Föreläsning i Örebro tillsammans med Kulturgruppen för resandefolket

Vilken helg jag har haft. Tåget ner var måttligt roligt och inte var det så kul på vägen tillbaka heller. Men resten har varit helt fantastiskt. På lördagen efter att jag anlänt med tåget till Örebro och lämnat av väskan på vandrarhemmet blev jag hämtad och körd till Krämarstadens ruiner. Vi var säker närmare 20-30 stycken som gick runt och tittade på lämningarna. Flera berättade historier som de hade hört sina äldre berätta om hur resandefolket drevs bort från Finnerödja och Krämarstaden. Vi gick runt i 4-5 timmar och det kändes max som två, så intressant var det. Vi avslutade med fika i hembygdsföreningens gård.

Dagen efter var det föreläsning, jag var inte så nervös som jag trodde jag skulle vara, men rundvandringen hade gjort att jag kände flertalet av de som satt i publiken. Före lunch pratade Ros-Marie och Richard från Kulturföreningen och Björn från Norges motsvarighet. De berättade om vilka arrangemang som finns och tvångsomhändertagna barn. Björn och Ros-Marie höll i de tvångsomhändertagna barnens berättelse. När Björn pratade så blev jag så gripen att det kom en tår, vilka fruktansvärda öden, han hade en tante som fick nio barn och myndigheterna tog alla, av en enda orsak, hon var resande. Så fruktansvärt.

Sen var det lunch och så var det dags för mig.

Jag minns inte den första tredjedelen av föreläsningen........ men annars så gick den bra. Jag tror jag fick med allt som jag hade planerat att berätta. Jag fick mycket beröm efteråt, vilket jag tackar för. Jag pratade mest om min första Stolta och starka men nämnde också min andra Lev med motgångar. Efter mig pratade Bodil från Uddevalla museum och  Bo Hazell. Efter det blev det en paneldebatt om hur man skulle gå vidare med Krämarstaden. Sen var det fika, under fikat fråga en kvinna mig om jag ville vara med och skriva i en bok och så klart så sa jag, ja. Vi får se vad det blir av det..... Sen var det dags för en förkortad version av Bennie Åkerfeldts Resandeblod, mycket bra.

Tillbaka till vandrarhemmet hämta packningen ner till tågstationen, landar på en bänk och försöker smälta vad som hänt. På tåget, förseningar och till sist hemma. Skönt, men vilket otroligt bra arr Kulturgruppen och museet hade ordnat, jag är gärna mer på fler sådana.

Det har verkligen varit en helg fylld av möten, både med släktingar men också med personer och vänner som jag bara haft kontakt med på nätet. Jag kan bara säga att den här helgen har berikat mitt liv på mer än ett sätt.

Lev och må

Britt-Inger