Jag vinkar farväl till 2021 och välkomnar 2022

Jag bytte jobb i början av 2021 och började jobba på Kärngården, Umeå, som verksamhetsledare. Vilken match made in heaven, säger jag bara. Trivs otroligt bra, med en personal som kan bjuda på sig själva och som är positiva till det mesta. Här kan ni se vårt luciatåg som inte gick av för hackor, det var ett otroligt populärt inslag under dagen. 

Annars har nog pandemin dominerat mitt och många andras liv under 2021. Många saker som var planerade blev inte av, även om det släppte lite mot slutet av året. Pandemin har förändrat vårt sätt att kommunicera och numer är möten via nätet en självklarhet.

Jag är självklart vaccinerad och väntar nu på trean. Men trots det beslutade vi ändå att inte åka utomlands utan istället vänta ut pandemin. Vi brukar i vanliga fall åka till Thailand varje vinter. Har också börjat se oss om efter resmål i Europa, men vi får se. Just handlar det mest om att fantisera och drömma sig bort lite när kylan och mörkret är som tätast. 

Magasin DIKKO fortsätter att utvecklas och får fler och fler läsare. Under 2022 kommer också de första böckerna ges ut av förlag DIKKO som är en avstickare från tidningen som ska bli roligt att jobba med. 

Jag hoppas att vi kan få ett slut på pandemin eller i alla fall få den under kontroll så vi kan återgå till det lite mer normala igen. Hur som så är glad och tacksam över alla bra människor jag har runt mig, för de gör att det går att förverkliga många drömmar och jag ser fram emot 2022 med spänning. 

Lev och må
Britt-Inger

Mycket snack och i allra högsta grad en massa verkstad

I veckan kommer det hända mycket. Nåja bara jag får tillräckligt med kaffe så löser det sig säkert.

Måndag kommer jag föreläsa på Demokrativeckan som Västerbottens länsstyrelse arrangerar. Jag ska prata om minoriteten romer och demokrati. 

På tisdag ska kommer mitt förinspelade inslag till ERIAC, som kommer textas på engelska och romani, visas. Svårt att hålla sig till manus när man ska prata, det blev lite stelt. Paul, Tehara Media, hjälpte till att redigera inslaget. 

Efter inslaget kommer det bli ett samtal om "Svensk resande/romsk historia från dåtid till nutid" där jag, Jan Selling, Lawen Mohtadi, Fred Taikon och Robert Brisenstam ska prata. Linda Lundqvist kommer vara moderator. Samtalet kommer vara på svenska.

Här kan man gå in för att se på det hela. Det ska starta 16.00

Här är Facebook eventet

På onsdag flyger jag ner till Stockholm för att vara med i ett radioprogram om resande och ordspråk. Vet inte när det kommer att sändas. Jag gillar radio, det känns mer avslappnat när man slipper vara med i bild, även om det finns de som säger att man vänjer. 

Torsdag och fredag sitter jag sedan med i Kulturrådets referensgrupp för nationella minoriteter. Vilket kommer vara sista gången jag är med där. Det har varit en både rolig och lärorik upplevelse tiden jag suttit med där. Men var sak har sin tid.

Förutom detta kommer jag också jobba med arbeten som ska göras för Kärngården och de arbetsbytar veckorna som kommer ske under hösten/vintern. Inte det enklaste att få ihop schema, men det ordnar sig säkert. 

Lördag och söndag ska jag försöka göra så lite som möjligt.

Hej och hå vi ses och hörs i etern
Britt-Inger

Förnedrings-tv/podd och vuxenmobbning

Förnedrings-TV, är en informell benämning på ett slags underhållning som växte fram efter millennieskiftet. I dessa program förödmjukandes, förminskades och även kränktes deltagarna. Dessa element var ett starkt eller rent av bärande inslag för programmen. 

Deltagarnas medverkan anses vara frivilligt och därmed accepterat att förnedras i TV-showen. Dessutom belönas de ofta ekonomiskt eller så finns det med någon annan slags motiverande faktor.

Ett nyare fenomen som har utvecklats mer och mer är förnedrings-poddar. Dessa har inte på något vis samma incitament som förnedrings-tv. Det finns ingen frivillighet i förnedringen och det finns heller ingen ekonomisk vinning för de som blir förnedrade. Utan den här förnedringen handlar enbart om att förnedra andra för egen ekonomisk vinning. 

Men vad är förnedring. Man kan säga att det är en negativ känsla som lämnar ett djupt intryck på oss. Den som upplever förnedringen får en upplevelse av att vara värdelös, medelmåttig, att de är förlöjligad. En känsla som kan lämna långvariga avtryck.  

Att bli förnedrad innebär att en person eller grupp fråntas heder eller ära, alltså den grundläggande mänskliga värdigheten. Detta kan ske frivilligt som i förnedrings-tv men är i allmänhet påtvingad, som i förnedrings-poddarna. 

Systematisk förnedring kan beskrivas som psykiskt våld. 

Förnedring är ett angrepp mot vår identitet för att det ska ta ont. Att förnedra andra är vuxenmobbning och det kan se ut på olika sätt, men den gemensamma nämnaren är upprepade attacker, och att den som blir utsatt upplever situationerna som kränkande. När verbal mobbning sker kan vara ovälkomna retningar, förolämpningar, konstant kritik och rasistiskt, sexistiskt, homofobiskt språk eller uthängning på nätet.

Sen kan man fundera på vad är det som gör att helt vanligt funtade människor inte tar avstånd från detta, utan ser denna vuxenmobbning som ett slag underhållning.

Det är enkelt att se individen som förklaringen till varför mobbning uppstått från första början. Något som gör att man legaliserar det fortsatta passiva lyssnandet. Men vi får aldrig glömma att all form av mobbning oavsett om det handlar om unga eller vuxna är en fråga om makt och maktmissbruk.

Om man har funderingar kring detta så är det bara att ställa sig frågan. Hur hade känts för mig om det hade varit jag som varit i personens situation. 

Var snälla mot varandra

Britt-Inger

Intresserad av att gästblogga?

Jag har tidigare haft fler gästbloggare på besök i min blogg och undrar nu om det finns någon som vill skriva av sig eller bara testa att skriva i en blogg. 

Det här är en gammal blogg, jag började skriva i den 2010. Den började som en hundblogg och har under årens lopp utvecklats till nåt helt annat. Numer skriver jag med mer ojämna mellanrum än tidigare. 

Oavsett hur mycket jag skriver eller inte skriver i bloggen så är den otroligt välbesökt. Den verkar leva ett eget liv oavsett hur mycket det skrivs i den. Jag har tidigare haft gästbloggare som fått uttrycka sig i bloggen om det som varit viktigt för dem. Men nu är det ett tag sedan jag hade någon gästbloggare och då tänkte jag att jag kollar väl om någon är intresserad av att skriva i min blogg. 

Så är du intresserad av att blogga så hör av dig till mig så löser vi det. Skriv en kommentar eller kontakta mig på mail bil.hotmail@gmail.com

Lev och må
Britt-Inger

Fiskeark och sova ute under vintern

Gubben har investerat i en fiskeark som visst är det nya vi ska prova på. Tanken är att vi ska sova ute på isen och dra de stora, och göra alla vänner avundsjuka. Inte mig emot, det hade varit en ny upplevelse. Kanske behöver det inte vara - 30 när vi gör detta för då lär det blir svårt att hålla värmen i den lilla oisolerade holken.

För er som inte vet vad en fiskeark är så kan jag berätta att det är ett mycket liten isolerat hus på medar som man kan dra efter skotern. Det får på sin höjd plats två sängar och ett litet bord i den. Ofta är det också hål i golvet så man kan fiska under tak om det är uselt väder ute. Hur fiskearken är inredd beror på vilket användningsområde. I vissa arkar finns det också möjligheter till uppvärmning så man slipper frysa ihjäl när kylan tränger på. Det är detta som verkar vara det vi ska göra i vinter.

Sist vi sov ute var vi ett gäng som sov i ett Moskoseltält på fjället. Det var fantastiskt roligt. Vi körde skoter dit vi hade bestämt att övernatta. Vi slog upp tältet och var omgiven av snö och fjäll, en mäktig upplevelse. Bara detta att laga mat ute är en upplevelse som inte går av för hackor. All mat smakar som om det är värsta delikatessen. Vanlig pannkaka lyfter till en helt ny nivå som får smaklökarna att krulla sig av glädje.

När vi sov i tältet fnittrade alla som ett gäng tonåringar innan vi somnade. Djuret som var med kröp längst in i min sovsäck för att få mesta möjliga värme. På natten krånglade sig djuret ut ur sovsäcken, kanske för att han höll på att kvävas, och gick ett varv för att kolla så att alla var på plats. Sen gick han ut och slog en drill innan han kom tillbaka och tryckte sig in i min sovsäck igen. 

Men nu är det fiskeark som är det nya tältet som vi ska sova i. Jag och gubben och två djur ska trycka in oss i en liten holk mitt i vintern och mysa. Jag hoppas att fiskelyckan står oss bi när vi ska ut på detta äventyr. Nu när vi hittat en fiskeark som passar oss. 

Lev och må
Britt-Inger

Håll avstånd och tvätta händerna i Halloweentider

Träffade min gode vän och vantstickare, Siv, här om dagen och fick mina vantar som jag beställde förra året. Vad ska man säga, jag är seg ibland. Men jag är mycket nöjd med vantarna och tänker att både personen och budskapet är fortfarande relevant. Dessutom håller han mina händer varma, bara en sån sak.

Vintern har kommit ordentligt nu. Och eftersom den kom så pass tidigt kommer det bli en lång vinter så jag passade på att beställa och betala för ett par vantar till. Nytt motiv denna gång, återkommer om detta vid ett senare tillfälle. 

I morgon ska jag vara på jobbet och temat är Halloween och då måste jag ju matcha. Själva häxtemat är ingen sak, jag behöver bara ta på mig en svart hatt och i övrigt vara naturell så skrämmer jag de flesta. Det är det där med spindlarna som ställer till det. Jag har spindelfobi!!!!

Men vad gör man inte för sin arbetsplats och så länge de inte lever utan är av plats kommer det nog funka (tro jag). I vilket fall som helst så är det på Kärngården det händer så kom förbi och fika på Renmarkstoget 11 i Umeå till veckan.

Lev och må
Britt-Inger

Vi kommer presentera magasin DIKKO under MR-dagarna i Göteborg

Bild från West Pride 

Jag och Linda kommer åka ner till MR-dagarna i Göteborg och det ska bli så himla kul. Vi kommer stå på scen och presentera magasin DIKKO för Göteborgarna och de besökare som finns där. 

Måndagen den 6 december 16,00 - 16,30 på lilla scenen kommer vi drabba Göteborg. 

Maria Bogeblad från Romano Center i Väst kommer vara moderator för vårt samtal. 

Arrangörer är Länsstyrelsen Västra Götaland i samverkan av Romani Center i Väst. 

Vi kommer prata om hur det är att driva en resande/romsk tidning och om att bryta tystnadskultur och våga ta plats. 

Det ska bli roligt att prata om magasin DIKKO och om vårt engagemang i tidningen. 

Magasin DIKKO är den enda resande/romska tidningen som går att dela enskilda artiklar från. Vi vänder oss till minoriteten romer och nationella minoriteter. DIKKO inte konkurrerar med andra tidningar som lyfter resande/romska frågor utan kompletterar de som redan finns. 

Magasin DIKKO är resultatet av ett redaktionellt arbete där stora delar av materialet i tidningen produceras av redaktionen i ett nära samarbete med våra fantastiska frilansjournalister. Och vi uppmuntrar alla från målgruppen att skriva i vår tidning. 

Magasin DIKKO vill uppmuntra barn och unga att skriva 

Vi har i dagarna skapat en flik för barn och unga där vi tänker publicera texter från den gruppen. Vi hoppas att skolor kan skapa teman om minoriteter eller att enskilda kan se det som en möjlighet till att uppmuntra barn och unga från målgruppen att skriva. 

Fakta om Näbbdjuret

Lev och må
Britt-Inger

Att göra saker tillsammans

Har suttit och morgonfilosoferat. 

Att göra saker tillsammans är alltid lika roligt. Just nu är vi tre generationer Lundqvist som jobbar mot samma mål. Helt otroligt roligt. Vi har alltid umgåtts och arbetat tillsammans i vår familj och det över generationsgränserna. En tradition som jag är så glad över att den lever vidare. 

Vi har haft familjeföretag under hela min uppväxt och arbetat tillsammans i perioder. Vi har ibland åkt på semester tillsammans och funnits där för varandra när det behövts. Samtidigt har det alltid funnits en valfrihet i att göra något annat som inte har haft med familjen att göra och familjen har funnits där ändå. Det finns ett osynligt band av gemenskap och tillhörighet som gör att oavsett om det går lång eller kort tid som finns tillhörigheten ändå kvar.

I övrigt så har det snöat hela natten vilket gladde djuren som hoppade runt i snön. Själv har jag lite delade känslor inför det vita som singlar ner från himmelen. Det blir ljusare och trevligare, det måste erkännas. Men det kommer bli en lång vinter när snön lägger redan nu.

Lev och må

Britt-Inger

Jätteproppen Orvar släpper och jag tar tåget

Nu börjar vintern så sakta ta sitt grepp över naturen här uppe i norr. Kylan, snön och vinterhalkan är här lika fort som en blinkning. Jag har bestämt mig för att börja åka kollektivet när jag jobbar. Det innebär att jag kommer ta tåget några dagar i veckan till mitt arbete. 

Jag gjorde det förra vintern också men i år har dieselpriserna gjort så att det faktiskt lönar sig att ta tåget, rent ekonomiskt. Mina arbetskamrater kommer däremot få stå ut med sena ankomster när tåget inte kommer i tid och ersättningsbussen kommer sent. Som tur är har jag världens bästa arbetsplats. Jag bytte jobb för snart ett år sedan och bytte verkligen upp mig. Kärngården är en arbetsplats som har ett gemensamt fokus och vet vilka de jobbar för. Det finns en accepterande atmosfär och ett samtalsklimat som är tillåtande. Dessutom, det viktigaste av allt vi har roligt på jobbet.

Men jag gillar tåget och jag kan börja min arbetsdag när jag sätter mig ner i den varma kupén och har jobbat i en timma innan jag ens nått fram till min arbetsplats. För att klara denna väntan på väg till jobbet som tågförseningarna orsakar har jag investerat i ett par rekordeliga skor och tagit fram förra årets investering i en stor, lång vinterkappa. Här ska det inte frysas, eller i alla fall inte så mycket och jag ska stå på fötterna i halkan. Man måste tänka på åldern och lårbenshalsen, har funderat på det där med dubbar men är inte där än. Måste kanske halka runt lite till. 

Jag jobbar mycket nu och har många järn i elden och måste nog börja prioritera vad jag vill och vad jag ska syssla med. Coronan har suttit som jätteproppen Orvar i vägen för all aktivitet och nu har Orvar försvunnit och känslan är att alla ska ta igen allt som inte gjorts under hela pandemin NU. 

Magasin DIKKO ökar stadigt sedan jätteproppen Orvar släppte och har mer än dubblade tidningen sina unika läsare. Vilket kanske beror på att människor engagerar sig mer, oavsett varför så är det bra för tidningen. Men det innebär också mer jobb, vilket är enbart är ett roligt. 

Lev och må
Britt-Inger

Jösses jag är i tv

Nu ligger SVT:s programserie  “Möte med…” ute på SVTPlay. Dusan Marinkovic säger att programmet har en bra mix av romer från hela landet och att de medverkande gästerna speglar olika intressen och talanger. 

Ame Maladjuvas (Möte med) – 9. Britt-Inger Hedström Lundqvist | SVT Play. Jag vänjer mig nog aldrig med att vara i bild.

SVT:s nya intervjuprogram ”Möte med … Ame Maladjuvas …” består av 16 avsnitt där romer eller personer med romsk anknytning är med.

Serien sänds i SVT 2 kl 18:00 och startade måndagen den 30 augusti. På SVT Play kan man se samtliga 16 avsnitt redan nu.

Här kan ni också läsa Dinglarens väg – Vorsnos drom som Britt-Inger pratar om i sitt avsnitt.

Lev och må
Britt-Inger

En dag med nya upplevelser

För ett tag sedan fick jag en förfrågan om att vara med i ett program och tänkte att det kan jag väl vara. När det närmade sig skulle vi bestämma när, var och  hur, då insåg jag att det var inte ett radioprogram som jag hade trott....... Jag skulle vara med i en talkshow på tv. 

Jag är inte helt bekväm med vare sig att fotas eller filmas. Men jag hade redan sagt ja och de hade förmodligen berättat om formatet, det var nog jag som förutsatte att det var radio och hade lyssnat dåligt. 

Allt den dagen var en ny upplevelse. Jag kom dit och fick ett eget rum (jag kände mig som en filmstjärna). Där kunde jag vila, vänta eller bara vara. 

Sen var det dags för sminket. Jag njöt att bli ompysslad och fin. När det var klart kändes det som att jag knappt skulle kunna skratta för att inte förstöra den fina masken. Så kom Katarina Memetovic hennes inspelning skulle göras efter min. 

Hon försvann in i sminket och jag gick för att göra min inspelning. Man kan säga att filminspelningen var en ny upplevelse. Dusan är enkel att prata med, Anders som höll i det hela kändes otroligt proffsig så mina dallrande nerver lugnade sig lite. Vi pratade både före och efter så jag minns knappt vad vi pratade om under filminspelningen. 

När själva filmandet var över väntade jag in Katarinas inspelning så vi kunde prata lite. Dusan, Katarina och jag åt lunch och pratade om en massa saker, en otroligt trevlig lunch. Jag tror att både jag och Katarina var lättade när det hela var över och kände oss med avslappnade, Dusan är ett sånt proffs så han var avslappnad hela vägen så samtalet flöt på. Vi hade ingen brist på samtalsämnen. Nu ska vi bara vänta på att vår insats i programserien ska visas, vilket är nästa lika nervöst som att filmas. 

Upplevelsen toppades med att Folkbladet kom hit och gjorde en intervju med mig som kommer publiceras inom kort. Det kommer bli ett personporträtt. De e mycke nu kan man säga.

Programmet sänds med start kl 18:00 den 30 augusti i SVT 2 och serien pågår under hösten. 
Samtliga avsnitt släpps också på SVTPlay 30 augusti. 

I magasin DIKKO finns det ett lite klipp på min insats och lite mer om showen.

Dusan Marinkovic med gäster i ny talkshow ”Möte med … Ame Maladjuvas …”

Lev och må

Britt-Inger

Insåg att jag hållit på med tidningar i närmare 7 år

Jag bläddrade bland gamla minnen på Facebook och insåg att jag har hållit på med olika tidningar sedan årsskiftet 2014/2015 när Dik Manuschs startade. Senare under 2015 blev jag också chefredaktör för RFHLs tidning Oberoende, som precis som Dik Manusch kom ut fyra gånger per år. Oberoende hann jag med att göra sex nummer av innan jag inte kunde fortsätta med den och tidningen lades på is. 

Dik Manusch fortsatte jag med fram till 2017 när tidningen fick läggas ner för att den inte gick att driva under de former som den fanns. Men under slutet av 2018 återuppstod Dik Manusch som magasin DIKKO som än så länge enbart är en nättidning. De tre tidningar jag har jobbat med har jag alltid drivit vid sidan om ett lönejobb vilket ibland har inneburit mycket jobb. 

Drömmen är att kunna ge ut DIKKO som papperstidning i alla fall fyra gånger per år. Det finns så många personer som av olika anledningar inte har tillgång till nätet eller förstår sig på det. Jag skulle vilja ge dessa ett magasin som där de kan känna igen sig, få information, nyheter och känna att deras frågor också har betydelse. Dessa personer tänker jag är många av våra äldre, människor med olika diagnoser och de som befinner sig på någon form av institution. 

Det behövs engagemang och kunskap för att göra en papperstidning och det har vi i massor. Men för att genomföra ett sådant projekt behövs det pengar och några sådana har vi inte. Jag vet inte om jag någonsin kommer få vara med om att kan publicera DIKKO som papperstidning, men drömma går ju alltid. Och än har jag inte gett upp hoppet. Kanske dyker det upp någon välgörare som skänker oss pengarna eller kanske får vi en Jack pott någon gång. Man ska aldrig säga aldrig.

Lev och må
Britt-Inger

Konsekvenser av näthat

Nätet tar fram det bästa och det sämsta ur människor. Människor hyllar varandra, vilket är roligt men det förekommer även en del förtal, trackaserier och kränkningar av personer som inte tycker som de och i svaren under går svansen helt klart över gränsen. Man försöker påverka alla inblandade, och när inte går att påverkar direkt samlar man trupperna och använder sig av sina kontakter. Ni vet det där med tjänster och gentjänster.

Trackaserier definieras av Nationella trygghetsundersökningen som en serie mer eller mindre allvarliga händelser. Var och en av händelserna behöver inte vara kriminaliserade och klassificeras inte nödvändigtvis som egna brott juridiskt. 

Det jag kan konstatera är att när hatet tar över spelar klass eller utbildning ingen roll. Man näthatar och hänger ut personer med namn och vissa fall skriver man rena lögner om personerna. Hela tiden påhejad av sin svans. Under alla år som jag har studerade på universitet var källkritik en av de saker som jag verkligen lärde mig. Men det kanske är skillnad på Svenska universitet och Europeiska, men näthat är näthat oavsett nationalitet.

På polisens hemsida står det att näthat är ett samlingsbegrepp, ofta menar man förolämpningar och förtal. Det är inte bara den som lagt ut den brottsliga bilden eller kommentaren som begått ett brott. Det gör också den som retweetar den. Näthat drabbar inte bara barn och ungdomar utan även vuxna och kända personer. Ibland räcker det med att man uttrycker en differentierad åsikt.

De mest sansade personer verkar kunna hamna i den lavaström som näthatet blir, en ström som drar med sig människor som skriver de mest makabra saker, och där rena lögner blir en sanning. Hela tiden påhejad av författaren till inlägget. Det är också fascinerande att se vilka härskartekniker som används i sociala medier. Hur långt man kan driva sitt hotande och hatande för att få igenom sin vilja, eller tvinga personen som är utsatt för hatandet till kapitulation och avbön. Nätet kan ge de som driver dreven en otrolig makt och som vi alla vet så kan makt vara berusande, hur fel den än är.

Det här handlar ibland också om våra jobb som vi utför, arbetsplatser, min och din arbetsplats. Hot och kränkningar på arbetsplatser förekommer inom många branscher och yrken och är ett arbetsmiljöproblem som arbetsplatsen alltid måste ta tag i. När det förekommer på en arbetsplats är det lednings ansvar att se till att den enskilde arbetstagaren får den uppbackning som den behöver. 

Människor ska aldrig behöva bli sjuka på grund av ohälsosam arbetsbelastning eller kränkande särbehandling på jobbet eller av människor utifrån. Det är alltid arbetsgivarens ansvar att arbeta för en bra arbetsmiljö och ta de utsatta i försvar. De ska tillsammans med skyddsombudet och arbetstagaren förebygga eller åtgärda de förhållanden som ger upphov till arbetsrelaterad stress och få en fungerande balans mellan krav och resurser.

Jag har arbetat på arbetsplatser där det funnits en dålig ledning som ibland gått med i den heta lavaströmmen som uppstått kring lögnerna och trackaserierna. Det är helt klart ett problem som ofta gör att man tappar kompetens för att ledningen är feg, gillar drama eller låter det gå prestige i det hela. Hoten och hatet får allvarliga konsekvenser inte bara för den enskilda personen utan också för möjligheten att delta i demokratiska samtal på lika villkor. 

Det som ofta händer när man kontaktar ledningar som inte vet hur de ska agera, eller har kompetens/erfarenhet av näthat är att de som är utsatta rekommenderas att "ta en paus" från sociala media. Ett agerande som sänder starka signaler kring den här typen av brott. Det man måste förstå är att det påverkar människors trygghet och att det demokratiskt deltagande inte tas på allvar. Konsekvensen blir att röster tystas och att utrymmet krymper för de som är utsatta. Dessutom får förövaren fritt spelrum och problemet kvarstår eftersom förövaren vinner sina seger i och med att rösterna tystas.

Det man bör veta är att det går att anmäla inlägg till facebook. Det finns tre prickar högst upp på inlägget eller längst ut på kommentaren. Följ sedan anvisningarna så tar facebook beslut om de ska ta bort inlägger/kommentaren. 

Sångerna om frihet

Om rättvisa och fred

Sångerna om folket

Som aldrig kan slås ner

Sångerna om kärlek

Som aldrig kan förstummas

Ska nya röster sjunga

Ska nya röster sjunga

Mikael Wiehe

Lev och må

Britt-inger

"ingen förutom de två vet vad som har hänt"

Ramlade över Lambertz blogg där han förklara skillnaden mellan tafsande och kladd och vilket som är moraliskt godtagbara. Samtidigt som jag vid sidan av detta blogginlägg ser kategorin  #metoo, där skar det sig lite för mig.

I blogginlägget beskriver han vad som är sexuella beröringar och fortsätter sedan med att skriva att "I fortsättningen talar vi bara om icke sexuella beröringar", allt är beskrivet utifrån mannens perspektiv. Efter det radar han upp en massa "otillåtet kladdande" för att avsluta på punkt 10 med ett tillåtet kladdande och orden:

"men han måste ta bort armen direkt om hon drar sig undan det minsta"

Lambertz erkänner det som har hänt, men frågan är slutade när hon drog sig undan och lever han som har lär ut? Att gärningsmän rakt av erkänner sitt brott är ovanligt, eftersom de redan har rättfärdigat sina handlingar i tanken, annars skulle de inte utföra dem. 

Jag har sett flera kommentarer kring att "ingen förutom de två vet vad som har hänt". Vilket för mig är en tankevurpa eftersom Lambertz redan har erkänt att det har hänt. Men för den goda sakens skull kan jag resonera lite kring detta.

Lambertz erkänner alltså vissa omständigheter men förnekar brott. Kvinnan beskrivs som hans yngre adept, och enligt de båda är Lambertz mer än en mentor för henne, han är mer som hennes extrapappa, vilket han också anser. I så fall skulle det innebär att de har en familjerelation som är att betrakta som far- dotter relation. Hur blev det nu då? Att ligga med sin dotter som dessutom uppger att hon inte ville!

Om man sen funderar vidare i detta så skulle resonemanget om att "ingen förutom de två vet vad som har hänt" så tar det helt klart ställning för mannens utsago och ger honom ett slags tolkningsföreträde och vetorätt. Glöm inte att han erkänner att det har hänt, även om han förnekar brott, där faller  "ingen förutom de två vet vad som har hänt"- teorin direkt.

Hela resonemanget förminskar kvinnans utsago, som också uppger vad som har hänt, men att hon ser det som ett brott. På vilket sätt är hennes ord och upplevelser mindre värda än hans? För att han är snäll och har hjälpt henne, för att de har en familjerelation, för att hon är hans adept och därmed underlägsen honom?

Det är lite som att säga att pedofilen är i alla fall snäll med barn och att det ska vara en förmildrande omständighet. Eller att mannen som trakasserar den ensamstående mamman i alla fall är en duktig ungdomsledare......

Sen kan man fundera på hur ställningstagandet, om att "ingen förutom de två vet vad som har hänt", påverkas av att det handlar om en högt uppsatt äldre man och en yngre kvinna. Är det mer försvarbart av en man i högre position att förgripa sig på en yngre kvinna Det känns som hela vårt rättssystem faller med resonemanget att "ingen förutom de två vet vad som har hänt". 

När det gäller övergrepp är det nämligen ofta fallet att "ingen förutom de två vet vad som har hänt". I det här fallet erkänner Lambertz att det har hänt och ändå försvaras han med "ingen förutom de två vet vad som har hänt". Visst är det märkligt.

Tidningen Arbetare skrev en ledare som ställde frågan "Har feminismen gått för långt?" som slår huvudet på spiken. 

Lev och må
Britt-Inger 

Horunge - tänk efter lite före

 

Horunge verkar vara det nya heta ordet bland människor som vill krydda debatten lite extra. Det senaste jag såg var ett plakat i samband med en olaglig demonstration. Personen som skrivit plakatet hyllades av rätt-åsikts-maffian.

Ta ert jävla vaccin. Horungar! stod det.

Budskapet på plakatet hade ett klart ställningstagande, personen ville att man ska vaccinera sig. Sen kommer ordet horungar, vilket jag inte förstår. Det är inget förstärkningsord för att understryka budskapet. Spontant tänker jag att man kanske inte ska döma andra efter sig själv. För kanske säger det mer om den som använder ordet än de som är mottagare av dem.

Jag kan förstå frustrationen mot vaccinmotståndet men plakatet riktade sig knappast mot dem utan är mer en publikfriare till de redan frälsta. Skylten fick uppenbart avsedd effekt för rätt-åsikts-maffian gick genast loss med hyllningar och delningar av fotot på sociala media.

Någon säger ett fult ord och det delas som aldrig förr, någon annan är kliver utanför gränserna och rätt-åsikts-maffian gnuggar händer och delar. Går det över styr tar de sin hand från personen och låter den stå i snålblåsten själv.

Hora, prostituerad, gatflicka, nattfjäril, sköka, slinka, slampa, 
fnask, luder, glädjeflicka och sexsäljare, det finns många benämningar på kvinnor. Med ordet hora syftar man oftast på en kvinna som haft utomäktenskapligt sexuellt umgänge eller en kvinna som säljer sex. Motsvarigheten för män är gigolo, manshora och eskortpojke. Den manliga motsvarigheten har inte alls lika många benämningar eftersom det ofta setts som manligt med många erövringar.

Man kan tycka att vi lever i en tidsepok där vi ser varandra med jämlikhetsglasögon och människors lika värde hyllas av samma rätt-åsikts-maffian som hejar på horunge-plakatet. Det är fortfarande så att hora är ett ord som används för att benämna någon som man föraktar.

Så dyker detta nya upphottade ord för att förnedra sina kombattanter, horungar. Man tar ett ord som genom tiderna har nedvärderat framförallt kvinnor och lägger till dennes barn och så har vi ett nytt ord att förnedra andra med.

På vilket sätt nu ett barn skulle kunna belastas för sina föräldrar yrkesval, omständigheter eller inkomstinbringande. Det är ju inte så att barnet är i en position där den kunnat välja dem.

Ändå tror jag tror knappast att rätt-åsikts-maffian skulle vilja att deras barn skulle kallas horungar. Bara för att man tillhör motståndarlaget gör inte ens mamma till hora något som rätt-åsikts-maffian inte verkar ha koll på. 

Eller är det okej? Och säg nu inte att den andre började först, för visst är vi vuxna nog att inte använda den typen av retorik. 

Lev och må
Britt-Inger

Första dagen på nya jobbet

Jag har börjat jobba som verksamhetsledare på Kärngården i Umeå. Det kommer blir spännande med en ny verksamhet. Och det kommer bli en ny verksamhet på mer än ett sätt för verksamheten har precis flyttat in i nya lokaler på Renmarkstorget 11, i Umeå. Första dagen bådade gott och jag ser fram emot fortsättningen. 

Jag blev direkt inkluderad i den fina atmosfären som mötte mig redan på anställningsintervjun. Att jobba på en arbetsplats där man ser människors tillgångar istället för deras brister passar mig som handen i handsken. 

Kärngården är en mötesplats för personer med psykiska funktionsnedsättningar och annat utanförskap. Till Kärngården kan man komma för att bryta isoleringen, delta i planerade aktiviteter eller bara umgås med personal eller andra besökare. Det finns en secondhandbutik och ett café där man kan köpa billigt fika.

Jag kommer arbeta halvtid på Kärngården och kommer sen ägna den andra halvan åt Magasin DIKKO och andra projekt. 

En annan fördel med att jobba i Umeå är att jag kommer närmare Linda, Teo och de vänner jag fick under åren som jag arbetade i Nordmaling. Jag ser fram emot att träffas och ta en fika eller luncha med dem igen. Vi synes! Till alla andra vill jag bara säg; Kom förbi och ta en fika!

Lev och må
Britt-Inger

Gästbloggare: Just be a few seconds more

Det här är en del av en text ur en bok som en 11-åring skriver.

You wake up, You go to work, And you go home.
Everything is completely normal.
That is until your leg falls into a pothole in the road, Mid traffic. As you try to get out you get hit by a truck. 
Your leg snaps off by the knee, And you left arm and head are now roadkill. 
You wake up, Completely fine, At the place you died. 
It seems to be permanently 11:00, Summer. 
You wonder where everyone went, There are no longer any cars, Animals, Or humans. 
Only you. 

Of course you freak the fuck out and scream for help, No response. 

After a week of searching the city for anything, You give up. You jump off a 12 story skyscraper. 
It doesn't even leave a scratch. 
Quickly freakout turns to realisation, You're stuck. 
You are never gonna leave. After... 
You can't actually tell, Atleast 50 years without aging, Endlessly roaming the empty world, You are in a room, Crying as you usually do around 11:00.
Until you hear footsteps.
Everything turns dark. 

Your fear hinders you from breathing entirely.
As you hear moans of agony and a thing phases trough the wall as if it were not there. It is entirely pitch black, Resembling a vague human figure.
Your hand goes right trough it, you know that you have gone crazy.
Endless distorted ballroom music play from within your head, As if memories of a time before the torment came to you.
Now you will sit here, In this corner, For eternity. Altough it may just be a few seconds more...
Just a few...

Dagen efter dagen före

Så här dagen efter nyårsafton är det verkligen dagen efter. Vi skålade i vår inköpta och sparade Russchian på tolvslaget och stod i fönstret och tittade på att lyktor som steg upp i skyn under tystnad. Folk i fjällen är föredömliga på den fronten, vi varken såg eller hörde en enda raket eller smällare. Vilket gjorde att vår skotträdda hund överlevde nyåret utan några nervösa sammanbrott.

Hur man kan bli bakfull på Russchian kan man alltid undra över. Kanske handlar det om de tidigare nyårsaftnarna som suggererar fram bortträngda minnen och skapar denna känsla av att vara bakfull. I vilket fall som helst segar vi omkring idag som om det hade varit full fest igår. Vi har bestämt att vi ställer in skoterturen. Vi kommer på sin höjd åka och handla för att fylla på förråden med toapapper, hundmat och kaffe.

Nu har i alla fall det nya året infunnit sig som det gör varje år, vilket känns skönt att veta. Jag menar vissa saker hade blivit katastrof om man hade flyttat på. Tänk bara om man bestämde sig för att nyårsafton ska infalla på en helg varje år! Hur hade det blivit? Ekonomierna runt om i världen hade reagerat, börserna hade skrikit, världsindex hade fått fnatt och det hade blivit kaos på marknaden.

Kaoset i världen hade påverkat oss alla, klockorna och datumen hade spårat ur, tidlås hade öppnat sig bankerna hade tappat sin bevakning och larmen hade skrikit. Det hade blivit gyllene tider för alla som vill plundra världen på de skatt som finns inom lås och bom. Jag har ju sett på film hur enkelt det blir att komma åt olika diamanter och pengar om tidlåsen inte fungerar som de ska.

Som vän av ordningen kan man hävda att det skulle jämna ut sig med åren och infalla med en viss kontinuitet i alla fall och världens experter skulle hitta bra lösningar för att få det att fungera. Se bara på midsommar och påsk, det funkar ju. 

Men att flytta julafton skulle skapa större problem än att flytta nyår. För det skulle innebära att Jesusbarnets födelse skulle firas med en viss ojämnhet. Och oavsett om vi är religiösa eller inte så är Jesusbarnets födelse helig. Hur skulle vi annars veta när jullovet ska infalla? Dessutom skulle kyrkorna och de religiösa ledarna rasa för det är nog det enda som man faktiskt kan enas om, att Jesus är född och när. De skulle lägga in sitt veto och deras makt är stor.

Det är så skönt att Jesus födelse och nyår är permanenta så man vet när man ska få sina julklappar och vara bakfull.

Lev och må
Britt-Inger