Första dagen på nya jobbet

Jag har börjat jobba som verksamhetsledare på Kärngården i Umeå. Det kommer blir spännande med en ny verksamhet. Och det kommer bli en ny verksamhet på mer än ett sätt för verksamheten har precis flyttat in i nya lokaler på Renmarkstorget 11, i Umeå. Första dagen bådade gott och jag ser fram emot fortsättningen. 

Jag blev direkt inkluderad i den fina atmosfären som mötte mig redan på anställningsintervjun. Att jobba på en arbetsplats där man ser människors tillgångar istället för deras brister passar mig som handen i handsken. 

Kärngården är en mötesplats för personer med psykiska funktionsnedsättningar och annat utanförskap. Till Kärngården kan man komma för att bryta isoleringen, delta i planerade aktiviteter eller bara umgås med personal eller andra besökare. Det finns en secondhandbutik och ett café där man kan köpa billigt fika.

Jag kommer arbeta halvtid på Kärngården och kommer sen ägna den andra halvan åt Magasin DIKKO och andra projekt. 

En annan fördel med att jobba i Umeå är att jag kommer närmare Linda, Teo och de vänner jag fick under åren som jag arbetade i Nordmaling. Jag ser fram emot att träffas och ta en fika eller luncha med dem igen. Vi synes! Till alla andra vill jag bara säg; Kom förbi och ta en fika!

Lev och må
Britt-Inger

Gästbloggare: Just be a few seconds more

Det här är en del av en text ur en bok som en 11-åring skriver.

You wake up, You go to work, And you go home.
Everything is completely normal.
That is until your leg falls into a pothole in the road, Mid traffic. As you try to get out you get hit by a truck. 
Your leg snaps off by the knee, And you left arm and head are now roadkill. 
You wake up, Completely fine, At the place you died. 
It seems to be permanently 11:00, Summer. 
You wonder where everyone went, There are no longer any cars, Animals, Or humans. 
Only you. 

Of course you freak the fuck out and scream for help, No response. 

After a week of searching the city for anything, You give up. You jump off a 12 story skyscraper. 
It doesn't even leave a scratch. 
Quickly freakout turns to realisation, You're stuck. 
You are never gonna leave. After... 
You can't actually tell, Atleast 50 years without aging, Endlessly roaming the empty world, You are in a room, Crying as you usually do around 11:00.
Until you hear footsteps.
Everything turns dark. 

Your fear hinders you from breathing entirely.
As you hear moans of agony and a thing phases trough the wall as if it were not there. It is entirely pitch black, Resembling a vague human figure.
Your hand goes right trough it, you know that you have gone crazy.
Endless distorted ballroom music play from within your head, As if memories of a time before the torment came to you.
Now you will sit here, In this corner, For eternity. Altough it may just be a few seconds more...
Just a few...

Dagen efter dagen före

Så här dagen efter nyårsafton är det verkligen dagen efter. Vi skålade i vår inköpta och sparade Russchian på tolvslaget och stod i fönstret och tittade på att lyktor som steg upp i skyn under tystnad. Folk i fjällen är föredömliga på den fronten, vi varken såg eller hörde en enda raket eller smällare. Vilket gjorde att vår skotträdda hund överlevde nyåret utan några nervösa sammanbrott.

Hur man kan bli bakfull på Russchian kan man alltid undra över. Kanske handlar det om de tidigare nyårsaftnarna som suggererar fram bortträngda minnen och skapar denna känsla av att vara bakfull. I vilket fall som helst segar vi omkring idag som om det hade varit full fest igår. Vi har bestämt att vi ställer in skoterturen. Vi kommer på sin höjd åka och handla för att fylla på förråden med toapapper, hundmat och kaffe.

Nu har i alla fall det nya året infunnit sig som det gör varje år, vilket känns skönt att veta. Jag menar vissa saker hade blivit katastrof om man hade flyttat på. Tänk bara om man bestämde sig för att nyårsafton ska infalla på en helg varje år! Hur hade det blivit? Ekonomierna runt om i världen hade reagerat, börserna hade skrikit, världsindex hade fått fnatt och det hade blivit kaos på marknaden.

Kaoset i världen hade påverkat oss alla, klockorna och datumen hade spårat ur, tidlås hade öppnat sig bankerna hade tappat sin bevakning och larmen hade skrikit. Det hade blivit gyllene tider för alla som vill plundra världen på de skatt som finns inom lås och bom. Jag har ju sett på film hur enkelt det blir att komma åt olika diamanter och pengar om tidlåsen inte fungerar som de ska.

Som vän av ordningen kan man hävda att det skulle jämna ut sig med åren och infalla med en viss kontinuitet i alla fall och världens experter skulle hitta bra lösningar för att få det att fungera. Se bara på midsommar och påsk, det funkar ju. 

Men att flytta julafton skulle skapa större problem än att flytta nyår. För det skulle innebära att Jesusbarnets födelse skulle firas med en viss ojämnhet. Och oavsett om vi är religiösa eller inte så är Jesusbarnets födelse helig. Hur skulle vi annars veta när jullovet ska infalla? Dessutom skulle kyrkorna och de religiösa ledarna rasa för det är nog det enda som man faktiskt kan enas om, att Jesus är född och när. De skulle lägga in sitt veto och deras makt är stor.

Det är så skönt att Jesus födelse och nyår är permanenta så man vet när man ska få sina julklappar och vara bakfull.

Lev och må
Britt-Inger

SKÅÅÅÅÅÅÅL och Gott Nytt År

 

För visst har 2021 bättre förutsättningar att bli ett bättre år än det år som man i media kallar för ”skitåret 2020”. En benämning som jag för övrigt är helt enig om.

Vi, jag och gubben, kommer skåla in det nya året med Russchian av märket Schweppes. Denna eminenta dryck är för oss värsta lyxen (till de som inte gillar Russchian går det lika bra med champagne).

Varför är nu detta så märkvärdig, jo för att vi i flera år har glömt att köpa något att skåla i. Vi har därför skålat in det nya året med, den helt klart utomordentliga angenäma drycken, vatten.  Vi har inte bara glömt att köpa dryck det har också hänt att vi druckit upp vårt dricka innan nyåret och därefter glömt att fylla på förrådet.

Men efter skitåret 2020 kände vi att vi faktiskt behövde skåla in och välkomna det nya året 2021 med något ordentligt. Och vi valde därför vår favoritdricka Russchian. I år har vi hållit oss från att provsmaka upp den innan nyår.

Inför det nya året skrev jag en ledare i DIKKO om att Pandeminökar klassklyftorna. Vi har under det år som gått på många sätt backat i vår utveckling på arbetsmarknaden, jämlikhet, rasismen och mänskliga rättigheter.

2020 är året när pandemin tog över vår verklighet, fackföreningarna gick i lag med LO, (lite som svära i kyrkan), det var Koranbränning och upplopp, restauranger och butiker stupar som trän under en storm, människor befinner sig i karantän eller självvald isolering, den psykiska ohälsan ökar och det skjuts som aldrig förr.

Vi kommer ha massor att jobba med. Vaccinet kommer inte sudda ut det faktum att vi har backat på så många områden. Vi behöver medvetet jobba oss tillbaka där vi var innan pandemin för kunna gå framåt.

Vi hoppas därmed att det nya året blir ett bättre år än det år som passerat. Eller man kanske säga att det nya året kan bara bli bättre, för 2020 har verkligen varit ett genuint skitår på så många plan. Men nu ser vi fram emot 2021 och de äventyr som väntar bakom hörnet och att vaccinet får bukt med den hemska pandemi som grasserar i världen.

Lev och må
Britt-Inger och Roger

God jul och Gott nytt år, nu vänder jag blad

Jul och nyår kommer präglas av den nya tiden. Vi kommer fira julen som vi brukar med delar av familjen och några vänner. Självaste julfirandet ska ske utomhus och där vi ska grilla, helt anpassat efter den nya tiden vi lever i. Nyår kommer vi fira där vi för tillfället är, det är inte bestämt ännu. 

Året som har gått har varit händelserikt både i samhället och på ett privat plan. 

Under senare delen av året insåg att jag var tvungen att fatta ett beslut. Det var inte enkelt och det var inte självklart att ge upp den dröm som inte blev. Men ibland är omständigheterna sådana att ett beslut måste tas, hur svårt och tråkigt det än kan kännas. Och så är beslutet taget, lättnaden uppstår och jag beger sig ut i det okända blå, en hissnade upplevelse, en härlig men skrämmande känsla och lite pirr infinner sig medans den nya vägen börjar utkristallisera sig. 

Erfarenhet och kunskap är aldrig tungt att bära. Det spelar ingen roll om det är en erfarenhet eller upplevelse man vill få eller inte. För hur det än så lär man sig nåt av allt som händer och blir en erfarenhet rikare som går att ha nytta av i framtiden. Och genom åren har erfarenheten lärt mig att efter regn kommer solsken och som person dras jag alltid till soluppgången och satsar framåt. Och nu tycker jag mig se soluppgången glimta där borta i horisonten. Ja visst är det solen som är på väg upp, den syns nu tydlig och klar.

På väg in i soluppgången tar jag med mig mina vänner och min familj som ärligt och solidariskt har stått vid min sida. Och nu är jag här tillsammans med de mina. Nu är det dags, jag vänder blad och ser med tillförsikt och glädje framåt.

På det nya bladet och det nya året skriver jag in nytt jobb som verksamhetschef, i en ny verksamhet, ett jobb som jag verkligen ser fram emot att börja med. Men också nya projekt, tillsammans med gamla goda vänner, och så klart fortsatt engagemang i magasin DIKKO med alla fantastiska människor där. Under sista veckan har jag har varit inne i ett flow med flera positiva händelser och många positiva människor. Positivism har strömmat mot mig, det gnuggar av sig och jag kommer låta detta definiera det nya året. 

Efter fem års veckopendlande ska jag visst börja äta middag med gubben igen. Bara en sån sak! Vi ska visst börja vardags-umgås! Det är en stor bonus och något jag ser fram emot. För mig är glädjen en viktig ingrediens i livet, det ska vara roligt att leva, jobba, umgås och engagera sig. Och nu bubblar jag av glädje och skratt. 

Glädje och skratt är inte bara viktiga beståndsdelar för att jag vill ha roligt utan det är stressreducerar. När du skrattar aktiveras kroppens muskler, hjärnan skrattmotioneras och då frigörs endorfin och andra må bra-ämnen så som serotonin och dopamin. Glädjen och skrattet är en underskattad medicin i vardagen. Efter regn kommer alltid solsken och det gäller att njuta av solen när den finns inom räckhåll. 

Ett bra motto är att "alltid ta ut glädjen i förskott för det värsta som kan hända är att du varit glad i onödan" och det gör ingen skada, snarare tvärt om. 

Lev, njut och var glad
Britt-Inger