måndag 4 september 2023

Jag har gått i pension, eller?

Jag har slutat på mitt lönearbete, tog ut komp och semester, för pensionen inträder inte för än den 22 december. Har nog inte riktigt fattat att jag inte ska fortsätta lönearbeta utan det känns mer som om jag har semester. Men det kommer nog till mig så småningom. 

Jag vet att jag kommer sakna alla mina arbetskamrater. Att jobba på Kärngården har varit en ynnest, jag trivts, jag har skrattat och jag har fått vara den person jag är utan att behöva kliva in i rollen som chef hela tiden. Om jag tittar tillbaka på mitt arbetsliv så har det varit både upp och nergångar och ett av ställena jag jobbade på var ett riktigt lågvattenmärke, så det glömmer vi. Men att få avsluta på Kärngården kommer färga mina tankar mitt jobb med värme och kärlek. 

Jag kommer så klart inte sätta mig och virka grytlappar utan jag kommer fortsätta med magasin DIKKO och förlag DIKKO så länge jag bara orkar. För det ger mer än det tar, förutom i plånboken, men det behöver jag inte oroa mig för längre.

Lev och må

Britt-Inger


torsdag 30 mars 2023

Pappas flicka gör som fan hon vill

Till sist blev den klar och jag har gett ut min biografi. Undrar just hur jag tänkte där?

 Pappas flicka gör som fan hon vill” är Britt-Ingers berättelse och hennes upplevelse av spridda delar av sitt liv. Att skriva en självbiografi handlar om att återge den unika upplevelse man själv har haft. Det är aldrig en korrekt beskrivning utan en återblick som ofta är kopplad till olika känslor och upplevelser i kombination. Boken är framtagen av Britt-Inger Hedström Lundqvist i ett samarbete med Johanna Olsson och kommer ges ut av förlag DIKKO och är ett samarbete mellan RUNG, magasin DIKKO och förlag DIKKO. Kulturrådet har beviljat medel till boken.

Pressmeddelande: Pappas flicka gör som fan hon vill, av Britt-Inger Hedström Lundqvist

Britt-Inger ser sig som lyckligt lottad som fått växa upp i en så kallad utökad familj med många olika människor som en del av sin vardag. Hennes uppväxt har präglats av humor, sång och allvar, samt att hon växt upp i en familj där kultur och värderingar är präglade av att de tillhör Resandefolket.
Resandefolket är den äldsta och största gruppen i minoriteten Romer där det förutom Resandefolket finns svenska Romer, finska Romer, utomnordiska Romer och nyanlända Romer.


Förlag DIKKO forlagdikko.nu
© Britt-Inger Hedström Lundqvist,
Johanna Olsson & Linda Lundqvist
Förlag DIKKO 2023
FÖRFATTARE Britt-Inger Hedström Lundqvist
OMSLAGSBILD Privat foto
LAYOUT Förlag DIKKO
TRYCK Arkitektkopia Skellefteå

ISBN 978-91527-4551-9

Gå gärna in och gilla Förlag DIKKO Facebooksida

onsdag 8 mars 2023

Antologin FEMINIQA - Berättelser om motstånd och Pappas flicka gör som fan hon vill

Det här är ett av de spännande projekt som jag är en del i via förlag DIKKO. FEMINIQA kommer till hösten men innan dess kommer biografin Pappas flicka gör som fan hon vill och det är delar av min livsberättelse. 



Pressmeddelande

FEMINIQA – Berättelser om motstånd

Antologin FEMINIQA som kommer till hösten är som gjord för att presenteras den 8 mars. Alla som skriver är personer som på sitt eget sätt ger uttryck för sina personliga berättelser om motstånd.

Antologin FEMINIQA är en unik samling av kända- och okända debattörer, konstnärer, forskare, föreläsare och aktörer som skriver utifrån sina egna upplevelser, historier och ett eget engagemang. Från olika utsiktspunkter ifrågasätter de föreställningarna om aktivism och motstånd som en faktor för förändring och tar ställning för ett samhälle där alla får plats. Ett samhälle där olikheter inte utgör hinder för gemenskap utan berikar vårt samhälle.

För vissa av oss så tror jag att aktivismen finns inbyggd i vårt system. Inte att vi inte hade något val eller att det skulle vara förutbestämt, men att vårt reaktionsmönster, uppmärksamhet och fokus bäddar för aktivism i någon form. Vi är bra på det och det ger utlopp för både vår solidaritet, rättvisepatos och handlingskraft, ungefär som en jakthund som får upp ett spår, den kan det helt automatiskt och kommer hitta sätt att få utlopp för och göra det den är allra bäst på alldeles oavsett/ Nina Sörensen

 

Kulturarv, historia och aktivism är några av de starkaste politiska verktygen som finns, något som visas på ett nytt sätt i denna antologi. FEMINIQA ger en unik inblick i hur kampen mot orättvisor som rör klass, rasism, nationalism, identitet, normbrytande beteende, hbtqi-fobi, antifeminism och andra orättvisor hämtar sin kraft ur aktivism och motstånd. FEMINIQA – Berättelser om motstånd handlar om olika sorters kamp, aktivism, och maktordningar, en del handlar om minoriteter, andra om HBTQI och NPF. Bokens titel är en akronym av FEminism MInoriteter NeuropsykIatri Queer Aktivism.

Men det samiska var ändå inte självklart för mig under alla perioder i mitt liv och speciellt inte under tonåren och det ledde till att jag ifrågasatte mig själv. Vi pratade inte samiska, hade inga renar och bodde inne i stan. Tanken grodde - fanns det något kvar?  Men vi gjorde samiskt i min familj - det ser jag tydligt nu när jag blivit äldre/ Johanna Tjäder

Vi hoppas att de samlade berättelserna i den här antologin kan inspirera och skapa samtal om rasism och diskriminering, klass och hierarkier, innanförskap och utanförskap, aktivism och förståelse. Och att vittnesmålen om motstånd ska få ta det utrymme som dessa tankar och berättelser förtjänar.

För om inte vi vågar prata om rasism, nationalism, identitet, klass, normbrytande beteende, hbtqi-fobi, antifeminism och andra orättvisor vem ska då våga göra det?


 Redaktörer: Britt-Inger Hedström Lundqvist,
Linda Lundqvist & Johanna Olsson

Kontaktperson:
Britt-Inger Hedström Lundqvist 076 844 51 61
Linda Lundqvist 076 103 73 02
e-post:
forlag@dikko.nu
hemsida: forlagdikko.nu  

Här kommer namnen på de som bidragit i stort och i smått med berättelser, dikter, citat, låttexter, sagor, korrekturläsning eller de som på andra sätt hjälpt till med FEMINIQA:s tillblivelse:

1.    Alina Koltsova


2.    Anna Enbom

3.    Anny Berglin

4.    Britt-Inger Hedström Lundqvist

5.    Cecilia Hockum

6.    Hanna Heilborn


7.    Hanna Nilsson

8.    Janna Li Janke

9.    Jennie Jakobsson

10. Johanna Bartholdsson

11. Johanna Olsson

12. Johanna Tjäder

13. Lillemor Holmlund

14. Lina Forsebrant

15. Linda Lundqvist

16. Lotta Vilde Wahl                        

17. Lovisa Roos

18. Madeleine Niia Körössy

19. Maria Dumitru                          

20. Maria Hellsten

21. Maria Robsahm

22. Miriam Aurora Hammeren Pedersen

23. Nik Annika Märak

24. Nina Sörensen

25. Petra Wilhelmsson


26. Rosita Strandberg

27. Safira Vrba Wiidski

28. Salamanca Taikon Gonzalez

29. Samanta Selimovic

30. Solvor Mjøberg Lauritzen

31. Taina Adolfsson

32. Tamara Enbuska

33. Tess Asplund

34. Tina Wiman

35. Vicktoria T Adolfsson

36. Åsa Bäckström

FEMINIQA – Berättelser om motstånd är ett samarbete mellan RUNG, magasin DIKKO och förlag DIKKO. Böcker som ges ut via förlag DIKKO utformas och ges ut i ett samarbete mellan författaren och förlaget. Kulturrådet stöttar projektet.

fredag 30 december 2022

Summering av 2022 och framåtblick.


Året som har gått har varit det värsta och det bästa året någonsin. Det har varit ett minst sagt märkligt år. Corona, tragik, sjukdomar och operationer, egna och andras. Det är som att all skit samlade sig under ett år. Så nu får det vara bra!

Men det finns glädjeämnen och lärdomar att göra av allt. När jag hade cancer i njuren och genomgick operationen insåg jag hur stort och fantastiskt nätverk jag har. Det sjöngs på både det ena och det andra sättet, ibland hellre än bra, för att muntra upp mig. Det kom hejarop och människor brydde sig. Sen när operationen var klar och analysen gjord kom beskedet att det var ett fettnystan och inte cancer var lättnaden total. Jag hade inte cancer utan var bara fet, phu vilken lättnad. Fet kan jag leva med. Och känslan av alla glada tillrop hängde med länge och underlättade konvalescensen efter operationen (som verkligen inte var en dans på rosor). 

Förutom att vara cancerfri är det bästa som hänt under 2022 att vi startade förlag DIKKO, något som jag driver tillsammans med Linda och Johanna, kvinnorna i mitt liv. Jag har hittat min mission. För att inte tala om alla fantastiska projekt som vi är en del av. Jag älskar förändring, utmaningar och att lära mig nya saker och just nu gör jag det hela tiden. Jag får ta mig an utmaningar där jag verkligen inte vet vad jag ska göra, jag måste söka information, testa mina kunskaper, utvecklas och skapa. Det kan verkligen inte bli roligare eller svettigare än så. 

Dessutom får jag jobba med de bästa på mina olika arbetsplatser, förutom förlaget jobbar jag på redaktionen för magasin DIKKO, vi som är där har hängt ihop länge och som stöttar varandra i vått och torrt. Sen är det personalen på Kärngården som är helt fantastiska allihop och där jag får skratta när jag, ibland, som bäst behöver det. Humor och glädje gör den stora skillnaden när man ska utföra ett arbete.  Och det är vad mina olika jobb tillför i min vardag, humor och glädje.

Nu inväntar jag 2023 och ser fram emot en resa till solen för att fylla på energidepåerna som dränerats under 2022.  Sen kommer min biografi, med valda delar av mitt liv, boken heter "Pappas flicka gör som fan hon vill" som vi på förlag DIKKO producerar och det ser jag fram emot med spänning, glädje och bävan, precis som det ska vara. Det händer mycket på förlaget så håll koll 2023 kommer bli ett roligt och produktivt år där. Väl mött på andra sidan året, med nöje, energi, humör och glädje, och glöm inte att skratta när tillfället ges, livet blir så mycket lättare att leva då. Nu ska jag lägga skitåret 2022 bakom mig, minnas gobitarna för att starta om från noll igen och kasta mig in i 2023.

Lev och må
Britt-Inger

onsdag 14 december 2022

Inget elstöd till norra delen av landet, hur tänkte de där?

Snön har öst ner i helgen, jag har skottat så jag fått träningsvärk. Sen har det varit lucia på jobbet. Världens snyggaste luciatåg. 

När jag kom hem efter luciafirandet slog kylan till och elmätaren började snurra. Det märks att elen är dyr, när man tittar ut på gården mot de andra lägenheterna ser det utbombat ut. Några ljusstakar glimtar, men det är allmänt nedsläckt. Vissa fönster immar, vilket innebär att man dragit ner på värmen så att värmen inte orkar hålla uppe fönstren när kylan har slagit till. 

Jag undrar hur många som kommer stupa på elräkningarna, hur många barn får lägga sig fullt påklädda för att det är kallt inomhus? Hur många familjer får tränga ihop sig på mindre yta för att de inte klarar av ekonomiskt att värma hela huset? Riskerar vi att våra äldre inte klarar av att hålla värmen i husen eller lägenheten och vad händer med dem då. 

Vi har kallt i norra delen av landet och vi har kallt under många månader och då menar jag kallt på riktigt alltså mellan minus 15 till minus 25. Vi har det varje vinter så det är ingen nyhet. Just nu känns det lite märkligt att södra Sverige ska få elstöd när termostaten visar på minus 20 grader. Man kan verkligen fundera på hur de tänkte när de inte ger elstöd till den delen av landet som har det kallast?

Hur ska barnfamiljer och äldre ha råd att betala sina elräkningar under de kallaste månaderna i norr?

Håll värmen
Britt-Inger


söndag 4 september 2022

Livet med böcker, jobb, glädjeämnen och lite vedermödor



Vi börjar med vedermödorna så vi sen kan gå över till det som är roligare sen. 

Det senaste året har varit fullt av sjukdomar, egna och andras. På ett personligt plan har jag haft njurstensproblem under en lång tid (coviden gjorde att jag inte blev undersökt ordentligt) och till sist sprängt bort den. Vid röntgen av njurstenen upptäckte man en tumör på njuren som opererades bort. Den var, tack och lov, godartad. En månads konvalescens och ett immunförsvar som var kört i botten har jag därefter dragit på mig covid och maginfluensa. Men nu tror jag att immunförsvaret börjar hämta igen sig. Så nu är det "bara" att jobba på orken och tröttheten. För även om jag känner mig fylld av energi så är det som att kroppen har tankat för lite bensin och så får jag soppatorsk. Och även det blir bättre och bättre även om jag inte är i hamn riktigt ännu. 

Nu till det som är roligt.

Just nu planerar vi en resa till varmare trakter i januari och hoppas att livet eller coviden inte sätter några käppar i hjulet för en sådan. Men som Robban Broberg sjunger, Målet är ingenting - Vägen är allt, så bara att planera resan är en njutning. 

Under 2023 är planen att min "så kallade" självbiografi ska komma ut. Hur jag nu tänkte när jag började skriva en sådan kan man alltid undra! Boken kommer ges ut i vårt förlag DIKKO. Att jobba med förlag DIKKO har visat sig vara minst sagt utmanande, och oanat roligt och kreativt. Förlag DIKKO består av mig, Linda och Johanna, vi är en treenighet som inte går av för hackor. 

Förutom min självbiografi är två andra böcker också inplanerade. En av böckerna som är i sin tillblivelse är ett initiativ från oss på redaktionen. Det kommer bli en Antologi om Aktivism. Den kommer skrivas av personer som identifierar sig som kvinnor. Det är många fantastiska personer som kommer finnas med i den boken. Den andra boken är skriven av en skånepåg som berättar om sitt liv och sina minnen om att växa upp i Skåne och tillhöra en minoritet.

Så oavsett sjukdomar så är livet ändå fyllt med mer glädjeämnen än tvärt om.

Är du intresserad av att följa det som händer på förlaget kan du alltid gilla vår Facebooksida eller hålla koll på förlag DIKKOs hemsida.

Sen finns alltid magasin DIKKOs nyhetssida och gillasida med nyheter som uppdateras varje dag

Lev och må
Britt-Inger

onsdag 29 juni 2022

Sommar en njutbar årstid

Utanför vårt utedass i sommarstugan har vi haft ett fågelbo och kunnat följa fåglarna från ägg till flygfärdiga individer. Idag var boet tomt så nu hjälper de till att minimera alla mygg som kommit fram i värmen.

Jag älskar den här årstiden. Jag saftar, syltar och gör olika sorters socker.

Safterna blir Kajsa Varg-varianter, jag tager vad jag haver. Det har blivit saft med rabarbsmak i olika varianter, en del med mynta och en annan med syren och lite annat. Sen gjorde jag en frysrensning och då blev det hjortron, lingon och blåbärssylt och så klart blev det också saft, den här gången blev det blåbär och jordgubbssaft. Socker har jag gjort av mynta, lavendel och rosor så här långt.

På midsommarafton var vi hos några vänner och firade. Samtidigt passade jag på att plocka svartvinbärsblad som jag gjorde saft av dagen efter.

Sen odlar jag en massa gott. Det finns inget underbarare än att gå ut till sin odling och äta nyplockade, sockerärtor, tomater, jordgubbar och allt annat som växer där.

Ibland händer det att jag bestämmer mig för att bara vara och då lägger jag mig i hängmattan och gungar mig till ro.


Njut och må
Britt-Inger

tisdag 12 april 2022

Tack för all omtanke, sång och berättelse via mail, telefon, chattar och på zoom-möten



Jag har inte varit helt pigg det senaste halvåret, men till sist verkar det som allt går åt rätt håll. 

Så jag vill tacka för all omtanke, sång och berättelse, via mail, telefon, chattar och på zoom-möten som jag fått under den här perioden. Ni har förgyllt min tillvaro och fått mig att skratta ibland så jag har fått ont i magen och tårarna har runnit.

Jag har lasrat bort en njursten som orsakat en konstant smärta under det senaste dryga sex månaderna. Det kändes otroligt skönt att vakna upp efter operationen och vara smärtfri. Vilken befrielse, jag fick livet tillbaka. 

I samband med röntgen av njurstenen upptäcktes en tumör på ena njuren så två veckor efter jag hade tagit bort njurstenen var det dags igen. Upp på operationsbordet den 11 april och bort med skiten, via titthålskirurgi. Nu ska jag bara ta mig igenom några veckor av rehabilitering sen är jag så frisk jag kan tänkas bli. 

Det blev ingen lång sjukhusvistelse för jag är redan hemma. Utskrivningen skedde efter lunch den 12 april. Jag slog visst nåt slags rekord i att gå upp efter en operation på uppvaket. Det är klart att jag har ont, de har trots allt bökat runt en del i mig. Men bara det går över så kommer jag bli som köpes igen. 

Det är inte så många som vetat om att jag varit sjuk. Men de som vetat om det har varit desto mer aktiva och kreativa i sina sätt att uppmuntra mig. Jag har dagligen haft sång i telefonen, vissa gånger har det varit svårt att kalla det skönsång, men det är tanken som räknas. Min Facebook bombades på min operationsdag med sånger och hejarop. Det var helt magiskt att vakna upp efter operationen till denna kakafoni. För att inte tala om alla sångerna och hälsningarna som kommit via mail och chattar. Jag skrattade så jag höll på att falla ur sjukhussängen. Jag lovar att jag var glad att jag inte delade rum med någon för en del av låtarna var nog inte helt rumsrena.

Tack alla fina, jag är så glad och tacksam över att jag har så många fantastiska människor runt mig. 

Lev oh må
Britt-Inger

söndag 27 mars 2022

Förlag DIKKO och en liten dikt


Det var länge sedan jag skrev här nu. Det är fullt upp i livet just nu. Jag jobbar på med magasin DIKKO och på Kärngården. Jag är så lyckligt lottad att kunna jobba med det jag tycker allra mest om. Nämligen med människor och med att skriva. 

Magasin DIKKO har startat ett förlag, Förlag DIKKO, och där kommer vi ge ut böcker. Förlaget kommer ägna sig åt att trycka böcker som kanske inte hade blivit tryckta av de stora bolagen. Inriktningen kommer så klart vara resande/romer, men även andra minoriteter.

Just nu håller vi på med Sagan om Valentin, som är en direktöversatt saga från svenska till resandromani. Vi hoppas den ska bli klar under våren/sommaren. Tanken är att man ska kunna läsa en mening på svenska och direkt under kommer den står ordagrant på resanderomani. Sagan består av utgivna och outgivna berättelser från Dinglarens väg som är bearbetade av mig till en saga och sedan översatt av flera resande. 

Senare i höst/vinter kommer vi ge ut boken Resandefolkets berättelser - Vornsos manusch som är en uppföljare, om än fristående, till antologin Dinglarens väg - Vorsnos drom. Den här boken är en metodbok om hur vi gick till väga när Dinglarens väg blev till. Den är också en antologi med många roliga, fina, tragiska berättelser av resande. 

På Kärngården har i en skrivarverkstad och jag har så smått börjat dikta igen. Jag är minst sagt trevande och ringrostig,  poängen med skrivarverkstan är att utmana sig sig själv hela tiden. Jag gillar att rimma så därför ska jag försöka skriva utan rim. Det går så där, jag tycker det är svårt. Här kommer i alla fall ett av min alster i alla fall, med rim. 

Björkens musöron sticker fram när stammen glittrar av silver och tallens kottar hänger på rad.
Allt medan månens lyse kastar sitt ljus på den gröna sjön där laxen viftar på sin rumpa så sorglöst glad

En skalbagge är fångad och tittar ut genom burkens glas, den piper och krafsar i sin kur.
Snigeln åker skridskor i sitt slem på marken och myggan gömmer sig i gräset för att ta sig en lur.

Nere på stranden syns spår av enhörningens hovar medans älvan i mörkret flyger fram.
Skuggan startar och lyfter mot skyn på sina skira vingar, fiser och stiger till väders mot bergets kam.

Du store lilla människa gråt ut mot en vattentät tröja och låt din kropp intas av glädjen skratt.
Låt ditt sinne fyllas av lycka, solsken och njutning när luften fylls av ljudet från en spunnen katt.

Lev och må
Britt-Inger


torsdag 30 december 2021

Jag vinkar farväl till 2021 och välkomnar 2022

Jag bytte jobb i början av 2021 och började jobba på Kärngården, Umeå, som verksamhetsledare. Vilken match made in heaven, säger jag bara. Trivs otroligt bra, med en personal som kan bjuda på sig själva och som är positiva till det mesta. Här kan ni se vårt luciatåg som inte gick av för hackor, det var ett otroligt populärt inslag under dagen. 

Annars har nog pandemin dominerat mitt och många andras liv under 2021. Många saker som var planerade blev inte av, även om det släppte lite mot slutet av året. Pandemin har förändrat vårt sätt att kommunicera och numer är möten via nätet en självklarhet.

Jag är självklart vaccinerad och väntar nu på trean. Men trots det beslutade vi ändå att inte åka utomlands utan istället vänta ut pandemin. Vi brukar i vanliga fall åka till Thailand varje vinter. Har också börjat se oss om efter resmål i Europa, men vi får se. Just handlar det mest om att fantisera och drömma sig bort lite när kylan och mörkret är som tätast. 

Magasin DIKKO fortsätter att utvecklas och får fler och fler läsare. Under 2022 kommer också de första böckerna ges ut av förlag DIKKO som är en avstickare från tidningen som ska bli roligt att jobba med. 

Jag hoppas att vi kan få ett slut på pandemin eller i alla fall få den under kontroll så vi kan återgå till det lite mer normala igen. Hur som så är glad och tacksam över alla bra människor jag har runt mig, för de gör att det går att förverkliga många drömmar och jag ser fram emot 2022 med spänning. 

Lev och må
Britt-Inger