söndag 30 september 2012

Sista natten med gänget

I morgon inträder ledigheten. Får se vad som händer då, jag vet att jag kommer få samtal från en som vill ha med mig i en bok, får se vad det blir av det och hur det upplägget kommer att se ut. Annars så har jag faktiskt inte så mycket planer för min ledighet mer än att jag ska till tandläkaren på fredag, en mindre angenäm upplevelse. Och så ska jag hälsa på min lilla mamma så klart.

Idag ska jag städa undan på jobbet och göra klart de sista av papperna som ligger kvar i högen för ogjorda saker. Sen blir det bio i kväll och förhoppningsvis en sista natt med god sömn. Det har varit tomt utan Bamsegubben men som med allt annat så vänjer man sig. 


Lev och må
Britt-Inger

fredag 28 september 2012

Skynda långsamt

är ett begrepp som inte stämmer in på mitt liv just nu. Det händer saker hela tiden.

Mamma är tillbaka hemma, hennes behandling ska komma igång men först ska se om det ska operera henne. På jobbet är det minst sagt full rulle och dessutom så var vi i Luleå i onsdags. Vilket resulterade i att jag ska föreläsa den 4 december. Underbart, men fruktansvärt nervöst. De skulle boka en sal och pratade om att den som tog in 300 var för liten, opps..... Ska bli spännande. Nu är det bara resten av veckan kvar med sjutusen samtal och en hel hög papper att böka med.

Vintern är på väg och regnet det bara öser ner, tur att det inte kommer i regn för då hade blivit insnöade.


En fläkt av sommaren

Lev och må

lördag 22 september 2012

En olycka kommer sällan ensam

Tänk vad mycket det ligger i det ordspråket. Men det är bara att bryta ihop och gå vidare.

Det är tomt utan Bamse, en stor hund lämnar ett stort hålrum. Han tog så mycket plats, han slafsade och lät hela tiden. Nu är det tyst. Han var klistrad vid oss så fort det var mat inom synhåll, nu är får vi ha kvar vår mat. Han skällde när vi kom och när vi gick och nu är det tyst. Han fattas oss helt klart. 

De två som är kvar känns knappt som att ha hund alls, de tar varken så mycket plats eller har så mycket ljud för sig. Tur att vi har dem, för oj, så tomt det hade varit om vi inte hade haft dem.

Lev och må
Britt-Inger

torsdag 20 september 2012

Bamse är död

I går var vi ner till Umeå och efter en stund när vi kom hem såg vi att Bamse andades konstigt, för att efter en stund säcka ihop på golvet och inte vilja resa sig upp. Vi ringde veterinären och under tiden piggnade han till igen, men hans tunga var blåaktig och han var helt vit på tandköttet. Vi fick komma på en akuttid. Väl nere konstaterade hon att han hade en inre blödning och rekommenderade oss att avliva honom. Han plågades uppenbart och hade svårt att andas.

Så vi tog det tunga beslutet om avlivning och befriade honom från hans plåga. 13 och ett halvt år fick han vara med oss och saknaden är mycket stor. HAN FATTAS OSS. Nu har vi ingen som knuffar och buffar på oss, ingen att snubbla över när vi kliver upp från soffan, ingen som rusar fram till kylskåpet så fort Roger prasslar i korvpaketet, ingen som skäller när det kommer besök och ingen Bamse kvar i våra liv längre. Det känns tomt minst sagt.


Med sorg 
Britt-Inger

söndag 16 september 2012

Ny vinterpäls och Beck

Linda har varit här och hjälpt mig att färga håret så skönt att få bort den solblekta pälsen och piffat upp sig med lite ny vinterpäls.


Jag har färgat underhåret rött och överhåret min egen mörkbruna färg. Bilden är tagen i badrumsspegeln på jobbet varken det lättaste eller världens renaste spegel. 

Sitter just nu och tittar på den nya Beck-filmen, bra som alltid, ska nog fortsätta med det.

Lev och må Britt-Inger

God vän

Jag försöker ändra bilderna och det går inge bra...... Hmmmm Tänkte uppdatera bilden på Teo bland annat. Jag gör nåt fel som inte är rätt. Vi får se hur det går.

Vi passade den lilla ängeln i fredags när föräldrarna var på hotellet och förlustade sig. Vi hade en trevlig kväll och mitt allt så säger Teo "mormor du är en god vän" och mitt hjärta höll på att brista av kärlek och stolhet till detta lilla barn. Kan man få ett bättre betyg av sitt treåriga barnbarn än det? Inte i min värld i alla fall. 

Annars så är vi inne på sista dygnet på jobbet, det ska bli skönt att gå av. Det har varit en hektisk vecka minst sagt med alla bollar i luften som ska falla på plats och inte komma i retur och pricka oss i huvudet. Ja allt har inte hunnits med men det mesta i alla fall.

Lev och må
Britt-Inger

torsdag 13 september 2012

Ordet var trött

Lämnade sovrumsfönstret öppet i natt eftersom det var så varmt när jag lade mig och sen blev det - grader under natten. Först hade jag svårt att somna eftersom jag väntade och det var varmt, sen vaknade jag och ville inte gå upp för att det var så kallt. Natten har helt klart inte varit vad den borde vara, så ordet är trött, så in i döden trött. Tur att det blir en ny natt med en ny chans att få sova ordentligt varje kväll.

Lev och må
Britt-Inger

onsdag 12 september 2012

Morgon stund har guld i.......

I morse satt vi och fikade på jobbet när jag tittade ut och upptäckte solen som strilade mellan björkarna, jag rusade iväg och hämtade kameran. Roger tittade på mig som om jag inte var klok och sen ut och fota. Han kan ju i och för sig ha en poäng i sin iakttagelse. Men vem kunde kontrollera sin lust att fota när detta tillfälle dök upp. Ja, inte då jag.



I övrigt har jag jobbat häcken av mig och pratat i telefon så jag snart inte vet vad jag heter själv. Jag har numer införskaffat mig en egen kalender, minnet är ju inte det bästa, så att skriva in allt i en kalender är inte helt fel. Man skulle kunna säga att mitt minne är kort med intensivt. Det händer mycket nu, riktigt roligt, får hoppas på att det hela blir som vi tänkt också då kommer det bli bra på alla sätt och vis. Det är så att säga många bollar på Bengt, eller hur man nu sa. Får hoppas att inte alla faller ner i huvudet på mig bara.

Vi har nu börjat med vinterschemat, skönt, jobba en vecka ledig en, fast jag kommer sakna två veckors ledigheten. På fredag ska världens bästa Teo komma till oss, det ska bli roligt. Föräldrarna ska visst till hotellet och förlusta sig har jag hört, men jag är inte säker. Det är inte så noga vad de gör, det är mer noga med vad vi och Teo kommer att göra.

Sen har jag fått in en berättelse till åt boken, de tär bra, det rullar på sakta med säkert. Linda har nog snart sammanställt sin berättelse som hon har hållit på med också. Vi får se vad det blir av det hela, kanske blir det en tummetott

Lev och må
Britt-Inger

lördag 8 september 2012

Frostiga nätter, höst

Så har då hösten berättat att vintern är på G. Frosten har brett ut sitt vita täcke över gräset två mornar i rad nu. Idag blir sista dagen i stugan, lite sorgligt känns det allt. Fast det gör det varje år som vi höstar den.

Jag sitter just nu med två hundar så ligger bakom ryggen på mig som två plåster. Jag har stoppat en en brasa för ca en timme sen och värmen börjar sprida sig i huset. Ska försöka göra det bästa av dagen idag för på måndag är det dags för arbete igen. Vi kommer börja med veckoschemat nu, jobba en ledig en, så det är verkligen höst....


Kvällarna har sin speciella charm på hösten måste jag säga


Kunde inte låta bli att ta kort på vår lilla indian som står i trädgården




torsdag 6 september 2012

Solen går ner i kväll igen



Lev och må
Britt-Inger

Blodgivare

Idag ska jag ner till stan och lämna blod..... De har jagat mig hela sommaren, till och med ringt efter mig i en akut situation. Har man en attraktiv blodgrupp så blir det ibland. Jag är 0 negativ, vilket innebär att jag kan lämna blod till alla, men bara få av en som är 0 negativ. Med andra ord är jag en universal blodgivare. 

I övrigt ska jag fortsätta att hösta i stugan och handla inför surströmmingen på lördag. Längtar redan till lördagen både för att få umgås med de som kommer hit och för att jag gillar surströmming. 

Det ringde också en släkting till mig igår som släktforskar, jag hjälpte henne både med att skicka släktforskningspapper till henne (som jag fått av en annan) och mina uppsatser så hon kunde få läsa vad vår släkt kommer ifrån. Ska bli spännande att se vad det blir av det samtalet. 

Hundarna har återhämtat sig från jordgetingattacken och busar runt som vanligt nu. Tack för det, de hade riktigt ont i går. 

Lev och må
Britt-Inger

onsdag 5 september 2012

Jordgetingar aj, aj, aj

Idag blev alla tre hundarna attackerade av jordgetingar, ilskna sådana dessutom. Bamse och Casper blev bitna av minst 15 stycken var, Jackson blev bara biten av några. Jag ringde veterinären som sa att det nog inte var någon fara, de skulle ha ont ett tag men det skulle gå över. På hundar sväller inte luftvägarna igen. Den som hade mest ont var nog Casper, stackarn. Men efter ett par timmar var det värsta över i alla fall. Nu ligger de här bredvid mig helt utslagna.


Kortet tog jag innan getingarna anföll dem =)

Lev och må
Britt-Inger

Lugnet efter stormen

Tur att lugnet kommer efter stormen. I går satt jag och skrev ihop en del saker som jag hade lovat och delade med mig av korten jag tog. Ett bra sätt att få lite distans till helgen. Men ett faktum är att stenen är släppt och ringarna på vattnet når nu bara längre och längre ut i det stora havet. Ska bli spännande att se var det slutar. Man kan säga att det blåser förändringsvindar för fullt och det är på tiden. Resandefolket har varit och är fortfarande en bortglömd grupp som måste fram i ljuset mer.

Fast just ni sitter jag med mina hundar i soffan och njuter av stillheten, gubben ligger och sover och njuter på sitt sätt. Idag ska vi höst röja i sommarstugan för att sen hösta den efter helgen när vi ätit surströmming med Rogers föräldrar. Men nu blir det mer kaffe innan, gott, kaffe är allt ett livselixir.

Lev och må
Britt-Inger

tisdag 4 september 2012

Föreläsning i Örebro tillsammans med Kulturgruppen för resandefolket

Vilken helg jag har haft. Tåget ner var måttligt roligt och inte var det så kul på vägen tillbaka heller. Men resten har varit helt fantastiskt. På lördagen efter att jag anlänt med tåget till Örebro och lämnat av väskan på vandrarhemmet blev jag hämtad och körd till Krämarstadens ruiner. Vi var säker närmare 20-30 stycken som gick runt och tittade på lämningarna. Flera berättade historier som de hade hört sina äldre berätta om hur resandefolket drevs bort från Finnerödja och Krämarstaden. Vi gick runt i 4-5 timmar och det kändes max som två, så intressant var det. Vi avslutade med fika i hembygdsföreningens gård.

Dagen efter var det föreläsning, jag var inte så nervös som jag trodde jag skulle vara, men rundvandringen hade gjort att jag kände flertalet av de som satt i publiken. Före lunch pratade Ros-Marie och Richard från Kulturföreningen och Björn från Norges motsvarighet. De berättade om vilka arrangemang som finns och tvångsomhändertagna barn. Björn och Ros-Marie höll i de tvångsomhändertagna barnens berättelse. När Björn pratade så blev jag så gripen att det kom en tår, vilka fruktansvärda öden, han hade en tante som fick nio barn och myndigheterna tog alla, av en enda orsak, hon var resande. Så fruktansvärt.

Sen var det lunch och så var det dags för mig.



Jag minns inte den första tredjedelen av föreläsningen........ men annars så gick den bra. Jag tror jag fick med allt som jag hade planerat att berätta. Jag fick mycket beröm efteråt, vilket jag tackar för. Jag pratade mest om min första Stolta och starka men nämnde också min andra Lev med motgångar. Efter mig pratade Bodil från Uddevalla museum och  Bo Hazell. Efter det blev det en paneldebatt om hur man skulle gå vidare med Krämarstaden. Sen var det fika, under fikat fråga en kvinna mig om jag ville vara med och skriva i en bok och så klart så sa jag, ja. Vi får se vad det blir av det..... Sen var det dags för en förkortad version av Bennie Åkerfeldts Resandeblod, mycket bra.

Tillbaka till vandrarhemmet hämta packningen ner till tågstationen, landar på en bänk och försöker smälta vad som hänt. På tåget, förseningar och till sist hemma. Skönt, men vilket otroligt bra arr Kulturgruppen och museet hade ordnat, jag är gärna mer på fler sådana.

Det har verkligen varit en helg fylld av möten, både med släktingar men också med personer och vänner som jag bara haft kontakt med på nätet. Jag kan bara säga att den här helgen har berikat mitt liv på mer än ett sätt.

Lev och må
Britt-Inger