lördag 22 september 2012

En olycka kommer sällan ensam

Tänk vad mycket det ligger i det ordspråket. Men det är bara att bryta ihop och gå vidare.

Det är tomt utan Bamse, en stor hund lämnar ett stort hålrum. Han tog så mycket plats, han slafsade och lät hela tiden. Nu är det tyst. Han var klistrad vid oss så fort det var mat inom synhåll, nu är får vi ha kvar vår mat. Han skällde när vi kom och när vi gick och nu är det tyst. Han fattas oss helt klart. 

De två som är kvar känns knappt som att ha hund alls, de tar varken så mycket plats eller har så mycket ljud för sig. Tur att vi har dem, för oj, så tomt det hade varit om vi inte hade haft dem.

Lev och må
Britt-Inger

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar