Det finns maträtter som får människor att samlas runt bordet. Sedan finns det surströmming – maträtten som kan få människor att fly från bordet.
Surströmming är lite som den där släktingen som ingen riktigt vet hur man ska förhålla sig till. Man kanske inte alltid ser fram emot besöket, men man vet att det kommer att bli en historia att berätta efteråt.
Och luktar det?
Ja. Och det här är den stora vattendelaren.
De som inte gillar surströmming menar att lukten är så mycket att man nästan börjar undra om fisken själv försöker säga: "Snälla, öppna inte burken."
Medans det vattnas i munnen för surströmmningsälskaren.
Kärlek vid första tuggan – eller ren panik?
Det finns två typer av människor när det kommer till surströmming.
De som öppnar burken och säger:
"Åh, vad gott!"
Och de som tar tre steg bakåt, hulkar och säger:
"Är det verkligen lagligt att förvara det där inomhus?"
Själv tycker jag att det är just det som gör surströmming så fascinerande. Det är inte många maträtter som kan skapa så starka reaktioner innan man ens har tagit första tuggan.
Man kan se på en persons ansikte vad som händer när burken öppnas. Först kommer nyfikenheten. Sedan lukten. Sedan den där lilla tvekan.
"Ska jag verkligen äta det här?"
Och någonstans där finns själva äventyret.
En svensk tradition med… personlighet
Surströmming är inte bara en burk fisk. Det är en tradition, framför allt starkt förknippad med norra Sverige. När sensommaren kommer är det dags. Tunnbröd, potatis, lök, gräddfil och naturligtvis surströmming dukas fram.
Det låter egentligen ganska trevligt.
Tills någon öppnar burken.
Då förändras stämningen.
Fåglarna tystnar. Grannarna stänger fönstren. Katten lämnar altanen utan att säga hej då.
Okej, kanske överdriver jag lite.
Men bara lite.
Konsten att äta surströmming
Det fina med surströmming är att man inte bara slänger upp fisken på tallriken och börjar äta. Nej, här finns en hel liten ritual.
Man bygger sin tunnbrödsklämma med potatis, lök, gräddfil och fisk. Sedan gäller det att få till den perfekta balansen mellan alla smaker.
Och framför allt gäller det att inte tappa allt i knät.
För det är svårt att se elegant ut med surströmming på byxorna.
Inte ens om man försöker.
Första gången är alltid speciell
Har du aldrig provat surströmming tidigare är mitt råd enkelt:
Var modig.
Men ha respekt.
Det här är inte en maträtt man bara råkar snubbla över och tänker:
"Det där tar jag en portion av."
Nej. Surströmming är en upplevelse.
Och precis som med många andra speciella smaker kan det ta lite tid att vänja sig. Kanske tycker du att det är fantastiskt. Kanske tycker du att det smakar ungefär lika bra som det luktar.
Men då har du åtminstone provat.
Och det är faktiskt något man kan vara lite stolt över.
Så… hatar eller älskar man surströmming?
Det är den stora frågan.
För egen del tycker jag att det är svårt att inte bli lite fascinerad av en maträtt som kan skapa så mycket diskussion.
Surströmming delar människor i två läger:
Team "Det här är en delikatess!"
Jag är den som dreglar när burken öppnas och njuter hejdlöst av smaken, lukten och tillbehören.
och
Team "Stäng burken och ring någon som vet vad de gör!"
Men oavsett vilken sida du står på är en sak säker:
Surströmming är en del av svensk matkultur som inte går att ignorera.
Och kanske är det just därför vi fortsätter att öppna burken, år efter år.
För traditionens skull.
För gemenskapens skull.
För att utmana smaklökarna.
Och kanske lite för att se vem som vågar ta första tuggan.
Så – är du redo att prova?
Ta fram tunnbrödet.
Koka potatisen.
Hacka löken.
Öppna burken.
Och glöm inte att hålla ett öga på grannarna.
De kanske också vill vara med.
ÄT!!! Njut och var glad
För det låter stort när katta skit och vem vet kanske gillar du det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar