måndag 25 september 2017

Nytt projekt: Boktankar arbetsmetoden - De ofrivilligt åsidosatta

Foto Britt-Inger Hedström Lundqvist

Nu har jag samlat ihop det mesta av min litteratur och tagit med mig den till jobblägenheten. Tänker att istället för att sitta och glo på tv så ska jag börja kolla på mitt och Ann Hellmans nya projekt.

Projektet kommer bli en uppföljare på boken Dinglarens väg-Vorsnos drom den här gången kommer vi beskriva vår arbetsmetod tillsammans med berättelser och foton från/av resandefolket.

I vårt arbete med Dinglarens väg-Vorsnos drom la vi oss i vinn om att så många som möjligt skulle tillhöra resandefolket. Resultatet blev att av de 30 personer som totalt finns med i tillblivelsen av boken, allt från medförfattare till layoutare så 25 av de som är inblandade resande. Vi arbetade utifrån demokratiska principer och satte inkludering högt på dagordningen.

Allt tar sin tid, Dinglarens väg tog nästan tre år att färdigställa och då arbetade vi mycket intensivt det sista året. Vi har redan börjat få in lite material men behöver så klart mer. Vi efterlyser små anekdoter eller berättelser som vi kan använda oss av, foton eller andra bilder är också välkommet. Man får så klart vara anonym om man vill det.

Arbeta med det här nya projektet kommer vi genomföra på samma sätt som vi arbetade med Dinglarens väg. Vilket innebär att vi även denna gång kommer använda oss av den framgångsrika arbetsmetod som vi kommer beskriva i den nya boken. Men innan det arbetet är dags ska det samlas in en massa material, läsas en massa litteratur, välja beskrivningar, sammanställa, läsa igen och så vidare.

Finns det nåt förlag som är intresserad av att publicera? Eller finns det någon som vill skicka in en berättelse, bild eller nåt annat till oss, skriv till boktankar@gmail.com.

Några citat:
 
"Man känner sina löss på gången” är ett gammalt kärt uttryck. Vi resande känner oftast igen varandra utan ord, och vi välkomnar det vi ser"


"Genomgående är ju att man står sina barn nära, även om det finns undantag, men det finns det ju överallt."

Lev och må
Britt-Inger







lördag 16 september 2017

Vi är romer på Västerbottens museum

Utställningen Vi är romer öppnar på Västerbottens museum i Umeå

Söndag 17 september 2017,
kl. 14:00 till kl. 15:00
i Umeå

Utställningen Vi är romer berättar om romers vardag och historia. Om 500 år av utanförskap, tältliv, aktivism, glädje, traditioner, musik, och framtidshopp.
Vi är romer bygger på intervjuer, foton och filmer gjorda med eller av romer. Utställningen beskriver också vandringen från Indien till Europa, språk och kulturarv.
Utställningen visas på Västerbottens museum i Umeå från 17 september 2017 - 15 april 2018.
Läs mer om Västerbottens museum på www.vbm.se
Läs mer om utställningen Vi är romer

Jag kommer vara en av de som talar på söndag.

Välkomna dit
Britt-Inger

RUNG vill att regeringen tillsätter en sanningskommission


RUNG och sanningskommissionen 

Kan Norge skapa en sanningskommission så vore det väl skam om inte Sverige också kan göra det.

– Det kan inte stanna vid att en vitboken och tro att ska vara nöjda och glada. Brottet som skett är mycket större än så, säger Linda Lundqvist ordförande för RUNG.

I 500 år har folkgrupper i Sverige blivit utsatt för etnisk rensning, "tattarinventeringar”, tvångssteriliseringar med direkt hänvisning till rasmässiga särdrag, tvångsomhändertagande och placeringar av barn förutom flera andra övergrepp. Dessa övergrepp är fortfarande ett öppet sår bland många resande. Det är uppenbart att Sverige i myndighetsbeslut, statliga utredningar, politiskt agerande och bemötande av resande och romer handlade om grupperna var oönskade i det svenska samhället.

Kurt Magnusson, RUNG, blev omhändertagen som fyraåring. Hans bild är klar: Vi blev omhändertagna för att man skulle utrota vårt folk, vi blev omhändertagna för att vi var av en annan ”ras”, vi var ”tattare”. Vi resandebarn har inte fått någon som helst ursäkt för det man gjort mot oss och vårt folk, det finns inget om vår historia i läroböckerna. Vi resandebarn finns inte ens med i ”Vitboken” trots att man, genom att omhänderta oss, försökte utrota resandefolket. 

Myndigheterna tvångsplacerade resandefolkets barn på barnhem och i fosterhem, där förbjöds barnen att ta del av sin identitet som resande och prata sitt språk. Lagarna som skapades var till för att förhindra möjligheten till försörjning, till exempel förbud mot att förflytta sig längs vägarna utan försörjningsbevis, och förbud mot att vistas mer än några veckor på samma ort.

Efter århundraden av strukturell rasism, etnisk rensning och raslagar är det på tiden att Sverige tillsätter en oberoende sanningskommission för att göra upp med sina övergrepp på resande och romer. Om resande och romer som grupp ska kunna läka sina sår behövs en sanningskommission. 

En sanningskommission som bör bestå av representanter för samtliga riksdagspartier, utom SD, människorättsorganisationer, historiker, etnologer och andra sakkunniga. Men framförallt allt av representanter för resande och romer.

Resandefolkets historia är också en del av Sveriges historia. Men under den senare delen av 1900-talet har myndigheterna bedrivit en assimilationspolitik, som lett till att gruppen har förlorat sin kultur och sitt ursprungliga sätt att leva.

Enda sättet att komma till rätta med detta är att det tillsätts en sanningskommission som kan gå till botten med de övergrepp som myndigheter har gjort både på riks- och lokalplanet.

Forskarnätverket "Romers och resandes historia iNorden", menar att vitboken om statens förhållande till romer och resande, som regeringen presenterade, borde följts av sanningskommission. Även "Delegationen för romska frågor" presenterade i sin utredning krav på en sanningskommission. Något som uteblivit.

Att det inte räcker med en vitbok, är vi många som anser. 

Vitboken är skriven av den stat som i över 500 år har bedrivit etnisk rensning på de grupper som boken handlar om. Sverige skapade världens första rasbiologiska institut 1921. Efter att ha mätt och kategoriserat befolkningen skapades en handlingsplan för att skapa genetiskt utrymme för den nordiska rasen på bekostnad av ”lappar, zigenare och tattare”.

Det finns ett moraliskt och etiskt värde i att en kommission granskar detta arv som är ett historiskt trauma hos dagens resande och romer. FN:s Folkmordskonvention definierar folkmord som gärningar begångna med uppsåt "att förgöra helt eller delvis en nationell, etnisk, raslig eller religiös grupp", genom att:
  • Döda medlemmar av gruppen.
  • Förorsaka allvarlig kroppslig eller mental skada på medlemmar av gruppen.
  • Avsiktligt skapa sådana levnadsförhållanden för gruppen som förmodas åstadkomma dess fysiska utrotning i sin helhet eller i delar.
  • Införa åtgärder som förhindrar födslar inom gruppen.
  • Tvångsöverföra barn från gruppen till en annan grupp.
Sverige har gjort sig skyldiga till 4 av 5 punkter mot den romska minoriteten. Det är på hög tid att myndigheterna gör upp med detta mörka förflutna på allvar.


Styrelsen RUNG

måndag 11 september 2017

Ny antologi: Hör detta och lyssna till det


Nu kommer antologin "Hör detta och lyssna till det", där jag skrivit tillsammans med Linda, en bok som kommer handla om strukturell rasism, aktuell migrationspolitik och barn på flykt mm.
Jag och Linda, skriver som representanter från RUNG. Boken är en uppföljning till boken "Om detta må ni berätta".
Boksläppet kommer bli den 13 oktober i Malmö läs mer om releasefesten på fb sidan "Hör detta och Lyssna till det".

Boken "Hör detta och lyssna till det" har texter som handlar om tex, barn på flykt, strukturell rasism och aktuell migrationspolitik. Min och Lindas text handlar om, politik, strukturell rasism, omhändertagande av barn med referenser till 30-40 talet och dagens romska EU-migranter.
Målet med boken är att skriva om den samtida migrationspolitiken för att nå så bred publik som möjligt och få folk att tidigt reagera på det som händer i vårt samhälle.

Om detta må ni berätta är en bok om förintelsen i Europa under åren 1933-1945.Boken är skriven med hjälp av vittnesmål, fakta, dikter och citat av författarna Stéphane Bruchfeld och Paul A. Levine en bild av hur det ofattbara blev verklighet. Boken visar på vad människor är i stånd att göra mot varandra när demokratins värden bryts ner och ersätts med hatets och våldets ideologi.

"Hör detta och lyssna till det"
"Ibrahim undrar vad vi européer kommer att säga till våra barnbarn för att rättfärdiga den nuvarande politiken. Han gestikulerar med händerna, tittar uppfordrande på mig och säger att han vill åtala EU i framtiden. Ibrahim säger att Europa just nu dödar barn och hoppet hos människor på flykt. Han förklarar att systemet är konstruerat så att du måste ha psykiska problem och medicinska rapporter som styrker ditt fall för att få stanna.
– Räcker det inte att det regnar bomber där jag kommer från? Krig är inte säkerhet, så varför får jag inte skydd? Jag är en flykting, inte kriminell eller terrorist. Det är ni som är kriminella när ni stoppar mig! Och så gör de oss sjuka, för vad? För mer pengar?”
Hör detta och lyssna till det är en antologi som genom ett 30-tal skribenter samlar berättelser i bild och text från barn på flykt, forskare, läkare, journalister, aktivister, poeter och mycket mer.
Boken vill beskriva det rådande samhällsklimatet i en historisk kontext och synliggöra den normaliseringsprocess som kategoriserar och rangordnar människor.
“Vilka ord ska vi använda? Vilka argument, vilka handlingar, vilka berättelser skulle kunna leda till förändring? Vilket språk finns kvar? Vilken volym behövs för att väcka alla de som inte väcktes av de förra öronbedövande ljuden?"

Redaktörer för boken är Moa Kjellstrand och Elin Sundberg, framsidan är gjort av Niklas Longman.

Boken ges ut 13e oktober i ett samarbete mellan Celander förlag och Allt åt alla Malmö.
Medverkande är:
Nasim Aghili, Ellinor Hermansson, Daria Bogdanska, Athena Farrokhzad, Sara granér, Ali, Rama Al Ali, Allt åt alla, Asylgruppen Lund, Anna Bartfai, Emma Bartfai, Frederick Batzler, Catherine Dauvergne, Emanu, Ylva Emel, Kajsa Englund, Sten axelson Fisk,, Max gustavsson, Peo Hansen, Agnes Hellström, Tobias Hübinette, Toktam Jahangiry, Maha Jarallah, kontrapunkt, David Liljemark, Linn Lindblom Pääjärvi, Elin Linden, Anna Lundberg, Britt-Inger Hedström Lundqvist, Linda Lundqvist, Helene Lööw, Victoria Isén Malmquist, Mohammed Reza, Gul Mohammad Mohammadi, Jenny Nguyen, Asta Olivia Nordenhof, Cecilia Nordstrand, Elina Pankhe, Victor Pressfeldt, Amanda Quartey, Annette Rosengren, Rådgivningsgruppen, Maja Sager, Folke Schimanski, Seluah, Socialistiska psykologer, Max Solca, Bettan Sundberg, Kent Wisti och Bita Yari.

Alla som bidragit till och arbetat med denna bok har gjort det ideellt med undantag för tryckkostnader. Allt överskott går oavkortat till asylgruppernas arbete.