lördag 29 maj 2021
Konsekvenser av näthat
söndag 28 mars 2021
"ingen förutom de två vet vad som har hänt"
I blogginlägget beskriver han vad som är sexuella beröringar och fortsätter sedan med att skriva att "I fortsättningen talar vi bara om icke sexuella beröringar", allt är beskrivet utifrån mannens perspektiv. Efter det radar han upp en massa "otillåtet kladdande" för att avsluta på punkt 10 med ett tillåtet kladdande och orden:
"men han måste ta bort armen direkt om hon drar sig undan det minsta"
Lambertz erkänner det som har hänt, men frågan är slutade när hon drog sig undan och lever han som har lär ut? Att gärningsmän rakt av erkänner sitt brott är ovanligt, eftersom de redan har rättfärdigat sina handlingar i tanken, annars skulle de inte utföra dem.
Jag har sett flera kommentarer kring att "ingen förutom de två vet vad som har hänt". Vilket för mig är en tankevurpa eftersom Lambertz redan har erkänt att det har hänt. Men för den goda sakens skull kan jag resonera lite kring detta.
Lambertz erkänner alltså vissa omständigheter men förnekar brott. Kvinnan beskrivs som hans yngre adept, och enligt de båda är Lambertz mer än en mentor för henne, han är mer som hennes extrapappa, vilket han också anser. I så fall skulle det innebär att de har en familjerelation som är att betrakta som far- dotter relation. Hur blev det nu då? Att ligga med sin dotter som dessutom uppger att hon inte ville!
Om man sen funderar vidare i detta så skulle resonemanget om att "ingen förutom de två vet vad som har hänt" så tar det helt klart ställning för mannens utsago och ger honom ett slags tolkningsföreträde och vetorätt. Glöm inte att han erkänner att det har hänt, även om han förnekar brott, där faller "ingen förutom de två vet vad som har hänt"- teorin direkt.
Hela resonemanget förminskar kvinnans utsago, som också uppger vad som har hänt, men att hon ser det som ett brott. På vilket sätt är hennes ord och upplevelser mindre värda än hans? För att han är snäll och har hjälpt henne, för att de har en familjerelation, för att hon är hans adept och därmed underlägsen honom?
Det är lite som att säga att pedofilen är i alla fall snäll med barn och att det ska vara en förmildrande omständighet. Eller att mannen som trakasserar den ensamstående mamman i alla fall är en duktig ungdomsledare......
Sen kan man fundera på hur ställningstagandet, om att "ingen förutom de två vet vad som har hänt", påverkas av att det handlar om en högt uppsatt äldre man och en yngre kvinna. Är det mer försvarbart av en man i högre position att förgripa sig på en yngre kvinna Det känns som hela vårt rättssystem faller med resonemanget att "ingen förutom de två vet vad som har hänt".
När det gäller övergrepp är det nämligen ofta fallet att "ingen förutom de två vet vad som har hänt". I det här fallet erkänner Lambertz att det har hänt och ändå försvaras han med "ingen förutom de två vet vad som har hänt". Visst är det märkligt.
Tidningen Arbetare skrev en ledare som ställde frågan "Har feminismen gått för långt?" som slår huvudet på spiken.
Lev och må
Britt-Inger
söndag 7 mars 2021
Horunge - tänk efter lite före
Horunge verkar vara det nya heta ordet bland människor som
vill krydda debatten lite extra. Det senaste jag såg var ett plakat i samband
med en olaglig demonstration. Personen som skrivit plakatet hyllades av rätt-åsikts-maffian.
Ta ert jävla vaccin. Horungar! stod det.
Budskapet på plakatet hade ett klart ställningstagande,
personen ville att man ska vaccinera sig. Sen kommer ordet horungar, vilket jag
inte förstår. Det är inget förstärkningsord för att understryka budskapet. Spontant
tänker jag att man kanske inte ska döma andra efter sig själv. För kanske säger
det mer om den som använder ordet än de som är mottagare av dem.
Jag kan förstå frustrationen mot vaccinmotståndet men plakatet riktade sig knappast mot dem utan är mer en publikfriare till de
redan frälsta. Skylten fick uppenbart avsedd effekt för rätt-åsikts-maffian gick
genast loss med hyllningar och delningar av fotot på sociala media.
Någon säger ett fult ord och det delas som aldrig förr,
någon annan är kliver utanför gränserna och rätt-åsikts-maffian gnuggar händer
och delar. Går det över styr tar de sin hand från personen och låter den stå i
snålblåsten själv.
Hora, prostituerad, gatflicka, nattfjäril, sköka, slinka, slampa,
fnask, luder, glädjeflicka och sexsäljare, det finns många benämningar på
kvinnor. Med
ordet hora syftar man oftast på en kvinna som haft utomäktenskapligt
sexuellt umgänge eller en kvinna som säljer sex. Motsvarigheten för män
är gigolo, manshora och eskortpojke. Den manliga motsvarigheten har inte alls
lika många benämningar eftersom det ofta setts som manligt med många erövringar.
Man kan tycka att vi lever i en tidsepok där vi ser varandra med jämlikhetsglasögon och människors lika värde hyllas av samma rätt-åsikts-maffian som hejar på horunge-plakatet. Det är fortfarande så att hora är ett ord som används för att benämna någon som man föraktar.
Så dyker detta nya upphottade ord för att förnedra sina
kombattanter, horungar. Man tar ett ord som genom tiderna har nedvärderat framförallt
kvinnor och lägger till dennes barn och så har vi ett nytt ord att förnedra
andra med.
På vilket sätt nu ett barn skulle kunna belastas för sina
föräldrar yrkesval, omständigheter eller inkomstinbringande. Det är ju inte så
att barnet är i en position där den kunnat välja dem.
Ändå tror jag tror knappast att rätt-åsikts-maffian skulle vilja att deras barn skulle kallas horungar. Bara för att man tillhör motståndarlaget gör inte ens mamma till hora något som rätt-åsikts-maffian inte verkar ha koll på.
Eller är det okej? Och säg nu inte att den andre började först, för visst är vi vuxna nog att inte använda den typen av retorik.
Lev och må
Britt-Inger
tisdag 16 februari 2021
Första dagen på nya jobbet
Jag har börjat jobba som verksamhetsledare på Kärngården i Umeå. Det kommer blir spännande med en ny verksamhet. Och det kommer bli en ny verksamhet på mer än ett sätt för verksamheten har precis flyttat in i nya lokaler på Renmarkstorget 11, i Umeå. Första dagen bådade gott och jag ser fram emot fortsättningen.
Jag blev direkt inkluderad i den fina atmosfären som mötte mig redan på anställningsintervjun. Att jobba på en arbetsplats där man ser människors tillgångar istället för deras brister passar mig som handen i handsken.
Kärngården är en mötesplats för personer med psykiska funktionsnedsättningar och annat utanförskap. Till Kärngården kan man komma för att bryta isoleringen, delta i planerade aktiviteter eller bara umgås med personal eller andra besökare. Det finns en secondhandbutik och ett café där man kan köpa billigt fika.
Jag kommer arbeta halvtid på Kärngården och kommer sen ägna den andra halvan åt Magasin DIKKO och andra projekt.
En annan fördel med att jobba i Umeå är att jag kommer närmare Linda, Teo och de vänner jag fick under åren som jag arbetade i Nordmaling. Jag ser fram emot att träffas och ta en fika eller luncha med dem igen. Vi synes! Till alla andra vill jag bara säg; Kom förbi och ta en fika!
Lev och må
Britt-Inger
lördag 23 januari 2021
Gästbloggare: Just be a few seconds more
You wake up, You go to work, And you go home.
Everything is completely
normal.
That is until your leg falls into a pothole in the road, Mid traffic.
As you try to get out you get hit by a truck.
Your leg snaps off by the knee,
And you left arm and head are now roadkill.
You wake up, Completely fine, At
the place you died.
It seems to be permanently 11:00, Summer.
You wonder where
everyone went, There are no longer any cars, Animals, Or humans.
Only you.
Of course you freak the fuck out and scream for help, No response.
After a week of
searching the city for anything, You give up. You jump off a 12 story
skyscraper.
It doesn't even leave a scratch.
Quickly freakout turns to
realisation, You're stuck.
You are never gonna leave. After...
You can't
actually tell, Atleast 50 years without aging, Endlessly roaming the empty
world, You are in a room, Crying as you usually do around 11:00.
Until you hear
footsteps.
Everything turns dark.
Your fear hinders you from breathing entirely.
As you hear moans of agony and a thing phases trough the wall as if it were not
there. It is entirely pitch black, Resembling a vague human figure.
Your hand
goes right trough it, you know that you have gone crazy.
Endless distorted
ballroom music play from within your head, As if memories of a time before the
torment came to you.
Now you will sit here, In this corner, For eternity.
Altough it may just be a few seconds more...
Just a few...




