Klockan 04 i morse fick vi ett larm på mobilen, värmen hemma hade understigit +10 grader. Upp ur sängen kolla tempen -31 på med kläderna starta bilen, där var det bara på gnällen att den gick i gång. Jag tog körningen hem eftersom Roger nyss kommit hem från Borlänge med den nya bilen vi köpt till företaget. In med Casper och Jackson i bilen och iväg, jag lovar att jag körde försiktigt ingen vill få stopp i sån kyla. Väl hemma eldade jag i bägge kaminerna och började slåss med pelletsen som behagade krångla. Till sist fick jag igång den. Värmen började återvända i huset och jag satte mig i bilen för färd mot jobbet igen.
Under dagen ringde jag Jimmy i Thailand, oj så länge sedan det var jag pratade med honom. Vilken fröjd att höra hans röst och att allt var bra. Han har varit med på en film inspelning om tsunamin, en helt egen scen där han går naken på en väg och är förvirrad. Det ska bli riktigt roligt att se filmen, det är bra skådisar med också. Senare på kvällen pratade jag med Peter, vilket kändes riktigt bra det med, jag berättade om Jimmy och om hans filmdebut. Det känns skönt att ha pratat med bägge grabbarna och att det är bra med dem.
Känner mig lite så där lagomt gråtmild, vilken tur jag har som har så underbara barn och barnbarn. Förmodligen handlar det mest om att jag varit vaken sen 04, men underbara barn har jag i vilket fall som helst. Alla tre är gudagåvor var och en på sitt sätt och Teo är pricken över iet. Det kan nog bli en hyfsat tidig kväll i kväll. Alla hjärtans dag och allt. Linda har börjat så för våren, vilket känns oerhört långt borta när man tittar på tempen som visar närmare -30 igen.
I morgon ska jag till tandläkaren, vilket inte är någon favorit syssla precis. För att inte ljuga så måste jag erkänna att jag är pisserädd för tandläkaren. Men jag har en som jag har haft länge så hon är van vid mig, hon försöker byta bort mig med jämna mellanrum men jag vägrar. Sist frågade hon vad jag skulle göra om hon slutade och då sa jag att jag skulle ta det bekymret den dan. Jag tror hon är lite less mig ibland, men det skiter jag i jag har ju utsett henne till min tandläkar och då får hon stå ut. Så i morgon bär det av, håll i hatten och hoppas att det går bra.
Inte skoj med kylan och man hoppas ju den ger med sig snart. /Marita
SvaraRadera