Regnbågsveckan i Nordmaling blev ett stort TILLSAMMANSSKAP #ILoveNordmaling

Nu lider regnbågsveckan mot sitt slut och snart ska den fina flaggas tas ner.

Regnbågsflaggan är en global symbol för lika rättigheter och synliggörandet av hbtq-personer.

Regnbågsflaggan kallas ibland för prideflaggan och har sedan 1970- talet varit en samlande symbol för hbtq-personers rättigheter men även en symbol för hbtq-rörelsen runt om i världen.

Flaggan är skapad för att stå för respekt, mångfald och för fred. Den står också för öppenhet, tolerans och synliggörande. Själva flaggan består av regnbågens färger där symboliken visar på mångfalden inom hbtq-rörelsen.

Regnbågsflaggan togs fram av konstnären och gayaktivisten Gilbert Baker som var aktiv i San Francisco. Han skapade flaggan 1978 när hbtq-rörelsen sökte efter en symbol som kunde spegla mångfalden i rörelsen. Gilbert gjorde ett avtryck med sin flagga som kommer leva kvar för lång tid in i framtiden.

Nordmalings regnbågsvecka kanske inte är av den digniteten, men den har gjort avtryck. Jag har arbetat med många olika saker och varit engagerad i olika projekt men jag har sällan sett ett sånt engagemang som Nordmalingsborna visade upp under regnbågsveckan.

Nordmalings regnbågsvecka handlade om mänskliga rättigheter och framförallt rätten att få vara den man är. Under veckan knöts band och nya samarbeten utvecklades. Gamla och unga skapade mötesplatser och gjorde saker tillsammans. Jag kan bara hoppas att dessa samarbetet var början till något nytt som håller i sig.

På det sätt som regnbågsveckan i Nordmaling utvecklade sig i ett VI TILLSAMMANS var bara ett önsketänkande innan veckan startade. Jag har dessutom fått veta (och det hade varit roligt om det var sant) att det vi har gjort i Nordmaling är unikt i Sverige.

Nordmaling visar vägen för andra små kommuner hur man kan uppmärksamma hbtq och människors lika rätt genom att arrangera en regnbågsvecka utan ett pridetåg. Och jag hoppas att vi framtiden får se andra kommuner runt omkring oss som har regnbågsveckor och vackra flaggor som vajar framför kommunhuset som talar om att vi står för mångfald och mänskliga rättigheter.

Tack all fina Nordmalingbor för att jag fick vara en liten del av det fina arrangemang som alla engagerade människor till stor del skapade under regnbågsveckan. #ILoveNordmaling

Lev och må

Britt-Inger

Regnbågsveckan kom till byn

Pixaby

Måndagen den 11/2 2019 är dagen när regnbågsveckan kom till byn Nordmaling. 

En vecka där Nordmalingsbornas engagemang visar på vilket otroligt fint samhälle Nordmaling är. 

Det är klart att det finns några som knorrar lite men  det är inget emot alla de som är delaktiga och som tycker att regnbågsveckan är bra. Att dessutom tidningarna är intresserade och skriver om Nordmalings regnbågsvecka är otroligt roligt. 

Nordmaling kommer inte ha något Pridetåg utan har valt att göra veckan till en vecka där mänskliga rättigheter belyses. En regnbågsvecka handlar inte så mycket om att vara homosexuell utan om rätten att vara sig själv. 

Min vision när jag började planera veckan var att det skulle finnas breda samarbeten, det skulle byggas broar över generationsgränserna och mellan olika människor, att skolorna skulle engagera sig och att det skulle bli en trevlig och minnesvärd vecka med lite fest och glamour.

Det jag kan säga redan nu är att min vision har gått i uppfyllelse och det innan veckan ens har startat. Skolorna kommer ställa ut det som de arbetat med under veckan på Oasen och de mindre barnens alster kommer visas på bibblan hela vecka 8. Elever från skolan kommer åka till äldreboendena och pyssla. Biblioteket kommer vara ett nav under veckan med utställning och föreläsningar. Musikskolan kommer åka runt på äldreboendena för att spela kärleksmusik. Företagarna i Nordmaling och Olovsfors uppmärksammar veckan, The Chef har regnbågstema fredag och lördag på restaurangen, affärernas skyltfönster kommer lysa av färgen och kommunhuset kommer belysas i alla regnbågens färger med mera med mera. 

Det kommer bli en vecka att minnas och förhoppningsvis en vecka som blir återkommande. Jag är så glad att jag fick vara med och genomföra en vecka med så mycket engagemang, hjärta och kärlek. 

Nordmalings kommuns regnbågsveckas program

Gå in och kolla om det är något som du vill vara med på.

Intervju i VK
Intervju i Västerbottningen

Lev och må

Britt-Inger

Himmelens änglar har usel timpeng! av Gunnel Lundqvist

För två år sedan hamnade Gunnel Lundqvist på ett korttidsboende, en ny erfarenhet för henne.  Gunnel har tidigare blivit omskriven i tidningarna Arbetaren, Oberoende och gatutidningen Dik Manusch av sitt barnbarn Linda Lundqvist men hade aldrig tidigare skrivit själv. Men nu bestämde hon sig för att ta hjälpa av sitt barnbarn och skriva en artikel för att hylla alla de fantastiska kvinnor och män som finns inom vården. Hennes insändare uppmärksammades i ett flertal tidningar och återpubliceras här som en hyllning till denna fantastiska kvinna, mamma, mormor, farmor som gjort stor skillnad för så många. 

Himmelens änglar har usel timpeng!

Jag heter Gunnel Lundqvist och är 87 år. Jag är en rik kvinna på många sätt. Jag har umgåtts med människor från alla grupper i samhället, även om mitt hjärta alltid klappat främst för människor som ingen annan ser.

Min livfulla framfart genom livet har bromsats in lite på äldre dagar. Bland annat så ser jag nästan ingenting, och hör väldigt dåligt, efter några års tumör i hjärnan. För att kunna säga det jag vill säga till er så har jag använt ett av mina barnbarns kunskaper i datoranvändning. Själv har jag genom alla år istället roat mig med symaskinen, men den ser jag inte längre.

För en tid sedan blev jag inskriven på ett korttidsboende, och det är med anledning av detta jag vill skriva några rader. Jag var skeptisk till boendet i början. Så som så många av oss äldre är misstänksamma mot saker vi inte känner till. Vi kan ju inte bara gå därifrån om det inte passar oss. Och när man vet att man är i slutet på livet så är en eventuell försämring väldigt kännbar. Jag trodde att det skulle bli dåligt. Jag hade förutfattade meningar. Och ingen gång i livet är det så skönt att ha fel som då!

Så mycket ömhet och kärlek som de här kvinnorna och männen visat sen jag kom hit har jag väl aldrig sett maken till. Jag kunde varken gå eller stå när jag kom hit. När jag försökte så föll jag. Men efter en tid med omsorg, egengjorda vitamindrycker på bär och yoghurt, i sällskap av kunnig och professionell personal så klarar jag till och med att gå på toaletten själv. Det är inte illa pinkat av en trähäst!

Jag ligger oftast i sängen, annat har jag inte ork till. Mitt rum är på markplan, och fast jag inte kan se fåglarna längre så kan jag se hur naturen byter kostym med årstiderna, och känna lukten från den.  Ibland när jag tagit en tupplur vaknar jag till doften av nybakat. Pepparkaka och sockerkaka. Det går inte med ord beskriva vad lukter betyder för en människa som förlorat flera andra sinnen. Och lukter från barndom, och från de egna barnens uppväxt. Det luktar barnaskratt och helgmys. Personalen här bakar så ofta de hinner. På sommaren tänder de grillen och även de tandlösaste av oss börjar längta efter grillat kött.

Min avdelning stängdes över julen. Vinterkräksjukan härjade våra gamla kroppar svårt. Som himmelens änglar tog personalen hand om oss. De lyfte mitt huvud när jag skulle kräkas, och strök mig över pannan. Jag som alltid varit den som tagit hand om andra fick nu det tillbaka.
Jag är inte gaggig än. Jag vet vad de tjänar för allt de gör för oss. De är fruktansvärt kunniga och kompetenta, men har inte lön därefter. Om någon grupp i samhället är värda en högre lön, så är det dessa kvinnor och män.

Undersköterskornas löner är inte i närheten av deras kompetens eller engagemang. Och det tycker jag är fel. Mitt hjärta klappar för dem som inte andra ser, och det är ingen skillnad nu. Varför berömmer ingen dessa fantastiska människor, och visar dem vilket värde de har genom en rejäl löneökning. Det kan jag tycka är skamligt. Skäms på er politiker att betala himmelens änglar så usel timpeng! Det kan komma att bli kännbart när ni själva står där inför Sankte Per.

Gunnel Lundqvist

Epilog

Gunnel Lundqvist har nu stilla somnat in på Skellefteå lasarett, januari 2019, och hennes sista tid blev som hon levat. Hon var omgiven av människor som älskade henne i rummet och i tanken. Gunnel har betytt mycket och gjort skillnad för många genom sitt liv. Hon har alltid haft plats för en till i sin stora famn och kunde alltid ordna en sängplats om det fanns behov av det. Många är de som funnit en fristad och värme hos henne. Gunnel kommer vara saknad av många.


Sov i ro.
Hela den stora utökade familjen

Fattigdom är ett fenomen som samhället blundar för

Det som inte syns finns inte

Jag skrev en krönika innan nyår om hur vi ser på fattigdom och hur vårt samhälle skiter i de som befinner sig längst ner i sammhällshierarkin.

"De flesta går förbi tiggaren utan att se personen eller den fattigdom den står för. Sen får vi inte glömma att människorna gav ju tomten en samvetspeng före jul och den pengen räcker länge, för någon måtta får det ändå vara på givandet. Det skvalar musik ur alla högtalare, det är pimpat överallt och ljusen lyser för fullt för nu vankas det nyår. Ingen ser heller den hemlöse som pantar sina flaskor för att få pengar till mat."


Krönikan heter "Nyårsbetraktelse" och finns i DIKKO.
"Härbärgen och andra sociala inrättningar ger mat till de människor som inget har, till de som ingenstans har att ta vägen på julafton, nyårsafton och alla andra dagar. Det är fullt hus på dessa inrättningar under vinterns högtider. Och för några få timmar kan de fattiga glömma och drömma sig bort till en varmare, trevligare tillvaro och få lite mat i magen. Innan kylan och verkligheten kommer i kapp igen."

Lev och må

Britt-Inger

Mitt gamla och nya år åsså drar jag till storstan!

Om några dagar är det nytt år och då ska man ju reflektera över året som har gått.
Jobbmässtigt har slutat ett jobb och börjat ett nytt för att sen söka ett annat jobb och fått det och ska byta stad.

Privat så är det nog sig ganska likt och inte så mycket att utvärdera.

Men jobbmässigt vänder jag alltså blad och börjar ett nytt jobb i en ny kommun. Jag avslutar mitt arbete i Nordmaling och styr kosan mot Lycksele. Jag kommer sakna mina arbetskamrater det måste jag erkänna men det här jobbet gick inte motstå.

Jag har lärt mig mycket under åren jag varit i Nordmaling. Att börja arbeta i Nordmaling var en ny upplevelse för det var min allra första fasta anställning någonsin. Jag har tidigare varit egen företagare förutom när jag var ung och vickade.

Och nu byter jag jobb, fortfarande som fastanställd. Det ska bli fantastiskt roligt att få vara med och starta upp en verksamhet från början och vara med och forma den åt det håll man tror på. Att jag dessutom får fantastiska medarbetare gör inte det hela sämre. Vi är ett grymt team i Lycksele så det kan inte bli annat än bra.

Förutom det vanliga lönearbetandet så har jag varit med att starta upp magasinet DIKKO.
Sen har jag varit engagerad i lite andra projekt som har haft med resandefolket att göra men den stora grejen har ändå varit magasinet som jag är både nöjd och stolt över.

I februari lämnar jag alltså min lilla vindsvåning i Nordmaling mot en etta på bottenplan endast fem minuter från jobbet. Kunde inte ha fått tag på bättre jobblägenhet än så. Nu tar jag mina hundar och mitt pick och pack och intar Lycksele för nytt arbete.

Se upp LappStockholm here I come!

Lev och må

Britt-Inger