tisdag 30 juli 2013

Nedräkningen har börjat

Snart kommer första dagen i mitt nya liv och jag ser enormt mycket fram emot det. Men först ska vi försöka bli lite lediga i augusti. I slutet på augusti ska jag ner på bokrealesen för att läsa upp en bit av mitt kapitel ur boken "Att störa homogenitet". Roger valde ut två kapitel som han tyckte var bäst, jag ska titta på dessa två och försöka läsa in mig på dem. När jag har varit där och pratat, ätit snittar och druckit bubbel så är det nästan dags för den första dagen i mitt nya liv. Jag är ganska så säker på att jag får orsak att återkomma om detta.

Just nu ligger jag i sängen på jobbet och funderar på om jag ändå inte ska slå igen mina blåa och försöka sova en stund. Jo, så får det nog bli.

Sov gott
Britt-Inger

söndag 28 juli 2013

Andra helgen i juli

Nu är träffen avslutad och den kunde inte ha gått bättre. Vi ville ha en träff som hade familjen i centrum och så blev det, en yngsta var 2 och den äldsta var 83. Vi är alla mycket nöjda och ser redan fram emot nästa träff. Vi kommer lägga beslag på sista helgen i juli även nästa år sen var vi ska vara det återstår att se.


Lev och må
Britt-Inger

lördag 27 juli 2013

Träffen

Efter all planering och anspänning över RUNG-träffen har den nu gått av stapeln. Alla som hade föranmält sig kom+ ett antal till. Vi har hittills haft en fantastisk helg och får det bara försätta att vara uppehåll så kommer den här helgen sluta i trumf. Vi har redan nu börjat planera för nästa sommars träff. Och inte bara vi planerar utan även de andra på campingen så vi kommer nog också få mer hjälp nästa år. Men nu ska jag strax iväg igen.,....

Lev och må
Britt-Inger 

tisdag 23 juli 2013

Baka baka kaka

I full färd med att baka, planera, skriva ut, jobba och vara allmänt förvirrad. Det blir ett liv efter helgen också. I morgon ska vi till Umeå och sen har vi funderat på att åka till Lycksele, det är motorveckan där. Jag hoppas vi hinner med det, men ingen idé att planera för det för då spricker det garanterat.

I övrigt så har Sverige stannat av eftersom det är semester. Inga akuta ärenden får komma upp, det är bara de akut akuta som tas om hand. Tur man har varit med ett tag så man kan bakvägarna.

Lev och må
Britt-Inger 

måndag 22 juli 2013

Utöya 2 år

I dag är det två år sedan bomberna och dödsskjutningarna i Norge förändrade världen för oss.
För två år sedan ringde min son mig och berättade att det small bomber i Oslo, han hörde dem därifrån han bodde. Han ville att jag skulle gå ut på nätet och se vad som hände. Jag var ute så tidigt och letade att informationen hade inte kommit ut på nätet. Men efter ett tag kom den och vidden av katastrofen började komma fram, till en börja spekulerades bara om de båda händelserna var sammankopplade. Något som vi idag vet att de var.

Jag skrev många blogginlägg som handlade om bomberna och dödsskjutningarna på Utöya. Ett av dem jag skrev samma dag var Tryggheten sviktar när det exploderar bomber. Mina tankar är i dag hos alla de anhöriga som finns kvar efter den massaker som skedde på Utöya.

Britt-Inger 

 

söndag 21 juli 2013

Väntans tider

I augusti ska jag visst få bli lite ledig eller så inte. Jag är just nu i väntans tider när det kommer till att se hur mitt liv ska gestalta sig i framtiden. Under tiden jobbar jag på som vanligt och har sjutusen järn i elden. Min kalender har börjat fyllas på. Det ska bli skönt när jag kan känna att det ena är på väg att avslutas och det andra börjar ta vid. Vår förening fick en fantastisk start fast det är mitt i semestertider. Vi är i full färd med att organisera en liten träff, något jag verkligen ser fram emot. Återkommer om detta. 

I övrigt så står Sverige stilla och vaknar till liv i augusti igen, så det är bara att invänta att alla semestrar ska ta slut innan mina väntans tider tar slut. Idag skiner solen så det är lit mer hopp om livet än i går när vi var på Åsele marknad. Det regnade hela tiden, det första vi fick köpa var paraplyer för de hade vi så klart glömt kvar. Nu ska jag dricka lite till kaffe och försöka få lite ordning på den här dagen (om det nu går)

Lev och må
Britt-Inger

tisdag 16 juli 2013

Vanvården, vi satte kaffet i halsen

I går satte vi kaffet i halsen när vi insåg att de barn som inte hade blivit placerade av socialtjänsten inte fick beviljat några pengar från ersättningsnämnden.

Är det skillnad på barn och barn?
Är det skillnad på vanvård och vanvård?
Är det skillnad känslomässigt för barnen beroende på hur de placerades?

Var i hela fridens namn är BARNPERSPEKTIVET, hur tänkte ersättningsnämnden när de fråntog dessa barn rätten att få ersättning. Vanvården är densamma vare sig man har blivit omhändertagen av de sociala myndigheterna eller inte.

Vad menas med då med att bli "omhändertagen för samhällsvård?"

Uttrycket ”omhändertagen för samhällsvård” menas att ett barn har varit heldygnsplacerad i ett fosterhem eller på en institution. Det är bara de placeringar där de sociala myndigheterna har fattat beslut om omhändertagande som kan ge rätt till ersättning. Så kallade privata placeringar ger alltså ingen möjlighet till ersättning.

Möjligheten till ersättning gäller både dig som omhändertagits utan samtycke från vårdnadshavaren och dig som omhändertagits med samtycke. Om du adopterats av dina fosterföräldrar kan övergrepp eller försummelser inte ge rätt till ersättning. (ersättningsnämnden)

En grupp till som inte kan få upprättelse. De som är placerade efter 1980 och nu de som inte blivit placerade av socialtjänsten. Undrar vad som ska komma härnäst? Det är då ingen risk att ersättningsnämnden inte håller sig inom budgetramen. Ordförande i Samhällets styvbarn, Benny Jacobsson, borde ryta till när han uttalar sig i tv. För vem ska annars protestera om inte de som representerar de vanvårdade barnen gör det.


Vilken flopp det här är, var tog de mänskliga värdena vägen och var är upprättelsen, det här liknar mer och mer en parodi där besluten om vem som ska få ersättning eller inte handlar om oväsentligheter. En tredjedel får avslag. Hur görs bedömningarna kastas det pil och den som träffas får ersättning, Harriet min vän, du hade otur, du blev placerad av fel person och så fastnade inte pilen på dig.

Dags att protestera 
Britt-Inger
&
Kurt

måndag 15 juli 2013

En sång om kärlek

En sång om kärlek

Och en vacker dag
kryper vi ihop hos varandra
ett lås knäpper till och vi kommer aldrig mera loss,
dina förslitna leder insnärjda i min gikt,
mitt magsår intill ditt hjärtfel
och min reumatism mot ditt ryggskott,
aldrig skola vi skiljas, ack nej.
Och kära, du glömmer din andnöd, din arytmi
och infarkten du redan haft,
och jag glömmer min katarr, mina rastlösa ben
och det ständiga gnaget i vänster sida,
nu trotsar vi sorger och mödor och nöd.


Mina bröst, så tomma och platta
håll om dem, kära
för en dag när du ser på dem hänger de långa,
älskar du mig då
tula tulan tulituli tej?
Herre, lär oss att acceptera de gamlas kärlek,
de ungas kärlek, de medelålders kärlek,
de fulas kärlek, de fetas kärlek, de fattigas kärlek,
de illa kläddas kärlek,
och de ensammas kärlek.
Lär oss acceptera kärleken,
vi är så rädda för den.
Och du tar mina bröst i dina händer,
mina uttänjda platta bröst,
och berör med läpparna de skrynkliga vårtorna,
och med starr i ögonen, i väntan på en vårdplats
famlar du blint efter mig,
känner dig för med händerna.
Känn på du bara:
under alla de här rynkorna finns jag,
den här förklädnaden tvingade livet på oss till slut,
du mitt smultron, min svala, min blomma så fin.


Och mina knölar vilar i dina gropar,
dina rynkor i mina fåror
och intill dig i ditt lidande
ber jag tyst om din död.
Och ljus är vår kväll och vår morgon.

Eeva Kilpi

Lev och må
Britt-Inger

söndag 14 juli 2013

Vanvård efter 1980, ingen vanvård?

I dag är det 3000 personer som ansökt om skadestånd eftersom de har blivit utsatta för "allvarlig  - försummelse i samhällets vård" när de omhändertogs av socialtjänsten mellan 1920 - 1980. Men har du blivit utsatt för samma förseelse efter 1980 så kan du inte söka ersättning. Var ligger logiken i detta???? Är inte ett övergrepp/vanvård ett övergrepp/vanvård oavsett om det görs före 1980 eller efter. Det kan ju inte vara så att över en nyårsnatt så förändras övergreppet/vanvården till något annat. Varje rationell människa inser ju snabbt att så är inte fallet. Ett övergrepp/vanvård är övergrepp/vanvård oavsett om det har skett före eller efter 1980.

I en artikelserie som heter ERSÄTTNING TILL VANVÅRDADE FOSTERBARN berättar André Bagein och Sofia Rapp om sina liv och vad de anser om 1980-års gränsen. Kritiken mot lagen som utesluter en grupp vanvårdade barn rätten till att söka ersättning växer och bör tas bort. Göran Johansson menade under en föreläsning i På Bohusläns museum i Uddevalla att 1980-års gränsen kom till av ett misstag och var aldrig menat att bli som gräns. Men då kan man ju tycka att det inte skulle vara så svårt att ta bort den, misstag är till för att rättas till, eller? Är det inte det staten försöker göra med sin ersättning till de vanvårdade barnen, rätta till en ogärning? Verkar det då särskilt logiskt att rätta till en ogärning genom att göra en till.

André Bagein omhändertogs som tvååring och utsattes för sexuella övergrepp som barn. hans vändpunkt kom när han satt på Kumla och fick veta om ersättningen. Han insåg då att han inte var ensam, det fanns fler som hade haft den som honom. När André var 16 år gammal hade han bott i 18 olika hem. Förutom en haltande skolgång, utåtagerande, ensamhet, skräcken så minns han de sexuella övergreppen.

Sofia Rapp och hennes syskon spriddes för vinden i olika fosterhem när de omhändertogs. Hennes uppväxt handlar om flyttande mellan olika hem och institutioner. Även hon precis som André utsattes för övergrepp i ett av fosterhemmen.

Hur ett misstag kan tillåtas utesluta en hel grupp människor för att de är födda på fel sida om ett årtal är för mig en gåta. Var i detta finns empatin, logiken, medmänskligheten och det som är rätt? Om det nu var ett misstag med 1980-års gränsen så är problemet väldigt enkelt att lösa. TA BORT DEN

Jag har tidigare skrivit om detta ämne i I väntan på ersättning och De som fick det bra

Lev och må
Britt-Inger






lördag 13 juli 2013

Tankar om vanvården

Jag har pratat med min gode vän och gästbloggare "Mitt liv på barnhem" Kurt om spänningen som finns innan man har fått beskedet. Om oron efter papper och intervjuer är klara och den spänning som uppstår när kuvertet dimper ner i lådan. Vi pratade också om att det är tur att man har varandra och kan stötta varandra under den här perioden, för man behöver någon som vet vad det handlar om.

Kurt berättade om två unga killar, varav han var en av dem, som var på ett hem tillsammans och fick sin ersättning för all stryk och pina som de fick utstå. "Inte kunde vi tro att vi skulle träffas bara för att vi beskrev vad vi hade fått utstå och hur mycket vi kämpat med olika myndigheter." Dessa två "gamla gubbar" som fick sin ursäkt för all vanvård. "Vi hade nog varit glada om vi hade sluppit hela skiten och fått leva som vanliga barn. Inga pengar eller ursäkter kan ge oss vår förlorade barndom tillbaka. Men vi är glada ändå att ha fått träffas och kunna njuta av statens ursäkt. Vi gamla gubbar sitter och tänker tillbaka och säger att vi överlevde ju, det var många barndomsvänner som föll ifrån på vägen."

Det är många som aldrig fick möjligheten att uppleva den här dagen, många gick bort alldeles för tidigt. Ärrade av sin uppväxt är det många som inte orkat med livet utan att mildra ångesten med droger. Många vanvårdade for illa under sin uppväxt och fortsatte att misshandla sig själva efter vanvården (med god hjälp från samhället). De visste kanske inget annat sätt eller så orkade de inte med tillvaron och ångesten utan behövde döva smärtan.

För de som har överlevt kämpar många med att få sin upprättelse. Staten har tillsatt sin ersättningsnämnd, men vad har kommunerna gjort för att kompensera dessa personer för den misshandel som de utsattes för. Staten stod för de övergripande besluten men kommunerna var de som utförde vanvården. När tänker kommunerna ta sitt ansvar och ge de vanvårdade barnen den upprättelse som de har rätt till?

Lev och må
Britt-Inger 





fredag 12 juli 2013

När ska offren bli trodda?

Bevisbördan läggs helt på de som blivit vanvårdade vilket är något jag har funderat på och ifrågasatt hela tiden. Jag har själv varit inblandad i att ta fram papper till tre olika personer och vet att det har försvunnit papper under vägens gång. Jag menar inte att någon har försnillat dem utan att de har försvunnit när arkiven har flyttats, eller när kommungränserna har förändrats, eller när dokumentationssystemet har förändrats. Och ändå så läggs hela bevisbördan på de som har vanvårdats, detta trots att det är de som är offer för systemet tidigare så blir de nu igen offer för ett nytt system och de är fortfarande de som är de oskyldiga. 

De valde inte att bli placerade, de valde inte att bli vanvårdade, de valde inte att det var de som skulle stå för bevisbördan, de valde inte heller att deras papper skulle komma bort och de valde inte att just de skulle bli nekade ersättning. Dessa personer fortsätter att bli hanterade i ett system som de egentligen inte har valt att vara med i, när ska dessa personer få vara med att välja? Jag anser fortfarande att det är bättre att ge en för mycket än en för lite.

Lev och må
Britt-Inger

onsdag 10 juli 2013

Planer som går i lås

Mycket planerande nu, allt går inte i lås, men det är skönt när planerandet fungerar. I dag skulle vi till Norrbotten hann påbörja resan när han vi skulle träffa ringde och sa att han var sjuk. Vi körde tillbaka via Lycksele, Västerbottens Lapp-Stockholm, där vi tog en hamburgare och gick på Dollar Store.

I morgon ska vi hem en sväng, kolla posten röja runt lite och sen tillbaka till jobbet igen. Ser fram emot när livet kommer bestå av något annat än bara arbete. Morgondagen är kanske närmare än man tror ibland.

Lev och må
britt-Inger

måndag 8 juli 2013

Uppe med tuppen

fast vi inte har någon tupp så vaknade jag 04,30 i morse, jag klev upp 05,00 eftersom det ändå inte gick att sova. Det där med att morgonstund har guld i... och så vidare stämmer inte på mig. Trött som ett bär fast jag inte kunde sova gick jag till matsalen på jobbet och inmundigade hinkar med kaffe. Sen började jag jobba, fast det egentligen var meningslöst eftersom de samtal jag skulle ringa gick inte ringa då växeln inte öppnade för än 08,00. Jaha ja, jag tog mig an lite papper och tittade ut på den allt varmare solen och tänkte att semester hade inte varit dumt. Nästa år ska jag ha ordentlig semester då kan alla andra jobba för då är det min tur att vara ledig.

Vad dagen har i sitt sköte är svårt att veta, men man har inte roligare än man gör sig så jag får väl hitta på nåt.


Lev och må 
Britt-Inger

lördag 6 juli 2013

Ersättnigsnämnden och sekretess

Att söka ersättning hos ersättningsnämnden är känslomässigt tärande först ska all gammal skit upp till ytan igen, sen är det en nervpåfrestande väntan och sen ångesten över vad som står i beskedet. När sen beskedet är ett faktum är glädjetårarna eller tårarna av sorg nära till hands beroende vad som står i beskedet.

De flesta skickar in sina papper i tron att deras uppgifter aldrig ska ses av någon annan. Men det kan inte bli mer fel. Jag som privatperson kan begära ut dokument om avslagen eller tillstyrkandet. Namn och personnummer är så klart strukna men en del av historien står ändå att läsa för den som vill. Ja, inte hela berättelsen men en tillräckligt stor del. Har inte dessa människor gått igenom nog med skit utan att behöva oroa sig för att deras tragiska historia ska läcka ut också.

Vi får hoppas att det inte läcker ut mer uppgifter, det räcker så bra med de som redan är offentliga. Om tanken vara att man skulle förstå hur nämnden tänker i sina beslut så vet jag inte om de har lyckats. Jag har läst några stycken och jag hittar ingen logik i tankegångarna om vem som får och inte får ersättning.

Nu trummas det ut nyheter om att "Nyhetsbyrå hotar sekretessen för vanvårdade barn".

Sedan den 1 januari kan den som utsattes för allvarliga övergrepp eller försummelser under sin tid som omhändertagen inom samhällets barnavård, söka ersättning hos Ersättningsnämnden. Drygt 3000 har hittills sökt ersättning i tron att deras personliga uppgifter, som namn, personnummer och adress, skulle hållas hemliga genom bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen.


Men det finns de som inte respekterar den personliga integriteten. Nyhetsbyrån Sirén har hos Ersättningsnämnden begärt ut personuppgifter (namn, personnummer, adress) för de som fått beslut av nämnden. Syftet har varit att förse lokalpress och andra media med sådana uppgifter.

Att sekretessen ens kan ifrågasättas när det gäller dessa personer är under all kritik. Som om de inte har lidit nog redan. Den här gången får det inte bli fel, det kan inte vara så att Nyhetsbyråer ska få tag på dessa uppgifter. Det räcker väl med det som redan läggs ut till allmän beskådan.

Men hur det än är med tårarna så ska ingen behöva oroa sig för att deras historia ska läcka ut. Visst har dessa människor oroat sig nog och visst har samhället svikit dem tillräckligt redan, så se till att sekretessen hålls ordentligt.

Över 3 000 ansökningar har kommit in
Ersättningsnämnden har nu fått in drygt 3 000 ansökningar om ersättning.  Hittills har 389 ärenden avgjorts av nämnden. I 261 fall har sökande beviljats ersättning på 250 000 kronor. I 128 fall har sökande fått avslag på sin ansökan om ersättning.

Lev och må
Britt-Inger

Flygande start för RUNG

Vilken flygande start föreningen fick, så roligt. Nu är det bara att rulla vidare, mycket är på gång och mer blir det.

Gå in och prenumerera på RUNG,s bloggs uppdateringar. Och har ni inte gått med redan så gör det och var med från starten av föreningen, alla är välkomna.


RUNG kommer att verka för: R: Resandefolket U: med fokus på de Unga och språket N: Resande som Nyss insett att det är resande G: och självklart för alla Gamla Resande
Vår medlemsavgift är: 75 kr för enskild medlem
150 kr för ett familjemedlemskap
75 kr för att bli stödmedlem.
Sätt in pengarna på bg 187-6515 och skriv ditt namn skicka ett mail (resandefolk@gmail.com) till oss med ditt namn, vid familjemedlemskap även antalet i familjen eller om ni är stödmedlemmar. Glöm inte skriva adressen och er mail också.

Lev och må
Britt-Inger

måndag 1 juli 2013

Livet går vidare

Livet går vidare i ett rasande tempo. Nu är jag inne på de sista flämtande dagarna innan arbetet ska sätt igång igen. Jag måste nog säga att jag hade kunnat vara ledig ett tag till, men nu kommer resten av den här sommar mest bestå av arbete i olika valörer.

Här hemma håller vi på med att måla i ett rum och har röjt runt en hel del. Nu börjar det mesta vara utrensat, skönt. Hundarna är nyfriserade och mår ganska gott.

Lev och må
Britt-Inger