måndag 30 oktober 2017

Gästbloggare: I skuggan av #MeToo glöm inte de oskyddade barnen

Rörelsen #metoo ser ut att ha öppnat dammluckorna! Kvinnor, oftast i beroendeställning, som utsatts för sexuella handlingar, ges ökad chans till upprättelse.

Jag vill ändå rikta ljuset mot de utsatta barnen, de oskyddade, de som inte kan få upprättelse.
Barn är lojala, de berättar inte, särskilt inte om de tillhör de oskyddade barnen.
Jag var ett sådant barn, oskyddad på grund av missbruk i familjen under perioder. Jag var ett lätt byte för allehanda suparkompisar, men även andra vuxna. Det fanns inte heller på kartan att jag skulle berätta, jag skyddade mina föräldrar.

Om alla vi, som varit utsatta som barn, i aktuell #metoo-anda, skulle komma ut med våra berättelser, så skulle samhället äntligen ana vidden av den smärta tusen och åter tusen barn burit och bär på.
Så glöm inte de oskyddade barnen, ge dem den uppmärksamhet och den upprättelse de förtjänar och behöver! Och om du vill och orkar, berätta!

Och ni män, som tog er rätten att solka ner min barndom, var inte oroliga, jag ska inte hänga ut er till allmänt beskådande. Jag tror inte på hämnd.

Däremot dyker ett välkänt citat upp i mitt huvud: ”För honom vore det bättre att en kvarnsten hängdes om hans hals och han kastades i havet, än att han skulle förföra en av dessa små.”
Jag är nog lite hämndlysten ändå, gillar det där med kvarnstenen

Agneta Malmèn

Tidigare som insändare i Norran

Sverige MÅSTE vi ha en viss invandring


Hur gammal är du?
Under 2015 tog Sverige emot ca 163 000 personer. Politiken, media och samhället såg det som en självklarhet att ställa upp. Vi var ett gäng ryggdunkare som försökte överträffa varandra i solidaritet med de som hade det svårt.
De flesta som kom var pojkar. En del friserar sin ålder en aning för att slinka genom Migrationsverkets nålsöga. 
På nätet finns numer diskussioner om rätten att ljuga om sin ålder. I mitt flöde på fb skrev en person:
”Många förvånar sig över att en del av de afghanska ungdomarna ljuger om sin ålder. Om jag av någon anledning måste fly till ett annat land och fick höra: "Du måste vara över 80 år för att komma in här" hade jag omedelbart sagt: "Jag är 81". För att undvika sarkastiska kommentarer, jag är 71.”
Diskussionen som följer under detta inlägg visar på hur delade vi är i frågan, hur okunskap och sanningar blandas ihop till en ibland illasmakande soppa.
"Självklart ställer vi upp" sa statsminister, Reinfeldt när det begav sig och ” Vi måste öppna våra hjärtan.” Sen kom Löfven och hans ord var för mindre än två år sedan ”Mitt Europa bygger inte murar.

Höst

Så kom hösten, solidaritetens och medmänsklighetens löv började dala från de mänskliga rättigheternas träd. Morgan Andersson meddelade att EU-ländernas stats- och regeringschefer enats om att medlemsländernas ribba låg på sammanlagt 60 000 flyktingar under de två kommande åren. Den faktiska siffran landade på mindre än hälften. 
För lika duktiga och euforiska som samhället var när vi "vi öppnade våra hjärtan" lika nitiska har vi blivit att minska inflödet. 


Väntrummet
Migrationsverkets resurser ökade för att minska tiden för de ungdomar som sitter i "väntrummet". Ändå ökar tiden innan de får veta om de får stanna eller inte. Ett väntrum fyllt med ångest, usel nattsömn, ensamhet, mardrömmar och längtan.  
Vi har minskat inflödet i landet och behandlingen av de som redan finns här är lång och omänsklig. Nu ska det dessutom åldersbestämmas ibland uppåt och ibland neråt. Oavsett vilket håll det är spär det på ångesten i "väntrummet". 
Ålderstestet som utförs är lite som att kasta pil och inte på några villkors vis någon exakt vetenskap. Det är Rättsmedicinalverket som testar om de har ljugit om sin ålder. En del åker upp i ålder och andra ner beroende på vart pilen som kastades landar. Det går fortfarande inte att åldersbestämma med någon exakthet. En del har ljugit om sin ålder och andra inte. Men ålder är inget som vetenskapen kan bevisa exakt.


Varför har de ljugit om sin ålder? 
En del av lögnerna står vi för som inte hade beredskapen att hantera inflödet som blev och de fick inte rätt födelsedata. Andra har ljugit för att skapa sig en bättre framtid och rädda liv. En del är här för att rädda sina familjer, deras ansvar är tungt och ökar ångesten i "väntrummet". Åldersbestämningen är en motorväg in i psykisk ohälsa, skadebeteenden och i värsta fall självmord. 
I tråden jag följt på fb skriver personen som startade inlägget efter en lång diskussion:  
”För det första tycker jag inte man ska ställa grupper mot varandra. Argumentet: Om vi inte tagit emot några flyktingar/invandrare hade våra pensionärer haft det mycket bättre. Tillåt mej tvivla. Vem ska ta hand om alla äldre som blir fler och fler, när vi inte föder tillräckligt med barn i Sverige? Med det demografiska problem vi har i Sverige MÅSTE vi få en viss invandring.”
Var tog den solidariska medmänskligheten vägen som vi visade upp när de kom hit? När ändrades vårt varma mottagande till den kyla de upplever nu? Läkarna åldersbestämmer och var hamnar vi vetenskapligt?  Var tog evidens och fakta vägen, ligger det i något mörkt hörn och gömmer sig?

Vinter

Nu har vintern kommit till vårt land. Kylan breder ut sig och många skrivs många upp i ålder och flyttar till vuxenboende medan deras överklagan bereds och beslutas. Människorna har bytt kö och ”väntrum”. Till det nya väntrummet är inträdesbiljetten ytterligare väntan och mer psykisk ohälsa.
På fb avlutas inlägget om ålder:
Jag förstod naturligtvis att det skulle bli mothugg på mitt inlägg. Jag känner inte alla som hugger emot men tillräckligt många för att jag ska förvåna mig över att det är människor som lever ett gott liv och inte förlorat någonting på flyktinginvandringen. Jag blir beklämd över att så många inte inser alla människors värde, samtidigt som jag blir glad över att så många ändå gör det.”
Kanske vore det allra bästa för alla parter att ge amnesti till alla de som kom när politikerna strösslade med ord som solidaritet och medmänsklighet under 2015. Det skulle spara mycket pengar, mänskligt lidande och dessutom förse Sverige med den arbetskraft vi faktiskt behöver. En win, win i mitt tycke, så vad är problemet? 

Lev och må
Britt-Inger

söndag 29 oktober 2017

Skriver om min klassresa

Arbetarskrivares antologi

Skriver om min klassresa och blir nostalgisk. Ska hålla mig kort, inte helt enkelt. Jag har så mycket jag skulle kunna berätta men måste begränsa mig. Tänk så många människor och så många tillfällen som gjort att jag är den jag är idag. Ju mer jag skriver ju mer inser jag att jag har varit en udda figur hela livet. Jag har fått vara med om så mycket annorlunda, en del på grund av mig själv och annat på grund av andra.

Jag har ingen aning om det jag skriver kommer antas i bokprojektet. Men om det inte gör det få jag säkert användning av det i nåt annat sammanhang. Jag hade glömt av hur roligt det är att skriva och hur mycket jag saknat det. Det här bokprojektet kom så rätt i tid för mig. Så rätt i tid för min inspiration. Just nu skriver jag så tangentbordet glöder och älskar det. Jag känner mig så rik.

Lev och må
Britt-Inger


måndag 23 oktober 2017

Dinglarens väg ligger på DiVA

Jag är sjukt stolt över att vår bok numer ligger på DiVA och kan användas som referenslitteratur.
 
 

Dinglarens väg - Vorsnos Drom: De ofrivilligt åsidosatta
Ansvarig organisation
2015 (Svenska)Samlingsverk (redaktörskap) (Övrigt vetenskapligt)
Abstract [sv]
I Dinglarens väg — Vorsnos Drom skildras resandefolkets historia utifrån resandes egna livsberättelser. Det är berättelser om samhällets övergrepp, skam och utanförskap, men också om fina minnen, en levande kultur och stark gemenskap.
Författarna och etnologerna Britt-Inger Hedström Lundqvist och Ann Hellman betonar att det är samtliga medskapares bok. Ungefär trettio personer har hjälpt till med boken, till exempel med texter eller bilder. Tjugofem av dem tillhör resandefolket, precis som Britt-Inger Hedström Lundqvist själv.
Material till boken i form av berättelser och inspelningar arkiveras i Dialekt- och folkminnesarkivet i Uppsala och Institutet för språk och folkminnen är utgivare.
Ort, förlag, år, upplaga, sidor
Uppsala: Institutet för språk och folkminnen, 2015. , 212 s.
Nyckelord [sv]
romer - historia
Nationell ämneskategori
Etnologi
Forskningsämne
Etnologi; Kulturhistoria
Identifikatorer
URN: urn:nbn:se:sprakochfolkminnen:diva-1006ISBN: 978-91-86959-27-2 (tryckt)OAI: oai:DiVA.org:sprakochfolkminnen-1006DiVA: diva2:1145484
Tillgänglig från: 2017-09-29 Skapad: 2017-09-29 Senast uppdaterad: 2017-09-29 
Bibliografiskt granskad
 
Lev och må
Britt-inger 

söndag 22 oktober 2017

#MeToo en dagsslända eller en förändrande trend

Jag följer med spänning #MeToo som drar fram som en virvelvind över landet. Det hängs ut män i olika tidningar. Män som har kränkt kvinnor på olika sätt. Jag vill absolut inte förringa kvinnornas upplevelse. Men jag vill inte att media ska vända det som är bra med #MeToo till att bli en enda lång sensationsrubrik som varar en dag för att sen dö och inte en trend som ändrar samhället.

#MeToo rörelsen har funnits i USA och MeToo-grundaren menar att det är ett "Ett kraftfullt sätt att förmedla empati. Under hashtagen MeToo delar kvinnor världen över med sig av erfarenheter av sexuella övergrepp. Vittnesmålen i sociala medier startade med att skådespelaren Alyssa Milano twittrade hasttagen – men det hela började för över tio år sedan.

MeToo är ett kraftfullt sätt att visa empati för någon annan, säger grundaren Tarana Burke i SVT Agenda. Me too-rörelsen grundades 2006 av aktivisten Tarana Burke som i många år arbetat för social rättvisa. Den ursprungliga rörelsen
riktar sig till unga kvinnor som blivit sexuellt utnyttjade på olika sätt.

Jag hoppas att den svenska versionen av MeToo inte blir nån häxjakt på män utan att den blir en förändring i hur man ska behandla kvinnor. Jag tror att det kan bli det. En man som jag känner skrev: 

"Jag lovar att stå upp mot sexistiska jargonger, att konfrontera vänner som gör övertramp eller begår övergrepp och att aldrig blunda för att det är bekvämast.
Detta gäller även mig själv. Jag lovar att våga vara självkritisk och fortsätta jobba med mig själv även när jag tror att jag är "klar". Jag lovar att försäkra mig om att #samtycke finns i alla sexuella situationer."

Medan en annan sa:

- Självklart backar jag upp alla #MeToo kvinnor det är vårt ansvar som män att göra det.

Tarana Burke säger:

Det är ett sätt att låta överlevare veta att de inte är ensamma. Att de blir sedda, hörda och förstådda. Att det finns åtminstone en person i världen som förstår vad de går igenom.

Manifestationer har hållits över hela landet i dag, bland annat i Stockholm, Malmö, Göteborg, Hudiksvall, Visby, och Kristinehamn. Kvinnor och män deltog i #MeToo-demonstrationen på Sergels torg i Stockholm. "Flera av dem säger att män måste börja prata med varandra om övergrepp och börja agera när andra går över gränsen".

Jämställdhetsministern Åsa Regnér ska kalla samman kvinnor för att se vad som måste göras för att få igenom en förändring. -kvinnor vet vad det handlar om och har erfarenhet så jag hoppas hon tar hjälp av de som vet. Jag hoppas också att man samtidigt tar fram en samtyckeslag. Fackets råd är att skriva ner allt.

Många är vi som varit där, ursäktat, accepterat och smugit undan. Men hade vi egentligen några val eller några redskapen för att göra på nåt annat sätt.
 

Nu har vi det och då ursäktar,accepterar och smyger vi inte inte längre med det. Det som har hänt kan vi inte göra något åt, men det som händer nu har vi redskapen att göra nåt åt. Skulden är inte vår, nu ska vi ta insikten och använd den tillsammans med vreden över det som varit och inte låta skiten upprepas och fortsätta. Det slutar med oss. #MeToo



MeToo
Britt-Inger

söndag 15 oktober 2017

Antologin: Hör detta och lyssna till det

Boken är utgiven av Celanders förlag och finns även att köpa där för 150 kr.
Elin Sundberg & Moa Kjellstrand (red.)

Hör detta och lyssna till det

En antologi om flykt som jag och Linda skriver i
Boken "Hör detta och lyssna till det" har texter som handlar om tex, barn på flykt, strukturell rasism och aktuell migrationspolitik. Min och Lindas text handlar om, politik, strukturell rasism, omhändertagande av barn med referenser till 30-40 talet och dagens romska EU-migranter.
Målet med boken är att skriva om den samtida migrationspolitiken för att nå så bred publik som möjligt och få folk att tidigt reagera på det som händer i vårt samhälle.
"Ibrahim undrar vad vi européer kommer att säga till våra barnbarn för att rättfärdiga den nuvarande politiken. Han gestikulerar med händerna, tittar uppfordrande på mig och säger att han vill åtala EU i framtiden. Ibrahim säger att Europa just nu dödar barn och hoppet hos människor på flykt. Han förklarar att systemet är konstruerat så att du måste ha psykiska problem och medicinska rapporter som styrker ditt fall för att få stanna.

– Räcker det inte att det regnar bomber där jag kommer från? Krig är inte säkerhet, så varför får jag inte skydd? Jag är en flykting, inte kriminell eller terrorist. Det är ni som är kriminella när ni stoppar mig! Och så gör de oss sjuka, för vad? För mer pengar?"

Hör detta och lyssna till det är en antologi som genom ett 30-tal skribenter samlar berättelser i bild och text från barn på flykt, forskare, läkare, journalister, aktivister, poeter och mycket mer. Boken vill beskriva det rådande samhällsklimatet i en historisk kontext och synliggöra den normaliseringsprocess som kategoriserar och rangordnar människor.

Redaktörer för boken är Moa Kjellstrand och Elin Sundberg, framsidan är gjort av Niklas Longman.

Boken är ett samarbete mellan Celander förlag och Allt åt alla Malmö.
Medverkande är:
Nasim Aghili, Ellinor Hermansson, Daria Bogdanska, Athena Farrokhzad, Sara granér, Ali, Rama Al Ali, Allt åt alla, Asylgruppen Lund, Anna Bartfai, Emma Bartfai, Frederick Batzler, Catherine Dauvergne, Emanu, Ylva Emel, Kajsa Englund, Sten axelson Fisk,, Max gustavsson, Peo Hansen, Agnes Hellström, Tobias Hübinette, Toktam Jahangiry, Maha Jarallah, kontrapunkt, David Liljemark, Linn Lindblom Pääjärvi, Elin Linden, Anna Lundberg, Britt-Inger Hedström Lundqvist, Linda Lundqvist, Helene Lööw, Victoria Isén Malmquist, Mohammed Reza, Gul Mohammad Mohammadi, Jenny Nguyen, Asta Olivia Nordenhof, Cecilia Nordstrand, Elina Pankhe, Victor Pressfeldt, Amanda Quartey, Annette Rosengren, Rådgivningsgruppen, Maja Sager, Folke Schimanski, Seluah, Socialistiska psykologer, Max Solca, Bettan Sundberg, Kent Wisti och Bita Yari.

Alla som bidragit till och arbetat med denna bok har gjort det ideellt med undantag för tryckkostnader. Allt överskott går oavkortat till asylgruppernas arbete.

Här finns mer att läsa om boken


Köp boken 
Britt-Inger

Flyktiga tankar om vår solidaritet


Jag har växt upp under en period när solidaritet och jämlikhet var honnörsord. Med protesterna, engagemanget, samhällsandan, förändringen och musiken som alla visste att det var framåt vi skulle gå. Jag växte upp med musiker, kompositörer och sångare som Mikael Wiehe och Björn Afzelius, raggarrock och den underbara punken.

Vi pratade med varandra, lyssnade på musik i bilen eller på en skivspelare och stämde träff. Skulle vi ringa gjorde vi det i en mynttelefon på stan eller från en väggfast lur i hemmet. Vi skrev brev och postade i en postlåda och använde djungeltelegrafen för att få ut var vi skulle träffas. Verkligheten har förändrats så fort att ibland tror jag att vi inte riktigt hunnit med. Idag har nätet tagit över både vårt engagemang och det hat som engagemanget skapar. Jag säger inte att allt var bättre förr utan konstaterar mer att verkligheten har förändrats.


Mina Dennert, journalist och grundare av nätverket #jagärhär skriver om baksidan av utvecklingen i en debattartikel där hon beskriver det hat hon blir utsatt för av det drev som finns mot människor som bryr dig. Hennes text på facebook och på Aftonbladet vittnar om en skrämmande verklighet.

"Ni som undrar vad det är som har hänt. Vad näthat är. Låt mig berätta om de senaste dygnen. Det är så här dessa händelser dyker upp i mitt flöde

Det börjar med ett inlägg på Joakim Lamottes sida om gruppen #jagärhär. Strax innan har Katerina Janouch skrivit samma sak. Janouch visar det sig har fått sin information ifrån före detta Avpixlat, en främlingsfientlig sajt som bytt namn till Samhällsnytt.

Fem minuter efter Lamottes inlägg kommer det första hatbrevet i inkorgen. De fortsätter att komma med jämna mellanrum, det är män som skriver blandat hotfullt, hatiskt och otrevligt om att jag ska hålla tyst och att jag är äcklig. 

Snart därefter kommer det första meddelandet på pm om att jag är sjuk och dum i huvet. Sedan skriver man om gruppen på sajten Gangrape Sweden. Där ligger redan förtal och gamla uthängningar med medlemmars namn, telefonnummer, personnummer och adress som lett till fysiska hatbrev och klistermärken med rasistiskt hat mot rasifierade och homofobiskt mot homosexuella medlemmar.

Därefter hängs vi ut på Granskning Sverige, som även vid flertal tillfällen ringt upp medlemmar och varit hotfulla. Därefter når det Flashback. Och Nyheter Idag. Sedan dyker vi upp i alla Stå upp för-grupperna. Och alla vi som älskar SD-grupperna. Och i gruppen som vill se Jimmie Åkesson som julvärd. Därefter hängs jag ut på Ann Heberleins sida. Efter det är det dags för Fabian Fjälling, Nina Drakfors, Ingrid Carlqvist och Jan Sjunnesson att dela och säga sitt. På natten ringer det från anonymt nummer. Klockan 3 och halv 4."Läs hela hennes text här

 

Har vi glömt?

Har vi glömt de skrämmande bilderna som med överfyllda båtar och döda barn som nådde oss. För två år sedan fick vi en flyktingström som tog oss med överraskning. Vi öppnade våra gränser och  Löfven sa "Mitt Europa bygger inga murar" i september 2015 anordnas manifestationer för flyktingmottagandet. 

"Under parollen "Refugees welcome" ordnades en manifestation för flyktingmottagande på Medborgarplatsen i Stockholm i dag. Enligt Stockholmspolisen deltog omkring 15 000 personer. Arrangemanget ordnades på initiativ från Miljöpartiets ungdomsförbund Grön ungdom. De övriga riksdagspartiernas ungdomsförbund – med undantag för Sverigedemokraterna – var medarrangörer."

Solidariteten fanns där, engagemanget också. Vad har förändrats sen dess? Vi har fortfarande manifestationer men idag är det Afghaner som undrar: 

Är verkligen Sverige ett moraliskt land när man säger åt svenskar att inte åka till Afghanistan för att det är farligt, men man tycker det är säkert för oss unga människor att leva där. Det är inte mänskligt”, skriver de strejkande i ett öppet brev.

Hatet mot de som engagerar sig varvas i media med lokala s-politiker kräver Amnesti.

"I tisdags kväll lyfte planet från Landvetter. Unga män utvisades till Afghanistan som de, i några fall, lämnat i så tidig ålder att de inte har några minnen kvar av. Nu reagerar flera lokala socialdemokrater mot sin egen regering."

Jag skäms och skräms ibland över mitt ungdoms solidariska Sverige som skenheligt tar på sig att vara ett världssamvete och ofta fördömer men som idag tappat fattningen totalt. Vi pekar finger åt andra när vi själva inte är ett dugg bättre.

Jag ser ibland texter på fb som handlar om att Sverige skulle vara bättre än andra länder och då undrar jag har vi fullständigt glömt vår historia?

Sverige har lång erfarenhet av att splittra familjer titta bara på 30-40-talet när resandefolkets barn konsekvent omhändertogs och placerades på barnhem enbart för att de var resande. Samernas barn som skickades till svenska skolor långt från sina familjer. 

Sverige har har två sidor, ena där de nåt slags världssamvete och gör alla rätt och sen ett annat på hemmaplan där det görs/gjorts många skamliga fel. Steriliseringslagarna fanns kvar på 70 talet så jag vet inte om det där humanitära har varit så stort. Romers barn har även i modern tid varit utsatta för omhändertagande av staten. 

Men visst om man undantar vissa grupper i det svenska samhället så har Sverige stått för det humanitära helt klart. Det finns en stark dubbelmoral i Sverige och det är lätt att glömma vår egen historia när vi lever i samtiden. jag skulle hellre vilja säga att vi är på väg att upprepa vår historia. Jag har tidigare skrivit ett inlägg i just denna fråga. Ensamkommande barn upprepar vi vår historia?

Kanske är det mitt minne som förskönar min solidariska ungdom och kanske var jag naiv på den tiden men ibland saknar jag den naiviteten och solidariteten som var så tydlig för mig då. 

Lev och må
Britt-Inger

lördag 14 oktober 2017

Tiggeriförbud strider mot mänskliga rättigheter

Foto Linda Lundqvist

Tiggeriförbud strider mot mänskliga rättigheter, ett tiggeriförbud gör den redan socialt utsatte till en kriminell. Att förbjuda människor att tigga är att förbjuda fattigdom. 

M etablerar i och med att det de röstade ignom ett tiggeriförbud ett socialt förakt mot fattigdom och  utsatthet

Amnesty Internationals svenska sektion inleder en aktion för att protestera mot förslaget om ett tiggeriförbud i Vellinge.- Ett förbud mot tiggeri är en attack mot samhällets mest utsatta och strider mot mänskliga rättigheter, säger Johanna Westeson, jurist och sakkunnig inom diskriminering på Amnesty International.

Minns tidigare förslag när man fortfarande förstod hur urbota dumt ett tiggeriförbud ter sig. Vad har ändrats? Är det ett försök till att få tillbaka röster från SD? M-stämman inte bara röstade för tiggeriförbud utan anser att den som tigger ska straffas med böter. Som han eller hon ska tigga ihop till? Och få nya böter? Eller? 

M säger sig har röstat för ett tiggeriförbud av omsorg om tiggarna naturligtvis. Vad blir nästa steg? Att man förbjuder fattigdom eller vissa behandlingar av sjukdomar? Vad blir morgondagens förbud?

Tiggarna på våra gator är ett mer komplext problem och kan inte lösas med ett tiggeriförbud.

Diskrimineringen är ursprungligen ett resultat av att romerna hölls som slavar åt rumänska bönder och hantverkare helt fram till 1860-talet. Avskaffandet av planekonomin ledde under 1990-talet till att miljontals jobb försvann, massarbetslöshet uppstod i Rumänien och därmed en förnyad rasism, hatet mot romerna blossade åter upp. 


En diskriminering som ofta tagit sig blodiga uttryck i Rumänien och Bulgarien. En rad människorättsorganisationer som verkar i länderna har skrivit sedan början av nittiotalet om att angreppen på romerna plötsligt åter igen tagit fart. 1991 skrev Helsinki Watch följande i sin rapport Destroying Etnic Identity: The Persecution of the Gypsies in Romania August 1991 A Helsinki Watch Report:
 

”Romer i Rumänien har de senaste 20 månaderna efter Nicolae Ceausescus fall blivit mål för ständigt våldsammare anfall. Deras hem har blivit vandaliserade och nerbrända, de själva har blivit slagna av medborgargarden, de har blivit arresterade och slagna i polisförvar, de har blivit jagade ut ur den ena byn efter den andra, ofta utan möjlighet att återvända. Romer har förlorat sina liv, sin egendom, sin säkerhet.”

Har tidigare varit med och skrivit en artikel  Vi anser att det är Oacceptabelt att Moderaterna förespråkar tiggeriförbud

Sverige: Tiggeriförbud strider mot mänskliga rättigheter, protestera nu! 

Lev och må
Britt-Inger

torsdag 12 oktober 2017

Charlotte Wickman pratar om utredningen av ett romskt center




Tidigare har det tillsatts en Utredning om inrättandet av ett romskt center och nu publiceras inspelningen av det mötet på Romanofolkets blogg.

Frågan om ett romskt center väcker mycket känslor och många frågor ibland minoriteten romer. En del av dessa frågor besvaras kanske i detta youtube klipp från det möte där Charlotte Wickman pratar om deras arbete med utredningen.

Se inspelningen här

Lev och må 
Britt-Inger