fb-sida där finns det mer bilder.

Foto Robin Pihl
Alla pristagare fick en sådan här statyett. En vacker stabil dam som håller en sköld utformad som ett hjul.

Foto Robin Pihl
Här tar Kim emot mitt Katarina Taikon pris. I nättidningen Minoritet.se har de skrivit så här om utdelningen och när Kim tog emot priset.

Årets Katarina Taikon-pris till en romsk eldsjäl gick till Britt-Inger Hedström Lundqvist i Skellefteå, Britt-Inger, som själv är resanderom, fick priset för att hon enligt juryns motivering: ”…ständigt kämpar för att romer ska få makt över sin egen historia. Hon är en förebild som länge har jobbat ideellt och varit med i statens referensgrupper, kommissionen mot antiziganism och mycket mer. Idag föreläser Britt-Inger om romsk historia och varför det är viktigt att romer enas som en samlad grupp. Hon har skrivit böcker, startat nättidningar och kämpar för att romer ska få ta tillbaka sitt språk och kultur.”

Då Britt-Inger tyvärr inte komma själv till galan, mottogs priset av hennes kollega Kim Fredriksson, som talade varmt om hennes stora engagemang:
- Britt-Inger har jobbat med romska frågor i många år utan att tröttna. Hon har varit en nagel i ögat på makten, samtidigt som hon skapat sig vänner inom regeringskansliet. Britt-Inger är ärlig i sitt sätt att vara. Hon är en klippa och en förebild för den romska minoriteten.

Kim talade också om hennes engagemang för nyanlända och hennes kamp mot antiziganism. Hon har också jobbat för att resanderomer ska få lära sig sitt eget språk, som många resanderomer i Sverige tappat efter en kraftig assimilationspolitik under 1900-talet.

Foto Robin Pihl
Kim fick gå upp en gång till för att ta emot publikens pris som gick till DIKKO för flest nomineringar. Även det skrev Minoritet.se om.

Kim Fredriksson fick återigen kliva fram och mottaga ett pris utanför ordinarie tävlan. Den här gången i egenskap av medarbetare på den resanderomska nättidningen Dikko Magasin, som belönades med priset ”Publikens favorit”. Priset inrättades till den person eller organisation fått flest nomineringar av publiken. Dikko Magasin, med Britt-Inger Hedström som ansvarig utgivare, drivs av resanderomer från olika delar av landet. Den har bara funnits i ett års tid på nätet men har snabbt blivit ett uppskattat forum med artiklar som delats tusentals gånger på nätet.

Som avslutning vill jag också dela med mig av den ledare jag skrev.


Det är inte bara till påsk tanter flyger


Lev och må
Britt-Inger

lördag 28 september 2019

Katarina Taikon priset, det här är helt sjukt


Jag kom hem igår efter att ha varit på semester och fick veta att jag vunnit Katarina Taikon- priset. Helt fantastiskt, jag blev så rörd och stolt. Jag trodde verkligen inte att jag skulle få det. Jag skrek rakt ut när jag slog på datorn vid den försenade hemkomsten. Jag fick Katarina Taikon- priset, det här är helt sjukt. Sen fällde jag en glädjetår.



Maken var den första att gratulera mig. Jag har mycket att tacka honom för, han har uppmuntrat mig när det gått tungt, han har stått ut när jag varit borta på resor och han har varit glad för min skull när det gått bra.

Sen exploderade inläggen på fb. Det fullständigt kokade av gratulationer och jag passade på att ta några danssteg när jag ändå var så glad. Jag är så lycklig och stolt över priset. Kim var på galan och tog emot det. Ett stort tack till finaste Kim som representerade mig. När jag pratade med honom på kvällen var vi båda lyckliga och stolta. DIKKO hade får publikens pris för flest nomineringar, jag och Kim enades om att det var det finaste priset eftersom det var folkets pris.

Betydelsen för att det var vi resande som fick priset går inte att beskriva. För, ja, det var vi resande som fick det även om det var mitt namn som ropades upp. Jag har inte varit ensam på resan. Hela min familj har funnits där i med och motgång. Alla mina fantastiska vänner som slutit upp när jag åkt runt i landet, det är vårt pris. Den stolthet jag känner går inte att klä i ord.

Det enda jag sörjer över är att min mamma inte fick uppleva den här dagen. Det var henne jag frågade om lov innan jag skrev min C- uppsats Stolta och starka Resandefolket. Hon skällde och förbannade mig innan hon sa Jag ska stötta dig. Och det gjorde hon med orden, en sak ska du veta har du tagit fan i båten år du ro han iland, men jag ska finnas där för dig. Du fanns även med när boken Dinglarens vägg - Vorsnos drom skrevs, både i text och som mitt stöd. Älskade mamma, vad jag hade önskat att du hade fått vara med om den här dagen, så stolt du hade varit.

Tack alla för att ni finns
Britt-Inger

fredag 6 september 2019

Dag fyra och avslutningen


Alla dagar avklarade, jag har blivit mätt och vägd och känner mig motiverad att fortsätta resan.
Det är med en viss saknad jag lämnade Sorselegården. Vi blev ett fantastiskt roligt gäng som kämpade på, peppade varandra och skrattade mycket.

Vi har pratat mat, livet, anekdoter och försökt att äta rätt. Nu ska det hela fungera hemma också. Jag åkte förbi affären för att handla rätt mat så att möjligheterna för att lyckas ska öka. Jag är lite stolt över mig själv för det följde inte med en enda godisbit.

Väl kämpat hälften vunnet
Britt-Inger


onsdag 4 september 2019

Dag tre i Sorsele


Morgon var ingen lek. Jag vältrade min ömma kropp ur sängen strax innan sju i morse. Det fanns ingen del i min kropp som inte värkte. Som tur var så skulle vi ha mycket teori under dagen. Jag lärde mig bland annat att jag måste äta fil på morgonen för att tillgodose mitt kalcium behov.

Dagen förflöt ganska lugnt vi pratade om socker, stress och att må bra. Till lunch hade träningsvärken ökat i styrka och vi gick ut och tog en kort promenad. Knäböj var inte att tänka, jisses Amalia vilken träningsvärk. Vi fortsatte vårt teoripass och jag började planera för eftermiddagens utepass, cykling eller stavgång. Jag lutade mot cykling efter att ha vägt för och nackdelar mot vart annat, framförallt vad tar minst ont. 

Då får jag information om att det har blivit en ändring i planerna, vi ska ha stationsgympa istället. På med träningskläderna och vi möts upp i gympasalen. 21 stationer skulle vi ta oss igenom, 40 sekunder på varje. Många av stationerna fokuserar på röv och benmuskler. Det verkar ju lugnt ändå, röven hade jag inte träningsvärk i. 

När vi gått igenom varje station sattes musiken på och uppvärmningen började, redan där började svetten rinna. Sen börjar stationsträningen och jag som hade tänkt ta det lugnt drar igång som om jag är jagad av självaste hin håle. Jag ger mig in i varje station som om det är den sista jag ska göra. Träningsvärken gör sig påmind och jag inser att jag förmodligen kommer dö vid en station. Men fortsätter i samma höga tempo ändå.

De tre sista stationerna gick på ren vilja, efter den allra sista trodde jag inte att jag skulle orka resa mig från golvet. Jag hoppas på att de har en lyft tillgänglig. Svetten rinner i ansiktet och jag torkar av mig på tröjan och inser att enda stället jag inte hade träningsvärk på idag var arselet och efter det här passet kommer jag förmodligen inte kunna sitta i morgon. 

I morgon, lovar jag mig själv, att inte planera nåt för det skiter sig i alla fall. Nu är det bara en och en halv dag kvar, på fredag är det vägning och mätning, de ska bli intressant att se vilket resultatet blir. Jag har verkligen fått många insikter, träffat otroligt trevliga människor och skrattat i massor. Det är värt träningsvärken anser jag i alla fall i kväll. Vi får se hur det känns i morgon

Lev och må
Britt-Inger

tisdag 3 september 2019

Dag två, jag hittar nya muskler

Eftersom det inte blev några foton idag tar jag ett gammalt från sommarstugan

Dagen startade med frukostmöte 07.10. Jag stängde av väckarklockan fem gånger innan jag tvingade benen över sängkanten. Kände mig för lite försiktigt och det gick bra, ny dag, nya tag.

Efter lunchmötet var det dags ett teoripass åtföljt av ett mellanmål och sen ett gymstikpapass. Gymstikpasset började med att vi cirkulerade runt till musik i den stora gympasalen som en flock gäss följde vi vår ledares minsta rörelse. Jag tänkte att det här var ju lugnt. Sen stannade vi och musiken ändrade tempo, nu skulle vi utföra rörelser på plats och tempot ökades. Jag pustade, svettades och försökte få ihop koordinationen av alla rörelser. Kände mig lite som en vingklippt höna, när jag försökte få ihop det.

Det vi nu gjorde liknade mer ett zumbapass än det jag förknippar med gymnastik. Röd som ett babianarsle i ansiktet med svetten rinnandes i en strid ström från pannan hör jag kvinnan säga att nu ska vi träna musklerna. Var det inte det vi hade gjort, tänkte jag, jag är helt säker på att jag hade använt ett otal muskler som legat vilande länge.

Nu blev det träning av rumpa, mage, armar och bål, herre gud jag var säker på att jag skulle flyta ut som en blöt fläck på slutet. Och då blev musiken lugn för nu skulle vi töja ut de krampande musklerna. Mina muskler stretade emot och ville verkligen inte vara med på dessa dumheter längre. Men jag lyckades till sist genomföra resten av passet innan jag återvände till rummet och en behövlig dusch.

Lunch, de har bra mat här och vi äter enligt tallriksmodellen. Hur jag ska gå ner i vikt på det här vete gudarna, vi äter hela tiden.

Efter maten blev det ett teoripass till och ett nytt mellanmål och sen skulle vi få frisk luft. Jag hade bestämt mig att eftersom jag cyklade igår så skulle jag promenera idag. Jag och en annan kvinna skulle gå tillsammans. Vi bestämde oss för att ta det lugnt efter förmiddagens genomkörning. Vi tog med oss telefonerna och skulle fota lite på promenaden.

Jag bestämde mig för att testa ett par gåstavar och vi träffades utanför. Vi blev ett helt gäng som skulle gå, de flesta med gåstavar. Nu var det också så att två av friskvårdsinstruktörerna skulle också gå med oss. Det där med lugn promenad inte riktigt vad de hade tänkt sig.

Vi gick en slinga på drygt två kilometer med stavgång och i varje backe hörde man friskvårdsinstruktörerna skrika, VI TAR BACKEN FORT, ÖKA, KÄMPA, KOM IGEN, det där med att fota var bara att glömma, det kändes mer som vi gjorde rekryten. Min kompisen hade inga stavar utan hon satte igång att jogga efter halva slingan, jösses var fick hon luft från. Jag var ju så klart tvungen att haka på. När vi tog sista backen sprintade jag som om jag inte gjort annat.

När vi sen skulle gå över vägen för att komma till Sorselegården var jag inte säker på att benen skulle bära hela vägen. Efter att jag på ren vilja tvingat mina mjölksyrestinna ben framåt, skulle vi gå in och göra samma träningspass som vi gjort på förmiddagen, samma fyra övningar, av rumpa, mage, armar och bål. Nu förstår jag hur deltagarna i Biggest loser känner sig. Jag var färdig för slakt. In i duschen igen, vila på sängen en stund och sen var det middag.

Igår tog jag en promenad efter middagen, det kommer inte ske idag. Efter kvällsfikat vid 20 tiden kommer jag krypa ner och låta min pinade kropp vila. Vi får se hur morgondagen ser ut, jag vågar inte ens tänka på vilken träningsvärk jag kommer att ha.

Lev och må
Britt-Inger

måndag 2 september 2019

Fösta dagen i Sorsele


Första dagen i Sorsele kom jag inglidandes strax före 08. Det innebär att jag gick upp 05.30 för att äta lite frukost och bege mig mot Sorselegården. Trött som ett bär men lite förväntansfull stoppade jag in öronpropparna och satte på ljudboken.

Hela mitt huvud fylldes av den engelska rösten och Mockingjay tog över mitt medvetande. Jag lade mil efter mil bakom mig och till sist var jag framme.

Jag tog min packning och klampade in. Fick ett rum och sen var det dags för kaffe. Jisses så gott det var med kaffe. Jag packar upp och inser att jag glömt att ta med lakan, ja just det, det var den lilla detaljen. Så jag går snabbt iväg till ICA där jag inhandlar lakan för 400 kronor. Man kan säga att det kostar att ligga på topp.

Tillbaka till boendet, bädda sängen för att samlas 09.40 för ett teroripass. Sen har dagen flutit på mellanmål, lunch, varvat med teori och promenader.

Efter lunchen gav vi oss av på en ca 9 km lång cykeltur. Vi var som en skock dagisbarn, det pratades och fnissades allt medan vi räknades in så vi inte tappade någon på vägen. Sista km så spurtade vi och när jag kom fram var jag säker på att sadeln satt kvar där bak när jag klev av.

Men efter en dusch och lite vila så var jag fit för fight again och då var det middag. Det känns som vi inte gjort annat än ätit idag och ändå så funderade jag på att börja tugga på soffan innan den ljuvaste musik kallade in oss till middag.

Nu sitter jag här med ett ofantligt godissug och funderar på om jag ska bege mig ut till de andra för att vara lite social en stund. Det vill säga om benen bär när jag sätter ned dem i backen.

Vi hörs i morgon
Britt-Inger

söndag 1 september 2019

Nu är det dags att drabbas med Sorselegården


I morgon ska jag inta Sorselegården för att vara där en vecka på ett form av tjockisläger. Tanken är att jag ska börja äta hälsosammare och att mitt kolesterol ska minska.

Jag har tidigare berättat om det första besöket Jag och Sorselegården under en dag och för att stärka mig själv under tiden jag är där tänkte jag skriva dagbok här i bloggen.

Jag har nu packat väskan och större delen av packningen består av träningskläder, en nyinköpt baddräkt och nyinköpta träningsskor för såväl inomhus- och utomhusbruk. Tror att jag ska packa ner skoskavsplåster också.

Från och med nu är det färdigfuskat med att tjuväta godis och avgifta kroppen på socker. Sockret kommer blir svårast att låta bli, särskilt godis. Men nu är det dags och jag ska gå in för det med hela mitt engagemang.

Jag ser fram emot denna vecka och tänker att jag förmodligen kommer hitta igen muskler som jag inte hade en aning om att jag hade. Men det ska bli skönt att få tömma huvudet och istället få ta ut mig fysiskt.

Lev och må
Britt-Inger



söndag 25 augusti 2019

En liten björn sprang över vägen


Idag åkte jag från sommarstugan för att besöka mina barn med familjer Jag körde i godan ro, lyssnade på en ljudbok och njöt av att vädret var hyfsat. Jag ser i backspegeln att hundburen sitter på trekvart och funderar på om jag ska stanna för att rätta till den.

Plötsligt ser ett litet brunt lurv intill vägkanten längre fram. och döm om min förvåning när en liten björnunge sneddar över vägen i full galopp. Sååååå söt och så rädd.

Jag börjar genast skanna över terrängen efter mamman men jag såg inte till henne. Björnungen försvann in i skogen och jag la i en växel igen och körde iväg. Jag kan lugnt säga att jag övergav tanken på att rätta till hundburen så att hunden skulle få det bekvämare. Hade ingen lust att stöta på en ilsken björnhona på jakt efter sin unge.

Det var en häftig upplevelse att komma så nära ett så pass vilt djur i det fria. Det kändes också skönt att sitta tryggt i en bil måste jag nog erkänna.

Lev och må 
Britt-Inger

lördag 27 juli 2019

Nominerade till pris från ”Himlen, jorden och hjulet”

Bilden kommer från Himlen, jorden och hjulets facebook-sida

I går blev jag uppringd en representant från Himlen, jorden och hjulet jag hade blivit nominerat till "Årets Katarina Taikon pris-aktivist/eldsjäl priset" 

Sen kom nästa glädjechock DIKKO hade också blivit nominerad fast i kategorin "Årets Romska projekt/organisation". WOW så häftigt!

Jag blev rörd, stolt och otroligt ärad för egen del och överlycklig för DIKKOs del . 

Jag fick besvara några frågor för egen del och sen blev jag intervjuad om DIKKO. Jag vet inte vilket jag blev mest glad över. 

Att bli nominerad själv tilltalade så klart mitt ego och jag blev otroligt glad och stolt, men att DIKKO blev nominerad gör mig genuint lycklig eftersom det inkluderar så många. 

Vi skrev ett reportage om nomineringarna i DIKKO 

Alla kan nominera skicka din nominering till:
nominera@tehara.se

Har du någon du skulle vilja nominera? Passa på!
Man kan nominera vem som helst så länge aktören har romskt påbrå. 
När det kommer till Thomas Hammarberg priset så behöver inte personen vara romskt påbrå utan enbart engagera sig i romska frågor.
Priser och kategorier som du kan nominera till:
Årets Katarina Taikon pris-aktivist/eldsjäl priset
Årets Django Reinherdt Pris-musiker, dansör, sångare priset
Årets Charlie Chaplin pris-skådespelare, konstnär, filmskapare priset
Årets Romska projekt/organisation
Årets Thomas Hammarberg pris-Årets icke rom som engagerat sig i frågan

Lev och må
Britt-Inger

onsdag 10 juli 2019

Förslag: En myndighet för romska frågor, en mycket kort sammanfattning


En myndighet för romska frågor



Långsiktighet och stadga i arbetet framåt - en myndighet för romska frågor


En mycket kort sammanfattning av förslaget. 
Längst ner hittar du länken till förslaget i sin helhet.

Område 1 Stöd, samordning och kunskapsspridning

I fråga om stöd, samordning och kunskapsspridning har det från flera håll uttryckts ett behov av att information om insatser som pågår i syfte att säkra romers rättigheter samlas och sedan sprids till andra aktörer bl.a. genom att goda exempel lyfts fram.

Åtskilliga har pekat på behovet av en samlande aktör som kan samverka med både statliga och kommunala förvaltningsmyndigheter och i detta lyfta minoritetens behov. Vikten av att verka och ha en stabil plats i befintliga samhällsstrukturer har också tagits upp och att aktören i ett sådant sammanhang ska kunna hävda de rättigheter som tillkommer minoriteten och uttrycka dess behov på ett trovärdigt sätt.

Behov av att utveckla formerna för samråd, utökat stöd åt det romska civilsamhället och till myndigheter och kommuner har också framkommit. I det har ofta lyfts upp att det behövs faktaunderlag och statistik som det romska civilsamhället kan använda i sina kontakter med myndigheter och kommuner.

Många har gett uttryck för att det finns en stor okunskap om minoriteten romer på lokal, regional och nationell nivå hos såväl politiker som hos den breda allmänheten, exempelvis barn och unga. Vikten av kunskapshöjande åtgärder om minoriteten för allmänheten och inom minoriteten har betonats.

Några har uttryckt ett behov av råd och stöd för enskilda romer på nationell nivå. Andra menar att det finns behov av en remissinstans som kan sätta frågan om romers rättigheter i en nationell kontext. Ytterligare några ser behovet av att utveckla metoder som syftar till att ta bort hinder som i dag förhindrar att romer kan åtnjuta de mänskliga rättigheterna fullt ut. Övergripande bedömningar Ds 2019:15 48

Område 2 Kultur och språk

I fråga om kultur och språk uttrycks ett behov av att få utbyta och revitalisera kunskap om minoritetens kultur, språk och historia såväl inom minoriteten som helhet som i olika romska grupper. Vissa uttrycker ett behov av identitetsstärkande åtgärder, behov av en gemensam historiebeskrivning och förbättrade kontakter med forskarsamhället i syfte att åstadkomma detta.

Andra pekar på behovet av ett gemensamt arkiv för att samla information om minoriteten romer för romer. Flera har uttryckt ett behov av synliggörande åtgärder ute i samhället, såsom ett nationellt kulturcenter samt firande och synliggörande av högtidsdagar.

Område 3 Delaktighet och inflytande

När det gäller delaktighet och inflytande har behov av att utarbeta en långsiktig strategi för att öka minoritetens inflytande påtalats. Det har också förts fram att det behöver arbetas med delaktighet i syfte att skapa en process för maktdelning mellan minoriteten och det övriga samhället.

En del har pekat på behovet av att driva förtroendeskapande processer både inom minoriteten och i förhållande till samhället i övrigt. Det har också uttryckts ett behov av en struktur för kontakter med regeringen och Regeringskansliet och att det behövs en representativ röst för minoriteten i samhällsdebatten.

Område 4 Uppföljning och tillsyn

I fråga om uppföljning och tillsyn har det i någon mån uttryckts ett behov av ett uppföljnings- och utvärderingssystem för rekommendationer av internationella organ och av strategin för romsk inkludering. Några enstaka har pekat på behovet av effektivare tillsyn av lagstiftningen inom minoritetspolitiken och en förbättrad möjlighet att driva individärenden i domstol i situationer där romers åtnjutande av de mänskliga rättigheterna har kränkts.

Det har uttryckts behov av en instans som iakttar och rapporterar om antiziganism i samhället och som på ett mer aktivt sätt kan lyfta upp och bemöta diskriminering i samhället som drabbar minoriteten. Ds 2019:15 Övergripande bedömningar

Område 5 Jämställdhet, barn och unga samt äldre

Inom området jämställdhet, barn och unga samt äldre har framför allt behov av åtgärder som syftar till att tillgodose kvinnors intressen lyfts fram men även intressen som barn och unga har. Särskilt frågan om inflytande och delaktighet har nämnts som ett område där det finns behov av åtgärder. Några enstaka har även uttryckt att det finns anledning att beakta de traditionella strukturer som finns och då framför allt den betydelse äldre individer har inom minoriteten.

En myndighet för romska frågor ska inrättas

Förslag: Ett nationellt center för romska frågor i form av en statlig förvaltningsmyndighet ska inrättas. Myndigheten ska få namnet Myndigheten för romska frågor. Myndigheten för romska frågor ska ha ett nationellt ansvar att främja arbetet med mänskliga rättigheter för den nationella minoriteten romer. I det ingår att vara ett stöd i arbetet med att motverka antiziganism.

Romskt inflytande och delaktighet säkerställs

Förslag: Myndigheten för romska frågor ska driva verksamheten i nära kontakt med den nationella minoriteten romer, säkerställa en lokal förankring av verksamheten och att verksamheten når en lämplig geografisk spridning.

Myndigheten för romska frågor

Förslag: Myndigheten för romska frågor ska vara en nämndmyndighet och ligga under en värdmyndighet.

Närmare överväganden i fråga om formen för Myndigheten för romska frågor

Förslag: Nämnden som leder Myndigheten för romska frågor ska utses av regeringen. I nämnden ska det finnas romsk kultur- och språkkompetens. Kansliet ska ledas av en kanslichef som utgör länken mellan nämnden och kansliet. Värdmyndigheten ansvarar för kansliet, lokal och tillhörande uppgifter. Bedömning: Nämnden bör präglas av en jämn fördelning vad gäller kön och sakkunskap inom samhällsområden särskilt relevanta för myndighetens utförande av sina uppgifter.


Lev och må
Britt-Inger

torsdag 4 juli 2019

Jag och Sorselegården under en dag



När jag fyllde 60 fick ett papper om att jag skulle till vårdcentralen för att testa mig. De stack mig, mätte, vägde och så fick jag dricka sockerlösning som smakade som upplöst socker kryddat med aceton. Men ner gick det. Vad ska detta sluta med tänkte jag och kände mig som när jag skulle besiktiga bilen och visste att den inte skulle gå igenom.

Sen skulle jag få reda på svaren. Sköterskan hade, mycket pedagogiskt, gjort en stjärna och för varje pik så låg jag i topp. Men så kom kolesterolen den var inte riktigt i topp. Men det var ingen fara men så kom vi till vikten, oj oj oj där tog stjärnan en egen väg och gick bakåt och kom nästan ut på andra sidan. Snacka om dalande stjärna. Nu återkom besiktningskänslan och jag insåg att jag hade fått tvåor, det här kommer inte gå bra tänkte jag. Bara att hoppas på att det inte blir körförbud.

Sköterskan sa att man kunde ordinera förebyggande hälsovård om jag var intresserad. Hon var fortfarande mycket pedagogisk och mjuk. Jag tittade på henne och sa, du menar att jag är för fet och behöver komma ett boot camp för överviktiga? Jag menar, vem har inte sett hur det går till på tjockis-teven. Stackars människa hon nästan dog av förskräckelse över mitt yttrande.

Jag förklarade, skrattande, att jag och min kropp hade levt tillsammans i 60 år så vi hade inga hemligheter för varandra och tack ja till erbjudandet och sa, jag åker gärna på ett boot camp för feta. Nu kostade hon på sig ett osäkert leende. 

Jag gick där ifrån med broschyrer och telefonnummer, hon skulle se till att det kickades en remiss. Sen skulle jag få komma på ett utvärderingssamtal och fler prover innan ett beslut om mitt fetmaläger blev klart. Vad ska man säga, jag blev antagen.

De ansåg att jag uppfyllde alla kriterier för att få åka till Sorselegården en vecka till hösten. Mitt BMI fanns det mer att önska av och min framfart, som hon kallade stress ville de också ta itu med. Och nu har jag varit på en fördag där min kondition värderats och nya tester tagits.

Konditionstestet sa att jag låg över normal på syreupptagningen men det drogs ner av vikten så jag hamnade på normal. Kanske enda gången jag varit normal på lång tid. Sen gick vi genom huset käkade lunch och hade en allmänt trevlig dag. 

Jag ser fram emot att åka till Sorselegården till hösten

Lev och må
Britt-Inger

lördag 1 juni 2019

Kall sommar skapar mer arbete



Sitter i stugan och svär över vädret. Idag regnar det inte men vi håller fortfarande på att blåsa bort. Fördelen är att jag får mycket gjort för magasin DIKKO så inget ont som inte har nåt gott med sig.

Att arbeta med en tidning på sin fritid innebär en massa jobb när man är ledig, så dåligt väder gör att jag hinner med saker annars skulle tagit längre tid. En dröm är att jag skulle få arbeta med tidningen på heltid och få betalt för det, tänk så häftigt. Det kommer förmodligen aldrig inträffa men det hade varit häftigt.

I sommar kommer jag inte vara ledig från mitt lönearbete så mycket. Ibland får man skylla sig själv när man byter jobb precis när man byggt upp möjligheterna till lång ledighet. Samtidigt så trivs jag otroligt mycket på och med mitt jobb så det gör inte så mycket. Jag har alltid gillat att bygga upp saker och driva framåt, skapa är så sjukt roligt, speciellt när jag ser att resultatet blir bra.
Vilket fantastiskt team vi är, kunde inte önskat mig bättre arbetskamrater.

I stugan har jag fixat med växthuset och väntar på värmen så det börjar växa lite bättre. Jag älskar att odla och utan växthuset hade det varit svårt när man bor där värmen ibland uteblir. Nu ska jag gå ut och stoppa ner händerna i jorden och kanske få inspiration till något nytt i DIKKO

Lev och må
Britt-Inger

fredag 10 maj 2019

Olika är vackert - olika är bra!


Jag såg en film om en tjej med Downs syndrome, hon lyckades med saker som ingen trodde hon skulle klara av. Jag blev rörd över hennes fantastiska förmågor och såg hur magiskt vackert det var just för att hon var olik.

Mångfald och olika är en förutsättning för det fulländade. En svart/vit regnbåge är inte rolig, men tillsätt olika färger så blir den vacker. Mångfald är berikande och vackert.

Att följa sin egen vilja är underbart och gör att barnen växer om de får lov att vara annorlunda men ändå bli uppskattade. Att skapa ett tillåtande klimat kring barn som är olika gör att de kan växa upp till trygga vuxna. De kanske inte alltid hanterar saker på det sätt som systemet vill utan kanske gör det på sitt sätt, så att det ska bli bra för dem. Anpassa systemet efter barnen inte barnen efter systemet så kommer barnen växa upp känna sig lyckade istället för misslyckade.

Det är vi i vuxenvärlden som skapar misslyckandet.

Skolan är inte gjord för barn som är annorlunda utan försöker hela tiden pressa in barnen i systemet och när det inte går skyller det på barnen, för skolan har ju tagit fram pedagogik och försökt. Kanske var det deras pedagogik som inte fungerade, bara för att den är fin och bra betyder det inte att den är funktionell.

Om det inte fungerar gör något annat ända tills det fungerar. Tänk utanför boxen.

Vuxenvärlden, skolan, systemet är inte anpassat efter barnen, så gör om och gör rätt istället för att få barnen att må dåligt. Det är inte de som gör fel, det är vi som är vuxna som inte kan anpassa rätt till de som är olika.

Punkterna är tagna ur boken ”Ten Things Every Child with Autism Wishes You Knew” av författaren Ellen Notbohm. Hon är mamma till söner med autism och adhd.

1. Jag är ett barn
Autism är något jag har, det är inte vad jag är. (Är du bara en sak, eller är du en person med tankar, känslor, preferenser, idéer, talanger och drömmar? Är du överviktig, har glasögon eller klumpig? Det kanske är det jag ser när jag först träffar dig, men du är något mer än så eller hur?)

2. Mina sinnen är osynkade.
Det innebär att vanliga ljud, dofter, smaker, och beröring som du kanske inte ens lägger märke till kan vara direkt smärtsamt för mig. Min hjärna kan inte filtrera alla intryck och jag blir överbelastad.

3. Gör skillnad på kommer inte (jag väljer att inte göra det) och kan inte (jag är inte förmögen att göra det).
Det handlar inte om att jag inte lyssnar på dina instruktioner eller att jag struntar i dig, jag förstår dig inte och kan alltså inte göra det du ber mig om.

4. Jag tolkar saker konkret och bokstavligt.
Jag blir förvirrad av dolda metaforiska uttryck, idiom som ”att ha huvudet på skaft” eller ”dra öronen åt sig”. Ordspråk och sarkasm är också svårt att förstå.

5. Lyssna på alla mina sätt att kommunicera.
Det är svårt för mig att förklara vad jag behöver när jag inte har vägar att beskriva mina känslor. Var vaksam på mitt kroppsspråk, om jag drar mig undan, blir irriterad eller andra tecken på att något skulle vara fel.

6. Visa mig! Jag är visuell.
Visa mig hur man gör någonting, istället för att bara berätta. Och var förberedd på att visa mig flera gånger, tålamod och träning hjälper mig att lära.

7. Fokusera och bygg på mina starka sidor i stället för mina svaga.

8. Hjälp mig i sociala situationer
Det kan se ut som att jag inte är intresserad av att leka med andra barn. Men det kan vara så att jag inte vet hur jag ska inleda en konversation eller hur jag ska ta mig in i leken.

9. Identifiera vad som leder till sammanbrott (meltdowns)
Utbrott och låsningar är obehagligare för mig än för dig. De uppstår för att jag pressat mig själv för hårt och utsatt mig för intrycksöverbelastning eller blivit pressad över min gräns socialt. Utbrotten kan förebyggas om man lär sig se ett mönster.

10. Älska mig villkorslöst
Kasta bort tankarna ”om du bara kunde…” eller ”varför kan du inte bara…” Du uppfyllde inte heller alla förväntningar dina föräldrar hade på dig, och du skulle inte vilja bli påmind om det hela tiden. Jag valde inte att ha autism. Utan ditt stöd är mina chanser att växa upp som en självständig individ och lyckas i livet väldigt små. Vi måste leva efter tre ord: Tålamod. Tålamod. Tålamod.

Britt-Inger