Grattis ALLA kvinnor det är mors dag

Att vara mor/mamma handlar inte alls om att ha eller att ha fött barn. Det handlar om ett omhändertagande och värnande om levande varelser. Att vara och uppfattas som mamma är en känsla och sitter i betraktarens ögon, samtidigt som det är en känsla som finns inom oss.

 

Jag har genom åren fått äran att ha hand om många barn som jag i känslan kan kalla mig mamma till. En del har bott hos mig frivilligt och andra inte och några har bara funnits runt omkring mig.

 

Därför säger jag GRATTIS till ALLA kvinnor idag, vi är alla mammor till någon vare sig det handlar om egna barn eller andras, hund eller katt eller någon annan levande varelse. Att vara mamma handlar alltså inte bara om att ha fått barn, det är så mycket större begrepp. Att vara mamma inkluderar alla kvinnor som har en relation till någon annan. 

Mors dag är en dag som skapar mycket ångest hos många, en del känner sig exkluderade och som att de inte duger då de inte har egna barn. Det finns också en ångest som handlar om, ska jag bli uppvaktad, kommer barnen komma ihåg mig. Mors dag är ett laddat begrepp. Och så klart kommer barnen ihåg mig jag är ju mamma. De kanske inte ringer eller uppvaktar mig på mors dag men de har knappast glömt mig. Mors dag är ett väletablerat fenomen även om, eller kanske just därför, det egentligen är köpmännens dag. 

Det vore en lögn att säga att jag skiter i vilket, för det gör jag inte. men jag skulle vilja utöka begreppet för mors dag att inkludera alla kvinnor om vi överhuvudtaget ska ha kvar Mors dag. Att vara mor, mamma är den känsla som något levande väcker inom mig som kvinna. Just nu har jag en liten valp, Vito, som väcker otroliga moderskänslor hos mig.

Mors dag  började firas på 1920- talet. Industrisamhället hade tagit fart och som individer hade vi börjat få mer pengar för konsumtion. Handel har hela tiden varit med från starten av mors dag och varit drivande i firandet. 

Ur ett jämställdhetsperspektiv är mors/fars dag en katastrof och ur ett mänskligt perspektiv också, vi firar något som exkluderar och förstärker skillnaderna mellan könen. Jag vet att jag inte är inte helt konsekvent i mitt tänkande när det kommer till mors dag, det finns en skillnad mellan känslan och logiken som gör att jag är minst sagt dubbel.

Men jag vill fortfarande säga
GRATTIS TILL ALLA OSS KVINNOR PÅ MORS DAG.
Britt-Inger

En bra dag

I morse åkte jag ner och hälsade på min mamma på lassa och dit kunde jag inte ta med Vito. Han blev kvar i bilen där han skötte sig snyggt, han sov nog mest. När vi kom tillbaka gick vi på en skogspromenad.

Jag har också fortsatt med att försöka få en snygg huvudbild på honom. Inte helt enkelt. 

Han är det vackraste jag vet. Här har han varit och badat lite i ett dike. Jackson och Vito leker mer och mer ihop, fruktansvärt rolig att se. Vi får många goda skratt åt de båda.

Än så länge är Jackson mycket snabbare än Vito vilket är lite frustrerade för honom. Men han jobbar på. 

Efter lek blir man törstig, tur att det finns en hel sjö att dricka ur.

Jackson och Vito har fler gemensamma intressen förutom leken, nämligen att beta gräs. MUUU 

Och undersöka olika hålor, krypa in under altanen, leta råttor i diket osv.

Efter lek kommer vila och lite tuggande på ett rep. 

Som sagt en bra dag.

Lev och må

Britt-Inger

Midnattssol, Vito och Jackson

Sommaren är här, fast värmen verkar dröja. Solen lyser och håller natten borta. Myggen som kläckts är stora som helikoptrar, men inga myggbett än så länge.

Vito är en klok hund, lättlärd och vacker (förutom när han är fullständigt rabiat och biter i allt som rör sig). Han är inkännande och empatisk, tuff och orädd, nyfiken och undersökande, ett energiknippe och lugn, allt i samma djur.

Jag längtar tills hans valptänder försvinner för de är illa vassa och min garderob börjar vara perforerad lite överallt. Jag får lägga upp min arbetsdag till hur han är i fas, lugn och fin arbete, rabiat inget arbete.

Idag gjorde jag ordning hundgården och Vito stannade kvar i den fast grinden stod öppen. Han gillade den, låg där och tuggade på kottar i lugn och ro. Han och Jackson har verkligen hittat varandra, full jakt på gräsmattan med rivstart och spinn off så gräset ryker.

Just nu är Vito med överallt, han var med på ett styrelsemöte, Dik Manusch, i går och skötte sig utmärkt. Jag hade tagit med buren, han tittade på oss en stund och sen la han sig att sova. Tyckte förmodligen att vi var urtråkiga. Mötet var två timmar långt och vi hörde inte ett pip från honom på hela tiden.

I helgen ska det bli bra väder så jag ser fram emot att fortsätta min kamp om att få plantera mina grönsaker innan Vito har dödat dem. På måndag ska Vito besprutas och har därmed fullgjort sina valpsprutor och blivit en stor pojk, eller?

Det där med att stå still och visa sig vacker är varken Jacksons eller Vitos starka sida, men det blev några bilder idag i alla fall.

Lev och må

Britt-Inger

Vito goes Diablo

Igår startade vi vår hemresa och så klart var det förseningar även på flyget. Vi var förbi på RFHL Riks en sväng innan vi åkte och alla berömde Vito för sitt lugn under de dagar vi hade varit där.

 Rune satte sin fot, storlek 49 bredvid Vito innan vi åkte för att visa på hans litenhet

Men väl hemma mötte Roger upp på flygplatsen och tog över Vito medan jag väntade på väskan. Man kan säga att det sa "klick" mellan dem. Sen åkte vi till sommarstugan för det spännande mötet mellan Jackson och Vito.

Första mötet gick bra lite avvaktande nosningar men efter det gick de lös på gräsmattan och körde terrierrace. Jackson var snäppet värre än Vito så han tappade fattningen och stod bara och tittade på Jackson när han jagade runt på gräsmattan och passerade Vito i 190.

Så var det dags att gå in och då förvandlades lille söte lugna Vito till Diablo, han gick lös på allt som fanns inne, morrade och tuggade på allt och alla. Vi insåg snabbt att nu var sötebrödsdagarna över och att han visade sig från sig rätta sida. Totalt orädd och mycket stridbar. Vi fick många goda skratt under kvällen tillsammans fartränder på armarna efter det att han tuggat fast i förbifarten. Valptänder är sylvassa, verkligen.

Våran soffa har åkt på utgrävningar, han kanske har varit arkeolog i sitt förra liv, vem vet. Jackson blev snabbt less på detta vilddjur som stormat in i vårt hus och passerade sig upp på soffans ryggstöd, muttrandes när Vito försökte ta sig dit.

Vilken kärlek detta är, Jackson visade på en gång att han kommer bli en bra fostrare (även om han blev sjukt less honom) och vi människor behövde denna vitamininjektion som Vito förser oss med.

I dag ska vi åka till Rogers mamma och i morgon ska jag hämta min mamma för en resa till Linda och Teo. Alla vill träffa honom.

Lev och må

Britt-Inger

Morgonstund har guld ingenstans

Vår första natt tillsammans hade mer att önska. Sen hemkomst efter alla förseningar, nya ljud, nya människor och ett nytt liv. Vem kan sova då? Ja inte Vito i alla fall. Och klockan 05.15 var det inte ens lönt att försöka längre. 

Frukost och sen iväg till jobbet och klockan var bara 06. 

Hela livet är ett äventyr. Väl

På jobbet la han sig att sova igen så klart. Dagen har gått bra, Vito har ätit som han ska, varit duktig och kissat ute och dessutom skitit en stor hög på golvet. Det luktade inte hallon ska jag säga. Vi var iväg och intervjuade Qrut även där skötte Vito sig 😀 han charmar verkligen alla.

Lev och må

Britt-Inger

En riktigt ullig gullig kärlek

Det är länge sedan jag varit med om en så här lång dag. Jag hade planerat den så bra. Men SJ ställde till det. Jag skulle hämta Vito hinna prata med Ylva och sen skulle jag också hinna umgås med Tomas. Jag skulle ha två timmar på mig.

Men icke sa Nicke SJ spräckte hela upplägget. Det hela fick klaras av på 40 minuter istället för två timmar. Men det löste sig brä ändå. Jag fick med mig Vito med sin påse och instruktioner 😘 och träffat Tomas om än bara en snabbis.

Nu sitter jag på tåget tillbaka till Stickholm med en sovande Vitos huvud i knät. Hans och min dag  blev mer än lovligt spännande så han kroknade och jag njuter av hans närvaro.

Jag har uppdaterat Roger med bilder på Vito. Han ser fram emot fredagen när vi kommer hem. Jag ser just nu mest fram emot att få komma till Stockholm i hyfsad tid. De har redan varnat om försening.

Vito är lyckligt ovetande om allt sånt värdsligt. ❤️❤️❤️❤️❤️❤️ och kommer förmodligen kissa på golvet sen när han vaknar. Tur jag tog papper med mig.

Lev och må

Britt-Inger

De e mycke nu

Idag har vi boat i sommarstugan. Bäddat rent i sängarna och möblat om i sovrummet så att lille Vito ligger inom räckhåll och slipper känna sig ensam. Jag gjorde en tvåvåningshus, Jackson längst ner och Vito ovanpå. I övrigt har jag rensat ibland odlingarna. Jag har också satt in ett galler i bilen och var sin go kudde att ligga på.

Dagarna rullar på men otroligt sakta. Fast så är det alltid när man längtar efter nåt. Vitos uppfödare är duktig på att uppdatera med bilder vilket inte gör längtan mindre. I morgon ska jag till djuraffären och hämta väskan som jag ska ha på flyget till lilleman. Han kommer få åka många fordon innan han kommer hem till Västerbotten.

Foto Ylva Hedin

Snart träffas vi du lille Don Vito

Lev och må

Britt-Inger

Vito, the one and only

Nu har vi bestämt oss det lilla djuret ska kallas för, Little Blue's Fairy God Father kommer kallas Vito. Jag och Roger är helt eniga om detta namn.

Hans uppfödare Ylva Hedin som också är fotografen till alla bilder beskriver Vito som kullens rockstar. Charmig, frammåt och väl medveten om att han har det lilla extra. Han vet att människor faller för honom, och är inte sen att utnyttja det till en stunds mys, eller kamplek med ett byxben.
Han är rar och som de andra pojkarna i kullen har han ett bra temperament.

Dagen idag har gått åt till att boka biljetter. Jag åker ner till Stockholm tidigt måndag morgon för ett möte på UR. På tisdag eftermiddag åker jag till Mjölby för att hämta upp lille Vito, åh vad jag längtar. Sen åker vi tillbaka till Stockholm för att arbeta lite på RFHLs kansli. Vito kommer så klart vara med mig på kansliet. På fredag sätter vi oss på flyget hem för att träffa Jackson och Roger.

Alla väntar med spänning på att vi ska komma hem så de får stifta bekantskap med lille Vito. Den enda som tar det med ro är Jackson.

Lev och må

Britt-Inger

Vi har blivit med hund

Vi fick i idag ett samtal som vi väntat och längtat efter och på tisdag ska jag hämta hem vår nya familjemedlem.

 Detta är sann kärlek

Australisk terrier

Han kommer från en kennel i Ödeshög och jag ska hämta honom på tisdag när jag ändå är i de södra delarna av landet. Kennel Little Blues är det som har fött upp detta mästerverk till hund som numer är vårt lilla djur.

Han heter Little Blue's Fairy God Father och har kennelnamnet Buford.
Nu ska vi bara hitta ett passande namn åt honom.

Foton Ylva Hedin

Lev och må

Britt-Inger

Avslutningen i fjällen 2016 #livetinorr

Vi bestämde oss för att tälta som avslutning på den här säsongen. Det är länge sedan det var så pass bra före att det ens genomförbart så här sent på året. Det hela bestämdes förra helgen.

Det blev en helt otroligt trevlig avslutning. Vi körde skotrarna med all packning till Lomtjärnsstugan och slog upp tältet.

Men innan tältuppsättningen blev det en traditionell Bullens för att stilla hungern. Vi har våra traditioner under vårvintern i fjällen, Bullens är en sådan. Det är alltid trevligt med traditioner med vänner.

Efter allt stök med tält och packning åkte vi iväg och fiskade. Det var ingen större lycka med fisket men vad gör det när solen skiner och man sitter på en fjälltopp med gudabenådad utsikt. Närmare himmelriket än så kommer man inte.

Marie och Erik lagade en underbar middag, taggsvamp till förrätt och ripa till middag, vilken lyx. Middagen avnjöts inne i stugan innan vi gick ut och gjorde upp en eld för att njuta av kvällen.

Anette och Christer uppvaktade Roger med en några dagar för tidig födelsedagspresent. En ytterst passande gåva eftersom vi går från klarhet till klarhet i vår familj. Inte nog med att jag tillhör Resandefolket Roger har nu fått bekräftat att han är både Same och Tornedaling. Snacka om familjen minoritet.

Efter ett  det sista besök på dass med den helt betagande utsikten var det dag att sova. Det tog säkert en timma innan tystnaden la sig. Sex vuxna i ett tält som halkar runt på liggunderlagen skrattandes och fnittrandes som tonåringar, roligare än så blir det inte.

När vi vaknade åt vi frukost innan vi packade ihop och sökte oss hemåt. Vi fick ta lite omvägar eftersom bäckarna hade gått och inte gick att köra över. Men efter en blöt och slirig hemresa landade vi hemma igen och var mycket trötta men nöjda med vår tältning. Nästa år ska vi tälta lite tidigare, planera lite bättre och satsa på två övernattningar.

Lev och må

Britt-Inger