onsdag 27 februari 2013

Tandläkaren

Vilken usel dag. Först startar det med att det blir strömavbrott för andra dagen i rad. När sen strömmen återvänder är nätet borta till på kvällen. Dessutom hade jag tid hos tandläkaren (akut) som konstaterade att jag hade tuggat sönder en plomb i en tand som hade fått inflammation och inte gick att laga. Det var bara att dra ut den och den satt som berget, efter en halvtimmas slitande kom den i alla fall till sist ut. Tillbaka till jobbet via apoteket och alvedon, ipren räddningen kom febern som ett brev på posten.

Så nu har jag lagt mig och hoppas att febern och den usla smaken i munnen har försvunnit tills i morgon. Jag hoppas också att strömmen och nätet håller sig vid liv så jag han jobba undan det jag måste göra innan jag ska vara ledig i helgen.

Lev och må
Britt-Inger

tisdag 26 februari 2013

Livsandarna återvänder

Är på jobbet, fullt upp, i morse när jag vaknade hade vi ingen ström. Den kom inte tillbaka för än vi 14 tiden. Men vad gör det när solen skiner och det rasar från taken. Fåglarna kvittrar och livsandarna återvänder.

Vi håller på med schemabyten och en massa annat nu, så jag har ingen ordning på min tillvaro längre, har ingen aning om när jag jobbar och när jag är ledig. Men det ger sig nog med tiden.

Lev och må
Britt-Inger

söndag 24 februari 2013

Stockholmarna har sportlov

Vi åkte från fjällen idag, men i Arvidsjaur tog det stopp, motorn på bilen skar i hop. Jaha, ja det var ju tur att vi kom oss dit där det gick att få tag på en bärgare och mobilen hade täckning. Tur i oturen hade vi bara för någon månad sedan löst en försäkring som innebar att vi skulle få bärgning och hyrbil.

Vi ringde Solid och berättade om vår situation, oj då sa de vi har så hög arbetsbelastning nu när Stockholm har sportlov. Jaha sa vi och sa att vi redan hade ringt en bärgare och undrade hur vi skulle göra med hyrbilen. Filippa som hon hette flickan som tog emot vårt samtal sa att hon skulle återkomma så fort hon kunde.

När vi hade åkt med bärgaren till bilbolaget och det hade gått en timma, ringde jag upp igen. Solid Filippa svarade i luren efter en lång stund väntan, hur gick det med hyrbilen frågade jag, oj då sa hon vi har så hög arbetsbelastning nu när Stockholm har sportlov. Jaha sa jag, men vi behöver fortfarande en hyrbil och bärgaren står här och väntar och ska skjutsa oss om vi behöver ha hjälp. Går det bra om vi ringer själva, oh ja sa hon och nämnde två bilfirmor som vi kunde ringa.

Sagt och gjort jag ringde, ingen av dem hade någon bil att hyra ut. På telefon igen och den här gången svarade en Patrik, jag sa vi står i Arvidsjaur och håller på att frysa arselet av oss och ingen av firmorna vi ringde till hade någon bil, vad fan gör vi nu. Patrik sa genast att han skulle kolla och höra av sig. Vårt hopp om att han skulle ringa tillbaka var inte så stort efter Filippas engagemang, men han återkom ganska fort och sa att han hade heller inte fått tag på någon bil. Men han hade ett mobilnummer vi kunde ringa om vi ville kolla själva.

Ja sa jag och tog numret, ring ring och så svarade en kille, vi vill ha en hyrbil har du någon? Ja sa han, glädjen visste ingen gräns, jag får in en klockan 15 men den måste vara tillbaka 21, men vad fan det funkar ju inte. Så var vi tillbaka på ruta noll igen. Vi skickade iväg bärgaren och tackade honom för att han väntat och ringde Jonas som satte sig i bilen och kom de 15 milen till oss för att vi skulle kunna ta oss därifrån. Så det där med hyrbilsförsäkring, nja då gäller det att få stopp i rätt stad och inte när Stockholmarna har sportlov för då verkar hela Sverige få vänta.

Lev och må
Britt-Inger

Planerar veckan

Kollar just nu på skidor på tv, ser solen lysa på utsidan och surrar med gubben om livets bestyr. Hur ska den närmaste framtiden se ut och hur ska vi göra? När blir vi lediga och hur löser vi det? Ja, lite allmänna kramper kan man säga.

Själv planerar jag också hur det ska se ut i slutet av februari med föreläsningar och annat. Jag har i alla fall bestämt att jag ska bila ner så jag tar mig mellan alla olika ställen jag ska på. Ser verkligen fram emot detta, särskilt roligt ska de bli att få träffa alla dessa underbara människor som jag lärt känna.

Veckan som kommer kan nog bli lite Innehållsrik och rörig, igen, men också väldigt rolig. Den kommer innehålla ett besök på Umeå museum, Teos födelsedag, arbete och besök av mina pojkar till helgen. Jag längtar redan till vissa delar av veckan som komma ska.

Lev och må
Britt-Inger

lördag 23 februari 2013

Tömt huvudet

Just hemkommen från en dag på skoter, så skönt, det behövde jag. Släppa allt och bara få köra, pimpla och surra med folk. Telefon lämnade jag hemma på laddning så inte ens den störde idag. Vi ska vara kvar här tills i morgon och sen är det jobb igen. Schemaförändringar och en massa annat.
På måndag ska jag till museet med några till och gå igenom deras lager av saker. vi ska kolla om de har saker som tillhör resandefolket. Ska bli roligt att se, för det tror jag nog att de har.

Jackson var iväg och tog stygnen i fredags, lätt som en plätt. Fick sig ett friskhetsintyg också som jag lade i Carros låda. Så nu kommer hon skriva över honom på mig, jag måste lösa försäkring på honom på måndag.

Hundarna har haft en bra dag sprungit på isen jag spöken och ligger helt utslagna bredvid mig nu.

Lev och må
Britt-Inger

onsdag 20 februari 2013

Ny bil och ny blogg

Jag har lagt upp en ny blogg http://culpa.blogg.se/ skriver om ersättningsnämnden och andra viktiga saker.

Idag har vi varit tur och retur till Pajala ca 80 mil så där. Vi köpte en ny bil, den är vit och svart och brummar. En underbar dag solen sken och det gnistrade i snön och kameran låg hemma på rumsbordet. Hundarna fick följa med, de är otroligt snälla i bilen, tack för det.

Nu har de dragit igång kampanjen och diskussionerna om boken som jag har skrivit i. Våga störa bilden av samhället   gå in och kolla in länken. Jag fick också reda på att jag i något sammanhang ska vara med i Örebro, men jag vet inte hur och när ännu. Vi får se när det blir.

Jag väntar med spänd förväntan att min gästbloggare ska få svar från ersättningsnämnden om hur det blir med hans ersättning. Läs gärna Culpas blogg om hans tankar i detta ämne.

Nästa helg kommer jag få storfrämmande bägge mina söner ska komma hit. Det var så länge sedan de var här samtidigt att jag inte ens kommer ihåg när det var. Vi ska äta surströmming med (gammel)mormor  på lördagen, det ser jag fram emot. Första gången vi åt surströmming och Teo var med kan han ha varit ca 2 år, när morfar öppnade burken och kom in med den följde Teo efter honom. Han drog honom i byxorna och skulle kolla om han hade bajsat ner sig.


Delar av min fina familj

Lev och må
Britt-Inger

tisdag 19 februari 2013

Våren

I dag var jag ute med hundarna på en promenad, jag njöt av det vackra vädret. Då hörde jag det, det uppfyllde hela mitt inre och gick rakt in i själen. Detta ljud som är som ljuv musik varje år när det kommer, en stilla strof som knappt gick att uppfatta, som till sist fyllde luften med underbar musik. Tänk att en så liten varelse som en fågel kan avge ett ljud som har så stor påverkan att man blir fullständigt lamslagen av hur vackert det är. Vårens första rop på ljusare varmare tider, välkommen att uppfylla mitt inre fler dagar, du ljuva väna lilla varelse.

Dagen har annars mest gått i slappans tecken, eller jag har jobbat vid datorn en del. Har gjort ett utkast till ett litet häfte som en förening ska ha. Det blev riktigt lyckat. Jag fick ett mail om Vetenskapsfestivalen och jag uppfattade det som att det nu var klart att jag ska föreläsa. Vilket innebär att jag måste sätta ihop en föreläsning till det. Jag har också mailat och berättat för de som har varit intresserade av att jag ska komma under vilka dagar jag kommer kunna komma och föreläsa. Ser fram emot detta, det blir som en liten miniturné. Synd att inte husbilen är redo att köras då.

Jag har tänkt att försöka träffa lite roligt folk också under de här dagarna. Hoppas jag får schemat att gå ihop bara så jag hinner med alla.

Lev och må
Britt-Inger




måndag 18 februari 2013

Twitter

Jag twittrar https://twitter.com/brittinger3 har gjort det ett tag, en kul grej. Nu har jag börjat få kläm på det nu (tror jag). Lägg till mig och avgör själva, jag twittrar det mesta som jag håller på med. Idag blev det om kvinnolöner och barn till missbrukare, vissa dagar blir det inget alls.

Nu är jag hemma, home sweet home. Jag ska sova i min egen säng, duscha i min egen dusch (utan grus denna gång), gå på det egna dasset och dö framför den egna tv, kan det bli bättre än så. Jackson springer omkring med sin tratt på huvudet fortfarande han ser allmänt fånig ut. På fredag blir han av med den, jag det är klart vi tar av han den så fort vi kan hålla koll på honom, han är ju snabb som en kobra det lilla livet.

Veckan är som vanligt full av en massa saker som vi ska göra, men i morgon ska jag sova länge, slappa och inte gör någon som helst nytta alls.



Lev och må 
Britt-Inger




söndag 17 februari 2013

Sista natten med gänget

mot the bitter end, eller räddningen är nära. I morgon går jag av till en mycket efterlängtad ledighet, jag lovar att jag ska sova ut ordentligt på tisdag. Fast ledig och ledig veckan är hyfsat fulltecknad med andra arrangemang och möten. Vi får se om mötena ger nåt i veckan. Kanske har vi fått ordning på vårt vatten också, jag hoppas jag hoppas men vågar inte lita på det, så jag har duschat på jobbet för säkerhets skull.

Jag hoppas sista natten blir en lugn natt även om det är sista natten med gänget på en vecka. Jag har  inte hunnit fota så mycket denna veckan men det kommer fler dagar. Här kommer ett av korten som trots allt har blivit till i veckan.


Ensam är inte stark

Lev och må
Britt-Inger

lördag 16 februari 2013

Min gästbloggare gör skillnad på utställning

Premiären är avklarad, min vän och gästbloggare "Mitt liv på barnhem" är trött men nöjd med sin dag. En kvinna i 30 års åldern läste upp en del av hans historia och berörde många i salen. Kristina Lindholm och Sofie Henryson Rydvall hade gjort en  riktigt fin monter åt min vän.


Titta på den lille killen, ett kort taget på Vidkärrs barnhem, till och med kortet gör att det nyper till i hjärtat på en.


Ronny Lundin var där och spelade musik 


Ros- Marie Wallengren var där och berättade om gudstjänsten som är i antågande och barnet som prästen har i famnen är det första barnet som ska döpas på romani.

Jag är så glad för min väns skull att han fick vara en del av detta och få göra skillnad.

Lev och må 
Britt-Inger

Hitta hem, Uddevalla museum

I dag startar utställningen "Hitta hem", där min gode vän och gästbloggare är en av de som ställs ut. Läs hela hans historia under "Mitt liv på barnhem". Utställningen finns i Uddevalla på Bohuslänsmuseum och håller på tills i april och handlar om fosterbarn och barnhemsbarn. Jag hoppas att jag kommer kunna besöka den i slutet av april. Min vän är där på premiären, speciellt inbjuden av museumet. Jag hoppas han får en mycket bra dag, han är så väl värd det.

Själv är jag kvar på jobbet några dagar till och hoppas på att de resterande dagarna avlöper lugnt. Det har blivit några fler nya tv program också, fear factor till exempel inte heller detta är min cup of tea. Men man ska aldrig säga aldrig kanske kommer jag få se ett program som faller mig i smaken till sist. I kväll blir det nog schlagerfestivalen en ny uttagning, från Skellefteå. Jag hörde på radio att de har klätt in staan i rosa inför detta arrangemang. Vi får se om vi får se nåt av detta på teven.

Men nu kallar arbetet igen så tills vi syns igen.....

Lev och må
Britt-Inger


fredag 15 februari 2013

Gladiatorerna

Efter en ansträngande vecka pustar vi nu ut i matsalen/tv-rummet jag och min kollega och hoppas på att det inte är lugnet före stormen som har infunnit sig. Att jobba med nya människor innebär nya tv-program, just nu gör jag bekantskapen med Galdiatorerna. Tror inte jag ska utvärdera detta program utan endast konstatera att jag brukar inte se det och kommer förmodligen inte börja med det heller. Tidigare såg vi vem blir miljonär eller nåt sånt, ja ja det är inte så noga.

Den här veckan har varit fylld av alla möjliga och omöjliga händelser. Min lilla Jackson håller på att återhämta sig från sin operation. Bantningen har gått hyfsat, fast idag har jag fuskat och ätit godis, det går inte bara vara sund. Något större promenerande har det inte blivit, har det funnits en orsak att inte gå så har jag fallit till föga för den och jag lovar att den här veckan har det funnits massor. Ja ja det kommer en ny vecka nästa vecka igen och då är jag ledig, vilket innebär mindre ursäkter för slippa undan.

Jag har haft många funderingar på vad jag ska bli när jag blir stor denna vecka, Jag vet en sak att större vill jag inte bli i alla fall, vare sig på längden eller bredden. Vi får se vad framtiden har i sitt sköte, jag skiter i vilket bara jag får bra betalt.


Underbara Teo, kärleken i mitt liv



Lev och må
Britt-Inger

torsdag 14 februari 2013

En reflektion om att berömma barn

Lyssnade på ett halvt öra på nyheterna i morse eller om det var igår, att fel sorts beröm förstör barnen? Vem orkar bara berömma, inte då jag i alla fall. Mina barn var billiga mellan varven, det var inte så att jag ständigt gick omkring och kände kärlek och berömde mina barn, ibland hade jag bara lust att ta den ena och slå den andra med. Jag vet att det är tabu att säga så, men jag tror inte att jag älskar mina barn mindre för det. Det går inte bara älskar en annan människa, Alfons Åbergs pappa sa "så bra att du har tråkigt, då vet du när du har roligt nästa gång". Jag säger det samma om mina barn så bra att jag har kunnat vara less på dem ibland, så jag har vett att uppskatta dem när de gör nåt bra.

Det stora problemet som jag ser det är att allt ska vara så gulligt jämt, man får inte säga till sina barn för då är man en hemsk förälder, stackars barn. Men om man inte får säga till dem när de gör fel tar det ju inte berömmet på allvar heller. Så i grunden handlar det inte om att vi berömmer våra barn fel utan att vi inte säger till dem när de gör fel. Uppfostran går ut på att sätta gränser, vara en ledsagare i livets stora mysterium, låta barnen ta eget ansvar, skälla på dem i lämpliga doser och älska dem över allt annat när de är bra. Inget barn är perfekt och vi kan bara försöka styra dem till att bli hyfsade människor och hoppas på att de uppskattar oss förälder sen när de blivit stora. Jag vet att jag har gjort mitt bästa utan att för den skull förinta min egen personlighet och mer än så går det inte att göra.

Jag har gjort det jag har kunnat och det jag trott varit rätt, jag har lyssnat på vad andra har sagt, tagit till mig det som jag har tyckt varit vettigt och kokt och förkastat resten. Resultatet av detta har blivit tre självständiga barn som jag har en mycket bra relation till och detta trots att jag hade kunnat sälja dem billigt mellan varven i deras uppväxt. Ingen kan älska sina barn mer än jag gör och så tror jag alla föräldrar känner. Jag skäller fortfarande på dem om jag anser att de gör fel och det får de stå ut med tills den dagen jag viker in. På samma sätt som min stolhet inte känner någon gräns när de gör rätt och visst är det denna kombo av känslor som gör att vi har våra barn så nära.

Lev och må
Britt-Inger

onsdag 13 februari 2013

Ersättningsnämnden, 1650 ansökningar

Dagen är förbi, Jackson är kastrerad och allt gick bra, mormor är påhälsad, nattens bravader är omhändertagna och lugnet lägger sig förhoppningsvis över liten stuga nu.

Lyssnade på radion på mot Skellefteå i morse, det har kommit in 1650 ansökningar till ersättningsnämnden. Det tar dig, det tar sig sa mordbrännaren och viftade med hatten. Jag hoppas det kommer in ändå fler.

De sa också på radion att hela Skellefteå gick i rosa inför schlagerfestivalyran som kommer dra in till staan i helgen. Tur man jobbar säger jag bara, här har vår egen yra så vi behöver inte den i Skellefteå.

Jag fick tillbaka min korrekturlästa artikel också, Tack min vän för att du hjälper mig, helt ovärderlig hjälp. Jag har sån tur och är så rik, som har så fina och bra vänner.


Lev och må
Britt-Inger

tisdag 12 februari 2013

Livet är en potatis

Livet är en strid. Striden är en kamp. Kampen är en häst. Hästen är en dragare. Dragaren är ett stadsbud. Stadsbudet är en sakförare. Sakföraren är en advokat. Advokaten är en knöl. Knölen är en potatis. Alltså är livet en potatis.

Utifrån att livet är en potatis måste jag säga att denna dagen måste nog ha varit potatispure i så fall. I morse hände det stora undret Prisa Gud skatteåter..... nej diskmaskin blev inkopplad. Så långt allt gott, sen blev det pappersarbete och det är där puren blir till. En massa som skrivas ut, två skrivare och bägge blir utan bläckpatroner. Det blir till att jobba på och lägga skrivararbetet på lager, så det är det jag sitter och skriver ut nu.

I kväll är också den stora förberedelsedagen för Jackson för i morgon ryker hans ballar all världens väg. Så i kväll ska han tvättas ordentligt, redan där kommer han börja ogilla mig. Sen får han inte äta efter 18.00 nästa ogilla, efter det blir det inget vatten. För att inte tala om när han ingen frukost får, jag kommer inte ligga på plus när jag på toppen av allt elände lämnar han till en vet som kapar ballarna av honom.

Men jag ser fram emot att få en mer harmonisk hund efter detta ingrepp. Som det är nu går han inte att ha att göra med när det är andra hanhundar i närheten. Men nu skriker skrivaren att det är slut papper så åter till arbete.



Lev och må
Britt-Inger

måndag 11 februari 2013

Diskmaskinstrubbel

I dag har jag fuskat liiiite ätit liiiite glass och liiiite tårta, vi firade två födelsedagsbarn idag. Linda sent om sider och en av killarna på jobbet ännu senare. Vi har också hunnit vara i Umeå eftersom vår diskmaskin pajade. 

Jonas ropade på mig KOM KOM in i köket det har skett en katastrof och där stod den bara och brummade diskmaskinen och gjorde inte sitt jobb. Jonas visste att det var min typ av katastrof det, en ej fungerande diskmaskin, det är RED ALERT, utan diskussion, jag sa direkt, vi köper en ny, NU. Och så blev det. Vem kan leva utan denna magiska uppfinning, inte jag i alla fall. 

Så nu står det en sprillandes ny diskmaskin i köket och bara väntar på att vattnet ska kopplas in i den och sen är det bara att köra. Tack och lov. Vi mutade dessutom en av killarna så han tog hand om middagsdisken, man får inte vara dum. Mutor är bra särskilt om det är något man inte vill göra själv. 


Lev och må
Britt-Inger 

söndag 10 februari 2013

Vinterbad och grus i ledningarna

Vaknade i morse vid 06 och frös, det hade gått en säkring. Vid -26 kyler huset ur hyfsat fort. Burr sa Kasper när han såg en naken häst, inge roligt med sånt. Nu löste det sig bra för min del Roger gick upp och eldade. Tack min vän för den värmen. Vi städa sen ihop och begav oss hemåt. Jag längtade efter att få ta mig en varm dusch.

När vi kom hem så var det dags igen för det förb...de gruset i vattenledningarna så inte blev det någon dusch. Som tur är så har vi i alla fall vatten den här gången så vi kan koka kaffe. Nu får de komma hit och fixa till det så här kan vi inte ha det. I morgon är det jobb igen med full rulle och raka rör.

Jag har försökt påbörja att sätta ihop min föreläsning som jag ska ha i Göteborg under Vetenskapsfestivalen, men motivationen är puts väck. Ja, ja den kommer väl tillbaka, föreläsningen är inte för än i slutet på april ändå. Men det är ett nytt tema för mig så jag behöver läsa in mg på det.

I går blev jag utmanad av en på fb på vintersimning så håll i hatten nästa vinter ska han komma upp. Eller vi får väl se, jag hoppas han backar ur för jag kan ju inte göra det. Fy så kallt, men vad gör man inte för att visa att man är en sann norrlänning.




Lev och må
Britt-Inger

lördag 9 februari 2013

Rasister och rödingar

Tanken var att vi skulle ut med skotrarna idag, men tempen visade -26 så det blev en innesittardag med mycket eldande. Som tur var så hade Roger stoppat fisk i frysen så jag tog genast fram dem. Det var ju idag jag skulle belöna mig med nyfångad röding, det blev fryst istället.


Oj oj oj så gott det var, mums fillibabba. Men inget varar för evigt och snart var de slut och dieten var ett faktum igen. 

Jag har varit ute och läst i olika forum idag när det inte blev någon utedag. Jisses så mycket rasism det finns. Hur nu vissa kan vara rasister fattar inte jag, de måste ha missat sitt eget ursprung. Dessutom så är de rasister inom sin egen grupp, hur man nu kan vara det. Det är så tråkigt, jag förstår att SD vinner mark när man läser vad en del skriver. Dessutom så är det de som har rasistiska åsikter som är de som tycker mest och skriker högt. Fy så trist, vart är vi på väg?



Lev och må
Britt-Inger

fredag 8 februari 2013

Kallt, kallt, kallt

Sitter i fjällen och här eldas det för Kung och fosterland, det är närmare 30 grader kallt ute. Jag vägrar ha fötterna på golvet, det blir drivis i knäna om man har nere dem för länge. Men det är ganska mysigt ändå. Har just varit ute och pissat hundarna och det gick snabbt ska jag säga, varken jag eller hundarna var så sugna på att var ute länge.

Jag fick ett samtal från Luleå museum på eftermiddagen, vi får se vad det blir av det. I april planerar jag för att resa mot Göteborg för att föreläsa där. Som det verkar nu kan det bli minst två föreläsningar till på den resan och ett besök i Örebro.

På jobbet är det full rulle och raka rör, skönt att vara ledig ska jag säga. Min bantningsoffensiv fortsätter, sjukt tråkigt, men ner ska jag. Vi får se hur länge jag orkar med denna hårdbantning.

Om temperaturen tillåter så kommer vi åka ut en sväng med skotrarna i morgon, kanske kan det bli en liten firre på pimpel också. Nu ska jag "äta" lite och sen kolla tv en stund.



Lev och må
Britt-Inger

torsdag 7 februari 2013

Operation av ögonspringan

Igår var jag först på jobbet några timmar och på eftermiddagen hade jag en läkartid på ögon. Efter undersökningen så blev det beslutat att jag ska operera ögonen, det blir till att krympa ögonspringan. Min struma har gjort att de undre ögonlocken har tillbakabildats och jag får extremt torra ögon. Så nu ska de försöka krympa ögonspringan så att ögat inte torkar ur lika fort. Alltid lite äckligt när det handlar om åtgärder i ögonen. Hoppas det hjälper bara, men det blir knappast för än till våren.

Annars så har jag nyss klivit ner från taket, där jag skottat snö. Jisses vilken usel kondis jag har, jag behöver verkligen gå ner i vikt. Jag är nu inne på min andra dag med diet, roligare har man ju haft i sin dag.

Jag har läst igenom min artikel ordentligt och skickat den vidare för korrekturläsnign nu. Min informant har också fått läsa den och har kollat så jag fått hans fakta rätt.

Lev och må
Britt-Inger

tisdag 5 februari 2013

Vetenskaplig artikel

Så var den här dagen snart förbi. Den vetenskapliga artikeln börjar vara klar och sen har vi varit i Piteå och hämtat skotrarna. Grannens hund har varit här och sen kom grannen själv också.

I morgon ska jag starta den stora bantardagen också, mindre kul men mer än behövligt. Sen måste jag åka till jobbet, men jag måste vara hemma till 18 eftersom jag fick en avbokad tid idag. Ja, ja...

Lev och må
Britt-Inger

måndag 4 februari 2013

Det sjunde inseglet

Vad ska man säga, ja, jag har sett bättre filmer. Inte riktigt min kopp av te. Vi har flera hundra kanaler och inget som är värt att se. Just nu blev det tortyrredskap på Discovery World, inte direkt någon hit det heller. 

I morgon ska jag och lämna blod, så på min första lediga dag måste jag ställa klockan. Men vad gör man inte för vampyrerna. Sen ska vi äta surströmming, det ska bli sjukt gott. Nu har kanalbytaren hamnat på ett program om Big foot. 

På eftermiddagen i morgon ska vi till Piteå och hämta skotrarna som har varit inne på service. I övrigt så håller jag på och skriver en vetenskaplig artikel om vanvård. Jag har deadline i mars, vi har mailat varandra och de tycker det är ett intressant ämne även om det inte stämmer med temat. Ja, ja vi får se hur det blir. Blir det tid blir det råd, eller så blir det bankrutt. Svårt att hålla sig kort bara med ett så bra material. Nu har kanalbytaren hamnat på BBC och programmet Q, med lite tur kan vi bli kvar här, kanske. 

Lev och må
Britt-Inger

söndag 3 februari 2013

Livets största rikedom

Idag för 34 år sedan låg jag på BB i Mölndal och kände att det kanske började vara dags. För visst var det en värk jag kände, jag avvaktar, jo, det var det. Mitt springande i trappor kanske nu började ge effekt, 10 dagar över tiden var jag less på att det lilla livet inte ville komma ut. Jag väntar ett tag till lite osäker på om det bara är önsketänkande det jag känner. Men, nej det är på gång nu, jag ringer på sköterskan som kommer in och konstaterar att det nog är dags att åka upp på förlossningen, ÄNTLIGEN.

Väl där får jag lavemang, och blir uppkopplad efter alla konstens regler,  ja efter att lavemanget har haft sin verkan så klart. Jag ligger och tittar ut på takdroppet från stuprännan utanför och tänker att nu är det snart över, nu har jag snart mitt barn i min famn. En spänd förväntan sprider sig i hela kroppen.

Men det där snartet blev till minuter och timmar, det gick inte så fort som jag trodde, det tog sin lilla runda tid. Min helt underbara barnmorska som jag startade med byttes ut mot en barsk finska som inte visade någon speciell värme inför mina födslovärkar. Hon sa till mig att om jag inte hade tränat så mycket så hade det här gått lättare, fattade jag inte att med så mycket muskler så jobbade kroppen mot värkarna. Tränat? jag hade arbetat med fysiska arbeten och sen hade moder natur skapat mig med mycket muskelmassa och det fick jag nu skäll för. Jag gjorde ett lamt försök till att förklara mig, men min förklaring varken hörsammades eller togs någon hänsyn till.

Så gick jag in i slutfasen av värkarbetet och hon skrek åt mig att andas emot värkarna, jag kämpade och var livrädd att barnet skulle fastna i öppningen. Sen sa hon i nästa värk klipper jag, herre gud så rädd jag blev. Nästa värk kom och det sa klipp, jag kände ingenting av det. Sen kom hon ut, min vackra dotter. Med sitt korpsvarta långa hår och det enda jag kunde tänka på var att få sova. Jag fick njuta av denna vackra skapelse när de väckte mig vid 06 tiden dagen efter.

Jag välkomnade henne till livet och tyckte hon var värd alla vedermödor jag hade gått igenom. Hon var värd den smärtsamma förlossningen, styngen i underlivet, den sura barnmorskan och allt annat som en  förlossning innebär. Nu började en ny fas i mitt liv, jag hade blivit mamma till världens vackraste barn, min egen dotter Linda Elisabet Lundqvist.

Livet fortsätter sin gilla gång, jag har efter Linda fått två underbara pojkar och fortsatt vara mamma, jobba och allt annat som livet innebär. Idag börjar ramavtalet som jag sliter med tack och lov vara on the bitter end. Vakande i morse med -20 ute och ingen värme på elementen, kallt, kallt, kallt igen. Nåja, nu har värmen kommit igång i alla fall. Jag har grattat min dotter och är tacksam över den rikedom som mina barn ger mig.

Lev och må
Britt-Inger

fredag 1 februari 2013

Svallvågorna kommer

Det blir fler svallvågor efter min gästbloggares publicering av sin berättelse, idag lade Resandekartan in hans historia på deras webbsida, Resandekartan "Mitt liv på barnhem". Min gästbloggare ville nå ut och han verkar få sin önskan uppfylld, han kommer vara med på Bohusläns museums utställning om vanvård och nu är den inlagd på Resandekartan. Det ska bli spännande att se om det blir något mer efter det här. Jag är så glad för hans och alla hans olycksbröder och systrars skull. Deras historia behöver verkligen komma ut till allmänhetens kännedom.

På jobbet slåss jag med ett ramavtal. Gissa hur tråkigt det är på en skala.............. I går var jag färdig att ge upp men då hoppade vår praktikant in och hjälpte mig så jag fick tillbaka gnistan. I dag har jag nästan gjort klart det.

Men vad gör det nu när solen har börjat återvända och värma en frusen själ. Livsandarna återkommer sakta men säkert tillsamman med solen inträde i mitt liv. Hoppas morgondagen ger lika mycket näring som dagen i dag gjorde.


Lev och må
Britt-Inger