Flyktiga tankar om vår solidaritet

Jag har växt upp under en period när solidaritet och jämlikhet var honnörsord. Med protesterna, engagemanget, samhällsandan, förändringen och musiken som alla visste att det var framåt vi skulle gå. Jag växte upp med musiker, kompositörer och sångare som Mikael Wiehe och Björn Afzelius, raggarrock och den underbara punken.

Vi pratade med varandra, lyssnade på musik i bilen eller på en skivspelare och stämde träff. Skulle vi ringa gjorde vi det i en mynttelefon på stan eller från en väggfast lur i hemmet. Vi skrev brev och postade i en postlåda och använde djungeltelegrafen för att få ut var vi skulle träffas. Verkligheten har förändrats så fort att ibland tror jag att vi inte riktigt hunnit med. Idag har nätet tagit över både vårt engagemang och det hat som engagemanget skapar. Jag säger inte att allt var bättre förr utan konstaterar mer att verkligheten har förändrats.


Mina Dennert, journalist och grundare av nätverket #jagärhär skriver om baksidan av utvecklingen i en debattartikel där hon beskriver det hat hon blir utsatt för av det drev som finns mot människor som bryr dig. Hennes text på facebook och på Aftonbladet vittnar om en skrämmande verklighet.

"Ni som undrar vad det är som har hänt. Vad näthat är. Låt mig berätta om de senaste dygnen. Det är så här dessa händelser dyker upp i mitt flöde. 

Det börjar med ett inlägg på Joakim Lamottes sida om gruppen #jagärhär. Strax innan har Katerina Janouch skrivit samma sak. Janouch visar det sig har fått sin information ifrån före detta Avpixlat, en främlingsfientlig sajt som bytt namn till Samhällsnytt.

Fem minuter efter Lamottes inlägg kommer det första hatbrevet i inkorgen. De fortsätter att komma med jämna mellanrum, det är män som skriver blandat hotfullt, hatiskt och otrevligt om att jag ska hålla tyst och att jag är äcklig. 

Snart därefter kommer det första meddelandet på pm om att jag är sjuk och dum i huvet. Sedan skriver man om gruppen på sajten Gangrape Sweden. Där ligger redan förtal och gamla uthängningar med medlemmars namn, telefonnummer, personnummer och adress som lett till fysiska hatbrev och klistermärken med rasistiskt hat mot rasifierade och homofobiskt mot homosexuella medlemmar.

Därefter hängs vi ut på Granskning Sverige, som även vid flertal tillfällen ringt upp medlemmar och varit hotfulla. Därefter når det Flashback. Och Nyheter Idag. Sedan dyker vi upp i alla Stå upp för-grupperna. Och alla vi som älskar SD-grupperna. Och i gruppen som vill se Jimmie Åkesson som julvärd. Därefter hängs jag ut på Ann Heberleins sida. Efter det är det dags för Fabian Fjälling, Nina Drakfors, Ingrid Carlqvist och Jan Sjunnesson att dela och säga sitt. På natten ringer det från anonymt nummer. Klockan 3 och halv 4."Läs hela hennes text här

 

Har vi glömt?

Har vi glömt de skrämmande bilderna som med överfyllda båtar och döda barn som nådde oss. För två år sedan fick vi en flyktingström som tog oss med överraskning. Vi öppnade våra gränser och  Löfven sa "Mitt Europa bygger inga murar" i september 2015 anordnas manifestationer för flyktingmottagandet. 

"Under parollen "Refugees welcome" ordnades en manifestation för flyktingmottagande på Medborgarplatsen i Stockholm i dag. Enligt Stockholmspolisen deltog omkring 15 000 personer. Arrangemanget ordnades på initiativ från Miljöpartiets ungdomsförbund Grön ungdom. De övriga riksdagspartiernas ungdomsförbund – med undantag för Sverigedemokraterna – var medarrangörer."

Solidariteten fanns där, engagemanget också. Vad har förändrats sen dess? Vi har fortfarande manifestationer men idag är det Afghaner som undrar: 

”Är verkligen Sverige ett moraliskt land när man säger åt svenskar att inte åka till Afghanistan för att det är farligt, men man tycker det är säkert för oss unga människor att leva där. Det är inte mänskligt”, skriver de strejkande i ett öppet brev.

Hatet mot de som engagerar sig varvas i media med lokala s-politiker kräver Amnesti.

"I tisdags kväll lyfte planet från Landvetter. Unga män utvisades till Afghanistan som de, i några fall, lämnat i så tidig ålder att de inte har några minnen kvar av. Nu reagerar flera lokala socialdemokrater mot sin egen regering."

Jag skäms och skräms ibland över mitt ungdoms solidariska Sverige som skenheligt tar på sig att vara ett världssamvete och ofta fördömer men som idag tappat fattningen totalt. Vi pekar finger åt andra när vi själva inte är ett dugg bättre.

Jag ser ibland texter på fb som handlar om att Sverige skulle vara bättre än andra länder och då undrar jag har vi fullständigt glömt vår historia?

Sverige har lång erfarenhet av att splittra familjer titta bara på 30-40-talet när resandefolkets barn konsekvent omhändertogs och placerades på barnhem enbart för att de var resande. Samernas barn som skickades till svenska skolor långt från sina familjer. 

Sverige har har två sidor, ena där de nåt slags världssamvete och gör alla rätt och sen ett annat på hemmaplan där det görs/gjorts många skamliga fel. Steriliseringslagarna fanns kvar på 70 talet så jag vet inte om det där humanitära har varit så stort. Romers barn har även i modern tid varit utsatta för omhändertagande av staten. 

Men visst om man undantar vissa grupper i det svenska samhället så har Sverige stått för det humanitära helt klart. Det finns en stark dubbelmoral i Sverige och det är lätt att glömma vår egen historia när vi lever i samtiden. jag skulle hellre vilja säga att vi är på väg att upprepa vår historia. Jag har tidigare skrivit ett inlägg i just denna fråga. Ensamkommande barn upprepar vi vår historia?

Kanske är det mitt minne som förskönar min solidariska ungdom och kanske var jag naiv på den tiden men ibland saknar jag den naiviteten och solidariteten som var så tydlig för mig då. 

Lev och må

Britt-Inger