onsdag 28 juni 2017

Dinglarens väg- Vorsnos drom på webben

Det är med stor glädje som vi, jag och Ann, kan meddela att Dinglarens väg – Vorsnos drom kommer ut på webben och blir tillgänglig för alla

I Dinglarens väg - Vorsnos Drom skildras resandefolkets historia utifrån resandes egna livsberättelser. Det är berättelser om samhällets övergrepp, skam och utanförskap, men också om fina minnen, en levande kultur och stark gemenskap.

Unik bok om resandefolket

För första gången berättar personer från resandefolket sinti själva om sin historia och sin framtid. I boken som ges ut nästa år finns texter om allt från klass och identitet till homosexualitet och kyrkan.

Dinglarens väg –Vorsnos drom (vår väg) innehåller texter av personer som definierar sig som resande eller har kopplingar till resandefolket, som är den största av fem undergrupper inom den nationella minoriteten romer. Formellt sett är etnologerna Britt-Inger Lundqvist och Ann Hellman författare till boken, men Britt-Inger Lundqvist är noga med att betona att det är samtliga medskapares bok. Ungefär 30 personer har hjälpt till med boken, till exempel med texter eller bilder. 25 av dem tillhör resandefolket, precis som Britt-Inger Lundqvist själv. Skrev Landets Fria 2014 när boken var under produktion.


När boken släpptes 2015 skrev Marcus Priftis bland annat i sin recension  

En bortstött bit av den svenska historien

Redaktörerna Britt-Inger Hedström Lundqvist och Ann Hellman, den förra själv resande, har samlat in berättelser där resande ofiltrerat berättar om sina liv, sina släkthistorier och sin kulturella tillhörighet och utanförskap. 

Som alla antologier spretar ”Dinglarens väg” i ton, stil och ämnesval, men den hålls ihop av den övergripande ambitionen att låta en hittills tyst(ad) minoritet få skriva sin egen berättelse. Nathalie Rommestam skriver med skärpa och bett, Kurt Magnussons stramt återhållna berättelse om hur han vanvårdats av otaliga barnhem och foster­familjer borde omedelbart bli film och Lundqvists och Hellmans exposé över de resandes historia ställer på ett förtjänstfullt sätt ett skamligt kapitel svensk historia i strålkastarljuset. Men ”Dinglarens väg” är inte bara en eländesbeskrivning, utan de flesta medskapare ser ljust på framtiden, ett ljus som bjuder in till en möjlig gemensam framtid.

2017 Nu publiceras Dinglarens väg –Vorsnos drom på webben


Vilket stämmer helt överens med det arbetssätt som Britt-Inger Hedström Lundqvist och Ann Hellman har arbetat efter. Att nu Språk och folkminnesarkivet gör boken offentlig så att alla som vill kan läsa den ligger helt i linje med det demokratiska projektet som gjort boken möjlig. 

Hoppas ni får en god läsning 
Britt-Inger och Ann

lördag 24 juni 2017

Dik Manuschs nedläggning

Foto Anneli Sandberg

Blev intervjuad av Norran på midsommarafton. Tråkigt nog så lade de artikeln bakom en betalvägg.

Sen ringde P4 Västerbotten och ville intervjua mig om nedläggningen. Jag och Teo åkte ner till stan för intervjun efter att vi först hälsat på gammelmormor och gammelmorfar.

Tidningen Dik Manusch lägger ner
- Det är med sorg i hjärtat jag lägger ner tidningen.

Vilket är sant Dik Manusch har varit mitt skötebarn sedan slutet av 2014. Jag har varit en del av att skapa nåt unikt och jobbat arselet av mig för att få det att funka. Det känns lite tomt när nu beslutet är taget. Jag gillar att skriva och jag gillar att driva framåt. Jag kommer också sakna alla människor jag kommit i kontakt med och blivit vän med. Det är nåt särskilt det där med människor som har samma mål.

Det känns som om jag kommer få en massa tid över nu, vi får se vad jag ska göra av all den tiden.

Teo var med under intervjun och tyckte det var spännande med radiointervjun, han skötte sig exemplariskt.





En lyckad midsommar


Teo fotade mig på vår hundpromenad
Har firat midsommar i glada vänners lag. Det var ett överflöd av mat, prat och skratt och ekar. Vi är ett gäng som träffas i Malå och har knytkalas. Ingen risk att man år därifrån hungrig, snarare tvärt om det kändes som vi hade med oss lika mycket mat hem som dit fast nu hade varorna fått en ny form och design. 

Innan vi åkte till Malå åkte vi förbi Avanäs för att hämta upp barnbarnet. Där blev vi bjudna på nybakad sockerkaka, jordgubbar, glass och grädde. kan det bli med midsommar än så?


Lyktstolparna var pimpade i Malå


Efter detta delikata fikande packade vi bilen med barnet, hundarna, maten, olika spel, täcken och myggnät och gav oss iväg mot Malå. Det har varit en fantastisk midsommar konstaterade vi när vi åkte hemåt med det sovande barnet i baksätet mätta och belåtna.



I detta nuet sitter jag och mitt barnbarn i soffan och softar. Vi har just konstaterat att detta med att äta frukost ute är överskattat när det regnar och temperaturen ligger på ental och Svensk sommar visar upp sig i all sin prakt.






 Lev och må
Britt-Inger

fredag 23 juni 2017

Glad midsommar


 

Glad midsommar alla vänner och bekanta. I dag ska vi njuta av jordgubbarna, sillen och det svenska vädret. Glöm inte att i morgon är en annan dag så simma lugnt.

Britt-Inger

torsdag 22 juni 2017

Dik Manusch lägger ner





Dik Manusch skapades i slutet av 2014 av mig och Helen Hugosson Strandemo efter det att vi sett ett behov. Tidningen skapades för att tiggande EU- medborgare skulle få tillbaka lite värdighet och stå upp för att sälja sin tidning.

Efter ett upprop på fb fick vi material till tidningen och tidningen var ett faktum januari 2015. Den uppmärksammades i de etablerade medierna. Flera kända personer har skrivit i tidningen. Dik Manusch har kommit ut fyra gånger per år och hela tiden varit beroende av att människor har kickat in sina bidrag så att vi har kunnat göra och publicera en tidning. 

Jag har under de här åren varit chefredaktör och tagit hand om allt material som kommit in. Jag har letat bilder och raggat artiklar i en pågående kamp för att få ut tidningen. Det har varit roligt och mycket givande att sitta med allt material för att göra underlaget som layoutaren, Renate, sen ska omvandla till ett underlag för tryckeriet. 

Linda Lundqvist har varit ledarskribent i alla nummer utom ett då jag fick hoppa in som stand in. Hon har gjort ett fantastiskt jobb med sina underfundiga ledare.

Men säg den glädje som varar för evigt. 

Under 2015 och 2016 etablerades Dik Manusch och blev en naturlig del av arbetet med EU-migranterna. Den var något som många räknade med och var beroende av. Men under slutet av 2016 hände något, kanske var tidningen nu så etablerad att människor tog den för givet eller så hade den kanske spelat ut sin roll.

Redaktionen jobbade hårt för att få in artiklar och skapa fler tidningar slutet av 2016. I början av 2017 kunde redaktionen konstatera att de inte fått ihop tillräckligt många artiklar för att få ihop till en tidning.

På föreningens årsmöte 2017-06-02 beslutades att förberedelser för att lägga ner föreningen Dik Manusch Vänner och därmed tidningen Dik Manusch.

Vi vill tacka alla som bidragit till tidningen med artiklar, dikter, bilder, pengar mm. Ni har gjort stor skillnad för många.

Det är med sorg i hjärtat vi kan konstatera att tidningen inte har någon framtid längre. Men än är inte arbetet över utan nu får vi hitta andra vägar att hjälpa till.

Livet går vidare och glöm inte hjälpa de behövande i vårt samhälle
Se Människan - Dik Manusch
Britt-Inger

28/6 2017 Dinglarens väg - Vorsnos drom blir tillgänglig för alla på webben



Det är med stor glädje som vi, jag och Ann, kan meddela att Dinglarens väg – Vorsnos drom kommer ut på webben och blir tillgänglig för alla

I Dinglarens väg - Vorsnos Drom skildras resandefolkets historia utifrån resandes egna livsberättelser. Det är berättelser om samhällets övergrepp, skam och utanförskap, men också om fina minnen, en levande kultur och stark gemenskap.

Unik bok om resandefolket

För första gången berättar personer från resandefolket sinti själva om sin historia och sin framtid. I boken som ges ut nästa år finns texter om allt från klass och identitet till homosexualitet och kyrkan.

Dinglarens väg – Vorsnos drom (vår väg) innehåller texter av personer som definierar sig som resande eller har kopplingar till resandefolket, som är den största av fem undergrupper inom den nationella minoriteten romer. Formellt sett är etnologerna Britt-Inger Lundqvist och Ann Hellman författare till boken, men Britt-Inger Lundqvist är noga med att betona att det är samtliga medskapares bok. Ungefär 30 personer har hjälpt till med boken, till exempel med texter eller bilder. 25 av dem tillhör resandefolket, precis som Britt-Inger Lundqvist själv. Skrev Landets Fria 2014 när boken var under produktion.


När boken släpptes 2015 skrev Marcus Priftis bland annat i sin recension  

En bortstött bit av den svenska historien

Redaktörerna Britt-Inger Hedström Lundqvist och Ann Hellman, den förra själv resande, har samlat in berättelser där resande ofiltrerat berättar om sina liv, sina släkthistorier och sin kulturella tillhörighet och utanförskap. 

Som alla antologier spretar ”Dinglarens väg” i ton, stil och ämnesval, men den hålls ihop av den övergripande ambitionen att låta en hittills tyst(ad) minoritet få skriva sin egen berättelse. Nathalie Rommestam skriver med skärpa och bett, Kurt Magnussons stramt återhållna berättelse om hur han vanvårdats av otaliga barnhem och foster­familjer borde omedelbart bli film och Lundqvists och Hellmans exposé över de resandes historia ställer på ett förtjänstfullt sätt ett skamligt kapitel svensk historia i strålkastarljuset. Men ”Dinglarens väg” är inte bara en eländesbeskrivning, utan de flesta medskapare ser ljust på framtiden, ett ljus som bjuder in till en möjlig gemensam framtid.

2017 Nu publiceras Dinglarens väg –Vorsnos drom på webben


Vilket stämmer helt överens med det arbetssätt som Britt-Inger Hedström Lundqvist och Ann Hellman har arbetat efter. Att nu Språk och folkminnesarkivet gör boken offentlig så att alla som vill kan läsa den ligger helt i linje med det demokratiska projektet som gjort boken möjlig. 

Återkommer med länken till boken på onsdag
Britt-Inger och Ann


tisdag 20 juni 2017

Dinglarens väg -Vorsnos drom som talbok

Legimuns har tagit fram Dinglarens väg - Vorsnos drom som talbok.

Låna talböcker

Du som har en läsnedsättning kan låna talböcker på ditt närmaste bibliotek. De har ofta många böcker på skiva att låna direkt.
Du kan också ladda ner direkt från legimus.se. Inloggningsuppgifter får du på ditt bibliotek.

Läs om talboken här och provlyssna på en liten del av Jymmy Karlsens Gåvan

Beskrivning

Den här boken vill synliggöra de resandes egna berättelser som finns arkiverade i Dialekt- och folkminnesarkivet i Uppsala. Här får läsaren ta del av enskilda personers tankar om resandekulturen. Det handlar om minne och framtid, om förtryck och diskriminering, men också om kreativitet och samhörighet. Redaktörerna är kulturvetare och etnologer med lång erfarenhet av arbete med nationella minoriteter och resandefolk

Lev och må
Britt-Inger och Ann redaktörer för boken

fredag 16 juni 2017

Ett steg framåt och sen är jag ledig

Nu har jag en veckas efterlängtad ledighet. Går inte på igen för än efter midsommar. SKÖNT!



I veckan har regeringen släppt lite info
Kulturdepartementet tillsätter utredning om inrättande av ett nationellt center för romska frågor
Regeringskansliet har beslutat om att ge en utredare inom Kulturdepartementet i uppdrag att närmare utreda möjligheterna för hur ett nationellt center för romska frågor ska kunna inrättas. I uppdraget ingår bl.a. att föreslå vilka specifika uppgifter centret ska ha, att utreda och föreslå om centret ska inrättas inom ramen för befintlig myndighetsstruktur samt att utreda hur romskt deltagande och inflytande i centret kan säkerställas.

och
Nästa steg? Förslag för en stärkt minoritetspolitik ID-nummer: SOU 2017:60
Utredningen om en stärkt minoritetspolitik föreslår flera åtgärder i sitt delbetänkande, bland annat att det införs en skyldighet för kommuner och landsting att anta dokumenterade mål och riktlinjer för sitt minoritetspolitiska arbete. Utredningen bedömer även att det finns behov av en nystart i fråga om statens uppföljning och samordning av tillämpningen av minoritetslagen och föreslår därför att uppdraget ska skötas av en ny särskild myndighet.

Ska bli spännande att se vad resultatet av detta kommer att bli

Nu ska jag njuta av ledigheten

Lev och må
Britt-Inger

söndag 11 juni 2017

vilken underbar helg

Fredag
Min odlingstunnel kom. Som jag har väntat och längtat till denna dag. Jag monterade den på fredag kväll. Jag njöt och stökade på med mina växter hela lördagen.


Söndag
Vi har blivit inbjudna till en vernissage på Nordanå. Antons skrotkaminer. Helt fantastiskt.



Bästa Teo var också med







tisdag 6 juni 2017

Äras den som äras bör Dinglarens väg - Vorsnos drom

Jag läste på Frantzwagner Sällskapets fb- sida att Jon Pettersson besökt årets språkvårdsseminarium i romska (romani). Seminariet anordnas i samarbete mellan Språkrådet och Skolverket varje år och årets seminarium var det 10:e sedan starten.



En bit in i texten står det att läsa att:

"Senare under den första dagen talade olika myndigheter om sina respektive uppdrag och sitt arbete som berör minoriteten romer och romani. Det var tjänstemän från Språkrådet, Skolverket och Myndigheten för tillgängliga medier som deltog. Besynnerligt nog framhöll Språkrådets chef att boken "Dinglarens väg - Vorsnos drom", är en ISOF-produktion - trots att den är skapad ideella krafter med anknytning till föreningen RUNG. ISOF's roll var som redaktör och den som skapade förutsättningar för utgivning, vilket är en oerhörd skillnad."

Av denna anledning kommer här ett klargörande:

"Dinglarens väg - Vorsnos drom", är skapad av ideella krafter där en del har anknytning till föreningen RUNG. Institutet Språk Och Folkminnes roll var att de gav ut ska boken och skapade förutsättningar för utgivning, mot att de fick lägga in berättelserna i sina arkiv. Dinglarens väg - Vorsnos drom är en bok gjord av Britt-Inger Hedström Lundqvist och Ann Hellman under det år de tillsammans med alla medskapare skrev boken. Den gjordes som ett demokratiskt projekt där de som finns med i boken tog många beslut tillsammans. Initiativet till boken var Britt-Inger Hedström Lundqvist och Ann Hellman, det var också de som samlade in allt material tillsammans med Linda Lundqvist. Alla inblandade är tacksamma för att ISOF gav ut boken och stod för de kostnaderna men produktionen tillhör de som skrev i den och ingen annan.


Lev och må
Britt-Inger

måndag 5 juni 2017

Fiskmåsen äter fisk och IS tar på sig skulden




Såg på nyheterna i morse och scannade av social media. 

Jag läser och ser att det som händer i vår värld, terror, IS, attentat och så vidare skapar en rädsla hos människor. Målet för terrorn är ”VI” vanliga människor, vilket skrämmer. Frågor väcks, osäkerhet och rädsla för att bli drabbad skapas. 

Då slog det mig att i de sociala medierna ökar toleransen för det extrema. Folk börjar dela rasistiska sajter med ursäkten ”inte för att jag brukar dela de här sidorna”. Människor delar inte sidorna för de är onda eller sympatiserar utan för att vår moraliska kurs ändrar riktning och våra principer luckras upp. Rädslor göder hat och gör oss mer mottagliga och toleranta mot det extrema. 

Jag går ut i min trädgård och gräver ner några buskar som jag fått från grannbyn. Tankarna fortsätter att snurra kring terrorattackerna som har hänt på senare tid.

IS rider på vågen av attentat och tar på sig allt, tveksamt om de ens ligger bakom dem. Varför gör det? Förmodligen för att deras vinst och deras makt ligger i människors rädsla. 

Vi matas med information från media, attentat, attacker, bomber, knivdåd, IS, islam osv. I rapporteringen skapar vi en hotbild som inte handlar om det extrema utan om vanliga människor som har en tro. Skillnaden mellan Trollhättan och det som rapporteras nu är att i Trollhättan pratades det inte ord om personens religiösa tillhörighet. Om vi tittar längre tillbaka så ser det likadant ut, ingen skräckpropaganda rapporteras om kristen tro i samband med attentaten. 

Börjar fundera på detta med religiösa fanatiker. Det har funnits en del i modern tid. Det är snart 40 år  sedan över 900 människor i sekten Folkets tempel begick kollektivt självmord eller dödades. I Knutby 2004 mördades det i religionens namn. Det finns massor av exempel på när kristna har begått terrordåd och dödat både sig själva och oskyldiga men i de fallen fördömer vi aldrig alla kristna generellt utan särskiljer sak och person.   

Ingen säger att ALLA kristna är onda utan dessa händelser lägger man på individnivå. Visst är det märkligt.

Jag börjar laga lunch och funderar på om vi håller på att skapa ett nytt judehat, fast nu handlar det om muslimerna. Lärde vi oss då ingenting av vårt senaste världskrig? Det jag hör från vanliga människor skrämmer mig. 

Media har ett ansvar att nyansera bilden men vi har också ett egenansvar att inte köpa allt som sägs om det som sker. Vi kan inte bara lyssna på det allmänna flödet av information och svälja det som fiskmåsen äter fisken som slinker ner, hel och i ett nafs. 

Det finns ingen sanning i att den som skriker högst har rätt. 

Vad är det hos oss människor som gör att vi så snabbt intar ett flockbeteende och ger oss på de som verkar vackla för att hjälpa dem att falla? Och sen, tillsammans med flocken försöka förgöra dem. På vilket sätt är vi då bättre än terroristerna? Det är samma hat som göder och skapar handlingen. 

Jag fortsätter gräva ner buskar i min trädgård och hoppas på att regnet inte kommer innan jag hunnit klart.