tisdag 30 december 2014

Dik Manusch tidnignen du måste läsa

Den 2 januari kommer det bli en pressrelease på Sensus i Skellefteå Västerbotten

På morgonen samma dag kommer jag och Helen finnas med i Svt 1, Västerbottens nytt. Patrik Samuelsson var förbi idag och intervjuade oss om tidnignen.

Tidningen kommer att finnas till försäljning ute på gatorna i Skellefteå, Umeå och Västerbotten, där tiggare finns, från den 12 januari 2015  Den kommer att kosta 50 kr och pengarna kommer oavkortat att gå till försäljaren.

Vår dröm är att denna tidning ska kunna tryckas i fler städer. Vi i SAMS kommer att tillhandahålla vårt material för nytryck av Dik Manusch i andra städer, under förutsättning att tillvägagångssättet är detsamma som i Skellefteå.

Mer info finns här
Presskonferens
Presskonferens:

2 januari, kl. 11
Sensus studieförbund
Kanalgatan 46B, Skellefteå

Kontakt:
sams.tidning@gmail.com

Chefredaktör: Britt-Inger Lundqvist, 073-1808932
Ansvarig utgivare: Helen Hugosson Strandemo, 070-395 29 98

söndag 28 december 2014

Året som gått

Jag började året med en ordentlig semester. Vilket så här i efterhand var välbehövligt. Jag laddade batterierna för ett händelserikt år.

Februari bestod av föreläsningar på bibliotek och skolor, skolarbeten, intervjuer av tidningar i samband med debatten om "tattarregistreringarna".

Mars fortsatte mitt pluggande, Norran gjorde ett reportage om mig, försäljningen av resandehjulen kom igång. Jag var på Vitbokssläppet i Stockholm blev intervjuad av radio och tidningar samtidigt som vi släppte en debattartikel om en sanningskommission. Som avslutning på mars var jag med på berättarfestivalen och blev intervjuad i radion.

April blev det en debattartikel om resandefolket och upptakten till arbetet i Krämarstan. Jag var på mentorskapsutbildning med RFHL och föreläste på Socialistiskt forum i Umeå.

Maj seminariet ”Rasism i Folkhemmet – Romers kamp för medborgliga rättigheter” där jag deltog gick av stapeln. Intensiva dagar, veckor i Krämarstan och arkeologiska utgrävning och jag blev med hemsida.

Juni jag publicerades i Inte en främling. Arbetet med Krämarstan fortsätter, nu finns planer på en bok.

Juli förlag till boken är klart Språk och folkminnesarkivet i Uppsala är intresserade. Allas veckotidning publicerar ett reportage om mig och jag deltar i hantverksdagarna i Finnerödja.

Augusti Finnerödja marknad sen blir det kursändring på bokfronten och vi tappar finansiärerna. Ny bokidé som förlaget nappar på den. Jag och Ann bestämmer oss för att fortsätta med boken i egen regi. Ett intensivt bokarbete börjar nu.

September vi har hittat en ny metod i vårt arbete med boken. Vi har ett intersektionellt lösnigsfokus och har haft hela tiden. Ett slags demokratiskt process. Föreläsningar, möten och fler tidningsreportage.

Oktober intensivt med bokskrivandet. Titeln på boken föds Dinglarens väg -Vorsnos drom. Möten föreläsningar och reportage både andras och egna. Jag blir bland annat ombedd att skriva i i Raoul Wallenbergs blogg om de fem olika minoriteterna. Nu börjar också mitt engagemang i tiggarna i Skellefteå ta ordentlig fart. Vi startar föreningen SAMS -Se alla tiggare i Skellefteå där jag blir ordförande. Planer för en föreläsningar om nationella minoriteter tar form och en konstutställning av resandekonstnärer, allt i samarbete med Sensus

November arbetet med boken fortsätter. Planering kring seminarieserien och konstutställningen framskrider. Jag deltar på MR dagarna och sitter i en paneldebatt om aktivism och minoriteter. Tidningsskriverierna fortsätter, har tappat räkningen vid det här laget.

December boken går in i slutfas, ett intensivt arbete som slutar med att jag och Ann åker ner till Uppsala och lämnar över manus. Boken kommer släppas hösten 2015. Jag blir nu engagerad i gatutidningen Dik Manusch och iklär mig rollen som redaktör. Ett intensivt arbete inleds och tidningen ska vara klar mitten januari 2015. Den ska bli skillnaden mellan att stå på knä och få räta på ryggen, få tillbaka sin stolthet och tjäna pengar istället för att tigga.

Jag kommer börja 2015 med en presskonferens tillsammans med Helen för att sen göra precis som jag gjorde 2014 och ta en lång semester. Väl mött igen 2015

torsdag 25 december 2014

‪Följ Kims uppmaning och #‎öppnaporten‬ så folk slipper frysa ihjäl

Den första snön har kommit till Skåne.
Det innebär att det kommer bli kallare.

Bara i natt räknar SMHI med drygt 10 minusgrader.
Dessvärre skiter kommunerna i hemlösa människor idag.
Några öppna lokaler eller fler härbärgen är inte i sikte.

Det innebär att människor riskerar att dö och få allvarliga frostskador m.m.

Förra året dog åtminstone en hemlös man i Malmö. Han frös ihjäl.
I år riskerar än fler att dö. Människor sover under presenningar på bar backe. Ett par millimeter plast är det enda som skyddar mot de iskalla vindarna. Det krävs inte mycket till att förstå att det är ohållbart.

Ingen kan göra allt men alla kan göra något.
En simpel sak som kan vara en skillnad mellan liv och död är att öppna sin port. Låt din trappuppgång stå på glänt så att människor kan söka sig till värmen. De få plusgrader som finns i din trappuppgång innebär att någon kan värma sig eller sova ut en stund.
Med det sagt, öppna porten ikväll.

Det kommer bli kallare och klassamhället ser inte ut att avveckla sig själv den närmsta tiden. Din handling gör skillnad, civilkurage funkar nämligen på det sättet.

P.s. sprid gärna ordet. Men framförallt; ‪#‎öppnaporten‬




Kim Fredriksson 


Ps.
I Skellefteå har det varit över -20 vilket gör Kims uppmaning mycket viktig. // Britt-Inger

söndag 21 december 2014

God jul och gott nytt år


Full rulle på tidningsfronten och julmat i en salig röra just nu. Ska bli skönt när tidningen är klar, utgivningen beräknas till mitten på januari. Julen kommer firas med familjen och i januari kommer jag och Roger åka på en välbehövlig semester. Det har varit en hektisk höst, ska bli skönt med lite vila.

Han en bra jul nu alla och ät inte mer än ni orkar. Får ni inga julklappar så är det bara att inse att ni kanske måste bättra på er snällhet, fast å andra sidan får de som absolut inte förtjänat några julklappar det i alla fall. Så gråt inte över spilld mjölk utan drick julmust i stället och ha de så bra alla där ute

God jul
Britt-Inger

lördag 13 december 2014

Dinglarens väg - Vorsnos drom och Dik manusch

Hemma efter en resa först till Uppsala där vi lämnade från oss manuset på boken. Sen blev det att sova en natt i Sth hos Ann innan jag återvände hem igen.

Det var spännande att lämna ifrån sig manuset efter att ha jobbat så intensivt det senaste halvåret. Det känns lite som att det fattas nåt, samtidigt som det är helt underbart att boken går in i nästa fas nu. Jag får nästan nypa mig i armen för att fatta vilket otroligt material vi har fått ihop och vilka fantastiska berättelser som har kommit in. Att det skulle bli bra berättelser det trodde jag men de här är magiskt bra.

Hösten 2015 kommer Dinglarens väg - Vorsnos drom vara klar och vi kommer ha den i handen, vilken känsla.

Nu ska jag ta itu med gatutidningen och de bidrag som kommit in till den. Det känns som att jag och Helen har lite att göra en tid framöver. Tanken är att vi ska sätta ihop den i mellandagarna och sen ska den ges ut i januari. Människor levererar verkligen nu, på Norran ställer personalen upp på sin fritid för att redigera, layouta och designa tidningen och Norran kommer stå för trycket. Helt otroligt skönt att omge sig med människor som är engagerade.

Vi har fått in massor av reportage av etablerade journalister, författare och andra. Vi kommer så klart vara lite lokalpatrioter och se till att våra lokala reportrar får vara med också. Vill du vara med och bidra skicka in till sams.tidning@gmail.com

Nu ska jag försöka vakan till liv efter en natt på tåget, kaffe, kaffe och åter igen kaffe.

Lev och må
Britt-Inger

torsdag 4 december 2014

Dinglarens väg - Vornos drom

Unik bok om Resandefolket Fria Tidningar gjorde ett reportage om Dinglarens väg - Vornos drom.

"För första gången berättar personer från resandefolket sinti själva om sin historia och sin framtid. I boken som ges ut nästa år finns texter om allt från klass och identitet till homosexualitet och kyrkan.

Dinglarens väg – Vorsnos drom (vår väg) innehåller texter av personer som definierar sig som resande eller har kopplingar till resandefolket, som är den största av fem undergrupper inom den nationella minoriteten romer. Formellt sett är etnologerna Britt-Inger Lundqvist och Ann Hellman författare till boken, men Britt-Inger Lundqvist är noga med att betona att det är samtliga medskapares bok. Ungefär 30 personer har hjälpt till med boken, till exempel med texter eller bilder. 25 av dem tillhör resandefolket, precis som Britt-Inger Lundqvist själv.
– Det har aldrig hänt förut att resandefolk har fått berätta på det här sättet eller att någon har lyckats samla så många resande på ett ställe. Den här boken kommer att bli så speciell för resandefolket. De har gömt sig så länge, säger hon."

Citat ur Dinglarens väg – Vorsnos drom

”I det moderna och toleranta Sverige heter det diskriminering och övergrepp. Något ansvar eller någon sanningskommission vill etablissemanget inte ta eller ha.”
Kim Fredriksson

”Jag vill inte att mina barn ska behöva känna den där skärande smärtan i hjärtat efter att ha fått orden ”jävla tattarjävel” skriket rakt i ansiktet för tusende gången.”
Tintin Elander

”Det finns många starka kvinnor inom resandefolket, kanske för att vi får lära oss från början.”
Nathalie Rommestam

tisdag 2 december 2014

Låt inte historien upprepa sig, se människan

Jag satt i bilen och lyssnade på radion där SD fällde regeringens budget. De säger sig ta ansvar, samtidigt som ett nyval kommer kosta miljarder. De säger också att de kommer fälla alla regeringar som inte anammar deras invandringspolitik. Hur ansvarsfullt är det?

Antingen är ni med oss eller så är ni mot oss, är SD,s politik. Det fanns en herre, med mustasch, i början av seklet som körde ut samma budskap och han lyckades komma långt. Undrar om det är hans koncept de kopierar nu? Kaoset som blir, otydliga budskap och revirtänkande politiker gynnar just en sån politik. Sveriges partier kan inte ingå i ett samarbete med SD, det skulle återupprepa den historia som de fortfarande inte har gjort upp med.

De etablerade partierna måste kanske se de små grupperna och inte låta SD äga deras frågor. Se människorna. Vanvården är ett sånt område som de etablerade partierna behöver se. De kanske inte ger så många röster för de etablerade partierna, men de kan gör hela skillnaden för SD. Det samma gäller till exempel resandefolket och pensionärerna låt inte SD äga dessa frågor.

SD vänder sig till människor som vill bli sedda och de ser dem, de erbjuder dem en röst och fångar deras intresse och deras röstande. De ställer dessutom grupper mot varandra för att vinna röster. De etablerade partierna måste börja se dessa grupper, det är de som kan vara skillnaden mellan att SD kan påverka eller inte. 

SD följde inte praxis, nähä så konstigt då! De är inte ett parti som alla andra. De följer inte gängse normer. De lovade pensionärerna mer pengar, men fällde den regeringen som kunde ge pensionärerna mer pengar. SD kommer använda de grupper som de kan för att nå sitt mål och när/om de når målet är dessa grupper förbrukade. Känns det igen? Ni minns mannen med mustaschen, vad hände när han kom dit han ville. Då krossades rutorna runt om i landet och världen slogs med häpnad över den grymhet som skedde.

Tänk efter före
Britt-Inger

lördag 29 november 2014

Snowpride i Skellefteå

Jag missade själva tåget, det hade visst varit över 1000 personer. Härligt Skellefteå. Jag tog en massa bilder men min fåne bråkar med mig så jag får inte tag på bilderna. Några av bilderna ska nog få vara med i boken när jag lyckas få ut dem ur luren. Högst irriterande. Men uppenbart är att Snowpriden blev en lyckad tillställning fast vi ingen snö hade.

Lev och må 
Britt-Inger

fredag 28 november 2014

En händelserik vecka

Den nya föreningen är bildad, SAMS, se alla människor i Skellefteå. Jag har också pratat med två olika tidningar, Folkbladet och Fria Tidningarna. Folkbladet skriver en artikel om EU medborgarna, alltså tiggarna och Fria Tidningar skriver om boken, Dinglarens väg - Vorsnos drom.

Telefon har gått varm och mötena har avlöst varandra. Kan inte säga annat än att det är skönt med helg nu.

Lev och må
Britt-Inger

onsdag 26 november 2014

Lång natt utan sömn

Nu sitter jag här och kan inte bättre. Sömnen vägrar infinna sig, huvudet är fullt av tankar. Det händer ofantligt mycket just nu, ny förening bildad, boken i slutfas, tre nya projekt på gång. Jag har också tagit kontakt med en massa människor bokat in en massa möten och i morgon ska jag möta en tidning för ett reportage om vår nya förening.

Jo, just jag har sökt två nya jobb också. Ja ja vi får se hur det går med allt, kommer tid kommer råd. Har också fått ett erbjudande som inte gick att tacka nej till, fast om det blir nåt vet jag inte ännu. Mycket att tänka på, mycket att fundera kring. Men nu ska jag nog gå in till gubben snart igen och lyssna på hans sovljud och svära över att jag inte kan sova.

Sov gott
Britt-Inger

söndag 23 november 2014

Boken i slutfas

Nu är vi i slutfas på vår bok, jag och Ann, en sista genomgång, invänta eftersläntrarna, gå igenom historiken en gång till och lite annat plock. Sen ska vi lämna ifrån oss vårt manus och nästa fas i bokens liv inträder.

Vilken grym bok detta kommer bli, vilket dynamitpaket. Ju fler gånger jag går igenom materialet ju mer inser jag vilket avtryck den kommer att göra. Nu ska jag återgå till materialet och låta bli att tänka på dess storhet utan bara fokusera på orden igen.

Lev och må
Britt-Inger

fredag 21 november 2014

En lugn vecka till ända

Den här veckan har jag tagit det ganska lugnt. Jag har laddat batterierna och nu sista dagen på veckan startade ett nytt projekt upp. Känns som jag har hittat rätt samarbetspartners på de flesta områdena nu.






Paneldebatten väckte många tankar nu gäller det bara att sätta dem i verket.

Lev och må
Britt-Inger

måndag 17 november 2014

Från Finnerödja till MR dagarna

Vardag, måndag, vanlig dag. Jag har landat hemma efter att ha haft två minst sagt hektiska veckor. Först en och en halv vecka i Finnrödja, arbete, arbete, arbete. Vilken grym bok det här kommer att bli,  det lyfter sig över det vanliga mer och mer för varje berättelse som kommer in. Det kommer vara värt allt slit och allt arbete utan betalning när jag håller den i min hand, det vet jag.

Att vända ett nederlag, till något bra är en sån seger. Besvikelser och svek bleknar sakta bort och ersätts med glädje och tilltro. Det handlar bara om att omge sig med människor som man kan lite på och som tror på det man gör, då kan man flytta berg. 

Efter Finnerödja blev det tre dagar i Umeå, MR dagarna. Som avlutades för min del att jag var med i en paneldebatt om Aktivism bland minoriteter och urfolk. Jag landade hemma i soffan på söndagen med huvudet fullt av intryck, idéer och projekttankar. Jag måste hitta någonstans för mina projekt att bo. Vi får se vad framtiden har att ge.

Lev och må
Britt-Inger

lördag 8 november 2014

Se Alla Människor i Skellefteå

Nu har det bildats en förening i Skellefteå som ska hjälpa de som ska hjälpa de utsatta i Skellefteå. En förening som har som mål att Se Alla Människor i Skellefteå. Jag är så glad att jag får vara med i den här processen, detta samarbete som är över gränserna i vår lilla stad och som har fokus på de svaga i vårt samhälle.

Jag kommer uppdatera om vårt arbete längre fram och ett kontonummer om du vill vara med att sponsra vårt arbete.

Lev och må
Britt-Inger

lördag 1 november 2014

Romer, tiggare och Vorsnos drom

Vilken vecka, när nyheten om vårt arbete med romerna i Skellefteå kom ut blev det fullt pådrag. Tidningar,radio och tv alla sorters media har vi varit och pratat i. Det har också ringt privatpersoner som vill veta hur vi har gått till väga, andra har frågat hur stor budget vi har haft, svaret på den frågan är 0 kronor förutom ett stort engagemang och medmänsklighet. Vissa saker går inte att mäta i kronor och ören.

Vi har också pratat med kommunen och hur de ska förhålla sig till tiggarna på våra gator och torg. De skulle ta ett politiskt ställningstagande för kommunen och återkomma, de har inte hört a sig ännu. Frågan är hur man ska tolka deras tystnad.

Just nu är jag i fjällen och hämtar krafter, för nästa vecka åker jag till Finnerödja. Där ska jag och Ann jobba vidare på vår bok. Som det ser ut just nu håller vi tidsplanen. Vorsnos drom

Lev och må
Britt-Inger

måndag 27 oktober 2014

Några romer flyttar in och andra ska avhysas

I kväll har det varit inflyttningsfest. 

Dagen början med flytten till församlingen som upplåtit sina lokaler för att ingen ska behöva frysa i vinter. Glädjen visste ingen gräns när alla insåg vad de blev erbjudna. Sen rustades det för fest.

Det som händer i Skellefteå är fantastiskt, där olika församlingar, föreningslivet och vanliga medborgare har gått ihop för att hjälpa de som har i störst behov i vårt samhälle. Jag kan säga att jag är stolt över schtaan idag och den vilja till samarbete som finns här.

Det har fixats med sängar, madrasser, lakan, täcken och allt annat. Vilken fantastiskt samverkan. Jag åkte dit vid 14 tiden och då var allt klart. Efter det åkte jag och mötte upp Linda tog med mig Teo för att sen åka tillbaka igen vid 18 tiden. Då var det fest och vilken fest sen, samhörigheten och värmen visste ingen gräns. Vi pratade med händer och fötter, på svenska, engelska och romani och tack och lov så fanns där också en tolk. Helt underbart, nu behöver ingen frysa i vinter.

Det kommer öppnas ett konto där man kan skänka pengar till de kostnader som finns runt boendet i första hand och sjukvård i andra hand. Jag återkommer med uppgifter om detta.

Nu har jag bara en sak till att säga JAG ÄLSKAR SHTAAAAAN



Samtidigt i Umeå skriver Linda och Gini på HVT att; "Det har varit en lång dag. Vi har ordnat fotogenlampor till vagnarna. Imorgon kommer tio batterier så att man kan ladda och skifta. Vi hade med en dator och en romsk film (Gadjo dilo) som några satt och tittade på. Vi pratade vår romska historia i andra änden på vagnen när vi fick nyheten om att avhysa romer som inte bor på hotell, camping eller är inneboende.

Det är förvånande att en kommun först betalar sig fri med en samordningsslant och därefter inte tar något som helst ansvar för sina innevånare. Möte hit och möte dit och ur det kommer en kyla som inte liknar det Umeå jag känner." 


I tidningen står det att läsa att de ska avhysas. Varför kan inte Umeå när Skellefteå kan? Umeå staden som är vår kulturhuvudstad hjälper inte de som behöver hjälpen bäst, hur kommer det sig?
 
Hjälp hjälpa romerna i norr det är kallt gör skillnad sätt in på 187-6515 VIKTIGT märk med TIGGARE 

lördag 25 oktober 2014

Hjälp Västerbottens tiggare

Hjälp hjälpa romerna i norr det är kallt gör skillnad sätt in på 187-6515 VIKTIGT märk med TIGGARE 




Ett meddelande från deras sida 

Ni som har skänkt pengar till föreningskontot vi lagt ut tidigare. Tack!

De är borta nu, och har därmed varit till nytta! Vill ni skänka mer, så gör gärna det på bg 187-6515. Märk det ”tiggare” så det kommer rätt! (OBS VIKTIGT!) Just nu prioriterar vi VÄRME, till gamla och barn för pengarna!

3 husvagnar stod utkylda. I en vagn låg en kvinna och kräktes och var sjuk, skakade som ett asplöv. Hennes man hade försökt ringa alla kontakter han hade, men ingen kunde hjälpa. Pingstkyrkan fick han inte ens tag på. I nästa vagn bodde en kvinna, gravid i snart sjunde månaden, hennes man, och en dövstum kusin. De har inget batteri heller, så en ensam liten ficklampa dinglade i taket.

Sista vagnen var en stor familj. Flera äldre kvinnor, en av dem grät för att hon frös så hemskt. Det har regnat i Umeå idag, och hon var nedkyld efter att ha tiggt på stan i flera timmar, och sen sätta sig i en kall vagn.

En husvagn utan el, är bara ett vindskydd. En hundkoja med tunna väggar.

- Har du pengar som du kan bidra med? Sätt gärna in på bg 187-6515. Märk det ”tiggare” så det kommer rätt! (VIKTIGT om det ska till Västerbotten, eller tiggare)
- Har du en batteriladdare och ett eluttag, så ta gärna hem ett av husvagnarnas batterier och ladda. Det tar ca 24 timmar. Eller åk dit med ett begagnat, ej uttjänt batteri?
- Vill du ge en familj en hel vecka i värmen? Gå då ner till parkeringen där de bor, fråga efter en tom gasoltub, åk till Statoil några hundra meter bort, och byt in den för dryga 600-ingen.

Annars behövs mat (kött, ägg, potatis, tomat, olja, tomatpuré, bönor, brygg/espressokaffe, socker)

/Linda


Hjälp till och gör skillnad
Britt-Inger

fredag 24 oktober 2014

Dinglarens väg - Vorsnos drom

Jobbar med lite texter som har kommit in. Det kommer bli en helt fantastisk bok, jag är så glad att vi fortsatte med det vi hade påbörjat.

Titeln är klar, Dinglarens väg - Vorsnos drom. Vilken unik bok det här kommer bli, vi räknar med, eller i alla fall hoppas på att den ska finnas i butik till hösten.


Lev och må
Britt-Inger

måndag 20 oktober 2014

Ubåtsjakt i den svenska skärgården, igen



Skymningen faller, lampan är släckt, jag sitter framför teven och ser på nyheterna. Mörkret utanför varslar om oroande nyheter. Nu hör jag, Putins ubåtar är i skärgården och nafsar på Sveriges stränder. Den gamla ryss-skräcken knottra sig ända ut i tårna hos människorna i vårt avlånga land. Är det dags, är det nu det ska ske, ska vi som bor i Sverige och levt i fred så länge nu dras in i krig. Bli ockuperade. Vad har lilla Sverige att sätta emot? Vem ska hjälpa oss, vem ska rädda oss? Vart ska vi fly undan bomber och granater. Vem vill ta emot oss i fjärran land?

Vi minns Sovjet-ubåten U137 och alla de spekulationer som var då. Nu har vi blivit världsnyheter igen, fått strålkastarljuset på oss från press och nyhetsbolag. Nu är ryss-skräcken här igen och vi som har rustat ner vårt försvar, hur ska vi klara oss?

Minns 80- talet och den ubåtshysteri som var då. Sverige gick in i red alert, folk såg ubåtar överallt, paniken låg på lur i hus och hem. Hur skulle det gå? Tänker än en gång tillbaka och minns med ett leende på läpparna hur det hela slutade. En fiskare hittade ubåten allt medan den svenska marinen letade och letade. U137 hade fastnat på ett grund och förde ett fruktansvärt liv i sina försök att komma loss. Tänk er fiskarens förvåning när han upptäcker den mest jagade ubåt som funnits i Sverige någonsin mitt framför sina ögon, på ett grund. 

Luras vi av SVT:s vinklingar? Är det ryssarna som gömmer sig under ytan i våra farvatten? Finns det kanske ett intresse från amerikanarna att hålla svenskarnas ryss-skräck vid liv? Många hånade den hysteriska jakten som uppstod för 20 år sedan. Det fanns de som menade att militären jagade djur som hade sina bon i vattnet och att försvaret startade ubåtsjakter för att få större budget. Var det Nato och inte Ryssen som snokade längs de svenska kusterna? Kanske vill de inte att vår försvarsbudgeten ska minska mer, kanske vill de att vi ska rusta upp så vi kan mota Olle vid grinden.

Vi ser nu bilder på teve på möjliga objekt som "bedriver främmande verksamhet under ytan" enligt experterna. Försvarsutskottet kallar till möte medan 200 personer letar vidare efter den främmande verksamhet som pågår under ytan. Allt medan Ryssland rustar upp och uppträder allt mer offensivt i vårt närområde. Och vi som har sålt ut vår försvar, avskaffat den allmänna värnplikten, hur ska det nu gå?  

"Att få upp en ubåt är en omöjlighet" säger de på teven. Vilket förmodligen är sant. På 80- talet var det ett snöpligt avslöjande som ubåtskapten gjorde när han gick på grund med sin farkost, men det var hans avslöjande. Det var inte den militära operationen som röjde ubåten utan kaptens förkärlek till flaskan. 


I Kungälv dök det upp, efter den förra ubåtsincidenten, en egen ubåt, en som finns kvar än idag. Ett monument över den moralpanik som uppstod den gången, kryddat med lite Göteborgshumor.

Vi har haft ett maktskifte i landet och den nya regeringen vill nu rusta upp det försvar den förra regeringen rustade ner. Miljontals kronor i material slumpades bort under nedrustningen och NATO hägrade. Men lika lite som jag vill ha Ryssen i landet vill jag vara ägd av NATO.  Hur man än tänker kring det drama som nu har uppstått i våra farvatten måste man säga att den "främmande verksamheten under ytan" kom mycket lägligt i tider när försvaret ska rustas upp och budgeten som ska planeras. Ute faller skymningen och lampan är släckt, är det kanske ett ubåtsljus som blinkar där borta i fjärran.

Lev och må
Britt-Inger

torsdag 16 oktober 2014

#göraskillnad Minoriteten romer

I går publicerades mitt bidrag till #göraskillnad
Läs hela inlägget här   Minoriteten romer 

 


"Punkt nummer 58 på listan utmanar oss att läsa på och utbilda oss om kulturer vi inte är bekanta med. En av grunderna för ett medmänskligt samhälle är kunskap om, och förståelse för, varandras likheter och olikheter. Därför har vi bett Britt-Inger Lundqvist skriva om minoriteten romer och de olika grupper som ryms inom detta samlingsnamn."

Och jag tackade så klart ja utan tvekan. Jag tycker det är bra när alla fem grupperna får synas. 

onsdag 15 oktober 2014

måndag 13 oktober 2014

Gästbloggare Sabina Wall: Vem kan svara på Levinas fråga "VEM gör så?!"

Det är med mycket känslor i kroppen som jag skriver detta, ämnet som länge berört mig är de stackars tiggarna i Umeå. 

I lördags åkte jag till klossen där jag pratade och umgicks med Linda, Gini och Theo. 
 
Jag fick följa med till lägret om jag ville, ett läger jag gått och kört förbi i stort sett varje dag då jag bor knappt ett kvarter därifrån.  
 
Det förvånade mig att de utan problem kom fram och pratade med mig där jag stod själv, jag hade nog varit mer tillbakadragen och försiktig inför en helt främmande människa om jag varit i deras situation. Både Linda och Gini är för dem välkända ansikten men jag blev väl mottagen.
 
Det var med tungt bröst jag pussade mina barn och kröp ner i min varma säng den kvällen, tanken på att det ligger människor UTE i tält och sover gjorde och gör det väldigt svårt att somna. Att jag ska behöva känna så gör mig förbannad, förbannad på att de högre uppsatta kvinnorna och männen blundar för detta. Hur sover ni om natten? Ägnar ni ens en tanke åt dessa stackars människorna här ute?!

I gå rkväll tog jag med mig Levina upp på OK för att handla fil och russin till kvällsfikat. Levina är en brutalt ärlig 3 åring som oftas endast fokuserar på sina egna bekymmer och har svårt att sätta sig in i andras. 
 
 
 
Vi tog bubblan dit och möttes av en bil som åkte, ett par tiggare, som vinkade glatt då de såg att det var jag. Jag vinkade leende tillbaka och fylldes av glädje. 
 
Vi gick in, Victor stod inne och värmde sig så han hejade och vi pratade lite innan jag och lillan betalade. På utvägen vinkade hon hejdå, trots att hon varken vet vem han är eller vad vi sa då vi pratade.

Väl i bilen såg jag att hon funderade på någonting så jag frågade vad hon hade på hjärtat. Hon undrade om Victor var en av alla som bodde i tälten. Med en klump i magen svarade jag "ja, tyvärr" och möttes av en ledsam blick från en annars väldigt glad och livfull flicka. Hon tog ett djupt andetag och sa att hon blev arg på mig, arg för att jag inte berättat det förut. Hon ville genast hem och hämta sin säng och ge den till dem, hon ville hämta sina gosedjur så hon dom hade något annat än varandra att krama om till natten. 
 
Jag förklarade att hur mycket hon än ville ge bort sin säng så behöver hon den själv, något hon insisterade på att hon inte gjorde. Vi pratade vidare om allt detta och hon undrade varför dom inte fick ett hus eller någonstans att bo eftersom det, "är så jävla kallt ute mamma". Jag lät henne komma undan med den svordomen och förklarade att de som bestämmer här i Umeå inte vill det. Här tände hon till riktigt och skrek ut; "Vem gör så?! VEM GÖR SÅ MAMMA?!! Jag ska prata med några killar och säga att så får man inte göra!". 

Stora och små muggar
Foto: Frida Starck Lindfors

Jag kan inte hjälpa att tycka att detta är rätt komiskt, om än tragiskt. Här har vi en 3 åring (!!) som direkt hon får höra om tiggarnas situation är beredd att ge upp sin egna flicksäng och sin gosedjurssamling för att hjälpa. Att till och med en liten flicka förstår att det är fel, en liten flicka vars största problem just nu i livet är att inte få det hon vill. Detta får mig att tvivla på de som "bestämmer", 
 
VAD gör ni egentligen? Och hur länge har ni tänkt blunda? Vintern närmar sig med stormsteg och graderna sjunker allt lägre och ni gör ingenting. Ska människor behöva frysa ihjäl innan det sker någon förändring?! Kan inte säga eller tänka annat än som Levina, VEM gör så?!
 
 VEM gör så?
Sabina och Levina

lördag 27 september 2014

Gästbloggare: Mannen med guldringarna har ordet. Tankar om en bok

Att pengar är viktiga det har jag förstått. Att man är oense om frågor är inte så konstigt. Ett liv består av både plus och minus, upp och nedgångar, men livet går vidare ändå. Att man i ren ilska, i stunden, säger överilade saker tror jag många kan känna igen sig i. Men ett av mina barn har hängt ut mig i en bok. Han säljer mig för några silverpenningar för att komma i rampljuset igen.

Känslan när man läser boken är som när djävulen läser bibeln och man kan undra om det är värt det? Fast i hans värld är kanske rampljuset mer värt än relationen. Det finns alltid mer än en sanning eller två sidor på ett mynt. Lågvattenmärken finns och registreras, rektionen kanske inte blir den förväntade, med besvikelsen är total. Jag vet egentligen inte hur jag förväntas reagera, men räkna med överraskningar, man vet aldrig hur orden landar hos den andre parten. Det finns alltid en sändare och en mottagare i ett budskap, för visst kan man kalla det ett budskap när det finns en så tydlig adress.

Att man som före detta missbrukare har haft ett brokigt liv är inte så konstigt. Ett liv som inte varit roligt vare sig för missbrukaren, dennes barn eller för offren av missbruket. Jag vet att mina barn, plus min sambos barn, har fått ta oförtjänt mycket skit för det jag drogade för 25 år sedan. Att jag som missbrukare burit mig illa åt är inget jag förnekar. Men när man har varit drogfri i 25 år, byggt upp ett nytt liv, fått det att fungera och försökt att återanpassas i det nya livet kan man tycka att ett erkännande kunde vara på sin plats.

Tyvärr är de erkännanden som jag har fått av min omgivning lätträknade. Här träder det Norrländska alternativet in, lyckas du som före detta missbrukare hamnar du i en ny situation. Då får du konfronteras med avundsjukan och missunnsamheten för att du har återtagit makten över ditt liv. Att du har det bra stör andra, som före detta missbrukare vill man kunna fortsätta trampa på dig. På samma sätt som vi idag trampar på tiggarna på våra gator. Det finns alltid ett vi och ett dom, så andra kan se sig som den bättre parten.

Klarar du dessutom av att skaffa dig lite tillgångar, hur mycket du än har jobbat och slitit för att få ihop det, trampar du direkt på en öm tå. Tillgångar är status, i samhället mäter vi oss med prylar, ju fler prylar ju högre status. Omgivningen förringar nu dina prylar, av guldringar bli du en "zigenare", av en skjorta blir du gay och köps det en traktor är det nåt annat fel. Allt blir fel, för hur har du råd, har du stulit det, varför ska du ha, vilken fin bil, du har säkert skattefifflat jag känner folk på skattemyndigheten, hur kan du....... håll dig i rännstenen, stör inte ordningen. Hur var det nu, jo just det, "den som har mest grejer när han dör vinner" och det gillar inte alla. 

Ett känt faktum är att missbrukare är ofta kreativa, när man dessutom nyktrar till och ser klart vill man kanske hjälpa andra. Men det faller inte alltid i god jord, speciellt när man inte varit närvarande med sina egna barn. Nu går inte det som har varit att förändra, det enda man kan försöka påverka är det man har framför sig. Att göra två fel blir inte ett rätt och inte heller förändrar ett rätt de fel man gjort tidigare.

Det som är allra tråkigast är när ens egna ser på en med missunnsamhetens och avundsjukans ögon. Kanske är det Luther som gjort sina avtryck i den Norrländska myllan. Jag har inte varit någon närvarande förälder (i faderskapsintyget är jag fortfarande förälder), jag har gjort många fel och det ska gudarna veta att jag inte varit någon helyllekille. En frånvarande förälder kan orsaka mycket sorg och saknad. Men i min frånvaro är det inte jag som präglat mina barn under deras barndom, det har andra gjort. Så att anklaga mig för det som hände i barndomen är nog lite missriktat, jag var inte där. Jag vill inte förringa de känslor som mina barn  har eller deras upplevelser. Men att få ett livslångt straff för det man gjorde när man var ung kan inte heller vara rätt. Jag valde nykterheten för 25 år sedan.

Misstroendet lever vidare genom åren. För några år sedan åkte vi, jag och sambon, för att titta på en sommarstuga som en av sönerna hade köpt. Vi kom dit och gick runt, när det kommer två personer, en man och en kvinna. Kvinnan visade sig vara den som sålde huset och mannen skulle hämta nycklarna.

Kvinnan undrar vilka vi är och vi berättar det, när hon insåg vilka vi var började hon smussla med mannen. Det var uppenbart att hon tyckte det var obehagligt med oss, mannen såg bara generad ut. Hon ville inte låsa upp åt oss så vi kunde se huset, det var nyskurat. Hon ville inte ville inte vi skulle gå upp på bron heller, för det var nysopat. Hon viskade till mannen som skulle få nycklarna om vilken postlåda som tillhörde huset och ville inte visa hur man satte på och stängde av vattnet så länge vi var kvar.

Vi åkte ganska snabbt därifrån med en obehagskänsla, vad hade de sagt till henne om oss? Vem hade sagt något och varför? Ingen av oss hade träffat kvinnan tidigare, hon kunde omöjligt veta vilka vi var utan kunde endast fått kännedom om oss genom det andra hade sagt. Vi vet fortfarande inte om kvinnan har återhämtat sig efter mötet med oss.

Det här bara en händelse av många som hänt genom åren, men att bli avpolletterad som pappa i en bok är ett lågvattenmärke på sandlådenivå. Det man kan fundera på är hur länge arvsynden ska få leva kvar. Varför är det så viktigt att smutskasta och föra över all skit till andra. Jag har aldrig stängt dörren för mina barn men jag har heller aldrig tvingat mig på dem. Jag vet att jag inte alltid varit välkommen att vara delaktig i deras liv, till viss del självförvållat. Jag har därför alltid tänkt att det har varit viktigt att mina barn ska ha makten över vårt umgänge.

Jag är ingen isbit, det finns säkert förklaringar till varför mitt liv har sett ut som det har gjort, men man kan inte hela tiden skylla på hål i pottan och trasiga leksaker, var och en av oss har ett eget ansvar över våra egna liv.

Sen kan man ju alltid fundera på när nästa bok kommer, vem drabbas då? Och för de som tror att jag ska börja om att dricka, ni misstar er, det nöjet har jag inte tänkt att bereda någon.

Gud ge mig sinnesro 
att acceptera det jag inte kan förändra
Mod att förändra det jag kan
och förstånd att inse skillnaden
 
Med vänlig hälsning "Zigenaren"

Ps. Du som läser det här, döm inte, för nästa gång kan det vara din tur. Ds

tisdag 23 september 2014

Hus till salu

Nu säljer vi vårt hus.
Vill ni ha tag på ett billigt bra boende med möjligheter för att starta en egen verksamhet så är Forsbacka rätta ställer för för dig. Eller om bara vill ha tag på ett bra boende med ett stort garage med golvvärme för att meka i.

Mäklarens bilder och beskrivningar av huset







Sprid gärna budskapet vidare








Lev och må
Britt-Inger

måndag 22 september 2014

Hjälp Västerbottens tiggare

Så var vi hemma igen, just lagom till att första frostnatten kom. Det har varit lite turbulent ett tag, men när allt har lagt sig så kommer lösningarna. Marita spådde mig i Finnerödja och sa att mina skyddsänglar fanns runt mig och skulle hjälpa mig men jag var tvungen att var uppmärksam. Kanske är det mina skyddsänglar som har trätt in för det mesta har löst sig.

Jag fick ett telefonsamtal här om dagen som gav mig ett stort hopp om framtiden och som signalerade att allt arbete inte behöver vara förgäves. Vi får se vad som händer och hur mina skyddsänglar tänker hjälpa mig.

I veckan har jag några möten kring tiggarna i schtaan och på söndag ska jag till Umeå och prata lite.

Vill ni vara med oss att fortsätta hjälpa de som behöver det bäst i vårt samhälle sätt in pengarna på bg 187-6515 och märk inbetalningen med TIGGARE






Lev och må
Britt-Inger

lördag 20 september 2014

Tur att det finns ärliga människor

I dag har jag varit nere på stadens stora torg med täcken och kläder till de som behöver det. Vi träffades jag och Hanna och bar ner allt till torget och gjorde en viss uppdelning av det vi hade. Elina kom rusande mot oss när hon förstod att vi kom med de där täckena som jag hade prata med henne om tidigare. Hennes make kom också dit och fick lite kläder och täcken även han.

Det som blev klar packade vi in i bilen för att lämna av utanför Coop och på Solbacken. När jag sätter mig i Hannas bil upptäcker jag att min telefon är borta, med alla kontokort, jag måste lagt ifrån mig den på bänken. Ur bilen och går fort ner mot torget, på väg över övergångsstället ser jag Elina komma springandes mot mig vilt gestikulerande. Hon rusar fram till mig och kramar om mig, klappar sig på fickan och tar upp telefon, hela tiden pratandes. Jag förstår telefon, bank, madam och att hon vill få fram att hon tog reda på luren åt mig. Jag drar en suck av lättnad att det var Elina som hittade luren så jag fick igen den och inte någon annan.

Vi åker vidare och delar ut kassar med täcke,filtar och kläder. Vi får över lite grann och återvänder för att leta upp Elina igen men vi hittar henne inte på torget. Vi träffar hennes man, som direkt berättar om telefon, Elina och att hon har den. Jag tar fram luren och visar att jag har fått igen den. Språkförbistringarna gör att vi kommer inte längre i samtalet. Vi bestämmer oss för att åka hemåt, jag lastar in det lilla som blivit kvar i min bil och jag och Hanna säger hej och på återseende.

Jag åker mot sommarstugan igen och höstandet där. Jag tackar min lyckliga stjärna för ärliga människor.

Lev och må
Britt-Inger 


torsdag 18 september 2014

Sommaren är kort......

Nu är vi inne på sista veckan i stugan. Kylan på nätterna har börjat krypa neråt och vårt sommarvatten måste kopplas ur. Det är med blandade känslor vi återvänder hem igen. Vi hade hoppats på att vi skulle ha fått sålt huset innan sommaren var över. Men så blev det inte. Vi sitter inte i sjön om att sälja,men det hade varit skönt att få det gjort när man har dragit igång processen.

En av fördelarna med att flytta hem är jag behöver inte stå på ett ställe på altanen för att kunna prata i telefon. Vilket är bra nu när det börjar bli kallt ute, och ibland går telefon varm av alla som ringer och alla samtal som jag ringer.




 Mina bästa och trognaste vänner



Lev och må
Britt-Inger

Livet är ingen rak väg utan en krokig stig

Jaha och så tog sig livet en ny väg. Det tråkiga är när man upptäcker att människor är människor, som dessutom drar felaktiga slutsatser utan att kommunicera och dessutom gör sig en egen verklighet. Jag pratade med en kvinna igår och sa; Jag kanske lär mig någon gång, varpå hon svarade; Nej det hoppas jag inte för då dödar du din kreativitet. Vilket är sant, det är bättre att hitta nya vägar och lösningar.

Men, men kanske var det till det bästa, även om den vägen som varit kostar mer än den smakar för tillfället. Nu börjar en ny tid, jag ska börja söka arbete, det funkar inte att leva på gubben och tära på de surt sparade slantarna längre. Och nu har jag ju hux flux himla gott om tid.

Jag får kasta upp bollarna i luften igen och får se vad som landar i handen.

Lev och må
Britt-Inger

onsdag 17 september 2014

Ett opererat bakben

I går opererade jag bakbenet, tog bort en knöl, inget farligt, det var bara en fettknöl. Även om den var större än vad läkaren beräknat när han började skära, vilket gick att uppfatta på hans förvånade tillrop. Han skar och skar och skar sen frågade han om jag hade hund.

Jag sa - jag har två, varpå han frågade om jag ville ha med mig klumpen hem till hunden. Jag tackade vänligt men bestämt nej till detta erbjudande. Kändes inte riktigt bekvämt att jag skulle veta att mina hundar hade ätit upp en del av min kropp.

Det blev en blodig tillställning att operera bakbenet, förmodligen för att den var större än beräknat. Men till sist blev jag ihop sydd och fick åka hem, något lättare än tidigare och lite halt. Nu får jag hoppas att det hela läker ihop bra också.

Lev och må
Britt-Inger

tisdag 16 september 2014

Nu är valet över, se missnöjesyttringarna i vårt land.

Nu är valet över, tack och lov. Jag hoppas det nu löser sig med bildandet av regering också. Att tacka nej till vänstern i det här skedet var kanske inte det mest intelligenta.

Jag tror precis som många andra att SD,s valresultat är ett missnöjes val. Folk i allmänhet är inte rasister. Många säger att vi ska inte se SD utan vad SD,s väljare vill och det kan väl finnas en poäng i. Men om vi fortsätter att inte se SD så innebär det att vi fortsätter att inte ta dem på allvar, vilket jag tror är ett stor misstag. Kommunerna ute i landet kommet i allt större utsträckning börja samarbeta med dem. SD pratar med folk på folks vis på ett sätt som de etablerade politikerna inte gör. Jag har åkt genom landet och sett alla valaffischer, det etablerade partierna pratar om landet och är svulstiga, SD,s handlar om ortens funderingar. I Sundsvall till exempel säger de nej till en broavgift i andra städer stöder de andra frågor som berör och påverkar folk på orten på sina valaffischer. 

De har dessutom haft en uppsökande verksamhet, de pratar med olika intresseorganisationer och ger dem sitt stöd. Och det handlar inte bara om att den lokala SD,aren ringer eller tar kontakt, nej det är folk från partitoppen som ringer. Märkvärdigt värre och uppenbart framgångsrikt, den lilla människan blir sedd. Sluta underskatta dem, så länge vi gör det kommer de fortsätta växa. Däremot ska vi aldrig låta SD styra agendan för det normaliserar dem bara.

Det behövs en större tydlighet bland de etablerade partierna,vad står ni för?  Vilka ideologier har ni? Vad skiljer er åt? Ta fram de lokala frågorna. Partierna måste börja prata om sina frågor och inte prata om de andras. Förtydliga den egna politiken och sluta normalisera de andra genom att skapa de egna argumenten utifrån de andra. Se människorna och lyssna neråt, det är inte bara SD som är en missnöjesyttring utan det folkliga uppror som håller på att ske är också en missnöjesyttring. Folk anser inte att politiken klarar av att göra och styra landet på det sätt som politiken borde, därav blir det olika missnöjesyttringar. Ta det på allvar.

 Lev och må
Britt-Inger

lördag 13 september 2014

Om hjälpbehovet i det romska lägret

I går eftermiddag var jag hos de romska tiggarna. Vi hade täcken, varma kläder och mat med oss. Det är fattigt och det är kallt, flera har tandvärk- och feber, men den gemenskap och glädje som fanns där har jag inte upplevt sen jag var liten.

Tyvärr är glädje och gemenskap inget som varken mättar eller isolerar bort kylan och framförallt försvinner inte tandvärken eller ledvärken hos de gamla av den. De behöver tand och läkarvård vilket kräver pengar, medicinen är inte heller gratis.


När jag vaknade i morse tackade jag min lycklig stjärna för alla de täcken vi hade lämnat för här börjar det närma sig nollgradigt på nätterna. Jag tänkte också på de äldre männen och kvinnorna som hade ledvärk. De måste få komma inomhus innan vintern.

I går var mitt huvud fullt av intryck och igenkännande. Matriarken som satt på sin stol så stolt och självklar. Hon hade inte tagit emot saker tidigare men när jag kom med täcken ville hon ha. Hon hade gett bort allt hon hade till de nya som hade kommit så de inte skulle frysa. Mamman/matriarken som beskyddar de sina, gjorde att hon hellre var utan själv, frös på nätterna. Jag blev inbjuden att äta med dem, kokta ägg som de hade köpt och korv som vi hade med oss. Jag hade inte hjärta att äta av deras ägg, de var så många som skulle dela på det lilla som fanns. 

I den här familjen fanns en av de som hade tandvärk, hon satt inne i tältet och höll sig om kinden och kunde inte äta. Jag hade köpt med mig lite medicin så jag gav henne en karta, inte mycket att hänga i julgran när man har tandvärk, men bättre än ingenting. Kanske hjälpte det så pass att hon klarade av att äta i alla fall. Ginis språkkunskaper underlättar mina taffliga försök att göra mig förstådd.

Sen fanns en familj med tre generationer av kvinnor, och nästa med tandvärk och en ordentlig inflammation, hon får av den medhavda medicinen och blir oerhört tacksam. Den äldsta av dem hann jag inte träffa, men alla i familjen såg till att det fanns kvar mat till henne. Dessa kvinnor ser till att det hålls ordning i lägret och att det ser snyggt ut. Även här bjuds vi in att äta av det som finns. Linda har med sig en köttgryta med bröd till som hon bjuder alla att äta. Kött är rena lyxen. 

Hur många medlemmar det är i varje familj är svårt att veta. Det kommer och går folk hela tiden alla presenteras som familj, vilket förstärker gemenskapen mellan dem. Linda berättar att jag är hennes mamma vilket alla gillar, jag är familj och gemenskap. Det leder också fram till att de vill gissa min ålder. Och så klart gissar de att jag är yngre än jag är, kanske av artighet eller för att deras kvinnor åldras i förtid på grund av deras hårda liv.

Som efterrätt tar vi fram en ica- papperspåse med hembakta bullar och fredagen är helt klart räddade. Jag går runt i lägret och delar ut de snyggt förpackade bullarna. De två sista ger jag männen som samlats på parkeringen efter maten där. De har startat bilar som stått, pratat om dagen som varit och skrattat högt ibland. Om jag inte visste var jag var hade det sett fullt normalt ut. När jag kommer mot dem med bullarna ökar tonen och det lyser i ögonen på några, bullar, något sött, vilken lyx. De tar emot bullarna och delar upp dem mellan sig under fortsatt pratande och gillande nickande mot mig.

 Fram tills nu har vi inte efterfråga pengar. Vi brukar se till praktiska behov, och nu står vi inför behov av akut tandvård. Det är två akuta inflammationer som behöver åtgärdas snarast. De behöver DIN hjälp - den här gången ekonomiskt. Vi har bg 187-6515 och skriv Tiggare på inbetalningen så pengarna kommer rätt.

Eller skänk pengar till Romhjälpen som hjälper där det behövs. Bg 187-6515 och skriv ROM på inbetalningen.


Hjälp Västerbottens tiggare 

torsdag 11 september 2014

Vilket samhälle vill vi ha?

– Jag är en människa, precis som alla andra, men folk behandlar mig sämre än en hund. Hundar spottar man inte på när de tigger.

Säger Victor till Linda i hennes artikel i Arbetaren, "JAG VILL INTE BEHÖVA BE OM SAKER", när hon är i deras läger med lite förnödenheter. Och jag undrar i mitt stilla sinne, vad har hänt? När blev samhället så intolerant?

Tiggaren som sitter på knä och tigger är någons bror, syster, mamma, pappa och framförallt människa, när avhumaniserade vi dem.

När tog vi oss rätten att objektifiera tiggarna, när blev de icke människor att behandla som vi vill? 
Vad säger det om oss? 
Är det detta vi vill lära våra barn och föra vidare till nästa generation?

Bör vi inte se människan bakom muggen, se historien som finns i deras liv. Ingen utsätter sig frivilligt för det spott och spe, den rasism och den objektifiering som de möter varje dag utan att ha oerhört starka skäl. 

De enda som tjänar på den behandling vi utsätter dessa människor för är rasisterna och deras mål med att eliminera de som inte passar in i vårt land. Min tanke blir då, tänk om rasisternas önskan går i uppfyllelse, vem/vilka blir nästa målgrupp för dessa krafter?

De gamla?
De handikappade?
Minoriteterna i landet?
Diagnos barnen?
Psykiskt sjuka?
Vilka?
Vem går fri och vem åker dit?

Vilka är det då som anses störa gatubilden? Vilka är det som inte passar in ett elitsamhälle? Din bror, syster, mamma, pappa?

Nästa fråga måste också infinna sig, vilket samhälle vill jag leva i? Ett samhälle som är elitistiskt och bara tillåter de människor som inte avviker att synas i våra offentliga rum? Eller ett samhälle som tillåter olikheter och ser människorna? 
 
Vi måste komma ihåg att ett samhälle är aldrig bättre eller sämre än summan av hur vi behandlar de svagaste i vårt land. Hur vill du ha det? 

Ta ställning för människorna
Britt-Inger

söndag 7 september 2014

Den vackraste årstiden på året, Hösten

Höst i sommarstugan, det är något magiskt över det, så där så det känns i kroppen.


Jag har jobbat i Finnerödja en vecka, där händer mycket. Framförallt finns det fantastiska människor där, länge sedan jag träffade så engagerade och hängivna personer som de i Finnerödja. Det känns bra. Men nu är jag i sommarstugan och njuter av lugnet och den vackra hösten. Vi har börjat prata om att flytta hem igen, tyvärr, men snart kommer frosten och då är det över. Vi har bara sommarvatten här, men än så länge är vi kvar och jag kommer njuta av varje sekund fram tills den dagen vi måste hösta stugan.


Det är så gudabenådat vacker här att jag blir hänförd varje dag.

Lev och må
Britt-Inger

söndag 31 augusti 2014

Jag mötte älgen och ett samförstånd uppstod

Underbart väder, hög klar luft, sol som skiner och lockar med sina strålar. Jag har precis läst nyheter om demonstrationer, nazister, pride och en brand i ett romläger. Det är inte rolig läsning och jag funderar kring detta med att rasismen normaliseras mer och mer.  Bestämmer mig för att gå ut med hundarna på en skogspromenad för att rensa huvudet. Sagt och gjort, på med koppel och iväg vi går.

Jag går den vanliga vägen genom skogen, en invand väg, jag kan bara gå och rensa huvudet. Skönt och välbehövligt. Jag kommer till den delen av stigen som är lummig och full av ungbjörkar, något fångar min uppmärksamhet, en älg! Nej två! En ko och en kalv står bara några meter från mig och äter. Jag tvärstannar, varför har de inte hört mig, jag går i och för sig på mjukt underlag och vinden måste ligga från mig. Varför har inte hundarna reagerat, vinden måste ligga på åt vårt håll då inte älgen märkt oss. Oj så mäktiga de är skogens drottning med avkomma, många tankar far genom huvudet.

Jag hör mig själv säga, hög och ljudligt, STICK IVÄG DIN JÄVLA KOSSA I MORGON BÖRJAR ÄLGJAKTEN (jag vill nu passa på att säga att jag ber om ursäkt till alla kossor som läser detta, det är inget personlig mot er). NU reagerar hundarna, de tittar på mig med en blickar som verkar säga; Vadå kossor? Vi är hundar av det manliga könet!

Min blick möter i det här läget älgens blick och för ett ögonblick upplever jag ett samförstånd (inbillade jag mig i alla fall) och en blick av tacksamhet (förmodligen för att jag varnade henne för älgjakten) innan de vänder sig om mor och barn och brakar iväg in i skogen gömmor. Hundarna uppfattar nu braket och vänder sin uppmärksamhet åt det hållet med full alert. To late grabbar the moment att glänsa är förbi.



Vi fortsätter vår promenad, nu med större uppmärksamhet på skogens ljud än tidigare. När vi passerar en gran stämmer en ekorre upp ett ilsket tjattrande. Jag stelnar till för en sekund innan jag uppfattar vad det är för ljud och ler för mig själv. Hundarna gör ett utfall mot granen och jagar upp ekorren några våningar upp i granen. De vänder om mot mig med högburna huvuden, de har fått en viss upprättelse för fadäsen med älgen. 

Vår promenad fortsätter och övergår till en mer vanlig promenad, hundarna scannar av marken på olika lukter och jag försjunker i mina egna tankar igen. Jag tänker på att den här promenaden och naturupplevelsen kan jag ta fram i vinter när det känns lite tungt, när människors inskränkthet och missunnsamhet får mig att misströsta. Hur det än är så lever vi en fantastisk värld där vi bara kan gå ut i vår natur för att hitta kraft och upplevelser.

Lev och må
Britt-Inger

fredag 29 augusti 2014

Mänskligheten vann, rasism i våra offentliga rum är inte OK

Jag skrev i ett blogginlägg om att jag skrivit under en protestartikel, den och alla mail som inkommit gjorde att Stadsbiblioteket i Göteborg ändrade sig angående att hyra ut sin stora hörsal till Karl-Olov Arnstberg. Tack för det, ni är mina hjältar

Uppmärksammad uthyrning av Stadsbibliotekets Hörsal avbryts

Så häftigt, det gick vägen bibblan ändrade sig. Tillsammans är vi starka <3

Lev och må

torsdag 28 augusti 2014

Kurs och blåbär

Nu ska jag plugga igen, så roligt det ska bli och vilken passande kurs dessutom.

Berättelser i samtiden 7,5 hp, kan det bli bättre än så. Det ingår dessutom en veckas arkeologiska utgrävningar i Visby där vi ska samla in berättelser. Kunde det passa bättre än så, som handen i handsken. Kursen är på halvtid och på distans. Jag är så gla.

Förutom det så gör jag blåbärssylt som jag ska ha med ner till Finnerödja marknad den 3 september. Romhjälpen ska sälja den och pengarna går till att hjälpa romer här hemma och i deras egna hemländer.

Lev och må 
Britt-Inger
Kursen syftar till att ge fördjupade kunskaper om berättelsen som kulturell form och om relevanta folkloristiska metoder för berättelseanalys. Målet är också att ge insikt i hur den narrativa formen utnyttjas i offentliga sammanhang för att förmedla olika gruppers tolkningar av verkligheten. Kursen ger också träning i materialinsamling och kritisk diskussion. - See more at: http://www.uu.se/utbildning/utbildningar/selma/kursplan/?kpid=30024&type=1#sthash.MBMqsg6C.dpuf
Kursen syftar till att ge fördjupade kunskaper om berättelsen som kulturell form och om relevanta folkloristiska metoder för berättelseanalys. Målet är också att ge insikt i hur den narrativa formen utnyttjas i offentliga sammanhang för att förmedla olika gruppers tolkningar av verkligheten. Kursen ger också träning i materialinsamling och kritisk diskussion. - See more at: http://www.uu.se/utbildning/utbildningar/selma/kursplan/?kpid=30024&type=1#sthash.MBMqsg6C.dpuf

onsdag 27 augusti 2014

Rasim är rasism oavsett i vilken form den kommer

Idag kom artikeln ut Bibliotek ska inte ge rum för rasism där jag är en av de som skriver under på att vi inte tycker att Karl-Olov Arnstberg ska få utrymmet att föreläsa i våra allmänna rum.

”På söndag kommer Karl-Olov Arnstberg som är känd för sina rasistiska idéer och antiziganism prata i Göteborg. Att biblioteket upplåter hörsalen till ett föredrag av Arnberg är anmärkningsvärt.”

 Foto; Myka

"Det är sant att Sverige har förändrats. Den välfärd vi en gång tog för given är inte längre självklar. Och i jakten på syndabockar för ett land vi inte längre känner igen, ställs utsatt mot utsatt. Föreläsningen ges utan andra motbilder eller debatt, därtill utestängs kritiska röster av en entréavgift. Att Stadsbiblioteket upplåter allas vårt gemensamma rum åt krafter som oemotsagda får sprida rasistisk desinformation, kan vi inte låta passera obemärkt." 

Avslutas artikeln med och det håller jag fullständigt med om. Vi kan inte stillatigande titta på medans rasismen och dess ledare och lakejer tar över våra offentliga rum. Vi måste motarbeta att rasismen normaliseras. Att låta Arnstberg tala utan att det uppmärksammas är att normalisera rasismen och därför är jag så tacksam att det finns krafter som orkar, kan och vill jobba för att visa på alternativen. 

Stadsbiblioteket har beslutat att genomföra ett eget program på samma tid som Arnstbergs föredrag. Programmet kommer att behandla asylprocess och asylpolitik, utifrån inbjudna gästers personliga erfarenheter. Helt klart ett välkommet inslag men det är inte ett arrangemang som ska legitimera vad som samtidigt pågår i Stadsbibliotekets hörsal. Utan det är fortfarande inte acceptabelt att vårt gemensamma rum används till att sprida rasistisk desinformation.

Det kommer finnas folk på plats före, under och efter hans föreläsning. Ni som kan gå dit, hjälp till eller bara finns där, vad ni än gör så gör ni skillnad enbart genom att vara där.

Lev och må
Britt-Inger

måndag 25 augusti 2014

Lite tankar och lite glädje

Människors behov av kontroll och makt slutar aldrig att fascinera mig. Det samma gäller människor strafftänkande, en del ger verkligen med ena handen och slår med den andre. Och det helst i ryggen, så man inte ska se vem de är. Detta är ett fascinerade spel, både att beskåda och att bli utsatt för. Som tur är kan man alltid förpassa den typen av människor till utkanten av den personliga relationssfären.

Sen finns det människor som lyser upp tillvaron och de är oftast hängivna och glada personligheter. Två sådana ska jag träffa till veckan. De är engagerade i Romhjälpen och ska komma till Finnerödja marknad den 3 september. Tur att det finns en balans i allt och att det goda för det mesta tar ut det onda.


Lev och må
och 
kom till Finnerödja den 3 september
Britt-Inger

fredag 22 augusti 2014

Regnbågsfärgade knivar.

Jag ska börja sälja knivar tillsammans med mina resandehjul.

Först kommer jag få några olika knivar jag ska sälja.
Kolstål  bladlängd 77mm bladet är tillverkat av laurin metalli hårdhet 59HRC material i skaft masurbjörk, renhorn, laminat.

Sen i december har jag beställt regnbågsfärgade knivar
Kolstål  bladlängd 77mm bladet är tillverkat av laurin metalli hårdhet 59HRC material i skaft masurbjörk


Hur snygga som helst. Jag har ett begränsat parti till att börja med, så får vi se hur det går.

Lev och må
Britt-Inger

söndag 17 augusti 2014

Ett foto kan ibland säga mer än ord

Lite foton från stugan

Gula tomater i kruka, har man inte tid med stora land kan man odla i kruka.


 Lite mer av mina krukodlingar, lavendel som doftar så gott.


Humlan


Bumlan


Fullmånen lyser över skog och mark


Kvällsmete på en spegelblank sjö


Ibland slås till och med jag av vackerheten i stugan


Till sist den vackraste av alla, så full i bus och lek


Lev och må
Britt-Inger

lördag 9 augusti 2014

Åskguden Tor har haft party

I natt har jag varit med om det värsta åskväder någonsin och det var inte bara ett, jag tror Tor hade party där uppe och inte var det helt nykter heller. Det måste slagits rekord i blixtar och tryckvågen av åskan gjorde att luften vibrerade. Stunden mellan blixt och åskmullret var ibland inte ens en nanosekund. Regnet kom också i omåttliga proportioner, man kunde tro att någon stod med en pool och hällde över huset, rännilarna har bildat stora fåror på tomten. Ute på gräsmattan hade det bildats en sjö 04.30 i natt. Men torkan har gjort att den är borta nu på morgonen. 

Just nu håller vi på att inventera vad som gått sönder under nattens bombardemang. Än så länge kan vi konstatera att en batteriladdare och en dekoder har rykt men jag skulle tro att innan dagen är över har vi nog hittat mer lik. Vädrets makter är fascinerande och förödande. Vi i vår moderna står oss ganska slätt mot väderfenomenen.

Jag är oerhört fascinerad över extrema väder och i natt fick jag verkligen känna av det. Vi som människor rår inte på den brutala kraft som ett väderfenomen har utan vi kan bara betrakta det som händer och konstatera att vi är små i en stor värld. Vi kan slåss, ha olika åsikter och tro att vi bestämmer eller påverkar i olika grad. Men när ett ordentligt väderfenomen sätter in är det inte mycket bevänt med oss som människor. Det väcker en eftertänksamhet och ödmjukhet som vi kanske skulle behöva vara i kontakt med oftare. Se bara på den stora branden där människor ställer upp för varandra och hjälper till utan att vilja ha betalt och oavsett vem som behöver hjälpen. En katastrof kan ta fram det bästa hos oss människor, det är bara sorgligt att det behövs något hemskt för att ta fram en så självklar sak som att vi ska vara solidariska och hjälpa varandra.

Var rädda om varandra
Britt-Inger

torsdag 7 augusti 2014

OM SDs OCH ANDRA REAKTIONÄRA PARTIERS AVSIKTER

Gästbloggare Fredrik Larsson skriver
OM SDs OCH ANDRA REAKTIONÄRA PARTIERS AVSIKTER

Den intressanta frågan blir väl snarast denna: vilka krafter flirtar man med? Vilka försöker man locka in som väljare och vad står de egentligen för? SD är i högsta grad ett klassiskt missnöjesparti, samtidigt som det är ett parti som också eftersträvar makt. Man kan jämföra med exempelvis Mogens Glistrups Fremskrittsparti på sextiotalet och dess namne i Norge, samt ett antal liknande partier runt om i Europa.

Tittar vi längre tillbaka i tiden är de faktiskt mera lika Nazisterna än de klassiska Fascisterna som i grunden inte hade minsta rasistiska inslag. Men samtliga har ett mycket tydligt gemensamt drag i att de är klart och tydligt reaktionära. Man stödjer sig på den folkliga grundkonservatism som säger att det mesta urartat, att identiteten urholkats och att tidens svårigheter och problemställningar kan förklaras utifrån grundläggande politiska misstag under de senaste decennierna.

Mussolini hävdade (rätteligen) att den italienska politiken före Första Världskriget varit både inkompetent, icke representativ och ineffektiv ifråga om att leverera utveckling för folket. Hitler hävdade (rätteligen) att tyskarna fått en fred som var på tok för sträng och dessutom förnedrande för deras nationella stolthet. Han gick emellertid ett steg längre och utvecklade en ideologi som hävdade en sionistisk världskonspiration, vilken i samförstånd med världskommunismen medelst spel bakom kulisserna drivit fram den situation och de problem som folket nu hade att genomlida. Den förklaringen var och är lika befängd som när dagens olika missnöjespartier hävdar att invandringspolitiken skulle ha något slags avgörande betydelse för bristerna i de olika ländernas välfärd.

Om man istället tittar på de faktiska händelser som orsakat den jordmån av missnöje som gjort partiframgångarna möjliga, är det synnerligen tydligt att det i stort sett samtliga fall varit en relativt lång tid där sociala reformer uteblivit (även Sverige) eller att regeringarna av ekonomiska eller demokratiska skäl inte förmått skapa en någotsånär påtaglig känsla av trygghet, primärt hos landets arbetar- eller underklass.

I Sverige kan vi konstatera att vi kommit att få en social skiktning av ett slag vi inte är vana vid. Känslan av att utvecklingen i detta avseende går åt fel håll är helt klart själva förutsättningen för att SD ska kunna föra en framgångsrik argumentation i förhållande till väljarna. Även om man levererar svar och förslag till lösningar som rent sakligt är orimliga, innebär det inte att frågeställningarna inte är relevanta.

Den politiska manövermånen har minskat drastiskt under de senaste femtio åren, framförallt på grund av att kunskaperna i nationalekonomi gör att man helt enkelt inte KAN välja många av de vägar man gjorde förr, eftersom man nu vet att man skjuter sig själv i foten på lång sikt. Alternativen är få och dessutom har man att hantera att de flesta länders medelklass kommit att utgöra majoriteten av väljarna. I praktiken blir det då oerhört svårt att prioritera den mindre underklassens behov om detta på något vis slår mot medelklassens välmående. Två tredjedelssamhället kan inte undvikas eftersom den som vill erhålla makten MÅSTE ha den med sig i tillräckligt hög grad.

Och där har vi SDs tillrättaläggande av sin image. Frågan blir egentligen inte "vad säger de?" utan "vad skulle de säga om de KUNDE?". Vi måste helt enkelt försöka se bakom draperiet av anständighet de arrangerat framför sitt parti. Man vinner inga svenska val genom att framstå som en samling fördomsfulla huliganer. Man måste framstå som kritiska istället för brutala och framförallt som de som Skådat Ljuset i form av att se det ingen annan sett - eller rättare sagt: att man ser igenom det andra på grund av olika skäl försökt dölja!! Där finns en EGENTLIG sanning som givetvis ingen annan vågar yppa!

På det viset har reaktionärt populistiska partier alltid hanterat sin sida av politiken. Vi kallar dem gärna fascistiska, men det blir alltså lite fel eftersom den klassiska fascismen i grunden var något ganska annorlunda. I synnerhet var den framåtsyftande och Mussolinis grundinställning var helt enkelt "Mea voy condé", alltså "jag vill bestämma". Hade sedan Mussolini avslutat sin bana 1936 hade hans eftermäle blivit det bästa tänkbara. Tyvärr gjorde han den fatala dumheten att ta Hitlertyskland som ledstjärna och resten är en sorglig historia. Han förföll till och med till rasism, vilket framstår som fullkomligt obegripligt.

Att se bakom det som visas upp är helt avgörande för att vi ska kunna ana vad som kan komma av olika maktförskjutningar. Vad VILL de göra om de KAN? Tyvärr har inget hittills antytt att SD inte skulle komma att bedriva en politik som innebär allt som åtminstone jag avskyr, nämligen att man försöker skapa ett låtsas-Sverige av ett slag som försöker gå tillbaka till framtiden, som också till sist hamnar i den oundvikliga situation där Sanningen är Sann för att de säger det. Detta är personer som glatt och villigt tar lögnen i sin tjänst för att påvisa en bild som är direkt felaktig.

Det Sverige vi har behöver genomgripande och FRAMÅTSYFTANDE förändringar, men det sista som vår nu rätt gamla befolkning behöver är färre arbetsföra personer och färre barn. Vi behöver våra invandrare och kommer att göra det i allt vidare utsträckning framledes. Och för övrigt: oavsett vad man beslutar politiskt, blir människor inte ett dyft mindre homosexuella, transpersonella eller queera. Och det känns som en spottloska i mitt djupt Kristna ansikte när de gör sig till talesfolk för nyinförande av Kristendom i skolan. Den som är humanist behöver alls inte vara Kristen, men den som kallar sig Kristen utan att vara humanist kommer att få svara för det en dag!

onsdag 6 augusti 2014

Hemma igen


Hemma efter en lyckad helg i Finnerödja. Varmt, svetten rann om oss, någon lite skur som rensade luften för tillfället. Men en otroligt trevlig och lyckad helg. Även början av veckan var lyckad hade möte med ABF i Laxå så numer har vi ett samarbete.

Hittade den här på twitter


Tänk på det hör ni innan ni yttrar er

Lev och må
Britt-Inger

måndag 28 juli 2014

Hantverksdag i Finnerödja

Nu är resandeträffen avslutad. En mycket lyckad tillställning som kommer göras om nästa år igen.


 Bosse och Annelies tält till bussen skulle skydda oss mot regn


Christer och Inger kom med trähjul som vi kunde ställa upp och välkomna alla med
 

Linda hade ett kök inne i tältet som hon kunde laga mat i
Foto; Mia Halvarsson


Men även utomhusmatlagning  gjordes


 Sen åt vi så klart den traditionella smörgåstårtan också


Fast barnens bästa var nog fiskedammen och tipspromenaden




 Men nu är den roliga träffen över och till helgen ska jag ner till Finnerödja för att ha trevligt på Finnerödja, Resandefolket på hembygdsdag.Så hoppas vi ses där

Lev och må
Britt-Inger