En dag med nya upplevelser

För ett tag sedan fick jag en förfrågan om att vara med i ett program och tänkte att det kan jag väl vara. När det närmade sig skulle vi bestämma när, var och  hur, då insåg jag att det var inte ett radioprogram som jag hade trott....... Jag skulle vara med i en talkshow på tv. 

Jag är inte helt bekväm med vare sig att fotas eller filmas. Men jag hade redan sagt ja och de hade förmodligen berättat om formatet, det var nog jag som förutsatte att det var radio och hade lyssnat dåligt. 

Allt den dagen var en ny upplevelse. Jag kom dit och fick ett eget rum (jag kände mig som en filmstjärna). Där kunde jag vila, vänta eller bara vara. 

Sen var det dags för sminket. Jag njöt att bli ompysslad och fin. När det var klart kändes det som att jag knappt skulle kunna skratta för att inte förstöra den fina masken. Så kom Katarina Memetovic hennes inspelning skulle göras efter min. 

Hon försvann in i sminket och jag gick för att göra min inspelning. Man kan säga att filminspelningen var en ny upplevelse. Dusan är enkel att prata med, Anders som höll i det hela kändes otroligt proffsig så mina dallrande nerver lugnade sig lite. Vi pratade både före och efter så jag minns knappt vad vi pratade om under filminspelningen. 

När själva filmandet var över väntade jag in Katarinas inspelning så vi kunde prata lite. Dusan, Katarina och jag åt lunch och pratade om en massa saker, en otroligt trevlig lunch. Jag tror att både jag och Katarina var lättade när det hela var över och kände oss med avslappnade, Dusan är ett sånt proffs så han var avslappnad hela vägen så samtalet flöt på. Vi hade ingen brist på samtalsämnen. Nu ska vi bara vänta på att vår insats i programserien ska visas, vilket är nästa lika nervöst som att filmas. 

Upplevelsen toppades med att Folkbladet kom hit och gjorde en intervju med mig som kommer publiceras inom kort. Det kommer bli ett personporträtt. De e mycke nu kan man säga.

Programmet sänds med start kl 18:00 den 30 augusti i SVT 2 och serien pågår under hösten. 
Samtliga avsnitt släpps också på SVTPlay 30 augusti. 

I magasin DIKKO finns det ett lite klipp på min insats och lite mer om showen.

Dusan Marinkovic med gäster i ny talkshow ”Möte med … Ame Maladjuvas …”

Lev och må

Britt-Inger

Insåg att jag hållit på med tidningar i närmare 7 år

Jag bläddrade bland gamla minnen på Facebook och insåg att jag har hållit på med olika tidningar sedan årsskiftet 2014/2015 när Dik Manuschs startade. Senare under 2015 blev jag också chefredaktör för RFHLs tidning Oberoende, som precis som Dik Manusch kom ut fyra gånger per år. Oberoende hann jag med att göra sex nummer av innan jag inte kunde fortsätta med den och tidningen lades på is. 

Dik Manusch fortsatte jag med fram till 2017 när tidningen fick läggas ner för att den inte gick att driva under de former som den fanns. Men under slutet av 2018 återuppstod Dik Manusch som magasin DIKKO som än så länge enbart är en nättidning. De tre tidningar jag har jobbat med har jag alltid drivit vid sidan om ett lönejobb vilket ibland har inneburit mycket jobb. 

Drömmen är att kunna ge ut DIKKO som papperstidning i alla fall fyra gånger per år. Det finns så många personer som av olika anledningar inte har tillgång till nätet eller förstår sig på det. Jag skulle vilja ge dessa ett magasin som där de kan känna igen sig, få information, nyheter och känna att deras frågor också har betydelse. Dessa personer tänker jag är många av våra äldre, människor med olika diagnoser och de som befinner sig på någon form av institution. 

Det behövs engagemang och kunskap för att göra en papperstidning och det har vi i massor. Men för att genomföra ett sådant projekt behövs det pengar och några sådana har vi inte. Jag vet inte om jag någonsin kommer få vara med om att kan publicera DIKKO som papperstidning, men drömma går ju alltid. Och än har jag inte gett upp hoppet. Kanske dyker det upp någon välgörare som skänker oss pengarna eller kanske får vi en Jack pott någon gång. Man ska aldrig säga aldrig.

Lev och må
Britt-Inger

Konsekvenser av näthat

Nätet tar fram det bästa och det sämsta ur människor. Människor hyllar varandra, vilket är roligt men det förekommer även en del förtal, trackaserier och kränkningar av personer som inte tycker som de och i svaren under går svansen helt klart över gränsen. Man försöker påverka alla inblandade, och när inte går att påverkar direkt samlar man trupperna och använder sig av sina kontakter. Ni vet det där med tjänster och gentjänster.

Trackaserier definieras av Nationella trygghetsundersökningen som en serie mer eller mindre allvarliga händelser. Var och en av händelserna behöver inte vara kriminaliserade och klassificeras inte nödvändigtvis som egna brott juridiskt. 

Det jag kan konstatera är att när hatet tar över spelar klass eller utbildning ingen roll. Man näthatar och hänger ut personer med namn och vissa fall skriver man rena lögner om personerna. Hela tiden påhejad av sin svans. Under alla år som jag har studerade på universitet var källkritik en av de saker som jag verkligen lärde mig. Men det kanske är skillnad på Svenska universitet och Europeiska, men näthat är näthat oavsett nationalitet.

På polisens hemsida står det att näthat är ett samlingsbegrepp, ofta menar man förolämpningar och förtal. Det är inte bara den som lagt ut den brottsliga bilden eller kommentaren som begått ett brott. Det gör också den som retweetar den. Näthat drabbar inte bara barn och ungdomar utan även vuxna och kända personer. Ibland räcker det med att man uttrycker en differentierad åsikt.

De mest sansade personer verkar kunna hamna i den lavaström som näthatet blir, en ström som drar med sig människor som skriver de mest makabra saker, och där rena lögner blir en sanning. Hela tiden påhejad av författaren till inlägget. Det är också fascinerande att se vilka härskartekniker som används i sociala medier. Hur långt man kan driva sitt hotande och hatande för att få igenom sin vilja, eller tvinga personen som är utsatt för hatandet till kapitulation och avbön. Nätet kan ge de som driver dreven en otrolig makt och som vi alla vet så kan makt vara berusande, hur fel den än är.

Det här handlar ibland också om våra jobb som vi utför, arbetsplatser, min och din arbetsplats. Hot och kränkningar på arbetsplatser förekommer inom många branscher och yrken och är ett arbetsmiljöproblem som arbetsplatsen alltid måste ta tag i. När det förekommer på en arbetsplats är det lednings ansvar att se till att den enskilde arbetstagaren får den uppbackning som den behöver. 

Människor ska aldrig behöva bli sjuka på grund av ohälsosam arbetsbelastning eller kränkande särbehandling på jobbet eller av människor utifrån. Det är alltid arbetsgivarens ansvar att arbeta för en bra arbetsmiljö och ta de utsatta i försvar. De ska tillsammans med skyddsombudet och arbetstagaren förebygga eller åtgärda de förhållanden som ger upphov till arbetsrelaterad stress och få en fungerande balans mellan krav och resurser.

Jag har arbetat på arbetsplatser där det funnits en dålig ledning som ibland gått med i den heta lavaströmmen som uppstått kring lögnerna och trackaserierna. Det är helt klart ett problem som ofta gör att man tappar kompetens för att ledningen är feg, gillar drama eller låter det gå prestige i det hela. Hoten och hatet får allvarliga konsekvenser inte bara för den enskilda personen utan också för möjligheten att delta i demokratiska samtal på lika villkor. 

Det som ofta händer när man kontaktar ledningar som inte vet hur de ska agera, eller har kompetens/erfarenhet av näthat är att de som är utsatta rekommenderas att "ta en paus" från sociala media. Ett agerande som sänder starka signaler kring den här typen av brott. Det man måste förstå är att det påverkar människors trygghet och att det demokratiskt deltagande inte tas på allvar. Konsekvensen blir att röster tystas och att utrymmet krymper för de som är utsatta. Dessutom får förövaren fritt spelrum och problemet kvarstår eftersom förövaren vinner sina seger i och med att rösterna tystas.

Det man bör veta är att det går att anmäla inlägg till facebook. Det finns tre prickar högst upp på inlägget eller längst ut på kommentaren. Följ sedan anvisningarna så tar facebook beslut om de ska ta bort inlägger/kommentaren. 

Sångerna om frihet

Om rättvisa och fred

Sångerna om folket

Som aldrig kan slås ner

Sångerna om kärlek

Som aldrig kan förstummas

Ska nya röster sjunga

Ska nya röster sjunga

Mikael Wiehe

Lev och må

Britt-inger

"ingen förutom de två vet vad som har hänt"

Ramlade över Lambertz blogg där han förklara skillnaden mellan tafsande och kladd och vilket som är moraliskt godtagbara. Samtidigt som jag vid sidan av detta blogginlägg ser kategorin  #metoo, där skar det sig lite för mig.

I blogginlägget beskriver han vad som är sexuella beröringar och fortsätter sedan med att skriva att "I fortsättningen talar vi bara om icke sexuella beröringar", allt är beskrivet utifrån mannens perspektiv. Efter det radar han upp en massa "otillåtet kladdande" för att avsluta på punkt 10 med ett tillåtet kladdande och orden:

"men han måste ta bort armen direkt om hon drar sig undan det minsta"

Lambertz erkänner det som har hänt, men frågan är slutade när hon drog sig undan och lever han som har lär ut? Att gärningsmän rakt av erkänner sitt brott är ovanligt, eftersom de redan har rättfärdigat sina handlingar i tanken, annars skulle de inte utföra dem. 

Jag har sett flera kommentarer kring att "ingen förutom de två vet vad som har hänt". Vilket för mig är en tankevurpa eftersom Lambertz redan har erkänt att det har hänt. Men för den goda sakens skull kan jag resonera lite kring detta.

Lambertz erkänner alltså vissa omständigheter men förnekar brott. Kvinnan beskrivs som hans yngre adept, och enligt de båda är Lambertz mer än en mentor för henne, han är mer som hennes extrapappa, vilket han också anser. I så fall skulle det innebär att de har en familjerelation som är att betrakta som far- dotter relation. Hur blev det nu då? Att ligga med sin dotter som dessutom uppger att hon inte ville!

Om man sen funderar vidare i detta så skulle resonemanget om att "ingen förutom de två vet vad som har hänt" så tar det helt klart ställning för mannens utsago och ger honom ett slags tolkningsföreträde och vetorätt. Glöm inte att han erkänner att det har hänt, även om han förnekar brott, där faller  "ingen förutom de två vet vad som har hänt"- teorin direkt.

Hela resonemanget förminskar kvinnans utsago, som också uppger vad som har hänt, men att hon ser det som ett brott. På vilket sätt är hennes ord och upplevelser mindre värda än hans? För att han är snäll och har hjälpt henne, för att de har en familjerelation, för att hon är hans adept och därmed underlägsen honom?

Det är lite som att säga att pedofilen är i alla fall snäll med barn och att det ska vara en förmildrande omständighet. Eller att mannen som trakasserar den ensamstående mamman i alla fall är en duktig ungdomsledare......

Sen kan man fundera på hur ställningstagandet, om att "ingen förutom de två vet vad som har hänt", påverkas av att det handlar om en högt uppsatt äldre man och en yngre kvinna. Är det mer försvarbart av en man i högre position att förgripa sig på en yngre kvinna Det känns som hela vårt rättssystem faller med resonemanget att "ingen förutom de två vet vad som har hänt". 

När det gäller övergrepp är det nämligen ofta fallet att "ingen förutom de två vet vad som har hänt". I det här fallet erkänner Lambertz att det har hänt och ändå försvaras han med "ingen förutom de två vet vad som har hänt". Visst är det märkligt.

Tidningen Arbetare skrev en ledare som ställde frågan "Har feminismen gått för långt?" som slår huvudet på spiken. 

Lev och må
Britt-Inger 

Horunge - tänk efter lite före

 

Horunge verkar vara det nya heta ordet bland människor som vill krydda debatten lite extra. Det senaste jag såg var ett plakat i samband med en olaglig demonstration. Personen som skrivit plakatet hyllades av rätt-åsikts-maffian.

Ta ert jävla vaccin. Horungar! stod det.

Budskapet på plakatet hade ett klart ställningstagande, personen ville att man ska vaccinera sig. Sen kommer ordet horungar, vilket jag inte förstår. Det är inget förstärkningsord för att understryka budskapet. Spontant tänker jag att man kanske inte ska döma andra efter sig själv. För kanske säger det mer om den som använder ordet än de som är mottagare av dem.

Jag kan förstå frustrationen mot vaccinmotståndet men plakatet riktade sig knappast mot dem utan är mer en publikfriare till de redan frälsta. Skylten fick uppenbart avsedd effekt för rätt-åsikts-maffian gick genast loss med hyllningar och delningar av fotot på sociala media.

Någon säger ett fult ord och det delas som aldrig förr, någon annan är kliver utanför gränserna och rätt-åsikts-maffian gnuggar händer och delar. Går det över styr tar de sin hand från personen och låter den stå i snålblåsten själv.

Hora, prostituerad, gatflicka, nattfjäril, sköka, slinka, slampa, 
fnask, luder, glädjeflicka och sexsäljare, det finns många benämningar på kvinnor. Med ordet hora syftar man oftast på en kvinna som haft utomäktenskapligt sexuellt umgänge eller en kvinna som säljer sex. Motsvarigheten för män är gigolo, manshora och eskortpojke. Den manliga motsvarigheten har inte alls lika många benämningar eftersom det ofta setts som manligt med många erövringar.

Man kan tycka att vi lever i en tidsepok där vi ser varandra med jämlikhetsglasögon och människors lika värde hyllas av samma rätt-åsikts-maffian som hejar på horunge-plakatet. Det är fortfarande så att hora är ett ord som används för att benämna någon som man föraktar.

Så dyker detta nya upphottade ord för att förnedra sina kombattanter, horungar. Man tar ett ord som genom tiderna har nedvärderat framförallt kvinnor och lägger till dennes barn och så har vi ett nytt ord att förnedra andra med.

På vilket sätt nu ett barn skulle kunna belastas för sina föräldrar yrkesval, omständigheter eller inkomstinbringande. Det är ju inte så att barnet är i en position där den kunnat välja dem.

Ändå tror jag tror knappast att rätt-åsikts-maffian skulle vilja att deras barn skulle kallas horungar. Bara för att man tillhör motståndarlaget gör inte ens mamma till hora något som rätt-åsikts-maffian inte verkar ha koll på. 

Eller är det okej? Och säg nu inte att den andre började först, för visst är vi vuxna nog att inte använda den typen av retorik. 

Lev och må
Britt-Inger