Vito goes Diablo

Igår startade vi vår hemresa och så klart var det förseningar även på flyget. Vi var förbi på RFHL Riks en sväng innan vi åkte och alla berömde Vito för sitt lugn under de dagar vi hade varit där.

 Rune satte sin fot, storlek 49 bredvid Vito innan vi åkte för att visa på hans litenhet

Men väl hemma mötte Roger upp på flygplatsen och tog över Vito medan jag väntade på väskan. Man kan säga att det sa "klick" mellan dem. Sen åkte vi till sommarstugan för det spännande mötet mellan Jackson och Vito.

Första mötet gick bra lite avvaktande nosningar men efter det gick de lös på gräsmattan och körde terrierrace. Jackson var snäppet värre än Vito så han tappade fattningen och stod bara och tittade på Jackson när han jagade runt på gräsmattan och passerade Vito i 190.

Så var det dags att gå in och då förvandlades lille söte lugna Vito till Diablo, han gick lös på allt som fanns inne, morrade och tuggade på allt och alla. Vi insåg snabbt att nu var sötebrödsdagarna över och att han visade sig från sig rätta sida. Totalt orädd och mycket stridbar. Vi fick många goda skratt under kvällen tillsammans fartränder på armarna efter det att han tuggat fast i förbifarten. Valptänder är sylvassa, verkligen.

Våran soffa har åkt på utgrävningar, han kanske har varit arkeolog i sitt förra liv, vem vet. Jackson blev snabbt less på detta vilddjur som stormat in i vårt hus och passerade sig upp på soffans ryggstöd, muttrandes när Vito försökte ta sig dit.

Vilken kärlek detta är, Jackson visade på en gång att han kommer bli en bra fostrare (även om han blev sjukt less honom) och vi människor behövde denna vitamininjektion som Vito förser oss med.

I dag ska vi åka till Rogers mamma och i morgon ska jag hämta min mamma för en resa till Linda och Teo. Alla vill träffa honom.

Lev och må

Britt-Inger