Bamse är död

I går var vi ner till Umeå och efter en stund när vi kom hem såg vi att Bamse andades konstigt, för att efter en stund säcka ihop på golvet och inte vilja resa sig upp. Vi ringde veterinären och under tiden piggnade han till igen, men hans tunga var blåaktig och han var helt vit på tandköttet. Vi fick komma på en akuttid. Väl nere konstaterade hon att han hade en inre blödning och rekommenderade oss att avliva honom. Han plågades uppenbart och hade svårt att andas.

Så vi tog det tunga beslutet om avlivning och befriade honom från hans plåga. 13 och ett halvt år fick han vara med oss och saknaden är mycket stor. HAN FATTAS OSS. Nu har vi ingen som knuffar och buffar på oss, ingen att snubbla över när vi kliver upp från soffan, ingen som rusar fram till kylskåpet så fort Roger prasslar i korvpaketet, ingen som skäller när det kommer besök och ingen Bamse kvar i våra liv längre. Det känns tomt minst sagt.

Med sorg 

Britt-Inger