söndag 30 juni 2013

RUNG föreningen för Resandefolket

RUNG
Resande Ung, Ny och Gammal
Resande UNGdom

blogg: resandefolk.wordpress.com
mail: resandefolk@gmail.com


Föreningen RUNGs inriktgning

Föreningens syfte är att verka för resandekulturens fortlevnad, och för att hjälpa unga resande att föra vidare språktraditionen. Föreningen ämnar också verka för att resande i Sverige och norden ska kunna träffas.

Vi vill att resandebarns uppväxt på allvar, och att de får allt det som barnkonventionen påbjuder.

Vi vill också vara en plattform för alla nya resande som har hittat tillbaka till sin rötter och välkomna dem i in resandefolkets gemenskap.

I RUNG tar vi hänsyn till alla resande, oavsett ålder, vi ser gärna att gamla resande finns med oss som förebilder, men kommer att jobba mycket med ungdomarna.

Vi motsätter oss all form av rasism, oavsett vem den riktar sig mot, och vi tar ställning för en resandekultur där alla sunda familjekonstellationer räknas.

HBTQ-frågor är viktiga för oss, eftersom många resande har svårt att komma ut.

Vi jobbar också för de resandebarn som staten tvångsomhändertagit, både förr och nu. Det är viktigt att alla resandebarn ska ha rätt till sin kultur, och sitt språk.

Vi är religiöst och politiskt obundna.


Styrelsen består av:


Ordförande; Linda Lundqvist; 0730 761463
Vice ordförande; Eva Lindberg; 0707 203543
Kassör; Kurt Magnusson; 070 3738653
Sekreterare; Ann-Marie Gunsth; 0705 247597
Ledamot; Britt-Inger Lundqvist; 0731 808932


RUNG kommer att verka för: R: Resandefolket U: med fokus på de Unga och språket N: Resande som Nyss insett att det är resande G: och självklart för alla Gamla Resande

Vår medlemsavgift är: 
75 kr för enskild medlem
150 kr för ett familjemedlemskap
75 kr för att bli stödmedlem.

Sätt in pengarna på bg 187-6515 och skriv ditt namn skicka ett mail (resandefolk@gmail.com) till oss med ditt namn, vid familjemedlemskap även antalet i familjen eller om ni är stödmedlemmar. Glöm inte skriva adressen och er mail också.


Kolla in RUNG,s blogg där det går att läsa mer om oss och bli uppdaterade om vad som händer

Lev och må
Britt-Inger


lördag 29 juni 2013

Cyklonad med hundarna

Jag sedan en tid tillbaka börjat cykla med hundarna, bra för mig och bra för dem. Från börja protesterade Kung Casper genom att lägga sig med sträckt koppel och försöka bromsa farten. Han gillar inte när man bestämmer över honom, men det fanns mer som protesterade mot denna nya rutin, nämligen min bakdel som ömmade och gjorde sig märkvärdig. Med hänsyn till dessa två faktorer så blev det bara cyklonad varannan dag, men nu har Kung Casper nästan gett upp och bakdelen har vant till sig så nu cyklar vi varje dag.

Den första biten går genom byn vi bor i och då passar alltid hundarna på att skita lämpligt på vägen. Sen kommer vi till en brant uppförsbacke där jag måste gå av för att inte spränga lungorna och benmusklerna. Här pissar hundarna på allt de kommer åt. Väl uppe på backen fortsätter vi vår cyklonad nu är vi på en lååååååång raksträcka som aldrig verkar ta slutet. Men till sist viker vi av in på heden, där kliver jag av cykeln och släpper hundarna. Och det är nu Kung Casper tar ut sin hämnd för att han har fått foga sig i kopplet under cyklonaden, för när jag börjar cykla igen står han kvar som nån Ferdinand och luktar på blommorna, lyfter benet och låtsas pissa, för låtsas måste det vara annars hade han vid det här laget fallit i koma av vätskebrist.

När han se ser att jag inte tar någon hänsyn till honom sätter han fart efter mig. Nu springer bägge hundarna i full karriär, borta är all trötthet när de sträcker ut på heden. Kung Casper håller sig på lämpligt avstånd bakom cykeln så att det inte ska gå att tro att han fogar sig. Jackson springer till större delen snett bakom eller bredvid mig. När jag kommer till en nedförsbacke visslar jag för att de ska veta att nu går det undan och då kommer bägge hundarna som skjutna ur en kanon efter mig.

Sista nedförsbacken är grym, där får jag upp en hejdundrande fart och nu när vi är så nära hemma faller bägge hundarna in i en Ferdinandkoma, luktar på blommorna och ska pissa på varenda blomma som finns, eller vid det här laget kan det bara på sin höjd fisa ut lite luft om ens det. Jaha där har jag tagit mig ner med världens fart och hundarna är nu segare än allt, jag visslar, inga hundar, jag ropar, inga hundar eller jo där kommer visst min lilla blondie (Jackson) och ser ut som "men dö, jag kommer ju, typ" efter honom kommer Kung Casper och tittar på mig som om "ville du nåt".

Nu samlar jag ihop hundarna, vi går över vägen och är hemma, ytterligare en cyklonad är till ända.

Lev och må
Britt-Inger

fredag 28 juni 2013

Lindas krönika på expo

Lindas första krönika i Expo kom idag, det står lite om den här, Blattefieringen fortsätter. Vill man läsa hela så är det bara att köpa tidningen Expo.

Själv håller jag på att städa min dator, hemma och i övrigt i livet också. Det är inte roligt men det är skönt att få det gjort. Jag har fortfarande många bollar i luften men de börjar dimpa ner en efter en nu, vilket känns bra det med. Jag ser med spänning fram emot vad som ska hända under resten av det här året. I januari har vi planerat att åka utomlands och vila upp oss, det har hittills varit ett mycket turbulent år och fortsättningen verkar inte vara lugnare. Men, men vila får man göra när man går i pension (tror jag).


Lev och må
Britt-Inger

torsdag 27 juni 2013

Blodgivare

I går var jag iväg och lämnade blod, de hade flyttat på sig så det vanliga stället var en byggarbetsplats. Men jag hittade till det nya provisoriska stället efter en del spring, trodde mitt blodtryck skulle vara skyhögt men det klarade sig 110/58. Sen drog vi iväg till jobbet där jag jobbade undan en del räkningar, vi blev dessutom bjudna på lunch och fick matsäck med oss hem.

När vi kom hem byggde jag hundgården och tog hundarna på en cykeltur fram på kvällskvisten, 1,5 h. Hundarna var nöjda och trötta, jag hade mer än lovligt ont i ändalykten, andra gången på tre dagar jag gör samma tur med dem. Det onda går säkert över och cykelturen var mycket skön i det fina vädret, kan bli fler turer. Kanske ska jag vaddera sadeln först bara.

När jag sen gick till postlådan låg boken "Att störa homogenitet" i lådan, jag skyndade mig för att slå upp mitt kapitel, ALLA mina egna bilder var med och jag fick behålla mina överskrifter till kapitlen, tack för det mina vänner. Det kommer komma en fungerande länk till förlaget på måndag och boken släpps i augusti.

Sen har jag under de här senaste dagarna förstått att den mänskliga naturen innehåller mycket avundsjuka och skitprat (vilket jag i och för sig redan visste). Jag hoppas att jag aldrig sänker mig så lågt att jag ringer runt och förtalar människor för att rättfärdiga mitt egna felaktiga beteende. Tråkigt när det händer men oftast slår det tillbaka på den som håller på.

Mina bilder som är med i boken





Lev och må
Britt-Inger

tisdag 25 juni 2013

Att störa homogenitet- infotext

Här kommer en infotext om boken jag är med och skriver i. Mitt kapitel heter "Att störa det homogena av födsel och ohejdad vana."

Att störa homogenitet
Anna Furumark (Red.)

Varifrån kommer bilden av ett homogent svenskt folk? Hur byggs föreställningarna om det normala? Hur kan berättelserna om samhället vidgas? Vilken roll har kulturinstitutioner för att skapa ett öppnare samhälle där alla får plats?

I antologin Att störa homogenitet diskuterar en unik samling välkända debattörer, forskare, aktörer och professionella inom kultur- och kulturarvssektorn dessa frågor. Från olika utsiktspunkter ifrågasätter de föreställningarna om kulturell renhet och det homogena som samhällsideal och tar ställning för ett samhälle där alla får plats. Ett samhälle där olikheter inte utgör hinder för gemenskap.

Att kulturarv och historia är bland de starkaste politiska verktygen som finns, visas på ett nytt sätt i boken Att störa  homogenitet. Boken ger en unik inblick i hur rasism, islamofobi, antisemitism, homofobi, funkofobi och antifeminism, alla hämtar kraft ur idéer om kulturell homogenitet där kulturarv används för att dela upp människor i de som får vara med och de som ställs utanför.

Boken ger förslag på hur vi kan uppskatta störningar av föreställd homogenitet och i det skapa gemenskaper, inkludera och överbrygga skillnader. Häri ligger ett stort ansvar men också enorma möjligheter för kulturinstitutioner och andra samhällsaktörer.

Boken Att störa homogenitet  ger hopp att vi kan bli fria från homogenitetsbojor och istället finna andra bottnar för gemenskap.  Men den visar också det mörker som finns i andra vägar och är därmed en av årets viktigaste böcker.


Boken släpps i slutet av augusti.

Lev och må 
Britt-Inger

lördag 22 juni 2013

Tankar runt midsommar

Nu är midsommar över för den här gången, hoppas den levde upp till era förväntningar. Idag vaknar några med eftertankens kranka blekhet. Andra har sängen full i blommor och försöker komma ihåg vem nattens dröm handlade om.

Midsommar är den afton när folk ska umgås, ha trevligt, snapsa och dansa runt stången. Några tänker plocka blommor och lägga under kudden till natten för att drömma om sin stora kärlek. Barn och vuxna dansar och hoppar små grodorna i trevligt samförstånd.

Fram på kvällen när solen dalar börjar snapsarna ta ut sin rätt och man börja vingla hemåt. Blommorna är kvar vid vägkanten och den enda dröm som har att göra med en kudde är att lägga huvudet på den. Den trevliga samvaron under kvällen slutade med att hälften var osams över någon gammal oförrätt och resten hade tagit några snapsar för mycket och somnat redan till middagen.

De enda som har haft roligt och njutit denna afton är förhoppningsvis barnen och de som av en eller annan anledning avstått från snapsandet. De har plockat sina blommor, dansat runt stången och haft en trevlig kväll denna (amatör)afton.

Lev som om var dag vore den sista. Förr eller senare får du rätt. Hoppas din midsommar blev en bra kväll, en underbar natt och förhoppningsvis en underbar morgon också.

Lev och må
Britt-Inger

fredag 21 juni 2013

Ersättningsnämnden 3 av 10 nekas

Nu är jag upprörd, vad är det här? ersättningsnämnden nekar många barnhemsbarn ersättning. Tre av tio nekas av de som har vanvårdats på barnhem och i fosterhem får nej på sin ansökan om ersättning från staten. Det står klart sen Ersättningsnämnden avgjort dom 300 första ärendena.

Kjell Björk som reportaget handlar om skickade in sin ansökan samtidigt som Kurt Mitt liv på barnhem
gjorde det. Kjell berättar att han har fått tag på andra barnhemsbarn på internet där man bland annat diskuterar ersättningsförfarandet. Det flesta jag känner menar precis som Kjell att det är någon form av plockepinn metod eller så kanske de kastar pil om vilka som ska få ersättning.

I ett forum på nätet  menade en att;

"Det är ju godtyckligheten som gör att man blir förbannad. Det som är ett stor lidande för mej kanske inte är det för nån annan, men det kan ju inte tredje part ha nån åsikt om.."

Vilket jag håller med om och har skrivit om i Ersättningsnämndens bedömningHur ska hen orkaVad är viktigt

En annan skrev i ett annat forum att;

"Vem är förvånad? Som vanligt lovar man runt och håller tunt...

Det är dubbla övergrepp för dem som har setat där och berättat och delat med sig och grävt i gammal skit- och sedan få höra att du inte har lidit tillräckligt...

Sedan är det ju så att vissa kan få ett skavsår att låta dödligt, medans andra vandrar vidare med brutna ben utan att klaga! Så fördelningen är säkerligen orättvis."

Jag och Kurt har också haft ett samtal om bedömningarna och Kurt funderade på vad de egentligen gick efter. Vilket är en mild variant av vad många säger när de funderar på vad som händer. Man kan säga att många ifrågasätter Ersättningsnämndens bedömningar.

Lev och må
Britt-Inger

torsdag 20 juni 2013

Blandade bravader

I tisdags hämtade jag mor och Alf för det var dags för ett besök på Västerbottens museum igen, den här gången var vi och kollade i textilförrådet. Efteråt blev vi bjudna på fika med referensgruppen, mycket trevligt. till hösten ska vi gå igenom nästa förråd, ser redan fram emot detta.

Sen har jag fått ett mail från "Att störa homogenitet" folket och jag ska prata den 14 november är det bestämt nu. Ska bli riktigt roligt, sen blev jag inbjuden till releasefesten också, jösses så märkvärdigt och roligt. Vad man nu gör på en sån fest, bara det ska bli spännande att se. Först kommer vi få den rykande färska boken skickad så jag får läsa den. Ska bli spännande att se vilka av mina bilder de har använt. Ut i affärerna kommer boken i augusti.

Jag har också under veckan som gått insett att allt har ett pris, även vänskap. Tråkigt men sant, men vilken tur att det uppdagades nu, annars hade kanske vänskapen kanske kostat ändå mer. Nu är jag ledig i alla fall eller, jag ska i alla fall inte jobba på jobbet de närmaste två veckorna. I dag blir det att fortsätta att städa upp här hemma både ute och inne, sen ska vi en tur till banken och fixa lite. Men först ska dricka massor av kaffe, vakna och ta det lite allmänt lugnt innan dagens bravader börjar.

Lev och må
Britt-Inger



onsdag 19 juni 2013

Thomas Kanger "Stulen barndom" blir bok

Min gästbloggare, Kurt, hörde av sig till mig och berättade att han hade skrivit och tackat Thomas Kanger för hans del av hans historia (Mitt liv på barnhem) och fick detta svar;

Hej Curt

Så roligt att höra från dig! Och oerhört glädjande att du har fått ersättning!

Jag har verkligen inte glömt dig, faktum är att jag just nu har skrivit klart en bok (som kommer på Bonniers nästa vår) om "Stulen barndom". I den finns flera saker som du berättat för mig, bland annat om fotbollsplanen som du var med och slet ihop på Skärsbo. Jag citerar dig flera gånger, anonymt förstås eftersom du tidigare inte ville att man ska nämna ditt namn. Men eftersom du nu har gått ut offentligt, kanske jag kan skriva ditt namn? Det avgör du, Jag kan skicka de bitar som handlar om dig. 

Hör av dig igen om detta!

Bästa hälsningar 

Thomas

Kurt hade skickat med min blogg i hopp om att Thomas skulle läsa hela hans historia, även de delar som varit okända för honom tidigare.

Thomas skrev igen;

Jag skickar texterna i morgon.
En fråga till: Jag läste din berättelse på länken som du skickade i det första mailet. Jag skulle vilja korta ned den i en sammanfattning och ha med den i boken. skulle det vara OK? Självklart skickar jag den först till dig för godkännande.

Thomas

Vilken glädje, nu kommer Kurt få vara med i "Stulen barndom" i alla fall och den här gången kommer han göra skillnad i generationer framåt. För ett tv- program har en alltid en viss livslängd oavsett hur stor betydelse det har haft för ett sammanhang. En bok däremot kommer leva kvar i generation efter generation och påverka historiskt på ett sätt som ett tv- program aldrig kan göra. Jag är så glad för Kurts skull att jag skulle kunna dansa.

Lev och må 
Britt-Inger




måndag 17 juni 2013

Att störa homogenitet


Här är den, the one and only, ATT STÖRA HOMOGENITET, boken är tryckt nu och kommer att släppas i augusti. Så nu är det nära.

Lev och må
Britt-Inger

lördag 15 juni 2013

Medborgargarde

Mycket ska man få var med om innan öronen ramlar av, ikväll har vi haft besök av ett medborgargarde. Ja så är det, vem hade väl trott det, inte ens i min vildaste fantasi hade jag kunnat gissa mig till det som hände här i kväll.

Jag är på jobbet och det bankar på dörren och utanför står fyra personer, där den ena är mycket hotfull och med, hör och häpna, en grön defa- motorvärmarkabel ihop lindad i ena handen. De ska ha tag på våra ungdomar för att förhöra dem om ett brott som de påstår att de har gjort, vilket inte finns några som helst grunder för. När de inte får det hotar de med att ringa polisen????? ja säger vi gör det. Är det inte det man ska göra om man misstänker att ett brott begåtts?

Vi hänvisar de objudna gästerna utanför tomtgränsen, där de håller sig, tack och lov. En av killarna kommer och undrar vad det handlar om? Då ställer sig han med den gröna defa- motorvärmarkablen i värsta Indiana Jones stilen med benen brett isär rullar ut kabeln och gör sig klar för attack, och jag lovar ingen av oss personal eller killen som kom för att prata kunde hålla oss för skratt. Det såg så roligt ut. Men var inte desto mindre farligt, nu avstyrde vi det hela och vår kille gick in till sig, under tiden mannen med motorvärmarkabeln säger, det är jag som betalar för sådan som dig. Var det inte ett brott de skulle utreda? fanns det rasistiska orsaker till att de stod utanför vår dörr?

Vår objuden gäst är verkligen värsta sortens uppviglare, det är sådana som han och hans kumpaner som startar kravaller och hänger oskyldiga. Kanske har det att göra med att det är lördagskväll och de kanske har fått lite mod innan för västen, men det spelar ingen roll varför, man tar lagen i egna händer och ska agera både åklagare och bödel. Vi ringde polisen för att skynda på dem, vi ville inte att situationen skulle gå över styr.

Att anklaga människor för brott som det inte finns någon grund för och trumma ihop ett medborgargarde är att skjuta hela vår demokrati i sankt. Dessa personer som kom till oss hade kunnat göra en sådan oerhörd skada om de hade fått tag på fel ungdom, en skada som inte hade gått att reparera. Så det gäller nog att tänka sig för innan man trummar ihop ett medborgargarde för det kan verkligen sluta illa med stora mänskliga tragedier som resultat. Och när nykterhetens bleka skugga visar sig så kanske det inte var värt den upphetsade stämningens konsekvenser. Det hade kanske varit bättre att ringa polisen direkt.

Tänk efter före
Britt-Inger

fredag 14 juni 2013

Rasbiologiska institutet

Nu är jag hemma igen efter en trevligt, intressant och givande tripp till Uppsala. Jag blev hämtad på stationen av Linda och Teo. Vi passade på att smita in på Hotell Forsen på vägen till jobbet och äta hotellfrukost. Där lyckade jag välta ut en tallrik med ägg på golvet och insåg att jag nog var tvungen att starta frukosten med en stor balja med kaffe för att få ordning på koordinationsförmågan. Efter kaffet avlöpte frukosten utan några större incidenter.

I Uppsala hämtade Katarina mig på stationen, som tur var annars hade jag nog aldrig hittat fram. När vi gick från stationen upp till Institutet för språk och folkminne berättade Katarina om Uppsala för mig. Bland annat så gick vi förbi det rasbiologiska institutet som finns kvar som byggnad och ligger bredvid kyrkan.


Här inne mättes, värderades och rasbestämdes människor utifrån de värderingar som fanns på den tiden. De långa, blonda och blåögda var föredömen och ansågs vara de fina exemplaren i den ariska rasens fauna. Institutet skapades och drevs av staten och var världens första rasbiologiska institut. Att vi var ledande inom detta område är kanske inget att vara stolt över men det är viktigt att veta om den här delen av vår mörka historia också. Många resandebarns öden förseglades under denna mörka flagga.


Institutet låg nästan vägg i vägg med denna ståtliga byggnad och kan inte ha varit så att kyrkan på något sätt har missat Institutets intentioner. Så det är bara att konstatera att det var inte bara staten som höll på med raslära utan att de gjorde det även med kyrkans goda minne. 


På stationen sa jag hej och god natt till min vän Sonnie som ståtligt stod och tittade på mig. Han försäkrade sig både om min ankomst och skickade hem mig i samma skick som jag kom. 

Men nog om detta nu är jag tillbaka i verkligheten igen efter en mycket trevlig dag i Uppsala där jag fick handlat lite kläder och träffat intressanta människor. Tack Uppsala för en givande dag trots ett ihålligt regnande.

Lev och må
Britt-Inger

onsdag 12 juni 2013

Institutet för språk och folkminne

Jag skickade in min vetenskapliga artikel igår, med ett visst pirr i magen. Jag fick också ett samtal från Örebro museum med positiva tankar, vi får se hur det slutar. Ser fram emot resultatet av detta samtal. I dag ska jag bege mig till Uppsala för en träff med Katarina på Institutet för språk och folkminne vilket ska bli riktigt roligt. Jag tar nattåget ner och blir förhoppningsvis hämtad på stationen, sen kommer jag tillbringa dagen där och ta nattåget tillbaka på kvällen igen.

Mitt liv består av höga toppar och djupa dalar just nu, längtar tills det börjar plana ut lite, det är lite för  mycket berg och dalbana nu. Fast först ska jag lösa det praktiska med att sova på tåget, först lite film på datorn och sen i med öronproppar och hoppas på det bästa. Men först lite arbete till och sen mot tåget.

Lev och må
Britt-Inger

tisdag 11 juni 2013

I väntan på ersättningen

Före detta barnhemsbarn får vänta på ersättning vilket är tråkig läsning eftersom det är så pass nervpressande att behöva vänta. Att ersättningen sen bara betalas ut till de som har varit utsatt för lång och varaktig vanvård är inte helt rättvist. Det kommer finnas ett fåtal som blivit utsatta för blivit utsatta för enstaka övergrepp som kommer få ersättning, ingen vågar ens tänka på hur de övergreppen har sett ut. Denna ersättning ska ses som en ursäkt från staten står det i reportaget????????? Alla de andra som inte får ersättning för att vanvården inte varit tillräckligt grov då? På vilket sätt visar staten att de gjorde fel även mot dem? Och de som blev vanvårdade efter 1980, på vilket sätt visar staten att de gjorde fel emot dem????

Kan man säga att det finns brister i ersättningsämndens bedömningsgrunder? JA det kan man säga.... Känns inte helt rättvist mot alla de som blev vanvårdade och inte får den ursäkt som de 250 000 kronor innebär. Min gästbloggar Mitt liv på barnhem skrev en gång när vi pratade om vanvården att det "är jätteviktigt att detta kommer fram jag har inget att skämmas för utan det ska staten göra hoppas bara att man får uppleva när staten ber alla resande om ursäkt för allt dom har gjort".

Lev och må
Britt-Inger

måndag 10 juni 2013

En dag på jobbet

Vilken dag den startade i morse när klockan ringde vid 6.30 snåret. Upp fika, såg till att de som skulle iväg åkte iväg, lite kontorsarbete och kaffe. Sen kom Linda vid 08 tiden, in i bilen och iväg, mot Harads.... 30-40 mil. Möte som resulterade i en god lunch och en bra överenskommelse. På det hela taget ganska nöjd.

Tillbaka igen 30-40 mil, fika på en mack, spillde kaffe på byxorna, var på plats på jobbet vid 19 tiden en snabb fika och upp på kontoret. Fram med papper, skicka mail, skriv på datorn, klistra kuvert och på brevlådan vid 21 var det värsta bortgjort......

Phu ner och fram med fika innan gänget kom från tåget, fika, surr, skratt och god natt. Plocka undan och mot sängen, fram med smutskläderna som ska tvättas i morgon. Snart ska jag sova så jag orkar med morgondagen som innebär ytterligare bilresor, tvätt och fler möten. Just nu är livet ganska roligt och saker går åt rätt håll så jag klagar inte utan njuter.

Lev och må
Britt-Inger

lördag 8 juni 2013

Museum och Expo

Håll i hatten nu händer det grejer. Nu har proppen gått ur badkaret. Jag har blivit kontaktad av Örebro museum och kommer förmodligen vara konsult där i deras "Hitta hem"- projekt. Jag ska ner till Uppsala och besöka Institutet för språk och folkminne nästa vecka, det ska bli både spännande och roligt. Linda har kommit in på EXPO utbildning. Det finns platser kvar om det är någon annan som är intresserad. Dessutom ska jag, mamma och Alf ner till Umeå museum för att gå igenom textilförråden för att se om det finns saker som resande har gjort, inför en (kanske) kommande utställning där.

Tjoho peppen har återvänt, nu har några bollar som kastades upp i luften börjat landa, underbart. Det här kan nog bli riktigt bra. Framtiden ser ljus ut, efter regn kommer alltid solsken, tack och lov. Nu ska vi bara ta oss igenom det vi håller på med på jobbet också. Ser en ljus framtid just nu. 

Lev och må
Britt-Inger

torsdag 6 juni 2013

Ny blogg

Linda har startat en ny blogg där hon kan skriva om sig själv, sina hönor och sitt engagemang Jag sjunger som jag vill heter den och  kommer säkert bli följansvärd.

Själv sitter jag på jobbet och kan inte bättre. Solen håller på att dala även om den inte går ner helt och myggen surrar hårt. Fint väder och mycket att göra. Sommaren är allt bra härlig i alla fall.

Lev och må
Britt-Inger

tisdag 4 juni 2013

Mot jobbet

Sista dagen på ledigheten, men det har varit en bra ledighet. Teo har varit här och Peter har varit här, jag har varit iväg med mor och hälsat på hos en bekant. Vi har också hunnit klippa gräs både här och i stugan. Jag har också bokat biljett för resan till Uppsala den 13 juni och fått mail om ett kommande engagemang.


Sonen med mormor, det är kärlek det


En tulpan som gömmer sig bakom en buske, nästan som om den är blyg


En riktig pilsnerhäck 

Lev och må
Britt-Inger

söndag 2 juni 2013

Intervju till Vitboken

Igår hade min gästbloggare besök av en kvinna som skulle intervjua honom om hans liv, som går att läsa om i Mitt liv på barnhem , från Vitboken. De satt ner och pratade om hans uppväxt, efter en dryg timma sa hon att hon helt hade glömt av hur hon skulle sköta intervjun. Samtalet om hans barndom pågick under tre timmar och femton minuter, efter det var min gästbloggare tvungen att avbryta för han skulle på barnkalas.

Min gästbloggare var mycket nöjd med samtalet och anser att hon verkligen var bra på sitt jobb även om han fick henne att glömma det schema hon hade skrivit ihop. Efter ca 1 timmas samtal fick hon gå på toan och torka tårarna då han historia berörde henne så mycket. Hon tog hans berättelse på fullaste allvar och min gästbloggare ser fram emot att få läsa det hon har skrivit ner sen. Hon sa att hon skulle ringa honom när hon hade skrivit klart.

Fördelen med att personer som min gästbloggare blir representerade i Vitboken är att resandefolket också får komma till tals i Vitboken. För hur det än är så består minoriteten romer till större delen av resande. Dessutom så var det resandefolket som råkade mest illa ut för samhällets åtgärder så som steriliseringar och omhändertagande av barn. Min gästbloggares historia behövs för att historien ska bli komplett. Nu kan kanske inte bara min gästbloggares göra hela historien, men han bidrar med sin del till den i alla fall. Det man kan hoppas är att det finns fler som han som vill, vågar och berätta så att Vitbokens historia kan bli komplett och sann.

Lev och må
Britt-Inger


lördag 1 juni 2013

Sommarbarn

Idag hämtade jag Teo i Åsträsk, vi kör halva vägen var, perfekt lösning. Vi åkte hem hämtade morfar och drog till staden. Vi handlade först mat och sen blev det en cykel till Teo. Och inte vilken cykel som helst utan en som både morfar och Teo godkände, jag lade ner min röst för jag insåg att vi aldrig skulle bli klara om jag lade mig i också. Inte nog med det utan det ska var en cykelhjälm till också. Nu lade jag mig i för Teo ville ha en Hello Kitty hjälm för den var rosa, jag hittade en annan hjälm som också var rosa men inte Hello Kitty, lyckan var gjord trodde jag, men den fanns inte i rätt storlek. Då hittade morfar affärens dyraste hjälm, tack och lov så fanns inte den heller i rätt storlek. Till sist hittade vi en hjälm som alla kunde enas om, och med en human prislapp, så det blev en svart hjälm med döskallar på. 

Nu bar det i väg hemåt och full fart på cyklandet, efter två vurpor enades vi om att det var dags för en paus. Vi gick till grannen och hälsade på hennes hund som hon hade hemma, när vi hörde ljudet av fyrhjulingen och Teo fick eld i röven. Han stoppade morfar ute på vägen och hoppade på. De körde förbi hemma och hämtade cykelhjälmen, den med döskallarna på, och så drog de iväg. När de kom tillbaka såg Teo ut att vara det lyckligaste barnet på jorden. Först en egen cykel och sen en repa på byn med fyrhjulingen, kan livet bli bättre än så för en fyraåring. 




Lev och må
Britt-Inger