Hösten är här. Den kommer som den alltid gör – med varma färger, kyliga mornar och den där ganska tydliga påminnelsen om att det är dags att hösta stugan och så småningom dra sig in mot staden igen.
Det är något särskilt med hösten. Naturen fullkomligt exploderar i färg samtidigt som temperaturen gör sitt bästa för att få oss att inse att sommaren faktiskt är slut. Och mitt i allt detta pågår livet precis som vanligt – fast med lite fler tröjor, lite mer kaffe och betydligt mindre lust att kliva upp ur sängen tidigt på morgonen.
För min del innebär hösten också arbete, föreläsningar, nya böcker och den årliga operationen ”rädda det som räddas kan av sommarens odlingar”. Det ska tas om hand, frysas in, torkas, läggas på burk och på något magiskt sätt helst räcka ända fram till nästa sommar. Man kan säga att jag ägnar hösten åt att hamstra vitaminer och preppa med viss framförhållning.
Pension? Nja, vi får se…
Det stundar flera spännande föreläsningar och samarbeten framöver. Och det där med att gå i pension… ja, det har visat sig vara betydligt svårare än jag trodde.
Livet är helt enkelt alldeles för roligt fortfarande!
Jag har tänkt att jag ska trappa ner, ta det lite lugnare och kanske ägna mig åt sådant som känns riktigt pensionärsaktigt. Därför har jag börjat förbereda mig genom att virka.
Det låter ju lugnt och stillsamt.
Det är det inte.
Precis som med det mesta annat jag ger mig in på har virkningen en tendens att eskalera. Jag kan visserligen inte läsa virkbeskrivningar, så jag virkar helt enkelt på gehör. Det är lite som att laga mat utan recept – ibland blir det fantastiskt, ibland blir resultatet… mer experimentellt. I dagläget har jag virkat mössor, halsdukar, sockor, tröjor och koftor, allt i flertal.
Men det fina är att nästan inget blir så misslyckat att det inte går att använda till något. Men framför allt: det blir väldigt mycket.
Jag börjar med tanken att ”jag ska bara virka en liten sak” och plötsligt sitter jag där med ett helt lager av virkade alster och funderar på om jag kanske borde öppna en liten fabrik eller börja sälja på marknad.
Pensionärsliv, alltså.
Hösten bjuder på många möten
Närmaste tiden är dessutom full av roliga saker att se fram emot.
Den 29 september befinner jag mig i Olofström för en föreläsning. Det ska bli väldigt roligt att komma dit och möta nya människor och få dela med mig av mina erfarenheter och tankar.
Och sedan väntar Jönköping den 25 november, där jag och Linda återigen ska föreläsa tillsammans. Vi har varit i Jönköping tidigare och minns det som en mycket trevlig stad att föreläsa i, så det känns extra roligt att få komma tillbaka.
Men innan dess händer det något alldeles särskilt i Piteå den 22 november. Där planerar vi en eftermiddag fylld av film, samtal, föreläsning och boksläpp. Mellan klockan 12 och 16 på biografen blir det visning av filmen Cirkuspojken, föreläsning med Toni Rhodin och dessutom boksläpp av Låt mig vara, låt mig leva, låt mig finna min väg.
Det här är ett samarbete som vi gör tillsammans med Rättighetscentrum Norr, och det känns både viktigt och väldigt roligt att kunna samla så många olika delar under samma eftermiddag.
Så hösten blir alltså inte riktigt den där lugna perioden som man kanske föreställer sig. Och planer för våren 2027 har redan tagit form så jag kommer nog inte vara sysslolös då heller.
Det blir föreläsningar, böcker, samarbeten, film, resor, odlingar som ska tas om hand – och förstås en och annan virkad skapelse.
Kanske är det just det som är problemet med pensionen. Jag har alldeles för mycket roligt kvar att göra.
Så tills vidare får jag nog fortsätta jobba, föreläsa, skriva, odla, virka och leva.
Pensionen får helt enkelt vänta lite till, och då kan jag ju alltid virka lite mer.
