onsdag 27 april 2016

En dag med förhinder

Vissa dagar skulle man nästan vilja spola tillbaka och göra om. Måndagen var en sån dag, inget blev som det var planerat.

Jag gick upp 04.30 i morse för att hinna med första flyget. En okristlig tid att gå upp. Tar mig till flyget checkar in och längtar till att få kliva ombord så jag ska få mig lite frukost och kanske sova en liten stund.

Det dröjer.

Till sist ropar de ut att planet är krockskadat? En fågel hade gjort en bögel på ena vingen, hade de upptäckt nu på morgonen? Planen kom i går kväll och har övernattat på flygplatsen.

Nu blir det ytterligare väntan, vi får gå ut genom gaten igen. Det ska komma en tekniker med nästa flyg från Sth som ska mäta bögeln för att sen kontakta Danmark. Det dröjer, kan ingen teknisk personal på närmare håll mäta bögeln och prata med Danmark? Det dröjer.

Planet med teknikern är för försenat. Vi får gratis frukost i väntan. Det dröjer. Det ropas upp att nu har han börjat undersöka bögeln och att det kommer ta 15 minuter så ska vi få besked. Det dröjer. Han måste mäta om och kontakta Danmark igen innan det kan bli nåt besked. Det dröjer. Vi bjuds på lunch.

Så kommer beskedet, flyget ställs in och en del ska bokas om till flyget som går vid ett-tiden. Det dröjer, vi äter klart. Beskedet kommer, jag kom inte med ett-flyget utan får åka med det som går vi fyra-tiden. Jag åker hem i väntan på flyget som dröjer. Just satt i min soffa och tittade ut på den tilltagande snöstormen. Frågan var nu om fyra-flyget kommer ställas in på grund av dåligt väder eller om jag skulle ta mig ner till Stockholm.

Temat för dagen var Det dröjer

Lev och må
Britt-Inger

måndag 25 april 2016

Uppe med tuppen

04.30 ringde klockan, grymma tider vilken okristlig tid att kliva upp. Men nu är jag uppe och nyduschad. Ska bara dricka lite kaffe och packa det sista sen bär det av med buss mot flyget.

Vi höres
Britt-Inger

fredag 22 april 2016

BrA-konsult AB ett minne blott

Jag har sålt bort mitt företag.
BrA konsult finns inte mer. Jag har släckt ner bloggen där jag skrev om jobbet. Men jag har kvar min hemsida fortfarande.
BrA

Lev och må
Britt-Inger

onsdag 20 april 2016

Tänder nåt att tugga med om man har några

Jag skrev en artikel i Oberoende om min mamma och hennes löständer.

Tänder som klassmarkör

"Min mamma föddes 1930 och led under sin uppväxt av undernäring så pass mycket att hon i tidig ålder fick löständer. Under hela min uppväxt så har hennes tänder varit en naturlig del av livet. När jag var riktigt liten skrämde hon mig med dem och sa att om jag inte var snäll så kom den fula tanten. Så gick hon ut och tog ut tänderna och in kom den fula tanten, som var min mamma fast ändå inte. Hennes sätt att hantera sin tandlöshet gjorde att löständerna blev väldigt avdramatiserade. De låg i koppar i köksskåpen för att de skavde och vid sängen ibland för att hon skulle sova."

Vi kommer ha en kampanj i Oberoende om att Tänder är en dela av kroppen och borde täckas in av sjukförsäkringen. Olika artikelförfattare kommer skriva inlägg i tidningen för att belysa just detta faktum. 

Vill du vara med och skriva skicka in det till oberoende.rfhl@gmail.com

 Lev och må
Britt-Inger

söndag 10 april 2016

Sorgen över en hund




Jag vaknade i morse och visste inte att detta skulle bli en ödesdag. 

Vår hund ligger på golvet och kippar efter luft, han mår inte bra. Vi sätter oss och ringer runt, till sist får vi tag på en akutveterinär. Jag sätter mig i bilen med hunden där bak. Jag kör genom byar, ser sjöar, vi stannar vid en rastplats för att sträcka på benen och uträtta lite behov. Solen skiner från en klar himmel, men jag ser inte det, jag ser inte hur vacker det är ute. Vi kör förbi byn Deppis, ganska passande tänker jag.

Jag kör bilen och känner hur mitt hjärta krackelerar och förvandlas till damm i takt med Caspers stötvisa andning. Dammet från mitt krackelerade hjärta börjar bränna bakom ögonlocken och paniken kommer allt närmare. 

Bara inte det sker som inte får ske. 


Casper kom till oss när barnen hade flyttat, han är en så kallat tomma boet hund. Han fyllde ett tomrum och blev min bästa vän. Tjurigare hund får man leta efter men trogen som guld, klok och alltid lika glad. Han har funnits hos oss i 10 år och varit med överallt. Vi har åkt skoter och motorcykel tillsammans, värsta knutten, han har varit med på jobb likväl som på fritiden. På jobbet agerade han vårdhund med en naturlig förmåga att känna in människor. Mådde någon dåligt sökte han upp dem satte sig bredvid och väntade på deras initiativ. Ibland kunde han sitta helt stilla bredvid en människa i timmar. Han vann allas hjärtan med sin värme och sin klokhet. 

Jag fortsätter min resa mot veterinären med alla tankar snurrande i huvudet. Vi kommer fram och veterinären undersöker honom, dammet gör sig påmint igen. Hon pratar om en massa praktiska saker och jag förstår att hon förbereder mig. Det blir en röntgen, vi tittar plåtarna och dammet är där igen.

När jag sen sätter mig i bilen för att åka hem vet jag att jag inte kommer träffa Casper igen. Hans lidande tog slut och mitt tog vid. Min sorg är otrolig och nu finns ingen Casper där att trösta mig och laga mitt krackelerade hjärta. Nu finns bara tomheten och saknaden efter min kompis och lille vän.

Sov i ro